Rädda Lydiagården...Det här upprör mig. GRRRRR

Det fantastiska behandlingshemmet Lydiagården är nedläggningshotat. Detta gör mig så arg...vill inte skriva kraftigare ord!! Räcker att jag tänker dom.

Lydiagården har rehabiliterat/reparerat cancerpatienter i !!! 21 år !!! Och utan bidrag från Region Skåne har det inte varit möjligt att driva verksamheten vidare.
Ingrid Terje, som grundade Lydiagården för 20 år sedan kom med en idé att det behövdes
 ett rehabställe för det fanns många!  cancersjuka och det saknade ett ställe att komma till efter avslutad behandling. Det behövdes någon typ av avkoppling och miljöombyte för patienterna på sin långa väg tillbaka. Vet ni att på Lydiagården är det handplockad personal och alla har samma mål när de anställs. Detta är deras filosofi: Patienterna skulle under en vecka ha möjlighet till samtal i grupp och även individuellt. Detta i kombination med fysisk, kulturell och kreativ verksamhet, och vi patienter fick också väl utvald information om vår sjukdom.
Allt detta fick jag när jag var där på Lydiagården! Under årens lopp har flera priser tilldelats Lydiagården för deras utmärkta behandlings sätt. Det är unikt på många plan. Alla på Lydiagården går i civila kläder, det är inte en vanlig sjukhusmiljö utan har en genomgående lugn och fin atmosfär. Även de anställdas sätt är unikt.

*

Region Skåne hade ny upphandling och de som vann upphandlingen är Spenshult...ja just det du läste rätt, Spenshult i Halland som har rehabilitering för reumatiker. De har försökt att fixa till sin personal så de är "kunniga" inom cancerområdet, men de kan aldrig NÅGONSIN UPPNÅ SAMMA STANDARD SOM LYDIAGÅRDEN som har 20 års erfarenhet och handplockad personal.

Politiskt mygel kring upphandlingen, det är det, det handlar om...det har visat sig  att moderaten och regionpolitikern Carl Sonesson arbetar som konsult åt Transmedica som äger Spenshult. Den klinik som gick vinnande ur upphandlingen. Carl Sonessons partikollega Liliana Lindström var just den politiker som inte lät Lydiagården komplettera sitt anbud. Men alla delar inte den åsikten, de försöker nu slingra sig. Upphandlingen (Spenshult) blev en förlust för ägaren Transmedica. Därför erbjöd man Lydiagården att bli underleverantör. Det har nämligen kommit hälften så många patienter som de hade beräknat. De på Transmedica ville ha, hör och häpna en summa på två miljoner kronor för att inleda ett samarbete med Lydiagården...men det är inget de på Transmedica vill känna till!

*

Jag undrar vad för bil politikerna på Region Skåne har? Kanske Bmw, Mercedes, Lexus eller Audi. Om de nu hade någon av dessa bilmärken skulle de då välja att reparera bilen på en Trabant verkstad?

Jag skulle inte tro att de skulle göra det, det skulle i alla fall inte jag. Lika väl kan man inte rehabilitera/reparera en människa på fel ställe. Jag hade den mest aggressiva cancern grad 3/3 d v s mycket elak och svårbehandlad.

Jag tog mig igenom cancerträsket och fick bekostad rehabilitering från Jönköpings län, här i Småland där jag tillhör. Jag fick välja på att ta Spenshult el Lydiagården. Här omkring finns just ingen sådan här cancerrehabilitering

Valet var inte svårt, Lydiagården med sin kompetenta personal, handplockade med stor erfarenhet och sin stora kompetens och många yrkeskategorier just anpassade för cancerrehab, just den sammansättningen fick mig att komma genom, och börja om efter mitt cancerträsk. Inget fattades mig på Lydiagården. Samtal anpassade efter just mina behov, behandlingar anpassade efter just mina behov, gruppen, tillvägagångssättet att bemöta, finnas tillhands och eftersom detta är en liten enhet så rörde sig personalen hela tiden bland oss patienter och då i civila kläder och månade om oss hela tiden. Vi lämnades aldrig i sticket med våra frågor, tankar utan det fanns tid och engagemang att lyssna/behandla fullt ut.

 

 Spenshult är en stor enhet, med utbildad personal för reumatiker från början. Min gamla farmor åkte dit på reumatikerbehandlingar.

De har ingen lång erfarenhet av cancerpatienter, inget inarbetat mönster, cancer-rutin mm.

Att vi sedan fick tid att arbeta med händerna i naturmaterial som  Esef den kunnige vaktmästaren undervisade oss i eller att vara i kreativa rummet gör saken inte sämre. Tid för samtal reflektioner, gråta, läka och åter kunna skratta igen. Inslag av musik=helande för själen.

Deras information om Cancerresan gav mig ett kunnande att acceptera min cancersjukdom och  framför allt att kunna gå vidare. All denna combo (kombination) är guld värld går nu kanske till spillo. 

 

En fråga man skulle ställa till politikerna är: skulle du vilja sätta din dotter, hustru/sambo, mamma på ett rehabiliteringscenter som inte är inarbetat och genomtänkt för att få dig på fötter igen? Skulle du chansa med valet av rehab för din dotter, hustru/sambo, mamma när du vet att det finns ett färdigt  kompetent inarbetat koncept på Lydiagården? Jag skulle aldrig våga chansa!

Transmedicas fula sätt när det gäller vårdavtalen ger en bitter gallsmak i munnen. De få patienter som varit på Spenshult har blandats med andra patienter med andra sjukdomar. De har inte fått den extra fina omsorg som finns på Lydia gården. De på Spenshult har inget ren och rak cancerrehabilitering...alls.

 

Om någon anhörig till politikerna skulle behöva cancer rehabilitering, och de inte kämpar fullt ut för att få Lydiagården att fortsätta existera. Då hoppas jag verkligen att de kan står rakryggade och säga att

--Spenhult, där är Sveriges absoluta mest kompetenta cancerrehabiliteringspersonal--

Bilder från Lydiagården:

under CTRF´S bild

 

Ett annat ögonblick

Allt handlar egentligen om "ett ögonblick".
Men ett annat ögonblick som förde med sig en otrolig konstig känsla... Det var idag när Phille och hans "Spanskaklass" samlades på parkeringen på skolan och blev uppskjutsade till Axamo för att åka till Barcelona i en vecka. De flyger med Ryan Air.
Men det var ju bara ett ögonblick sedan han föddes...
Nu lång vuxen, njae inte redigt vuxen men håller på att bli...i alla fall.
Jag hänger inte med redigt...
Han ska bo hos Gloria i Barcelona. Hon bodde hos oss här i en vecka när hennes klass var över från Spanien. Hoppas bara de får fint väder nu och buffrar på sig många rolig minnen.
En del är redan inplanerat bl.a en Barca match på Camp Nou. Måste vara en fantastisk upplevelse.
Det ögonblicket där på camp Nou för hnm och de andra kommer att bli ett fantastiskt minne, lika så att umgås med en Spansk familj i en hel vecka.
Tack ni lärarer som följer med :)

Den här månaden--April

Den här månaden släppte kung Bore äntligen taget om vintern, även om det ff är kallt enligt mig. Men en fördel med vinter/kallt är att lymfvätskan blir en tiondel bättre. Kyla/kallt gör att svullnaden blir aningen mindre, tyvärr inte bra bara mindre för någon månad.

April månad har bjudit på följande. Semesterönskemålen ska vara inlämnad (hm, ska ta tag i det)
Besök på barnhab, de var mycket nöjda som vanligt med Cajsas och min träning mm. Det har varit påsklov. Varit och bowlat med Hångers grupper. Jag har VABBAT. Klas m.fl har varit med konfimanderna i Berlin. Jag och min kollega planerar inför sommarens utflykter mm. Och som bra avslutning har vi firat Phille 16 år. Släkten var här igår och han fick välja mat mm, pasta med kyckling, vitlöksbröd, sallad mm mm. På måndag är vi ett antal föräldrar som ställer upp och kör  de nior som läser spanska till Jönköping/Axamo. De ska åka till Spanien i en vecka och besöka de eleverna där som var här i Sverige i höstas och bo hos sin värdfamilj.Och på valborg är det cirkus här i "stan" och jag tycker det är skönt att Cajsa kan gå själv med kompisar. Jag är inget stort fan av cirkusar, jag tycker inte redigt om att se djuren på det viset.

 Plockade årets första bukett. Vitsippa, blåsippa (jag vet att den är fridlyst, men på Norlid får jag lov att ta en) tussilago och skilla

Årets första fikastund utomhus utan snö.
********************************************
Till er som mist er älskade anhörig och till er som kämpar med sorg och ni som kämpar med behandling. Ni finns i våra hjärtan.

 



Detta ångrar jag----MYCKET----

30 DAGAR -30 TEMAN

Detta är en stor sorg... Jag har sedan jag var 16 år gillat Jean Michel Jarre. Jag såg en konsert på tv från Houston i Texas. Jag var totalt paralyserad av denna konsert och bandade den och såg den om om om igen. Jag har hela tiden önskat se hans konsert. Och om han skulle komma till Sverige skulle jag göra precis allt för att få komma dit och höra och framför allt SE hnm.

Klas och jag var i Paris 7 juli 1995 på nationaldagen. Vi var aldrig på ngn bröllopsresa -94 när vi gifte oss så vi bestämde oss att åka året efter. Vi hade turen att på nationaldagen gjorde han en kosert vid Eifeltornet och det mycket....MYCKET FOLK. Hela Paris stannade upp och alla!!!! var där. Inledningen på hans KONSERT kan du lyssna på HÄR. Jag var lyrisk. Jag blev så illa trampad på fötterna så jag var tokblå dagen efter, men vilken upplevelse. Och när planen kom i början över, det var mäktigt!!!!

Så, vad är det jag ångrar...jo att när jag var färdigbehandlad med cellgifterna så hade han en konsert i...Sverige. Kunde jag gå, NEJ! Jag var för dålig efter cellgiftsbehandligen. Nu ångrar jag så att jag inte gick, jag hade kanske kunnat sitta på ngn speciell plats med munskydd el dyl. Fjantigt, ja, jag vet. Men jag bara älskar hans musik.

Min favorit födelsedag///värk i hela kroppen

Alla födelsdedagar är roliga och framför allt inte bara mina egna utan jag gillar att gå och välja födelsedagspresenter till andra.
I min familj har vi alltid varit noga med att fira födelsedagar. Det är viktigt att alla får känna att de har sin! dag. Och mamma och pappa har alltid visat sin uppskattning för oss så jag vill föra över det på mina barn. Barnen  har alltid velat väl och de går och väljer och fixar något som de slår in i paket.
(Lika så till jul) när de var små gick de alltid och plockade blommor i trädgården mm.
Jag tycker synd om dem som växer upp och inte får känna att deras dag är betydelsefull. Att de vuxna inte bryr sig.

Min favoritfödelsedag är den när jag fick komma hem med Cajsa från BB. Jag var så besviken på vården men var så glad att ha fått kontakt med barnhabeliteringen som kom att vara hos oss dagligen för en lång, lång tid framöver. Phille hade gått och valt en väska i en affär i Värnamo
(som är min favvo väska än idag) som jag öppnade hemma. Glömmer aldrig hur han kom och gick med paketet, ett stort paket med mycket snören, han hade gjort flera teckningar både till Cajsa och mig, han var bara 4 år då. Snällare storebror får man leta efter. Han har alltid varit mån om Cajsa och när hon var liten var han mycket rädd om henne, gjorde henne aldrig illa. Detta uppskattar jag mycket.

Här en bild på när Phille är 4 år och Cajsa ca 2-3 veckor

Idag den 26 april fyller han 16 år! GRATTIS!!!

_____________________________________________
Denna vecka har jag haft så otroligt mycket ont i musklerna igen. Efter zumban i måndags fick jag mer ont än innan. Jag kan beskriva det som om att musklerna är som en disktrasa som någon vrider om hårt om. Jag gillar inte detta alls!

Favorit minne(n)

Favorit minne(n)

 

Barnen



Det finns några favorit minnen att välja på. De  allra bästa är naturligtvis när barnen föddes. Phille på våren 1997 och vi bodde då i Gnosjö. Vi var ett härligt gäng mammor som träffades med våra bebbar.

Cajsa föddes när vi bott här i Forsheda i tre och ett halvt år. Hon föddes på sommaren och jag var stor som ett hus. Barnen har gett mig så många goa minnen. Man blir nostalgisk när man tänker tillbaks på när de var små. tiden har gått så fort.

 

Båda barnen har alltid gillat att ha alla slags huvud bonader på sig...och det är så än i dag.

 Mormor och morfar

Oj, här finns det mycket att berätta, men en del vill jag behålla för mig själv. Men mormor var en sådan trygg människa. hon lät mig göra mycket som många andra morföräldrar hade förbjudit. Hon litade på mig så jag fick till exempel tälja i tidig ålder. Göra upp eld och på ängen i en snödriva och grilla korv och fläsk.Hon var fantastisk!  Jag var alltid välkommen och det hände att jag tog bussen ut själv dit när jag blev tillräckligt stor. Och min morfar, ja vi gjorde många tokroliga saker tillsammans. När mormor var och handlade med mamma så brukade jag vara hos morfar under tiden. Morfar hade haft olika sjukdomar och satt i permobil/rullstol.

Försök att se bilden framför er...morfar och jag går ut på en stor kuperad kulle med rullsten. Han behövde inte övertala mig för jag ställde upp på olika upptåg. Och morfar i permobilen och hunden Urra och jag traskade upp, upp, upp tills vi nådde toppen och sedan skulle vi ner igen...jo tjena...en supertung permobil en hund som var orolig och morfar som kanade och kanade längre och längre ut. Det gick inte att backa för då hade den vält, så han körde sakta sakta och jag gick krokig barkom och höll hnm om magen så kasade/kanade vi ner för rullgruset. Om vi kom hem innan mormor och mamma det vet jag inte...men roligt hade vi, som tusan.

 

Sarah

Ett väldigt roligt minne är när barnen pyssling Sara kom hit till Sverige förra året. Hon hörde av sig och ville komma till oss och detta gladde mig så mycket. Vi hade bara en heldag tillsammans. Men vi fick mycket gjort och framför allt hann vi åka till Norlid och hälsa på. Och en dröm jag har är att få åka till USA och hälsa på dem. Och det ska bli någon gång, absolut!

 

 

Och...jag ska skaffa mig många favorit minnen och jag ska leva tills jag blir supergammal för mina barnbarn ska göra roliga och tokiga saker ´med mig när jag blir gammal.

 

Dag 16 min första kyss--30 dagar 30 teman

...om det var en oskyldig liten god natt puss var det säkert mamma el pappa som fick den.
Men kyss, tarvlig rubrik föresten. Förmodligen ingen stor sensation efterson jag inte kom ihåg det.

Mina drömmar...30 dagar-30 teman

Mina drömmar är just nu att få vara frisk och leva tills jag blir gammal.
Mina drömmar är att få uppleva mina barns student, förlovning, giftemål, få se deras barn, barndop, mm mm.
Jag drömmer också om att det inte ska bli några fler hemska incidenter i familjen, med tragisk utgång.
Mina drömmar är att inte vara rik på pengar, bara minnen tillsammans med barnen. Mina föräldrar har alltid stöttat mig. Jag hoppas att jag ska kunna stötta mina barn på samma sätt, men det är ett hårdare klimat idag. En annan tuffare värld.
Mina drömmar är att barnen alltid ska lita på mig och komma med sina problem mm till mig.
Helt enkelt, bara få vara med min familj, jag drömmer om det.

De här ordspråken...30 dagar 30 teman

Sådan här tavla fick barnen göra ett år på ett läger.

 

Ordspråk finns det många av, och det kan hända att olika ordspråk är olika viktiga var i livet du befinner dig. Olika händelser som gör att du "läser in" ordspråken på ett visst sätt.
Här är några ordspråk/kloka ord som jag gillar.

*Vänner Är som Änglar, som lyfter dina fötter när dina egna vingar har glömt bort hur man flyger.
*Bättre lite skit i hörnen är ett rent h-te
*Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.
(Astrid Lindgren)
*När du tycker det går långsamt, sakta ner. (Rehab kursen i Jkp)
*Dammtussarna under sängen, är änglarnas tofflor.
*Carpe Diem
*Även den som går sakta kommer fram.
* En liten bit i taget så kommer du långt (6åringens ord till mig en dag när det strulade...LOVE)
*Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta.
* Bättre med skalade tanter än glasser ( sa en liten 4 åring en gång till en expedit i en affär  en gång, och ni kan gissa om expediten tittade med stora ögon. Att hon var ca 18-20 år och inte hade någon erfarenhet av barn, det syntes och jag gapskrattade efteråt. Vi vet ff än idag inte vad som rörde sig i 4 åringens huvud...leeeer)

Du som läser får gärna skriva här på bloggen vilket som är ditt favvo ordspråk el vilket som betyder mycket för dig. Du behöver inte skriva ditt namn om du vill. Följ bara instruktionerna och ta annonym knappen och ordkollen med de olika bokstäverna så kan du kommentera.

Tack för du läste, på återseende

(Jag gör kanske ett inlägg till idag om jag hinner för någon undrade vad det stod i boken jag läste om...VAD KAN JAG GÖRA FÖR ATT FÖRHINDRA ATT FÅ CANCER. JAG SKA SE OM JAG HITTAR OCH KAN SKRIVA OM DET)

Den här veckan...dag 13...

Ja den här veckan har visst bara kommit till hälften än...
...men, hittills så har mamma och jag varit i Ullared, haft knatte café och barngrupper i Kärda.
Har haft sjuka barn, Phille migrän och feber och Cajsa som har haft tre stora störtblödningar ur näsan, och feber.
Jag har inte varit med om mer näsblod än hon haft nu tre ggr på knappt ett dygn. Jag ringde in till öron-näs-hals idag och de klämde in oss mellan två tider och väl där inne så undersökte de henne och brände. Så nu ska väl det bli bra på den vä-sidan i alla fall... Och de går med blodstoppande i fickan om det skulle börja igen. Då räcker det inte med en, utan det går åt två.
Därefter så ett besök på apoteket på 55 min innan jag fick min medicin och utav 7 olika sorter fick jag...7 olika mediciner. Att jag vill inte ha alla dessa utbytta mediciner, jag vill ha det som står på receptet, punkt slut. Jag bad de kontrollera om recepten var försäkrade...och det var de alla och en av dem var precis försäkrat annars hade jag inte velat ha dem.

Resten av veckan...VAB, och lista ut hur mycket bagage Phille får ha med sig till Barcelona resan. Tio kg är det och hur mycket ryms i tio kilo...ska bli spännande.

Dag 12--I min handväska och--- nestrans strulnacke

Denna dags rubrik är -- I min handväska.

Ja följande saker finns i min handväska...

 

Våtservetter, halstabletter, plånbok, kontokort,tre dammsugare (barnen fick dem av mormor, glömde ge dem igår) två läppcerat, spegel, värktabletter, pennor, kamera. Handkrämen är slut så det finns ingen...leeer



Jag kan aldrig åka utan migräntabletter och smärtstillande. Lika så plånbok, pengar och läppcerat.
I går på Ullared så sa mamma, kan jag få ta ett tuggumi? Klart du får sa jag, och tittade fånigt på henne, dum fråga!!! Ge mig väskan då, sa hon och skrattade!!!
Jag????
Du har tagit min väska...
Ja vi har lyckats skaffa två likadana väskor ( utan att vi visste om det), en fick jag och den hon har har hon köpt själv. Lika så har vi lyckats köpa två lika dana kameror...utan att vi visste om det...konstigt!!! Det är ofta vi gör samma saker, säger i mun på varandra, och helt enkelt måste jag vara i symbios med mamma ff...leeer.

Igår på zumban så sträckte jag mig i nacken, fånigt... Jag skulle göra en ny övning och eftersom jag har ont i knä och leder så skulle jag pressa mig till max och...jag då slet jag till nacken. Bra då vet jag ju att den finns där...suck puck.

När jag var liten ville jag... Dag 11

...ja vad ville jag?

När mamma var liten då var hon så rar
och så tjock och så trind som en bulle...

A.Lindgren

Minnet sviker mig men det jag kommer ihåg var att jag ville bli brandman, leeer. Och när jag hade gått färdigt USK/MSK- undersköterska,mentalsköterska linjen så ville jag jobba på ambulansen. Att bli ambulans sjuksköterska var länge en dröm, som aldrig gick i uppfyllelse. Jag ångrar att jag aldrig läste vidare, att jag var alldeles för "feg". Nu när jag tänker tillbaks är det med vemod.
Annars som människa ville jag bli en kombination av min mormor Olga och mamma. Jag har alltid sett upp till dem och hur de löst olika situationer i livet. Något jag aldrig kommer att uppnå är hur de förmedlade trygghet, lugn, och hur de tog sig tid och aldrig suckade när jag kom med frågor el var "besvärlig". Brandman var väl en fjantig önskan, men jag var väl impad av att pappa var det när jag var liten. De gånger det var familjefester/julfest på brandstationen hämtades alla vi barn med brandbil och hade vi tur så fick vi åka i den öppna gamla brandbilen. Undrar om det var den som hade registrerings nr FYR???.
I och för sig kommer jag alltid att var liten...leeeer...158 cm över havet.

En dag i skolan på gymnasiet stod det i mitt anteckningblock följande, jag vet inte vem som skrev det men jag kommer ff ihåg känslan när jag läste det:

 



U

R

2

GOOD

2

BE

4

GOTTEN

 

*****************************************************

Helgen avlöpe med dammtussar som växt i hörnen. Jag har inte gjort något annat än vilat och vilat och vilat. Är så trött i kroppen. Men idag åkte vi till Norlid i alla fall. Och väl där så klippte jag pappa, Cajsa och mormor botaniserade i växthuset och spelade 3-i-rad och jag började lunta.

Jag var alltid med och luntade så fort jag kunde på våren. Jag älskar att göra det. Bränn bort det gamla så det nya kan komma upp och växa.

******************************************************

Tack för titten, på återseende.

Chokladprovning Trötter, det här hade jag på mig idag 30 dagar-30 teman

Ja, jag är trött, trött, trött och har värk. Och svullen, jag är så nestrans trött på att så fort jag gör det lilla extra så suger det musten ur mig.
Att jobba går bra, bara jag kan planera i god tid och ha bra framförhållning så löser det mesta sig. Men annars....usch!
*******************************************
Temat för dagen: Det här hade jag på mig idag:

Min änglatröja som är ny köpt.

********************************************

I söndags var det äntligen dags att utnyttja mitt presentkort på chokladprovning.
Vi var ett par grannar som åkte iväg till Dannäs och Arabusta. Vi hade ingen aning om vad vi skulle göra mer än att smaka fin-fin choklad. Jag fick välja på en övernattning för två i Lindshammar med glasblåsning eller chokladprovning för 8 personer. Jag valde det sista alternativet.
I Dannäs så välkomnade Jonny oss och han serverade en tallrik med fin choklad. Vi började med den lite enklare chokladen och vandrade oss upp till den "dyra" sorten. Ja, om guld är dyrt så är även den här chokladen det...men fint smakade den.
Jonny bjöd oss även att prova olika kaffesorter. Det var mysigt att sitta i denna lantliga genuina miljö. Det har varit en gammal affär där innan. Det var inte lätt att välja bland chokladen, men vi hittade våra favvo sorter. Och Klas och jag hade faktiskt samma favoriter. Jag gillade en med olivolja smak, och en med en aning smak av lakrits. En som var väldigt god också var den med 99% choklad.
Jag måste säga att jag var skeptisk till den 99% chokladen, men vojne vad god den var.
Inte det minsta besk alls.
Vill du kontakta Jonny på Arabusta eller läsa om hans webbshop TRYCK HÄR .

Jonny berättade om varje chokladbit vart den kom ifrån, vilken kakaoböna det var och vi skulle bara ta halva. Den andra halvan skulle tas med varm dryck.

Det var vi som smakade :)

Jonny in action.

Inhandling av choklad.

Presentkortet

Visst är det mysig miljö!!!

****************************************************

Röntga vvs-systemet (njurarna mm)

I tisdags var det dags för att röntga njurarna. Förberedelserna var inte så många. Jag skulle fylla i ett hemskickat papper om läkemedel, längd, vikt (lika roligt varje gång...NOT!!). Och inte kissa på minst en timma innan röntgen och jag skulle dricka minst 5 dl vatten gärna mer, en timme innan. Detta bara för att de skulle se bättre på bilderna.

Nitisk som jag är ibland, så hade jag hållt mig i ca 1,5 timma innan och tillsammans med lunchen hade jag druckit 1,5 liter vatten.... Väl inne fick jag vänta lite extra för de var försenade, vilket i.o.f inte hade gjord något i vanliga fall, men jag var just nu så sprickfärdig....

Väl inne så satte de en kanyl i armen för kontrast vätskan. Och när Per röntgen assistenten kom in och sa att, - nu ska vi röntga, japp sa jag, hela vvs systemet... så skrattades det igen...hualigen, kniiip! När han sprutade in kontrastvätskan sa han- nu bränner det till i urinblåsan, och det var en fruktansvärd känsla. Dels brände det som han sa, och sedan kändes det som när jag födde barn, när vattnet gick. Jag bara ropade rätt ut-jag pinkar på mig!!!! men inte en droppe, han sa att det lurar hjärnan och att det bara känns så, men bara för kvinnor. Männens känns i ryggen.

De fick ta extra bilder och det drog ut på tiden, och när jag var färdig röntgad så sprang en sköterska ut i korridoren och höll upp dörren för mig till toaletten...

Nu var det gjort och under ett dygn efter skall jag dricka minst 2 dl vatten varje timme på dygnet. Gärna på natten med, men det gjorde inget om man slumrade till. Bara för att all konstrast skall rensas ut ur kroppen.

Skönt nu är det gjort.

Och jag var glad att jag slapp att dricka det, för jag glömmer inte när de gjorde sockerbelastning när jag var gravid. Man skulle dricka 5 dl trögflytande sockerlösning el vad det var. Det var lika trögflytande som sirap. URK!

I tisdags på kvällen vred jag till ländryggen så dant när jag böjde mig ner. Sjukgymnasten tittade på ryggen när jag var på lymfmassage igår och hon knäckte till och drog i ryggen. Det small till på 2 ställen. Skönt. Men idag så värker det så jag ska ta naproxen .

Sköna gröna dagar, med sol och värme. Härligt. Pollen mm =mindre härligt!

Jag ska ge mig ut och gå en liten runda, det kanske mjukar upp det onda i ryggen.

I eftermiddag skall C och en klasskompis sjunga. Smågodis=kören ska sjunga på nationaldagen i Apladalen. De övar för fullt och de är planerar att sjunga en sång med kammarkören. Men först är det uppträde på kulturskolan en torsdag framöver och då blir det lite spex, ungefär som ett musikcafé utan kaffe *leeer* ska bli roligt att gå på.

Chokladprovning--Trötter---Det här hade jag på mig idag...

Ja, jag är trött, trött, trött och har värk. Och svullen, jag är så nestrans trött på att så fort jag gör det lilla extra så suger det musten ur mig.
Att jobba går bra, bara jag kan planera i god tid och ha bra framförhållning så löser det mesta sig. Men annars....usch!
*******************************************
Temat för dagen: Det här hade jag på mig idag:

 Min änglatröja som är ny köpt.

********************************************

I söndags var det äntligen dags att utnyttja mitt presentkort på chokladprovning.
Vi var ett par grannar som åkte iväg till Dannäs och Arabusta. Vi hade ingen aning om vad vi skulle göra mer än att smaka fin-fin choklad. Jag fick välja på en övernattning för två i Lindshammar med glasblåsning eller chokladprovning för 8 personer. Jag valde det sista alternativet.
I Dannäs så välkomnade Jonny oss och han serverade en tallrik med fin choklad. Vi började med den lite enklare chokladen och vandrade oss upp till den "dyra" sorten. Ja, om guld är dyrt så är även den här chokladen det...men fint smakade den.
Jonny bjöd oss även att prova olika kaffesorter. Det var mysigt att sitta i denna lantliga genuina miljö. Det har varit en gammal affär där innan. Det var inte lätt att välja bland chokladen, men vi hittade våra favvo sorter. Och Klas och jag hade faktiskt samma favoriter. Jag gillade en med olivolja smak, och en med en aning smak av lakrits. En som var väldigt god också var den med 99% choklad.
Jag måste säga att jag var skeptisk till den 99% chokladen, men vojne vad god den var.
Inte det minsta besk alls.
Vill du kontakta Jonny på Arabusta eller läsa om hans webbshop TRYCK HÄR .

 Jonny berättade om varje chokladbit vart den kom ifrån, vilken kakaoböna det var och vi skulle bara ta halva. Den andra halvan skulle tas med varm dryck.

 Det var vi som smakade :)

 Jonny in action.

 Inhandling av choklad.

 

Presentkortet

Visst är det mysig miljö!!!

****************************************************

 

Dag 9___Min tro

Det nionde inlägget handlar om
___Min tro___

Jag kan väl säga att jag inte direkt är uppvuxen i ett traditionellt "kristet" hem, även om vi gick i kyrkan ibland. Då var det mestadels på konserter el dyl i kyrkan och naturligtvis bröllop, dop, och begravningar. En del av mina barndomsvänner var "kyrkliga". Men vad är då tro för mig? Jag tror att min tro väcktes till liv när jag konfirmerade mig. Jag hade en mycket bra präst som heter Börje. Börje och en bra konfabok och spännande möten med olika personer han hade bjudit in till konfagruppen gjorde att det var kanonkul att konfirmeras. Vi förkonfirerades, det innebar att vi skulle gå många gånger i kyrkan och då menar jag MÅNGA!! Om man förkonfirmerades så kunde man beta av sina ggr så behövde man inte göra alla på ett år. Detta var smart, dels så var man länge i kyrkans regi, sedan blev det en bra sammansvettsad grupp. Så, där väcktes min nyfikenhet på kyrkan och bibeln och tron.

Min första fasta anställning fick jag när de ringde från kyrkan i Gnosjö och frågade om jag ville ha fast anställning på vikariatet jag hade gått på? Det var på ett kyrkans fritids som hette FRITIDSHEMMET ANSGAR. Där på detta fritids var det något som gjorde att jag blev troende. Detta fantastiska arbete med barn i åldrarna 6-12 år som jag träffade dagligen. Och vad jag har förstått så har detta fritids betytt mycket för en del barn. Nu när jag träffar dem i vuxen ålder som mammor, pappor så är det med varm röst de berättar om fritids Ansgar och oss personal. Jag och mamma jobbade där. Ja det var guldförgyllda dagar!

Jag tror att det finns något gott i alla människor, faktiskt! Men även om man inte får se det så tror jag det! Jag ser det som en utmaning att locka fram den sidan hos en del människor...leeeer.

Jag är inte bokstavstroende. Ibland får jag frågan, hur kan du tro på Gud när det är krig. Jag försöker att förklara att det är inte Gud som gör att det är krig.
Finns det ett liv efter döden? Jag kan inte svara på det. Men att det skulle vara en slump att det kan bli en livs levande  människa av en spermie och ett ägg. Jag tror inte det är en slump att att man föds, lever sitt liv, dör och så piff-paff så är det slut med det. Jag tror att det finns något mer efter detta sk. jordeliv. Jag vill tro att det inte finns någon smärta i nästa tillvaro, att jag kommer att få vara nära min familj osv. Om jag skulle dö, så kommer jag inte att försvinna, jag tror att jag kommer att finnas med ändå, på något sätt, svårt att förklara, men det tror jag!

Jag tror också på att:
Om man tänker W:W:J:D/ what:would:Jesus:do__ i de flesta sammanhang innan man fattar sitt beslut så blir det kanske lättare att fatta sitt beslut.
Jag tror också på att: 
vår vardag skulle bli bättre om vi använde den gyllene regeln.
"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem" (Matt. 7:12).
Visst det är inte lätt, jag lyckas långt ifrån alla gånger, men jag övar!
Jag tror också på att:
man kommer att hitta bättre cancermediciner och ev ett botemedel mot cancer. Inte idag, inte i morgon, men ngn gång. Likaså mot stroke, hjärtinfarkt mm.

 

Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är såhär?
Och ingenting vi nånsin med nåt menar
Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är såhär?
Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut.

Tomas Di Leva