Livet..... är..... orättvist

Ja, livet är fruktansvärt orättvist, det är bara förnamnet. Vi har i två dagar nu varit inne på Värnamo sjukhus på hjärtintensiven hos min älskade pappa och barnens älskade morfar. Pappa fick i onsdags kväll ett hjärtstopp hemma togs med ambulans till Värnamo sjukhus. Han låg tills i morse nedkyld ( i 24 tim), nedsövd och i respirator. När jag åkte hem i eftermiddag så låg han fortfarande i respirator och är nedsövd. Läget är mycket kritiskt.

Livet är orättvist, han som kämpat med allt de sista åren och kommit igen om och om och om igen. VARFÖR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 

Älskade pappa som tillsammans med mamma gör ALLT för de sina, visa omsorg och tillsammans med mamma är minutiöst rättvisa på alla sätt och vis mot oss alla. Varför ska detta hända VARFÖR!!!!!

Vad vill livet med oss?

Vår önskan, vi vill ha våran morfar/pappa som han var innan. Jag vill vara där hela tiden och hoppas på att pappa hör oss när vi är där. 

Fånga de bästa ögonblicken...

Jag har nu börjat på kursen el vad man ska kalla det i Jönköping. Rehab.kursen för att få distans, acceptera, komma igen efter det som vi 9 st kvinnor som går på kursen varit med om under vår svåra cancer resa. Vi är en härlig blandning av människor, unga, medelålders som är mitt i livet. Vi har mycket att ge varandra och våra två ledare gräver verkligen på djupet hos oss i våra själar. Jobbigt? Ja massor, det är bara förnamnet. Jag är övertygad om att detta kommer att vara bra för mig, att jag kommer att kunna använda de mentala "redskap" de lär ut till oss. Insikten hos oss att vi är ansatta både mentalt och kroppsligt kommer till insikt nu....ja först nu är det en a ha upplevelse, ett moment hos mig. De säger att vi MÅSTE fånga de små händelserna som kommer till oss annars får vi skapa egna roliga saker och....jag har funnit en del, inte främmande för mig men som jag fokuserat på. Jag har fotograferat lite, har inga bra bilder än att lägga upp, men att bara hålla i kameran är en så ....skönt!!!

Gissa vad detta är....ett embryo kan man tro men det är blommans mitt på en ascosenda(felstavat) / vanda (orkidé) Jag ägde en, en gång i tiden men jag lyckades att ta död på den, inte så ovanlig sort längre men den är häftig att fota så här. Denna ascosenda är min mammas, hon har gröna orkidéfingrar om någon....vi brukar ta dit våra sjuka och vi kallar det orkidésjukhuset.

En annan rolig grej är att se min son åka kross. Ibland får man hålla för ögonen, men jag gillar att traska ut i spåret och ta kort. Här är Phille med goda vännen och våra mycket goda vänners son Lukas. De susar runt på sin motorcyklar och har det skoj. LIKE A LOT!!!!

I lördags var vi bjudna på bröllop. Vår goa fd arbetskompis Lovisa gifte sig med sin Markus. Lisa är en mysig och underbar människa en av många på mitt jobb. Vår dotter Cajsa bara avgudar Lisa. Här gratulerar hon henne, och naturligtvis så snor hon en kram också. Vigsel var one of a kind...mycket skratt och otroligt högt i tak både i kyrkan och på bröllopsfesten. Grattis Lisa och Markus och vi önskar er allt gott i framtiden....och jag vill gääääärna se små Andertssonska barnfötter trippa i mina grupper framöver *leeeeer*

I söndags så debuterade jag på familjegudstjänsten i Kärda. Vi hade lite spel jag och Klas för barnen som blev mycket uppskattat. Barnen sjöng så fantastiskt och drog ner fantastiska applåder....LOVE THEM!!!!! Och i söndags hade även Forsheda familjegtj och Cajsa var en av många änglar i spelet. Hon fick även agera som kollektör och samla in kollekten...de var fyra barn som samlade in och när de gick fram såg Cajsa lite flat ut i ansiktet, hon trodde att ju mer man samlade in desto bättre var det och....hon hade bara fått 19 kr i sin, hon hade minsann räknat och när hon gick till sin ledare och satte sin så höll hon upp händerna så det skulle bli talet 19 så att hela försmlingen såg....undrar vad de stackare tänkte som hade lagt i de 19 kronorna *leeeeeeeeeeeeeeeer*

Det går ganska bra att jobba 25% men det är precis vad jag orkar med. Två sjukgymnast besök och ett besök i Jönköping varje vecka. Kroppen är helt slut efter jag varit i bassängen, men det är en skön känsla ändå, för jag har ju gjort något för att förtjäna tröttheten. Men det tråkiga är att jag haft minst två st migränanfall i veckan fortfarande....vad det beror på, trötthet mm säger de på sjukhuset. Det är bara att ta nya tag och det återstår att se om jag får bli fortsatt sjukskriven. Läkaren på kirurgen i Värnamo vill sjukskriva mig till 75 % till Januari ut 2012 och jag hoppas så att de går med på detta på försäkringskassan.

Jag försöker att gå ut och gå ett par gånger i veckan, småpromenader men det jag orkar det gör jag. Idag var vi ute och gick och det var så där härligt lagom kallt, jag gillar ju att gå barfota i skorna fortfarande och det är härligt när det krasmar under fötterna av alla löv. Vi genade genom kyrkogården, vilket vi brukar ibland. Cajsa gillar att kolla på stenarna och hon har sin speciella tanke hur hennes gravsten ska se ut, hur hennes begravning ska vara och så vidare. Jag tänker inte delge er hennes tankar här men jag tycker det är fantastiskt att hon har sin stil, sitt sätt osv. Hon frågade hurdan sten jag vill ha, och jag berättade för henne och så kom hon på att prata om dekoration på kistan, vilket hon gör då och då. Hon sa vad hon ville ha och sedan frågade hon mig. Jag berättade att jag skulle vilja ha en massa mossa av olika slag, fina pinnar, stenar bark och olika naturmaterial från trädgårdar och skog, löv, långa rankor med blad, kastanjer om det finns, kvistar med bär på, tickor + det som just den årstiden jag går bort. När jag var färdig sa hon--jag tänkte väl att det var så. Hon känner sin mamma.

När man går på kyrkogården susar tankarna iväg...idag den 4:e oktober skulle min morfar Oscar Harald Ferdinand fyllt år. Han var född 1908. Jag har alltid gillat hans namn. Han var en underbar man, humor, rak, och han och jag hade något speciellt, vi hade roligt ihop. Livet går vidare och ett av hans barnabarn har blivit farfar. Härligt och underbart, ett litet knyte att få måna om och rå om. Grattis till barnbarnet och grattis till lilla sonen.

På torsdag är det dags igen för rehabiliterings kursen i Jönköping. Jag fasar lite för den, för alla tankar och känslor och en massa som rivs upp för att sedan få läkas ihop igen...

THE SHOW MUST GO ON

Vill bara slå ett slag för min insamling här på bloggen. Insamlingen går direkt in till cancerfonden och har inga mellanhänder.