Ett ögonblick...30 dagar -30 teman

Ett ögonblick...
...kan vara långt eller fruktansvärt kort.
Första ögonblicket när du har ditt barn på magen efter att burit det 9 månader och fött fram, därefter en kladdig liten mjuk människa på magen, hjärtslag, ängslan, lycka. fortfarande i symbios med varandra.
Ett ögonblick
...innan olyckan händer, hela livet kan passera förbi i ett enda ögonblick.
Ett ögonblick...
innan du blir allvarligt sjuk, får din diagnos, innan hjärtat stannar. Vi vet inte när vårt timglas har runnit ut.
Ett ögonblicks...
...verk, att fånga just "det" ögonblicket, kanske på en bild.
Triumfens ögonblick, när du besegrar, vad det än må vara...kanske din sjukdom, en fiende av olika slag, din rädsla.

Låt det inte blir för många ögonblick mellan varje, då berövas du kanske från det viktigaste ögonblicket. Blunda inte, ha dina sinnen öppna, det är i det lilla du ser det stora.

 

CARPE DIEM

Min barndomsvän Jenni..................30 dagar30 teman

Min barndomsvän

En av mina barndomsvänner som jag har hållit kontakten med är Jenni. Vi gick i samma klass i Anderstorp på grundskolan från klass 4 tror jag det var då klasserna delades upp.
Vi bodde på samma gata när vi var små, vi umgicks inte så mycket då utan det var när vi började skolan tillsammans. Som tonåringar var vi jätte lugna och fina, gjorde aldrig något vi aldrig fick göra...eller, not!
Vi var väldigt företagsamma ungdomar, till våra föräldrars förtret kanske några gånger, vi drog oss inte för att utforska yngre tonåren på ett roligt sätt. Vi var spralliga, men vi visste alltid var gränsen gick för att ev få utegångsförbud. Vilket jag tror inte hände mig någon gång. Man glömmer så lätt. Men, Jenni var och är en mycket snäll människa, hon är rättvis, mycket rättvis! Och när vi började gymnasiet så valde vi samma linje, vårdlinjen. Vi tog studenten samtidigt och umgicks länge i samma gäng. Men efter några år så träffades vi mindre och mindre. Vi började jobba på olika håll, Jenni flyttade till Kalmar och fick två fina barn. Vi har gått igenom glädje och sorg tillsammans och som tonåringar pratade vi väldigt mycket. Först nu som vuxen har jag förstått hur viktigt det var. Och DU Jenni ställde alltid upp på mig. Sedan kan jag skratta åt våra sk påhitt och hur vi for halva kommunen runt på våra cyklar.
Det finns så mycket att berätta,men det som poppar upp just nu är när vi tagit bussen till Gnosjö och skulle träffa "några" och åka båt med dem. Vi fiskade, badade och kom på att....bussen. "Några" körde oss till närmsta busshållsplats vid sidan av sjön och snabbt ut ur båten i bikinis och dyblöta med kläderna i famnen och handuken hängandes...när vi skulle betala sa chauffören, ni kan åka gratis. Visst vi kröp upp i våra handdukar och längre och längre ner i sätet. När vi gick ut såg vi nog skamsna ut, då säger chauffören--hej då Tina, och jag vände mig om...det var mammas jobbarkompis man som körde bussen. Pinsamt!!

Det är roligt att ha varit tonåring med dig, och jag uppskattar vår vänskap!

Jenni första året på vårdlinjen och under

jag i samma klass

 Här vi andra året på vårdlinjen...oj vad korten väcker minnen till liv.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Denna veckan har jag inte varit på topp, jag känner mig så otroligt stressad inombords, jag har inte kolla på saker och ting. I torsdags var en otroligt dålig dag, på dagen bara susade det i huvudet och armarna domnade bort, det stack i fingrarna och jag var yr, och jag toklipade för att jag var så otroligt trött. HJÄRNTRÖTT!!!!!!!
Som tur är har jag så fina jobbarkompisar, jag är så tacksam för dem. Trotts mitt dåliga humör så förstod de mig, och tröstade. Peppade för de kommande sakerna. Love you guys!
Men det som händer på grupperna får mig att tokskratta...ni gör min vardag så lyckad, vuxna som barn.
WOW ni är bara bäst!
Idag ska vi till svärisarna och träffa Klas syskon m familjer och nosa på gobebis Frank. I morgon ska vi på påsk middag hos mina föräldrar och det  är önskemål från Cajsa att påskharen ska ha varit där så...så kommer det att bli om jag känner mina föräldrar rätt, leeer.
På påskdagen ska Klas och jag jobba, på olika ställen. I Hånger är det påskfrukost kl 9.30 i församlingshemmet, ekumeniskt, och därefter gudstjänst kl. 10.30 i kyrkan. VÄLKOMNA!
Något som är skönt är att Klas bara har 5 st gtj:er istället för 7 som det varit innan.
Jag vill önska alla  glad påsk.
 OCH TA TILLVARA PÅ TIDEN OCH VILA OM NI KAN!
Jag tänker särskillt på P och R som har kommande cellgiftsbehandlingar framför sig. Styrkekramar till er.

MIN DAG 30 dagar--30 teman

Min dag...

Började denna dag med att väcka Cajsa. Phille har haft kompisar här i två dagar och de har lanat. Det var studiedag igår och idag var niorna komplediga (leeer) för det var på dans i Värnamo för en vecka sedan en kväll på lektionstid.
På jobbet har vi haft personalsamling & därefter planering inför påskgudstjänsterna. Vi brukar alternera med att ha fikat. Och idag var det våfflor med alla tillbehör & påskgodis. YUMMIE.
Tack Gs och ni andra som fixade denna gång.
På personalsamlingen har vi "rundan". Där får vi ta upp vad vi har gjort/vad vi behöver hjälp med eller bara dela en tanke eller två. Den här gången lyftes daglägret för juniorerna fram. Detta fantastiska läger med superfina ungdomar. Alla var mer än nöjda. Kan ni tänka er ca 20 st sitta som ljus när vi har "lektionen" och 20 st ungdomar som lyssnar och engagerar sig så när vi hade hemlig utflykt.
Den hemliga utflykten var till brandstationen i Värnamo. En pappa till ett av barnen i grupperna är brandman där och han hade lovat att ta emot oss. Och han hade verkligen planerat allt. Först lektion i brandvett där efter följande: titta i vagnhallen,rundtur i hela stationen, hur funkar en gasmask, och därefter det häftigaste enligt barnen släcka eld på stor docka och släcka gasbrand med pulversläckare.
Och efter Daniel hade visat oss träningshallen och gymmet så fick alla som villa prova på att åka på stången. Och....japp....jag gjorde det leeer.

Efter tolv mötte jag upp Cajsa hemma, då var det dags för att åka på kontroll på barnmedicin.
Direkt efter till Mc D och käka mellanmål för Cajsa.

Sedan släppa av henne och vidare till jobbet igen för att förbereda inf gtj på söndag.
Just nu är jag mycket trött och ska vila. Det har varit aningens för mycket idag.
I morgon är det dags för dop i Växjö för barnens kusin Frank.

 Här släcker Cajsa eld på dockan. Daniel instruerade innan hur de skulle göra.

 

Här släcker Cajsa gaseld.

 

 

Vi är jätte tacksamma för att Daniel tog sig tid och visade oss ALLT!



Dag 5 vad är kärlek? ---30 dagar-30 teman

Kort sammanfattat är det:  

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Framför allt är det kärleken till mina barn som är viktigast, en mammas kärlek går nog inte att jämföras med ngt annat, med det inte sagt att en pappas kärlek till sina barn är sämre, bara att mamma kärleken är annorlunda. Jag skriver inte mer utan du får själv utgå från ditt tänkande. Men om man sedan blir behandlad illa, så kanske man ska man försöka att vända andra kinden till..

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
I torsdags kväll fick jag otroliga kramper i magen. Jag försökte att ta omeprazol.Vet inte om det har att göra med all smärta jag haft i kroppen hela veckan, kombinerat med tabletterna. Det spred sig till tarmarna och ryggen och på kvällen blev jag dålig, trodde ett tag att jag skulle åka in. Jobbade på fredagen och på em/kvällen fick jag migränanfallet från ¤#%(%/==?)?((/&&%¤¤&#;%¤¤. Men jag la mig kl 17.30 och sov till 7 på morgonen efter. Då det var dags  att gå upp och ha dagläger för barnen i församlingen. Mer om detta på nästa inlägg.

Dag 4..... Det här åt jag idag. 30 dagar-30 teman

Dag 4   Det här åt jag idag

Idag blev det rester. Potatis och morotsklyftor i ugn. Köttfärslimpa, grekisk yoghurt och ruccolasallad, balsamvinäger och olivolja. Jag försökte att lägga upp en bild från mobilen men det gick inte. Ganska så tråkig rubrik att göra inlägg på faktiskt. Men, nu när jag ändå pratar om mat så kan jag berätta för dig som inte vet att bl.a allt grönt! är bra att äta för att förebygga cancer.
Cancerforskare förespråkar bland annat örter och kryddor, alla kålsorter och olika slags bär för att skydda sig mot cancer.

Ett tag nu har jag haft så ont i magen när jag ätit. Kommer inte på riktigt vad det kan vara men ett är säkert. Pasta får jag ruggigt ont i magen av när jag äter det ibland. Kanske för mycket mjöl...

Mina föräldrar (30 dagar-30 teman)

30 dagar-30 teman... Mina föräldrar

Det är bra, att ha så bra föräldrar som jag har. Inget har någonsin fattats mig.
Barnen gick alltid först. Pappa var egen företagare och jobbade mycket men, ett tag låg företaget bredvid huset när jag växte upp så han var alltid nära. Mamma arbetade först som dagmamma och fanns alltid hemma vår minsta tid. Och att de var ganska unga när de fick oss gör ju inte saken tråkigare.

Som tonåring var jag sprallig och gillade livet! Hade många vänner runt mig och vi hade det jätte kul.
Vad jag kan komma ihåg var jag aldrig i dispyt med mamma och pappa, kan hända att jag förträngt... leeer. Något som de gjorde var att ge mig: Tydliga ramar och vingar. Men framför allt att de litade på mig. Jag får alltid så dåligt samvete och jag kan inte ljuga. Vita lögner i all ära, men inte ljuga.
Jag beundrar mina föräldrar, dels för att det var tuffare på den tiden. (låter som stenåldern).
Det jag uppskattade nu när jag är vuxen är den tid de spenderade med oss. Vi fick lära oss åka slalom, vi reste utomlands, gjorde mycket i vår närmiljö. Pappa var brandman i 18 år när jag var liten och det var så coolt att ha en pappa som var rökdykare. Jag älskade att få åka i brandbilen.

Vi umgicks en hel del med släkten och det uppskattade jag. Det var alltid kul att träffa kusinerna, och särskilt storkusinen som jag såg upp till. Jag älskade att åka till "Olleberga".
Min mamma är min största förebild, jag vill vara som henne, på alla sätt. My hero!
Jag tror, att pappa har varit svag för mina upptåg. Sa mamma nej, gick jag till hnm. Leeer.
När jag fick cancern så ställde de upp till 110%. När som på dygnet kunde jag ringa mamma. Det jag förstått nu efter så var de den trygghet som fanns för barnen när jag var sjuk. Då ska man tänka på att hon stöttade pappa samtidigt i sin cancersjukdom, Hon fanns till för alla. Fy vilket ansvar. Jag har riktigt med samvetskval för det, att hon jobbade så hårt med att få alla att må bra.  Norlid har för mig varit en oas att komma till. Nu är det så för mina barn sedan de var små. Kan inte vi något, så ringer de och frågar mormor eller morfar. Sedan att hon räddade pappa tillbaks till livet då han fick hjärtstopp, gör att hon är min hjältinna.

Så, jag älskar mina päron

Dag--2 min första kärlek

30 dagar--30 teman
Idag är rubriken "min första kärlek"

Han hade brunt hår och var så fin. Kommer inte ihåg så  väldans mycket mer än att han tog bort mina tårar och höll på min arm när jag var ledsen och han var så go.
Hans bruna ögon var fantastiska. Han bodde hos oss i Anderstorp och hans namn var Romeo, och jag kom ihåg att han dreglade, mycket.  Han var en boxer.

Jag älskar hundar, denna Romeo eller Hoppsan som han hette först var så otroligt fin. Han fick utstå rätt mycket...bl.a fick han agera häst och jag kopplade på min dockvagn som sulky...hm. Jag var då 4 år tror jag. Nu trodde du väl att du skulle få någon rolig historia, men tyvärr, detta var min första kärlek.



Igår var jag på zumban trots att armen strejkade på mig. Armstrumpor och handskar på men det stasade så mycket att det blev en stor "bulle" på axeln. Jag har så ont i dom igen. Idag försökte jag hålla minen. Men surrig som jag är så slarvade jag bort min handväska idag...en jobbarkompis fick agera Sherlock Holmes. Tack Annett för ditt försök. Men jag hade lagt den under stolen inne på mitt kontor och låst.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

 

30 dagar 30 teman

Nu är det tänkt att jag ska skriva 30 dagar på raken. Jag tänker ta den utmaningen och använder mig av mallen 30 dagar- 30 teman. Det kommer att bli korta inlägg, inga mastodont inlägg.
I dag är det att presentera mig själv...Japp då kör vi...

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 -  En annan dela av världen
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 –  När jag var liten ville jag…
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – De här ordspråken...
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favorit födelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

 

Presentera mig själv.

 

De flesta känner nog mig ganska så väl.

Jag heter Christina, men kallas för Tina.  fick bara höra Christina när jag gjort ngt dumt och mina föräldrar ropade på mig , leeer. Är uppväxt i ett samhälle som heter Anderstorp. Gick Vårdlinjen på gymnasiet i Gislaved vilket var en fantastiskt rolig tid i mitt liv och åren där efter. Därefter bosatte jag mig i Gnosjö. Där träffade jag min man Klas och vi fick två goa ungar Philip och Cajsa. Vi flyttade till Forsheda där vi bor än idag. Jag har en tanke att här vill jag bo tills jag blir gammal, för gammal ska jag bli!

Jag arbetade som fritidsledare inom Svenska kyrkan i Gnosjö under ca 6 år. Där träffade jag Klas.

När vi flyttade till Forsheda var jag mammaledig och efter min ledighet fick jag ett vikariat som församlingsassistent inom Svenska kyrkan här i Forsheda. Jag arbetar fortfarande i Kärda och Hånger som assistent och trivs jätte bra, och, jag har ett av världens roligast jobb.

 

Min personlighet: detta ska jag inte svara på egentligen...det är ju ni. Men jag tror att jag är...hm...

envis, rättvis, sprallig och har lätt till skratt. Jag är inte långsint, ger gärna en andra chans.

Gillar att uppträda och göra roliga/tokiga saker med barnen på jobbet.  Jag gillar att fotografera, och vara ute och se och ta tillvara på det där lilla. Och gillar mat och något gott till. Försöker att ta tillvara ögonblicken med mina barn, för inget varar för evigt. Så ge dem minnen är det bästa man kan ge dom, och sin tid. Jag försöker ta vara på dagen. Carpe diem!

*********************************************************************

Jag hade andakten i fredags och du som ville veta vad jag hade så är det följande...

 

Okej…

 

Någon sa,  det är okej att känna så här. Det är okej att vara ledsen och sörja… Men innan hon fick höra de orden, hade hon varit stark länge och hållit huvudet kallt…

På väg hem i bilen…Tankar och frågor snurrade runt: skulle jag dö? Skulle barnen fortsätta växa upp utan en mamma? Skulle jag… ett namn på en sten, någon stans?

I bilen la hon de slappa händerna i knäet och, något sa henne--  det finns två val nu,

att--lägga dig ner  och bara skrika och bara låta dig omhuldas av allt och alla, vilket hade varit det mest naturliga, eller, så sträck på dig, ta tjuren i hornen och gå in i en roll du aldrig ha varit i innan— du har liemannen på axeln… men du ska inta en ny roll, att överleva ett inferno…

 …ett inferno som skulle komma att vara deras vardag den närmsta tiden framöver.

Det är okej att känna, det är okej att våga visa sig sårbar, det är okej att avvika från att vara normal… är det okej att skrämma andra med sitt utseende, för det gjorde hon. Egot sa, strunta i dom, det är dom som har problem, inte du lilla skalle-per.

Det är okej att gråta… han sa, kom ner, sitt och gråt här en stund, jag sätter på en extra kopp kaffe.

Det är okej att låta sig överlämnas i andras händer när din egen tro vacklar,

okej att lägga din tro på hyllan när du ifrågasätter livet, vad vill livet med egentligen… ironiskt att det är just jag, det händer ju inte mig, bara andra, okej jag hatar just nu, det är okej, men inte i morgon, då har jag andra tankar, men idag.

Det är okej att vara missmodig  men att ändå stappla några steg framåt, du kommer att falla tre steg bakåt varje gång du försöker…men…

Okej, det är bara nu,-- för det bli bättre……sa dom. Men glöm inte att känna, det är okey att känna……. Hon undrade--kommer jag fortfarande att få vara med och hålla barnens händer genom livet, mammas hand som ska torka tårar, vårda? Kommer cancermonstret komma tillbaka? Känslan var alarmerande svår…panikslagen!

Det är okej att ta emot hjälp, det är också okej att säga nej, ---det är okej att glädjas och känna tacksamhet....... Glädje de gånger den gamle mannen/änklingens bullpåsar låg i brevlådan när han bakat. Kvinnans frallor som låg varma rykande i påsen, klart dina barn ska ha färska frallor i eftermiddag när mina ska ha det  stod det på lappen i påsen. Det är okej att känna tacksamhet, att ta emot.

Stegen gick framåt, men de var inte hennes steg, det var någon annans, hennes fotsteg syntes inte, det är okey att bli buren, av andra, av den som mäktar mer än dig själv. Det är okej att våga låta sin bli buren på olika sätt.

Okej, hon lärde sig något, att inte ta livet förgivet, du vet aldrig vad som händer i morgon.

Och hon kom till insikt att varje dag du spenderar arg, är en dag du går miste av lycka och glädje. Och framför allt Det är okej att känna!”

Det är tack vare att hon tog tjuren vid hornen, överlevde infernot,

krossade liemannen på axeln, och gråtandes tog den där kopp kaffe just den gången. Vågade ta emot hjälp och  bli buren när hon hatade alla steg bakåt…

i väntan på att det förmodligen skulle bli okej

För henne bli livet aldrig det samma…men just nu är livet OKEJ.

 

 

 

Skvalpande armar, barngudstjänst & loppis

Idag är mina armar något så kolossalt svullna så det står härliga till. Min vä arm kan jag inte få ner svullnaden på och det känns som om det är en tennisboll i armhålan och överarmen. Jag har väl antagligen inte skött mig så bra och vilat som jag skulle, och, det är svårt att lymfmassera så det går bort...Men, det är summan av fantastiskt roliga veckor, jobbiga med roliga.

Det började med övningar inför vår g.tjänst i Hånger. Ja tjena, ni skulle se hur duktiga barnen är. De hade bakat till kyrkfikat och det kom så många att allt tog slut!!!
De spelade upp ett drama om Jesus botar. Och barnen är så taggade, så på. De kommer med egna förslag på repliker och hur vi ska gå, säga mm. LOVE THEM.
Och när de spelade upp detta för en vecka sedan så satt det klockrent, de sjön och stod på. Och som vanligt bjuder barnen på tokroliga händelser...och det blev så roliga gapskratt. Ja, jag var lyrisk när jag åkte hem. Tack alla ni som hjälpte till med bakning och kaffekokning innan och efter.
I Kärda håller vi på att öva till Palmsöndagens gudstjänst, och även dom är så roliga och duktiga på att sjunga och vara på och vilja framföra. Se dem hoppa och studsa och sjunga är bara för livat!

Igår var det loppis i församlingshemmet. Klasserna 9 + 5 hade loppisen. Både Cajsas & Philips klass. Klockan halv två  i fredags började jag att sätta iordning bord mm och vid kl 15 fick man komma med saker man ville skänka till loppisen då var det lärare och vi föräldrar som hjälpte till och ta emot och sätta ut.  Och på lördags morgon kom de sista familjerna och lämnade sina saker och då var det proppfullt. HÄRLIGT! Klockan tio stod det folk i kö för att komma in.
Jag är totalt super imponerad av lärarna som engagerar sig så för sina elever och ställer upp på detta. Högstadiet hade ordnat med fikaförsäljing och det var en ström av folk hela tiden. Och smarriga kakor var det också, betyg A. Det såldes för ca 9000 kr på tre timmar!!!!!! Jag måste säga att vi gjorde en del fantastiska loppisfynd. Det var så mycket fina och "rediga" saker som sjänktes.

Direkt efter åkte vi till mamma och gratulerade henne. Hon fyllde år i onsdags och jag kunde inte åka då pga att jag jobbade. Hon bjöd på supergod fläskfilé gryta och chokladtårta. Proppismättis! Medans vi stod och tog mat så kom det fem rådjur på besök utanför fönstret. Jag älskar att stå och titta på dem, bättre tv-program finns inte.

I eftermiddag kl 16 är dem välkomnande av vår nya jobbarkompis. Efteråt är det våffelservering av hembygdsföreningen. Men innan dess ska jag bara gå och skrota och slöa i morgonrocken.

I veckan har jag hittat den här videon på fb. Jag kan inte låta bli att skratta åt den, kan du???

 

Ha de bäst!