torsdag 24 februari 2011
Walk a mile in my shoes...
Walk a mile in my shoes
just walk a mile in my shoes... Ja tänk om vi kunde byta skor med varandra för en dag. En kär vän skrev till mig att: tänk om vi alla kunde dela på smärtan du har lite var och bördan så skulle du slippa ha så ont och besvärligt. Man kan lyfta varandra på så många olika sätt och jag är så tacksam för alla som tänker på familjen och mig på alla de olika sätt som finns.
Jag valde att lägga in Elvis när han sjunger Walk a mile in my shoes för jag gillar honom. Jag sa vid ett tillfälle att Christer Sjögren var som en i familjen när jag var liten för hans musik spelades både på LP-skiva och i bilen och på radio och jag får väl säga att Elvis var snäppet värre han var liksom adopterad av mamma och pappa. Jag kunde många av hans texter när jag var liten och jag sjöng ofta med i gospelskivorna mamma spelade. Det är nog inte många 10 åringar som kunde texten till In the Ghetto, men jag var en *leeer* . Dans och musik är jag uppvuxen med vilket jag är otroligt glad för :) tror det är därför jag gillar att apa mig och sjunga och greja med mina barngrupper. Tokigast i leken är nog jag:)
Walk a mile in my shoes
just walk a mile in my shoes
Before you abuse, criticize and accuse
Then walk a mile in my shoes ... Det är lätt att kritisera någons utseende eller för att man har en speciellt sätt...men man vet inte vad som ligger bakom. Som tonåring kände jag en person som fick gå igenom samma som jag och göra biopsi för att fastställa om det fanns cancerceller i knölen man hittat. Samma helg var vårt kompisgäng tillsammas och jag var väl lite nedstämd för detta och en person sa rätt ut att alla som får cancer får skylla sig själva, de har gjort något fel...gissa om det blev diskussioner? Som tur var så tröstade vännen mig som var med. Men detta inskränkta sätt... visst, det finns ett talesätt som heter "döm inte någon innan du gått i hans/hennes skor" denna person kanske hade dåliga erfarenheter av sjukdom, men det är aldrig, ALDRIG ens fel att man får cancer.
Denna vecka har jag varit extremt trött och har haft ont. För länge sedan så bestämde vi att lägga in nya golv i barnens rum och mannen som skulle göra det ringde och sa att han kommer som nu i tisdags...mesta olämpliga veckan, jag har haft ont i såret där porten opererades bort. Den satt som sagt väldigt djupt. Sedan har jag inte kunnat lyfta något tungt heller, som vanligt.
Men jag kunde i alla fall sortera ut en del, jag menar mycket leksaker, pussel mm som jag lämnade till barnverksamheten. I morgon är det dags för en tid hos lymfterapeuten igen.
*****************************
Det finns många som sörjer, saknar och längtar... någon som nyligen förlorat... en annan som fortfarande längtar
Vi är många som tänker på er.
Här några ord...
Rosenknoppen
B. S. IngemannLilla lutande rosenknopp
vill du idag ej vakna?
Vet du ej att solen gått opp
och alla små blommor dig sakna?
Solen brände för hett igår,
i natt föll regn i strömmar.
Aldrig mer solen förmår
att väcka dig ur dina drömmar.
**********
Fotspår i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
Författaren okänd
just walk a mile in my shoes... Ja tänk om vi kunde byta skor med varandra för en dag. En kär vän skrev till mig att: tänk om vi alla kunde dela på smärtan du har lite var och bördan så skulle du slippa ha så ont och besvärligt. Man kan lyfta varandra på så många olika sätt och jag är så tacksam för alla som tänker på familjen och mig på alla de olika sätt som finns.
Jag valde att lägga in Elvis när han sjunger Walk a mile in my shoes för jag gillar honom. Jag sa vid ett tillfälle att Christer Sjögren var som en i familjen när jag var liten för hans musik spelades både på LP-skiva och i bilen och på radio och jag får väl säga att Elvis var snäppet värre han var liksom adopterad av mamma och pappa. Jag kunde många av hans texter när jag var liten och jag sjöng ofta med i gospelskivorna mamma spelade. Det är nog inte många 10 åringar som kunde texten till In the Ghetto, men jag var en *leeer* . Dans och musik är jag uppvuxen med vilket jag är otroligt glad för :) tror det är därför jag gillar att apa mig och sjunga och greja med mina barngrupper. Tokigast i leken är nog jag:)
Walk a mile in my shoes
just walk a mile in my shoes
Before you abuse, criticize and accuse
Then walk a mile in my shoes ... Det är lätt att kritisera någons utseende eller för att man har en speciellt sätt...men man vet inte vad som ligger bakom. Som tonåring kände jag en person som fick gå igenom samma som jag och göra biopsi för att fastställa om det fanns cancerceller i knölen man hittat. Samma helg var vårt kompisgäng tillsammas och jag var väl lite nedstämd för detta och en person sa rätt ut att alla som får cancer får skylla sig själva, de har gjort något fel...gissa om det blev diskussioner? Som tur var så tröstade vännen mig som var med. Men detta inskränkta sätt... visst, det finns ett talesätt som heter "döm inte någon innan du gått i hans/hennes skor" denna person kanske hade dåliga erfarenheter av sjukdom, men det är aldrig, ALDRIG ens fel att man får cancer.
Denna vecka har jag varit extremt trött och har haft ont. För länge sedan så bestämde vi att lägga in nya golv i barnens rum och mannen som skulle göra det ringde och sa att han kommer som nu i tisdags...mesta olämpliga veckan, jag har haft ont i såret där porten opererades bort. Den satt som sagt väldigt djupt. Sedan har jag inte kunnat lyfta något tungt heller, som vanligt.
Men jag kunde i alla fall sortera ut en del, jag menar mycket leksaker, pussel mm som jag lämnade till barnverksamheten. I morgon är det dags för en tid hos lymfterapeuten igen.
*****************************
Det finns många som sörjer, saknar och längtar... någon som nyligen förlorat... en annan som fortfarande längtar
Vi är många som tänker på er.
Här några ord...
Rosenknoppen
B. S. IngemannLilla lutande rosenknopp
vill du idag ej vakna?
Vet du ej att solen gått opp
och alla små blommor dig sakna?
Solen brände för hett igår,
i natt föll regn i strömmar.
Aldrig mer solen förmår
att väcka dig ur dina drömmar.
**********
Fotspår i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
Författaren okänd
fredag 18 februari 2011
Ont i natt
Efter den jobbiga bortoperationen av port a carten i går så var det väntat med en jobbig natt :(
I går kväll ringde jag till akuten för att rådfråga vilken av mina tabletter efter bröstoperationen jag kunde ta. Jag hade nämligen kvar hemma. Hon tyckte att jag skulle ta Oxycontin en slagas lätt morfintablett. Den verkar i tolv timmar också så den skulle vara hela natten. Jag har även tagit en på förmiddagen idag, men jag blir såååå trött av den och lite yr i huvudet och nästan lite illamående, blev det förra gången också. Men det var tvunget att ha något starkare för det gör galet ont. Tar nog en i natt med innan jag somnar. Det har blött en del från såret, hoppas bara det inte blir mer jag vill ju inte lägga om det själv och pilla på det nu när det är helg.
Idag var C och en kompis från Hånger på Pizzerian här i Forsheda (själva) och åt pizza till lunch. Det är första gången hon gjort något sånt själv och lite pirrigt var det om hon skulle våga... *leeer* men det blev en mysig avslutning på sportlovet.
I går kväll ringde jag till akuten för att rådfråga vilken av mina tabletter efter bröstoperationen jag kunde ta. Jag hade nämligen kvar hemma. Hon tyckte att jag skulle ta Oxycontin en slagas lätt morfintablett. Den verkar i tolv timmar också så den skulle vara hela natten. Jag har även tagit en på förmiddagen idag, men jag blir såååå trött av den och lite yr i huvudet och nästan lite illamående, blev det förra gången också. Men det var tvunget att ha något starkare för det gör galet ont. Tar nog en i natt med innan jag somnar. Det har blött en del från såret, hoppas bara det inte blir mer jag vill ju inte lägga om det själv och pilla på det nu när det är helg.
Idag var C och en kompis från Hånger på Pizzerian här i Forsheda (själva) och åt pizza till lunch. Det är första gången hon gjort något sånt själv och lite pirrigt var det om hon skulle våga... *leeer* men det blev en mysig avslutning på sportlovet.
torsdag 17 februari 2011
Vilseledd på sjukhuset :(
Besöket på sjukhuset idag var inte någon hit. Jag var bara ditkallad för att plocka bort porta charten, dosan i bröstet. Detta stog inte på kallelsen, vilket sköterskan som assisterade sa att det skulle ha gjort. Så jag visste inget, var inte mentalt förberedd på detta. Porten satt väldigt långt in, vilket var meningen för att den inte skulle stötas ut. Jag har inte haft ont av den och den har varit jätte bra.
Läkaren hade problem med att plocka ut den. Han fick bedöva tre gånger...innan han var färdig. Sista bedövningen satte han direkt i det öppna såret mycket djupare mot bröstbenet, längre in än de brukar göra. Han fick t.o.m klippa/skära under porten för att den hade kapslat in sig så dant, den ville inte släppa. Han sa att han var rädd att slangen skulle fastna så han fick skära djupare än vanligt...Mina vanliga tur eller....usch. Vi bad att jag skulle få något starkare tablett för att dämpa smärtan när bedövningen gick ur. Jag vet av erfarenhet sedan innan att det gör fruktansvärt ont när det läker eftersom jag har opererats där två gånger tidigare. Men han svarade att det får jag inte, det behövs inte, det gör inte ondare än ett skavsår på foten......jag behöver väl inte säga mer här på bloggen vad jag tycker om det......................................!!! :......(
Jo just det. Vi skulle åkt till stugan i fredags. Vi kom in och satte på vattnet och såg att vi hade fått vattenläcka. Så det var bara att försöka att ordna det så gott det gick och kontakta försäkringsbolaget och sedan sätta sig i bilen och åka hem igen.... HALLELUJA...LIFE IS GOOD!!!
Är just nu så skit trött på allt....besviken på en del personliga handlingar!!!.
Är även besviken på att jag inte fick veta att de skulle plocka bort porten idag för då hade jag kunnat informera de på vattenträningen att jag kunde skjuta fram träningen. Nu missar jag två gånger på raken.
Hade ingen att ställa alla mina frågor till idag angående biverkningar av cellgifterna mm.
Läkaren hade problem med att plocka ut den. Han fick bedöva tre gånger...innan han var färdig. Sista bedövningen satte han direkt i det öppna såret mycket djupare mot bröstbenet, längre in än de brukar göra. Han fick t.o.m klippa/skära under porten för att den hade kapslat in sig så dant, den ville inte släppa. Han sa att han var rädd att slangen skulle fastna så han fick skära djupare än vanligt...Mina vanliga tur eller....usch. Vi bad att jag skulle få något starkare tablett för att dämpa smärtan när bedövningen gick ur. Jag vet av erfarenhet sedan innan att det gör fruktansvärt ont när det läker eftersom jag har opererats där två gånger tidigare. Men han svarade att det får jag inte, det behövs inte, det gör inte ondare än ett skavsår på foten......jag behöver väl inte säga mer här på bloggen vad jag tycker om det......................................!!! :......(
Jo just det. Vi skulle åkt till stugan i fredags. Vi kom in och satte på vattnet och såg att vi hade fått vattenläcka. Så det var bara att försöka att ordna det så gott det gick och kontakta försäkringsbolaget och sedan sätta sig i bilen och åka hem igen.... HALLELUJA...LIFE IS GOOD!!!
Är just nu så skit trött på allt....besviken på en del personliga handlingar!!!.
Är även besviken på att jag inte fick veta att de skulle plocka bort porten idag för då hade jag kunnat informera de på vattenträningen att jag kunde skjuta fram träningen. Nu missar jag två gånger på raken.
Hade ingen att ställa alla mina frågor till idag angående biverkningar av cellgifterna mm.
onsdag 16 februari 2011
Nervöst inför läkarbesök & lite om mig...
Min sjukgymnast har ordnat med så att jag skall ha vatten träning. Och jag skall börja på måndag med det. Det blir en ny erfarenhet för mig. Inte att gå på vattenträning för det har jag gjort med C efter hennes sista operation i axeln, utan att vara där själv och klä om i ett omklädningsrum fullt med folk. Jag har inte bytt om med folk omkring mig efter jag har opererats... Tanken med träningen är att jag skall få upp rörligheten i hela kroppen. Att musklerna skall få röra sig lätt i vattnet. Att lymfsystemet skall komma igång mer. Upptill denna träning skall jag ha lymfmassage minst en gång i veckan.
Sedan har vi turen att alla har blivit förkylda... Vi har i princip bytt av varandra med förkyldningar, och nu är det min och k tur. Jag skulle behövt åka till Norlid och hälsa på och hämta en säng, men jag vill inte smitta ner dem, särskilt inte pappa. De har en resebarnsäng som de köpte när första barnbarnet föddes. Alla barnbarnen har sovit i den antingen över natt eller sovit middag i den. Allt för att underlätta för oss. En jobbarkompis till mig och K har blivit mormor och nu skall hon få sängen av mamma och pappa. Roligt att den kommer till användning. Man blir så nostalgisk när man tänker på sakerna man plockar fram från barnen var små. Jag kan till exempel inte göra mig av med babysittern och gåstolen C hade (kusin J och P hade samma men de var utslitna :) ). När C hade skena för första gången var hon bara 5 månader och hon kunde inte röra sig alls i den, hon skulle ha skenan i 3 månader dag och natt, då kom mamma och pappa med en nyköpt special babysitter med fast rygg så att hon inte skulle svanka. De hade hittat den i Värnamo på babycenter som det hette då. Nu kunde lilla gumman vara med på ett annat sätt och se lite mer eftersom den var lutad. Likaså så kunde hon rulla fram i gå stolen när åldern var inne, för hon kunde ju inte krypa med skenan, och fick inte heller för den delen. Nu for hon runt och hängde med på ett annat sätt än att bara ligga stilla på golvet. UNDERBART! Dessa saker kan jag inte göra mig av med, de skall sparas tills de får egna barn :)
Gjorde en överrasknings resa till Danmark till orkidé paradiset Hans Christianssens ca 10 stora växthus. Orkidéer är fina och så, men det är gemenskapen med mina orkidévänner som är viktigast. Har dock inte träffat dem på länge...saknar!!! De kallade mig "Reisleiter" finns inget som heter så men vi hade roligt åt det... (internt skämt)
Älskar Rhodos...har varit där 5 gånger och vill dit igen... God mat, fin natur, härliga bad och favvo hotellet Louise Colossos.
Älskar att gå på konsert. Har bl.a varit på Status Quo, Springsteen (bäst), Depeche Mode, Michael Jackson två konserter två dagar på raken i Göteborg, Elton John, U2 (bilden), Lena Ph, Jerry Williams m.m, kom ihåg när man som tonåring åkte på BadRock med Björn Skifs och div artister flera år på raken. Måste ta med mig barnen så de får känna hur underbart det är när konsertkänsla infinner sig.
Sedan har vi turen att alla har blivit förkylda... Vi har i princip bytt av varandra med förkyldningar, och nu är det min och k tur. Jag skulle behövt åka till Norlid och hälsa på och hämta en säng, men jag vill inte smitta ner dem, särskilt inte pappa. De har en resebarnsäng som de köpte när första barnbarnet föddes. Alla barnbarnen har sovit i den antingen över natt eller sovit middag i den. Allt för att underlätta för oss. En jobbarkompis till mig och K har blivit mormor och nu skall hon få sängen av mamma och pappa. Roligt att den kommer till användning. Man blir så nostalgisk när man tänker på sakerna man plockar fram från barnen var små. Jag kan till exempel inte göra mig av med babysittern och gåstolen C hade (kusin J och P hade samma men de var utslitna :) ). När C hade skena för första gången var hon bara 5 månader och hon kunde inte röra sig alls i den, hon skulle ha skenan i 3 månader dag och natt, då kom mamma och pappa med en nyköpt special babysitter med fast rygg så att hon inte skulle svanka. De hade hittat den i Värnamo på babycenter som det hette då. Nu kunde lilla gumman vara med på ett annat sätt och se lite mer eftersom den var lutad. Likaså så kunde hon rulla fram i gå stolen när åldern var inne, för hon kunde ju inte krypa med skenan, och fick inte heller för den delen. Nu for hon runt och hängde med på ett annat sätt än att bara ligga stilla på golvet. UNDERBART! Dessa saker kan jag inte göra mig av med, de skall sparas tills de får egna barn :)
NU LITE OM MIG....
Jag gillar att spela loss på familjegudstjänsterna gärna tillsammans med barnen i grupperna. Rörelse sånger, musikkul, dramateseringar gärna som jag gjort själv. Här är jag och handdockan JOJJE som jag köpte in till barngrupperna.
Jag har gått höghöjdsbanan på Hollsbybrunn...oj oj oj kära nån jag var helt slut efter det, fick hjälp efter halva vägen med att haka av & på kabinhaken...ville ju inte ramla ner 10 meter hahahah
Har en dotter som klippte sig själv kvällen innan vi skulle upp till Stockholm till Astrid Lindgrens sjukhus..som tur är så är min jobbarkompis frisör så hon var vänlig att "rätta" till så att det blev en frisyr i alla fall.
Har mycket tålmodiga barn...båda på sitt sätt...här en storebror som leker med syrran. Han är van vid att hon har opererats och har skena. Två operationer och skena tre gånger. Men han bjussar ändå på sig själv.
Jag övervann min rädsla för hästar när vi hade personal kick off och vi red på hafflinge hästar (hm hette det så). Min fyrbenta vän hette Sture och K´s hette...Klasse *leeer* passande eller???
Var på en av världens roligaste gudstjänster där man satt och skrattade hela tiden...varför? jo-- det var fel på ljudsystemet och ecosoundet gick inte att få bort hur vi än försökte. Vi i personalen skojjar om det än idag. Varje ord ekade... Vävävälkommmmna tillillill dennnnanana gudsssstjänänänänstenenene. Lite synd var det om kantorn som sjöng solo :)
Jag red på rodeotjuren som hyrdes in på vår ekumeniska upptaktsgudstjänst i Kärda. Om jag föll av--gissa?
Älskar att grilla på Norlid ,vilket vi brukar göra varje år. Undrar om det det blir i år tro? Får se om orken räcker till
Gjorde en överrasknings resa till Danmark till orkidé paradiset Hans Christianssens ca 10 stora växthus. Orkidéer är fina och så, men det är gemenskapen med mina orkidévänner som är viktigast. Har dock inte träffat dem på länge...saknar!!! De kallade mig "Reisleiter" finns inget som heter så men vi hade roligt åt det... (internt skämt)
Älskar Rhodos...har varit där 5 gånger och vill dit igen... God mat, fin natur, härliga bad och favvo hotellet Louise Colossos.
Älskar att gå på konsert. Har bl.a varit på Status Quo, Springsteen (bäst), Depeche Mode, Michael Jackson två konserter två dagar på raken i Göteborg, Elton John, U2 (bilden), Lena Ph, Jerry Williams m.m, kom ihåg när man som tonåring åkte på BadRock med Björn Skifs och div artister flera år på raken. Måste ta med mig barnen så de får känna hur underbart det är när konsertkänsla infinner sig.
I morgon skall jag till kirurgmottagningen och läkare inom cancerteamet. TyvärrrrRRRRR morr så får jag inte träffa en läkare jag har haft innan...men det skall nog går bra det med, hoppas jag!!!
onsdag 9 februari 2011
Målade cancermonster
När jag fick diagnosen att jag fått cancer och jag berättade för barnen vilken behandling jag skulle få och att i och med det så skulle jag tappa håret. Ååå vad synd det skall bli om dig mamma sa dem men jag berättade att om man tappar håret och man får taskiga biverkningar vilket jag skulle få, så tar "medicinen" bättre och jag blir frisk igen! Då var det mer ok tyckte dem. Och...sa de, då kan man måla roliga ansikten på ditt huvud. --JA!!! sa jag det måste ni göra! Hade en tanke att det skulle vara lite "terapi" för dem att göra det. Nu har de inte haft det jobbigt med att jag inte har haft något hår...tvärt om. Så igår kändes det om om det var dags för lite målning. De fick varsin halva av huvudet att måla på... P vänster sida och C höger sett bakifrån.
K kladdade lite i pannan, han kunde inte låta bli :) Så här är resultatet...
Här har vi lite operations ärr och det skall gömma sig en ängel någon stans på huvudet. Några av mina vänner skickade änglar som satt och hjälpte till på mina axlar och en annan vän skickade sin "korsriddare" som hjälpte henne fokusera bort smärta och ledsamheter från cancern.
Mer monstersaker... och glada munnar :)
K kladdade lite i pannan, han kunde inte låta bli :) Så här är resultatet...
jag tycket faktiskt att det ser festligt ut...lite tragiskt för jag ser hur de tänker i sin målning. Kan tro att det är cancermonstret som är avbildat...men borta nu!
Barnen i full färd med att måla...många skratt blev det!! :D även om man inte kan tro det när man ser mig :/
Här har vi lite operations ärr och det skall gömma sig en ängel någon stans på huvudet. Några av mina vänner skickade änglar som satt och hjälpte till på mina axlar och en annan vän skickade sin "korsriddare" som hjälpte henne fokusera bort smärta och ledsamheter från cancern.
Japp där fick man med vad K målade...OCH JAAAAA "P" DU HAR RÄTT VICTORY....eller är det hare öron...NEJ....VICTORY!!!!!!
Mer monstersaker... och glada munnar :)
Igår köpte jag ett par stödstrumpor till.Sjukgymnasten hade beställt hem ett par som var lite tunnare och svarta, bra, för då kan man använda de under finbxor. Man kan nämligen inte se att det är stödstrumpor, så snygga är de. Men galet vad varm jag blir i dem. De är täta så det känns som om man går med långkalsonger på sig. Men men bara det hjälper.
måndag 7 februari 2011
Semla och besök och info om inflamatorisk bröstcancer
Idag på förmiddagen var jag och hälsade på en jobbarkompis som är sjukskriven. Vi fikade på semlor och hon gjorde supergott kaffe i sin kaffemaskin. Nu vet jag vad jag skall önska mig....hahaha. Vi satt länge och pratade, det var ett tag sedan vi träffades. Vi utbytte tankar om cancer, båda har erfarenhet av det i släkten. Kul att sitta och småprata om ditten å datten :)Mina stödstrumpor hjälper mig att få ner svullnaden en del, jätte bra. Men inte fullt ut! Sjukgymnasten vill att jag skall skriva ner en lista på frågor till läkarbesöket nästa vecka på sportlovet. Enligt de båda sjukgymnasterna så är det omöjligt för mig att ens börja att tänka på att börja jobba. Jag känner det själv, har jag tagit mig för att göra något under dagen t.ex sjukhusbesök, varit på jobbet och fikat på förmiddagen eller försökt mig på en kort promenad så är jag helt totalt slut på eftermiddagen och kvällen. Frustrerande att vilja mer än vad man orkar, men som P sa till mig när han var 8 år en dag när jag var irriterad och trött-- MAMMA: En liten bit i taget så kommer man långt!!! Så sant så!!!
Snart om en månad är det ett år sedan jag var på min första screening (ultraljud) man börjar att göra det vi 40 år. I och för sig så var det 7 månader efter min födelsedag men jag tror inte att det hade hjälpt graden av elakhet på tumören om jag kommit tidigare. Jag hade i alla fall inte orkat med att behandlas och samtidigt vara hemma med en nyopererad dotter på hösten 2009. Det räckte att vara hemma själv på kvällen en del gånger med barnen samma dag jag fått cellgifterna. Man var ju inte precis på topp på kvällen med all medicinering mot illamående och biverkningar av cellgifter. Så det var nog bra att det blev fördröjt med mammografin, så jag kunde koncentrera mig på C fullt ut.
Jag tycker att man skall börja med mammografi vid 30 års ålder, gärna tidigare. Mammografi är bra när det gäller tumörcancer men den inflamatoriska är svårare att upptäcka!!! Den inflamatoriska bröstcancern är mer utspridd bland yngre kvinnor. Jag berättar om den till kvinnor jag känner men här är mer fakta.....
Min cancer var en tumör mest aggressiv grad 3/3 på vänstra bröstet och en "vanlig" tumör ej aggressiv på högra sidan. Men båda brösten behövde opereras bort.TA OCH LÄS!!!
Och informera andra om den, för man känner nämligen ingen knöl på den här sorten och den är fruktansvärt aggressiv
Den mest aggressiva bröstcancern
Professor Jonas Bergh svarar på de vanligaste frågorna:
Inflammatorisk bröstcancer är den mest aggressiva formen. Den sprider sig mycket snabbt.
– Med modern behandling botas allt fler, säger Jonas Bergh.
Han är professor i onkologi på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
Vad är inflammatorisk bröstcancer?
– Cancercellerna innehåller substanser som ger en inflammation i bröstet. Det kan bli rött, svullet, ömt och värmeökat. Apelsinhud är ett klassiskt symptom.
– Den kan vara mycket svår att diagnosticera. En del får felaktigt diagnosen infektion. Cancercellerna kan ligga glest och utspridda i bröstet. De kan därför vara svåra att få tag på för analys. Det kan börja som en knöl, sedan blir cancern inflammatorisk.
Vilken prognos har sjukdomen?
– Den sprider sig oerhört snabbt. Om man inte får bukt med den så är prognosen dålig.
– En till två tredjedelar av kvinnorna lever efter fem år med modern behandling. Har man överlevt i fem år, så är risken för återfall låg. Man kan till och med bli frisk. Sena återfall är ovanliga. De brukar komma snabbt.
Hur behandlas den?
– Först med cellgifter. Man strålbehandlar och opererar efteråt. Kirurgi botar extremt få.
Varför kan man inte operera först?
– Tumörcellerna åker runt hejdlöst i vävnaden och sprider sig. Om man skär så underlättar man spridning.
Hur många drabbas?
– En till tre procent av all bröstcancer i Sverige är inflammatorisk (65–195 kvinnor per år).
Vad är kronisk bröstcancer?
– Att man lever med sin bröstcancer. Det är ovanligt att tumören försvinner helt.
onsdag 2 februari 2011
Protesbh ett nödvändigt ont
Jag var med familjen på Ge-Kås i måndags. Jag hade blivit tipsad om att det fanns protesbh där att köpa, även bikini. vi var där inte lång stund alls efter att ha letat en stund så hittade jag tre stycken bh:ar priset var lite skillnad på än ortopedtekniks 89 kr istället för ca 300-400 kr för en likvärdig. Nu är det säkert bättre kvallite på ortopedtekniks men inte mycket alls skiljde det på dem. Nästan inget alls.
Sist jag var hos sjukgymnasten så var det två stycken med. Anja min sjukgymnast som jag hade direkt efter operationen hade kommit tillbaks och ville vara med. Hon är utbildad lymfterapeut sedan 1997.Och hon är duktig!!!! Jag berättade att jag har ett tryck över ryggen på båda sidor. De vill ev att jag skall röntga njurarna, men de vill att läkaren skall ordinera det i så fall på återbesöket. Anja sa att njurarna kan ta stor skada av cellgifterna... Även denna gången hann hon inte med (Linda) att massera hela kroppen på grund av att armarna och hela axelpartiet bålen mm var så nedsatt av lymfvätska. Just nu känns allt supertrist/deppigt...
Roligt var att få gratulera mitt syskonbarn J. Barn och barn...killen fyllde 16 år....16....kan inte fatta att tiden rusat iväg så. Men han kommer alltid att vara min lille goding, har så många goa minnen av när han var en liten knatte :)
Sitter och tröstar mig samtidigt som jag skriver med att lyssna på Cadillac Ranch med Springsteen...en av mina absolut favvo artister. LÅten går om om om om igen.
Skall till sjukgymnasten i morgon, hoppas det vänder helt snart!!!
Sist jag var hos sjukgymnasten så var det två stycken med. Anja min sjukgymnast som jag hade direkt efter operationen hade kommit tillbaks och ville vara med. Hon är utbildad lymfterapeut sedan 1997.Och hon är duktig!!!! Jag berättade att jag har ett tryck över ryggen på båda sidor. De vill ev att jag skall röntga njurarna, men de vill att läkaren skall ordinera det i så fall på återbesöket. Anja sa att njurarna kan ta stor skada av cellgifterna... Även denna gången hann hon inte med (Linda) att massera hela kroppen på grund av att armarna och hela axelpartiet bålen mm var så nedsatt av lymfvätska. Just nu känns allt supertrist/deppigt...
Roligt var att få gratulera mitt syskonbarn J. Barn och barn...killen fyllde 16 år....16....kan inte fatta att tiden rusat iväg så. Men han kommer alltid att vara min lille goding, har så många goa minnen av när han var en liten knatte :)
Sitter och tröstar mig samtidigt som jag skriver med att lyssna på Cadillac Ranch med Springsteen...en av mina absolut favvo artister. LÅten går om om om om igen.
Skall till sjukgymnasten i morgon, hoppas det vänder helt snart!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)