Pacemaker, invigning och pysselkväll

På söndags eftermiddag fick min pappa äntligen komma hem från sjukhuset. Vi trodde att han skulle behöva mellanlanda i Värnamo, men så var inte fallet. Han fick komma hem till deras älskade Norlid. Han ringde mig när han var i bilen och sa---jag är på väg HEM, HEM till Norlid. Vilken lycka, men samtidigt kände jag mig lite orolig eftersom han hade blött sådana otroliga mängder. Men igår så tog mamma och han bort trycket och det hade inte blött något utanför huden. Nu är det vila och åter vila som gäller. Jag googlade lite på pacemaker med defibrilator i och om jag har fattat det rätt så är det ungefär en sådan här han har satt in.

Idag kom det information om hur det går till på invigningen av Spiran i Jönköping. Ett gediget program med övning mm och det är hör och häpna....1300 körsångare som skall sjunga bakom Charlotte Perelli, Ola Salo och Lena-Maria Klingvall. Sammanlagt är det 1700 med alla som spelar instrument, dansar. Det ska bli så roligt att höra dem. Kören smågodis som Cajsa går på åker gemensamt upp i buss och det måste vara underbart roligt att göra något sådant här tillsammans. Önskar att jag var barn igen så man kunde vara med *leeer*

 På tisdag kommer vi att ha vår traditionella pyssel/aktivitets kväll. Denna gång är det i Hånger och hittills är det minst 24 st anmälda...ska bli så roligt. Vi har legat på och beställt hem fin fina "pysselgrejer"....kommer inte att avslöja här vad det är för en del av er läser bloggen ---ta daaaa--- men efteråt kommer jag att lägga ut bilder på alster på vad de flitiga kvinnorna har gjort. 

 Rehabkursen för FD: cancersjuka går mot sitt slut, det är bara några få gånger kvar. Jag hittade en länk där man kan läsa om vad det innebär:
http://www.lj.se/info_files/infosida39714/victoria_wendel_utvecklingskraft_20110929.pdf
denna kurs är så otroligt bra, önskar att många som har behov av den kommer att få gå den.

Vi har varit på utvecklingssamtal för Phille på högstadiet och nu är det dags att skriva IUP för honom. Måste säga att han har en fantastisk handledare som går in för ungdomarna på ett kanon bra sätt.

Lev väl!

Veckan som varit.

Det är långt mellan mina inlägg just nu. Tiden behövs till annat. Jag har varit på rehabkursen i Jönköping och jag kunde inte för något i världen kunna tro att den skulle var så betydelsefull. Bra handledare som håller i den och framför allt alla dessa 8 kvinnor som är en bra mix som ger varandra så mycket. Varje gång är det en mix av tårar och starka känslor och mycket att bearbeta med sig själv, jag hade inte förstått att jag skjutit upp mycket angående min sjukdom och känslor runt min behandling/familj mm. Jag fortsätter att jobba min 25 % vilket är MAX vad jag klarar av med all sjukgymnastik mm mm.

Min kära pappa kämpar fortfarande på, han har i torsdags opererat in en pacemaker med en defibrillator i. Hans operation gick bra och "deffen" ligger på rätt plats. Efter operationen har han blött kraftigt och i torsdags natt fick de sy ett par stygn akut för det hade runnit för mycket ur såret. Om allt är som det ska idag väntas han hem till Värnamo sjukhus. Nu väntar en lång vila så  att han kan komma igen. Lugn och ro och vila. Vi var och hälsade på honom igår efter vi badat på Rosenlunds badet med Phille, Cajsa och kusin James. De blev överraskade när barnbarnen knatade in kl 19.15 på fredagskvällen för att krama lite på farfar/morfar. *leeer*

Jag länkar till min mammas fin blogg som hon skriver.
http://famoma-skogstrollet.blogspot.com/
och även en livsviktig länk till hur du hjärt lung räddar:

http://www.hjartgruppen.se/guide/hjart-och-lungraddning/

Jag vill önska er en fin alla helgons helg och jag tänker speciellt på alla er som har en anhörig som de ska läsa upp namnet på i kyrkorna. 

Under tiden jag skriver detta så fick jag meddelande från mamma att pappa inte får komma hem till Värnamo sjukhus idag heller, han har blött för mycket i natt också. Mamma är hela tiden hos honom på sjukhuset i Jönköping.

Lev väl!

Livet..... är..... orättvist

Ja, livet är fruktansvärt orättvist, det är bara förnamnet. Vi har i två dagar nu varit inne på Värnamo sjukhus på hjärtintensiven hos min älskade pappa och barnens älskade morfar. Pappa fick i onsdags kväll ett hjärtstopp hemma togs med ambulans till Värnamo sjukhus. Han låg tills i morse nedkyld ( i 24 tim), nedsövd och i respirator. När jag åkte hem i eftermiddag så låg han fortfarande i respirator och är nedsövd. Läget är mycket kritiskt.

Livet är orättvist, han som kämpat med allt de sista åren och kommit igen om och om och om igen. VARFÖR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 

Älskade pappa som tillsammans med mamma gör ALLT för de sina, visa omsorg och tillsammans med mamma är minutiöst rättvisa på alla sätt och vis mot oss alla. Varför ska detta hända VARFÖR!!!!!

Vad vill livet med oss?

Vår önskan, vi vill ha våran morfar/pappa som han var innan. Jag vill vara där hela tiden och hoppas på att pappa hör oss när vi är där.