Förra veckan kände jag mig väldigt svag och
dassig svag i kroppen, orkeslös. På tisdagen hade jag 37,9 i feber. Om det stiger över 38 skall jag alltid ringa upp till
onkologen i Jönköping.
Dagen efter,
onsdgaskvällen hade jag 38,4 det förklarar varför jag började få ont i musklerna igen. Jag ringde upp till
onkologen och de sa att jag måste åka in till akuten och ta blodprover och kolla de vita blodkropparna och att jag skulle packa en väska för några dagar
OM jag blev inlagd. K skjutsade in mig kl 19.30 och åkte hem direkt, barnen var hemma själva under tiden.
Blodprover togs och
natuuuuurligtviiiiis visade de jätte dåliga värden, under 0,1 .
Ett av
värdena hade visat på 0,01....vilken inte är mycket.
Undrar på att jag mådde som jag gjorde.
Jag fick
penicillin intavenöst 3
ggr om dagen. Och skall även äta
penicillin (
ciprofloxacin )nu när jag kommit hem. Idag ligger de bara på 1,26, inte högt det heller men det har vänt i alla fall...
I fredags bad jag K åka med barnen till vårcentralen och kolla om de bär på
ngn infektion. Alla tre hade en liten släng av halsfluss, inte mycket men de fick
penicillin eftersom jag låg inne och är infektionskänslig.
Jag hamnade på kirurg B, samma avd som när jag opererades. Samma underbara personal, de är fantastiska allihop. Fick ett eget rum och var isolerad med egen
toa. Fick inte gå ut mer än på
toan. Visst blev det långtråkigt att vara där i nästan 6 dagar. Men dels fanns det ju
tv och sedan sov jag MYCKET. Men det värsta var att vara borta från barnen så länge. När jag ringde hem bet jag ihop för att inte gråta utan det kom varje gång efteråt....i floder.
C fick vara hos
mormor och morfar
fr torsdag till fredag för K jobbade till 22. P ville vara på
KU och sedan var det inte länge han fick var hemma själv, och jag hann ringa några ggr och kolla om allt var ok, jag kunde ju inte lugna mig innan K var hemma. Hos mormor och morfar hade C
stickat, varit ute och gått, varit i skogen mm mm och framför allt myst.
Idag gick telefonen varm på sjukhuset, tack gode Gud för telefonen den stillar en mammas hjärta mycket... Barnen var hemma själva på
fm då K jobbade, det är höstlov. Telsamtal om att ta
penicillinen, telsamtal att nu har det gått en timma efter
penicillinen nu kan ni äta. Telsamtal --när får du komma hem mamma??? MM MM
Men vilken omställning att komma hem. Jag blir supertrött på en gång. Krafterna tar slut på nolltid. Nu vill det till att inte komma i kontakt med någon som är sjuk el har sjuka hemma hos sig för då kan det vara kört igen.
Sprita händerna ofta.
Jag får så fruktansvärt
FRUKTANSVÄRT dåligt samvete för att jag inte orkar göra något tillsammans med barnen nu när det är höstlov. Hade varit så kul att göra något bara jag och dem. Hade tänkt åka ut en del med dem, kanske fika, hälsa på någon
. Kanske en runda till kusten.
Men nu vill ödet detta SÅ VAR SÅ GOD... DU HAR VUNNIT IGEN....JA!!!! JAG ÄR BITTER, OCH KOMMER ATT VARA DET ETT TAG.....