Idag en speciell dag...5 - års kontroll på sjukhuset.

En selfie den 6 mars i år :)

Idag en speciell dag...
Var idag på den årliga cancerkollen och denna gång var det 5 - års kontrollen. Denna kontroll är lite av en milstolpe för oss cancerpatienter. Kan inte sticka under stolen med att jag var aningens nervös innan. För er som varit i cancerträsket och behandlas vet vad det innebär att få betingat illamående eller denna betingade känsla av maktlöshet som infinner sig innan man vet resultatet som skall delges på läkarbesöket.
Idag hade jag fortfarande förmånen att träffa "min" läkare. Hon berättade att allt var rent, inga knölar, inga knutor, ingenting, INGENTING!!!! Alla värden var på topp!

JAG  ÄR  FRI  FRÅN  CANCER...!!!

Jag är tacksam för alla tummar som hållits och tankar som följt mig denna dag. Är glad och tacksam för sms, mejl och chattbrev som skickats och önskat mig lycka till. 

När jag kom ut från sjukhuset vill jag bara skrika ut av glädje! Kroppen min bara skakade av lycka!

Är värt att fira, eller hur!

Avslutar denna dag med att skriva...

JAG  ÄR  FRISK!

Tack för att du läste.

Lev väl.

QRAM

/Tina

Shoo...YES...fint resultat på mammografin

SHOOO...YES YES YES mammografin visade ingen förändring eller några knölar, så skönt. Det var med lätta steg jag gick ut genom dörrarna på mammgrafin. Sköterskan visade mig bilderna de tog för det är inte mycket hud kvar minsann att ta mammografi på...hon drog och drog och drog, visst känns det...men jag är ingen vekling hahaha. På monitorn visade det sig vara två klara streck, liksom som om hon gjort en markering. Jag frågade naturligtvis varför hon markerat. Oh, nej sa hon, det är två klämmor som du har i den lilla muskel du har kvar. Vaaa sa jag, har jag, hade jag ingen aning om. Varför då? De har häftat upp muskeln där de inte kunnat sy el dyligt sa hon och log. Men, jösses sa jag, jag har ju inte kännt något. Nej då, de känns inte berättade hon.

På eftermiddagen kom den trogna skara människor som brukar komma på avslutningarna. Jag pratade med en mamma underbara "J"om mammografin och om de så kallade klippsen. Då säger hon fyndigt, är de gjorda av metall så när du passerar en metalldetektor så ger det utslag...? Och sedan brast det ut i skratt...vi skrattade så vi tjöt...jag fick en bild framför mig att när jag passerar en dörr med magnetism i, så flyger jag som en pallevante rakt in... kabooom smack in i magnetväggen, likt en flygande superkvinna i raketfart och fastnar som en loska högt upp på magnetväggen!!! Man har inte roligare än man gör sig sörru!
En av föräldrarna reste sig upp och tackade för terminen och sa så underbart fina ord om mig, jag blir rörd. Hon överlämnade en present från föräldrarna. TACK SÅ HJÄRTLIGT MYCKET!
Jag älskar er! Tack att jag får ha barnen i mina grupper <3 p="">Barnen sjöng fint och de gick på tipspromenad och vi smaskade på vår medhavda fikakorg. Mysigt!

 Föräldrarna känner mig väl, vi pratar om livets stora och smått. Vi kan skratta och gråta tillsammans. Vi bjussar på oss själva och det är så äkta fina möten varje vecka i dörren när de hämtar lämnar eller kommer på underbara KNATTE CAFÉ. Jag har fått smeknamnet OCAB-TINA då jag får sanera efter bebbarna på Knatte café...hahaha. Ni är sköna! Måste visa den fina ljuslyktan jag fick! Visst är den fin, fint budskap!

Efter mammgrafin och avslutning så åkte vi in på karnevalen, Cajsa hade med sig en vän in. Och jag passade på att unna mig ett par nya skor, leeer...måste ju fira att mammografin gått bra. Vi firade med bakelser på förmiddagen också...fira vad som firas kan!!!!

Tack för att du läste, lev väl och Qram på er

grattis alla mammor på morsdag!

/Tina

...snart dags för den årliga cancerkollen i Värnamo.

På måndag har jag den årliga cancerkontrollen hos Ulrike på kirurgmottagningen. Visst tänker jag på det...men jag går inte och gruvar mig. Tankarna faller tillbaks på år 2010 då jag blev sjuk. Vilken helvetisk tid det var... Hur kroppen skulle förändras och hur den till slut nästan totaleliminerades från ALLT...ALLT! 

Inget immunförsvar...totalt tömt, isolering, inget hår på kroppen, svullen och späckad av kortison, tappade skinnet på fötterna och naglarna ramlade. Fick ta sprutor själv för att bygga upp immunförsvaret för att överhuvud taget ha chans och kunna få den kommande cellgiftsbehandlingen...andningsstoppet när jag svullnade igen i halsen och bålen...gah...

MEN...

Jag är så  innerligt tacksam att jag orkade med den här behandlingen och till sist kunde slutföra den.

Så nöjd med att jag KÄMPADE  PÅ  MED  ALLT  TROTS  ATT  JAG  BORDE  TAGIT  DET LUGNT...MEN NOPP...ONT VIRKE FÖRGÅS INTE SÅ LÄTT...

Jag har aldrig varit en martyr över min före detta sjukdom...har aldrig dragit nytta av den för att slippa undan eller för att bara glida ovanpå och slippa göra olika saker. Jag har försökt, och försökt och FÖRSÖKT om och om igen tills jag lyckats med vad det än är...så är min personlighet!

Sista veckan med grupper för den här terminen. Shooo...Vad har hänt sedan nyår, vart har tiden tagit vägen. Många med mig känner att det är någon slags blackout de sista månaderna. Jag själv hänger inte med.

Det är en sådan ynnest att få jobba med barn och familjer i Kärda och Hånger. All denna respons jag får och så mycket godhet som finns hos människorna i de båda församlingarna. I JUST LOVE IT!. Det bjuds på mycket kärlek och gemenskap bland barnen, vilket är fantastiskt att se. Det är roligt att visa att även jag en  vuxen kan vara spralliga och lattja loss till musik och göra roligheter/tokigheter och bjussa på sig själv. Jag har inga som helst svårigheter med det...ju mer skatt och förnöjsamhet desto bättre. Alla ska få känna att det finns utrymme för just den enskilda individen.

Tack för att du läste!

Ha de bäst idag  och

Sol på er!

Qram/

Tina