Konfaförberedelse och Stugan

I helgen har vi varit nere i stugan och ställt iordning mm. Vi var nere en vända i Helsingborg och skaffade konfakläder till Phille. Vi åkte ner till Väla till ungarnas förtjusning, min med för den delen. På fredagsmorgonen vaknade jag med sådan fruktansvärd värk i kroppen och i muskler och leder och tänkte att jag får nog stanna hemma. Jag var ju inte på bassängträningen i fredags ju...
Och när vi kom hem  från Väla så var mina knän jätte !!! svullna. Dagen efter när jag vaknade var det lika dant igen. Jag tog en kanonvarm dusch och ja naturligtvis blev jag mer svullen men jag masserade en massa och försökte att pumpa igång lymfvätskan. Det är kanske sviter av att jag gått igång att jobba mer denna veckan, jag får försöka att hitta en balans. Men det var roligt att gå och shoppa med Phille, vi gick för oss själva och det var jätte mysigt. Det tog emot att åka hem idag från stugan. Bokskogens blad var neongröna i solskenet och det var perfekt varmt. Grannens stora magnoliabuske blommade för fullt och det började komma i landen hos oss med, men landen får vi rensa en annan gång.

Nu på tisdag ska jag till cancerläkaren för återbesök, det är 2 år sedan jag opererades. Samma dag på em ska Cajsa till barnhab och träffa arbetsterapeuten och den nya sjukgymnasten. Det är sjukgymnast nr 4 om man räknar med vikarierna. På onsdag ska jag ta ny mammografi, eller det är ju ultraljud de tar men de lyckades faktiskt förra gången ta "skinnet" i armhålan och trycka in det så det blev bilder med.

Till helgen konfirmeras Phille...kan inte fatta det. Tyckte inte det var längesedan vi hade knatteträff hemma i huset på Timotejvägen i Gnosjö med alla bebbar...suck...nostalgi!!!
När man tänker tillbaks så är det fantastiskt vad duktiga och tålmodiga de varit/är... ungarna  har hängt med oss hit och dit i tid och otid. Phille var inte gammal när han kuskade runt med oss på kvällarna och helgerna  på olika sammankomster. Och likaså Cajsa. Som vi farit fram och tillbaks till Stockholm och  Phille också naturligtvis. Glömmer aldrig när Cajsa fick sin första skena när hon var 5 månader och detta var inte planerat innan besöket i Stockholm. Upp på vuxenavdelningen på SÖS innan vi skulle åka hem på sena eftermiddagen, där gjorde de  en skena till henne. Där satt en man med ett nedblodat bandage och han hade sågat av sig handen/fingrarna och jag glömmer aldrig stackars Philles min...
Sedan var det en skräckfärd hem. Cajsa satt nedtyckt i babysittern sittandes på sidan och skenan satt runt magen och sedan armen fast i en skena som sammansatt med den runt magen, i hårdplast. Cajsa skrek av smärta i ca 2 tim. Sedan somnade hon av utmattning. Och där satt stackars Phille med och såg allt detta, gick inte att förklara ordentligt för hnm, han var ju vara 4 år. När vi räknade på det så har vi nog åkt till Södersjukhuset och Astrid Lindgrens barnsjukhus ca 26 ggr....minst.  Härdade barn som far land och rike runt i ung ålder. Beundransvärt. Och faktiskt, jag måste säga att både Klas och jag har inte pjoskat med barnen utan de har varit med oss. Det har vi nog igen nu tror jag. De är inte främmande för att träffa andra och de är sociala båda två. När vi var nyinflyttade här i Forsheda var Phille bara 20 månader. Redan då var han en rolig lite man. Gick och pratade med allt och alla. Aldrig trumpen. Och han har alltid varit mån om Cajsa. Visst har de småtjaffsat och munhuggits då och då och tetats med varandra. Men, de har aldrig gjort varandra illa. Aldrig att han knuffade, puttade henne som liten. Men fy vad jag sitter och blir nostalgisk då...men det är ju sant.

Så, en moppekille och snart en konfadkille med...och sommarjobb vid 15 års ålder. Det tycker jag är DUKTIGT!!!!!!!

Första mammografin + ultraljud sedan jag är färdigbehandlad

Idag kl 8 var jag på mammografi och ultraljud i Värnamo. Jag var faktiskt riktigt ruggigt nervös inför detta. Inte just för själva momentet att göra det, utan för vad det skall visa för resultat. De gjorde först mammografi, ja...faktiskt. De lyckades att ta i armhålan och det var inte behagligt men jag har varit med om värre. Därefter blev jag visad till samma rum där de satte in nålen i bröstet (hö-sida), för att de skulle hitta tumören inför operationen förra året. Det var lite tvistade meningar om de skulle sätta in nålen då. Eftersom jag skulle ta båda brösten på en gång tyckte en läkare att det var onödigt att göra det. Och jag hade gärna sluppit för det gjorde fruktansvärt, gräsligt ont.

Men gjort är gjort och det var samma man/läkare som gjorde ultraljudet denna gången. Jag fick lite bättre intryck av honom den här gången. Förra gången tyckte jag att han var både läskig och fruktansvärd. Det handlade nog inte så mycket om honom egentligen utan att situationen var som den var. Jag var ju helt utkimmad när jag kom dit efter att ha varit i Jönköping först för att spruta in det radioaktiva ämnet i båda brösten. Och sedan landa där hos honom med den långa nålen. Stackare vilket jobb han har. Ursäkta mina dumma tankar jag hade om dig!

Jag fick inte veta något resultat idag men de sa som då, att bilderna var klara och fina och det såg bra ut! Men nyfiken som jag är så vände jag huvudet så långt bak jag kunde för att se. Jag vill ju se allt och frågar en massa...till deras förtret. Men han var otroligt trevlig och vänlig och försiktig och förklarade jätte bra och mycket! Han såg väl att jag var nervös, och frågande. Han pekade på skärmen vilket som var muskler och lymfkörtlar och så vidare. Magkänslan när jag gick därifrån var bra i alla fall.

På vägen hem stannade jag på City Gross för att köpa till några extra godispåsar. C skall ha en liten fest för sina klasskamrater. Eller snarare disco-kalas. Mamma och pappa, C och jag var och dukade igår och satte upp ballonger med mera. K och P och ev en kompis till P skall hjälpa till i kväll. P & kompisen skall sköta discot och tävlingarna, limbo mm. Det kommer att bli en kraftansträngning för mig men det är det värt. Jag vet att jag kommer att ligga halva dagen i morgon men det är så härliga barn i hennes klass och det skall bli så kul att se dem dansa. *leeer*

Jag träffade en kvinna på Citty Gross som berättade om sin väninna och att hon lämnat ut bloggen till henne. Om du (väninnan) läser detta så får du mer än gärna ringa, om du vill det. Och hoppas att bloggen ger dig något!

Nu blir det vila några timmar innan kvällens prövningar.

Semla och besök och info om inflamatorisk bröstcancer

Idag på förmiddagen var jag och hälsade på en jobbarkompis som är sjukskriven. Vi fikade på semlor och hon gjorde supergott kaffe i sin kaffemaskin. Nu vet jag vad jag skall önska mig....hahaha. Vi satt länge och pratade, det var ett tag sedan vi träffades. Vi utbytte tankar om cancer, båda har erfarenhet av det i släkten. Kul att sitta och småprata om ditten å datten :)

Mina stödstrumpor hjälper mig att få ner svullnaden en del, jätte bra. Men inte fullt ut! Sjukgymnasten vill att jag skall skriva ner en lista på frågor till läkarbesöket nästa vecka på sportlovet. Enligt de båda sjukgymnasterna så är det omöjligt för mig att ens börja att tänka på att börja jobba. Jag känner det själv, har jag tagit mig för att göra något under dagen t.ex sjukhusbesök, varit på jobbet och fikat på förmiddagen eller försökt mig på en kort promenad så är jag helt totalt slut på eftermiddagen och kvällen. Frustrerande att vilja mer än vad man orkar, men som P sa till mig när han var 8 år en dag när jag var irriterad och trött-- MAMMA: En liten bit i taget så kommer man långt!!! Så sant så!!!

Snart om en månad är det ett år sedan jag var på min första screening (ultraljud) man börjar att göra det vi 40 år. I och för sig så var det 7 månader efter min födelsedag men jag tror inte att det hade hjälpt graden av elakhet på tumören om jag kommit tidigare. Jag hade i alla fall inte orkat med att behandlas och samtidigt vara hemma med en nyopererad dotter på hösten 2009. Det räckte att vara hemma själv på kvällen en del gånger med barnen samma dag jag fått cellgifterna. Man var ju inte precis på topp på kvällen med all medicinering mot illamående och biverkningar av cellgifter. Så det var nog bra att det blev fördröjt med mammografin, så jag kunde koncentrera mig på C fullt ut.

Jag tycker att man skall börja med mammografi vid 30 års ålder, gärna tidigare. Mammografi är bra när det gäller tumörcancer men den inflamatoriska är svårare att upptäcka!!! Den inflamatoriska bröstcancern är mer utspridd bland yngre kvinnor. Jag berättar om den till kvinnor jag känner men här är mer fakta.....
Min cancer var en tumör mest aggressiv grad 3/3 på vänstra bröstet och en "vanlig" tumör ej aggressiv på högra sidan. Men båda brösten behövde opereras bort.TA OCH LÄS!!!
Och informera andra om den, för man känner nämligen ingen knöl på den här sorten och den är fruktansvärt aggressiv

Den mest aggressiva bröstcancern
Professor Jonas Bergh svarar på de vanligaste frågorna:
Inflammatorisk bröstcancer är den mest aggressiva formen. Den sprider sig mycket snabbt.

– Med modern behandling botas allt fler, säger Jonas Bergh.

Han är professor i onkologi på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Vad är inflammatorisk bröstcancer?
– Cancercellerna innehåller substanser som ger en inflammation i bröstet. Det kan bli rött, svullet, ömt och värmeökat. Apelsinhud är ett klassiskt symptom.

– Den kan vara mycket svår att diagnosticera. En del får felaktigt diagnosen infektion. Cancercellerna kan ligga glest och utspridda i bröstet. De kan därför vara svåra att få tag på för analys. Det kan börja som en knöl, sedan blir cancern inflammatorisk.

Vilken prognos har sjukdomen?
– Den sprider sig oerhört snabbt. Om man inte får bukt med den så är prognosen dålig.

– En till två tredjedelar av kvinnorna lever efter fem år med modern behandling. Har man överlevt i fem år, så är risken för återfall låg. Man kan till och med bli frisk. Sena återfall är ovanliga. De brukar komma snabbt.

Hur behandlas den?
– Först med cellgifter. Man strålbehandlar och opererar efteråt. Kirurgi botar extremt få.

Varför kan man inte operera först?
– Tumörcellerna åker runt hejdlöst i vävnaden och sprider sig. Om man skär så underlättar man spridning.

Hur många drabbas?
– En till tre procent av all bröstcancer i Sverige är inflammatorisk (65–195 kvinnor per år).

Vad är kronisk bröstcancer?
– Att man lever med sin bröstcancer. Det är ovanligt att tumören försvinner helt.

Ultraljud av hjärtat

Idag är det dags för ytterligare en "vägkanare" upp till Jönköping och Ryhov. Jag skall göra ett till ultraljud på hjärtat. Jag har samlat på mig vätska och är lite för mycket anfådd tyckte läkaren. Så de ville kolla upp det. Bra, men jag tror inte att det är något, min kropp är säkert bara så körd rätt ner i avgrunden och behöver "repareras" sakta men säkert. Min trötthet vill inte släppa. Jag var med C på skridskobanan här i Forsheda en liten stund i onsdags jag stog vid rinken...och när jag kom hem var jag helt slut. Somnade 20.30 och sov till morgonen därpå till.....10.00...... I kväll är det planerat att vi skall till våra vänner. Som barnen har väntat... Det skall bli roligt!!!!

Jag började få lite, lite fjun på huvudet, men nu har det rykt av mer än innan *surt* för jag trodde att det skulle komma lite. Men det är ju en av biverkningarna på cellgifterna så det kommer att ta tid antar jag. Har ff inte gått och klippt till peruken, men jag får väl ta och göra det snart när jag orkar gå iväg. Den är för stor för mitt huvud och den känns inte som "jag". Jag känner mig som något katten har släpat in och kräkts upp när jag har den på mig. Skulle kanske tagit en rastaperuk i alla fall...och nu är pengarna indragna vid årsskiftet till en ny....man fick välja två för en viss summa pengar...men jag kom ju inte iväg i december för att göra det...

Jag skall gå och vila lite innan barnen vaknar...sedan dags att göra sig i ordning. Kanske vi kunde träffa mamma o pappa en runda när vi ändå är där uppe. Men jag har ju varit förkyld och är ff täppt i näsan ( använt nezeril i 1 mån :/ ....) men de får bestämma. Mamma är på patienthotellet dessa dagar och hälsar på pappa igen. Måste vara trevligt för hnm när hon kommer upp. Han har ju så svårt att prata och blir trött bara man pratar med hnm lite lite i telefonen. Idag fredag är det hans sista strålningsdag...men han får 2 st strålningar på samma dag....usch!!! Stackare!!! Måtte de ge hnm bra smärtlindring när han är färdig!!!!