Japp då var det gjort....jag har startat mitt nya liv. Börjat motionera efter min ork och det är med blandat resultat. Men jag orkar mer än jag gjorde för 3 v sedan. YES!!!! Inget kan stoppa mig, inte ens de där äckliga ringlande sakerna som jag ser varje gång på elljusbanan. Gillar att gå där för det är lite backigt och så. Bara att idag skrek jag orm så högt att Cajsa gjorde ett jätte kliv och höll på att stampa på den, riktigt nära.
Kroppen mår bättre, härligt med träningsvärk, faktiskt för då lever kroppen och jag bestämmer. YAY.
I våras sa läkaren och de på företagshälsan att jag bör gå ner i vikt, och det tog lite tid att mogna.
Men nu är det första gjort. Så nu är det bara att fortsätta.
En på onkologen sa att 3 år får du räkna med innan du är någorlunda i fas igen, och det stämde. Jag hade svårt att lita på det då men det är 3 år sedan jag började m cellgifterna i juli och avslutade dem dagarna innan jul. Visst finns det dagar då allt är botten men även de som är mer än toppen. Men så är det för er alla också, eller hur? Så nu suger jag på denna goa nystart och fortsätter...
Alltså, små framsteg blev stora. Jag cyklade ner ett ärende till Ica å jobbets vägnar i måndags. Och när jag kom tillbaks så pustade jag i dörröppningen hos min arbetsledare. Han tittade på mig. Duuuu sa jag, tänk för ett och ett halvt år sedan orkade jag nästan inget framför allt knappt cykla, och nu tog jag backen på femmans växel, snabbt, fasen vá bra jag är! Han gav tummen upp och skrattade. Galet vad jag är stolt över mig. Har kommit på ett sätt att stärka bröstkorgen och armarna utan att jag ger upp av tristess. Jag klarade tjugo minuter med Bungy Pump stavarna t.ex.
Och sedan....har jag inte ätit sött på ca två veckor, och har nada godis sug! YAY!
Jag tänker tillbaks på terminen, egentligen på hela året som gått sedan jag började jobba alla mina procent och lite till. Min arbetsledare S har peppat mig hela tiden, uppmuntrat och hela tiden bollat hur jag mår kontrat verksamheten. Och det har gått fantastiskt bra.
Nu ska jag vara ärlig och säga att jobbet går först och barnen. Men med en bra balans så ska jag nog få upp lite vardags kondis och styrka. Grejen är att ibland tryter orken som ni läst innan, då är mina redskap från rehab bra att ha...och vila. Jag har en förmåga att pressa mig hela tiden, lite till klarar jag allt, oftast går det, nästan alltid faktiskt.
Min kollega och jag har planerat paralellt under sommaren och det kommer att bli så himla kul i höst. YAY.
Tänk positivt, planera, se det lilla sortera bort det negativa, carpe diem, det är vad som gäller framöver och...unna mig själv!
I år hade jag tidig semester eller rättare sagt delad, för min sista vecka har jag haft nu. Vi spenderade en vecka i Turkiet och det funkade hyfsat med värmen. Men när det gick över 35 grader började jag svullna om benen rejält och den dagen det var 52 gr så var det omänskligt varmt, då rök fulstrumporna fram på natten. Men Turkiet är trevligt och maten god, men dryg transfer och resa.
Väl hemma igen var vi i stugan i Båstad. Jag älskar havet. Min favvo plats är stranden i Torekov si så där kl. 21.30 på kvällen. Jag bokstavligen älskar att sitta vid vattnet på gräset just bredvid vassen och se solen gå ner. Det är mumma för själen. När mamma och pappa var nere åkte vi dit och om jag inte tror fel så har mitt favvo ställe smittats över på henne, leeeer.
Den skönaste och bästa dagen på sommaren var nog i veckan. Lagom varmt, lagom allt.
Jag älskar hösten, nå rycker det i fingrarna när löven får alla sina färger och kastanjerna föds ur sitt taggiga skal.
Grupperna börjar v.35 och nästa vecka ska det planeras åt höger och vänster. Härligt att få rutiner igen och träffa alla fantastiskt goa underbara barn/ungdomar.
Vill dela med mig av solnedgången, går inte att fånga riktigt på bild. Men inget av korten är redigerade, orkade inte denna gång.
Kram på er!
Jag gillar kändis volleyboll-turneringen som återkommer varje år. Spelade en del när jag var "ung" men aldrig på sand, leeeer.
Jag fick förmånen att följa med och se när syskonbarnet hoppade fallskärm, tandemhopp. Jisses, vad kul det såg ut. Det var lite pirrigt innan han kom ner med attans så kul. Bra där James!
