Tredje plats och livets "seger"....sötma

I fredags kväll hade vi avtackning av tre av våra jobbarkompisar,  två av dem har uppnått åldern då de ska gå i pension, och en har varit vikarie i många år. Vi susade i väg till Anderstorp, närmare bestämt gokart banan vid Scandinavian Raceway. En av våra blivande pensionärer älskar att åka gokart, så valet var inte svårt vad vi skulle göra med honom. Och vad kul vi hade. Jisses! Det var oootroligt kul att köra själv, men att se de andra var inte sämre, vad vi flabbade och detta var mumma för själen. Den ena hade roligare körstil än den andra och vi bjussade på oss själva på alla de vis, både de som körde och inte körde. Jag har inte kört många gånger innan, vid sju år ålder lyckades jag att välta med en gokart, detta ska vara nästan omöjlig säger de som vet men jag lyckades tydligen. Sedan åkte vi en gång på hemvägen från Stockholm, den gången när Cajsa fått klartecken från sjukhuset....seger för henne. Den här gång gick det bättre än när jag var 7 år...leeeeer... efter första 8 minuterna så var mina armar som spagetti, totalt som spagetti. Men nyttigt!

*

 Usch jag är en sådan vinnarskalle, det är väl troligtvis därför jag inte knäcktes av cancermonstret,

förmodligen...  Och när B-finalen var slut så var jag totalt skitslut, som tur var så var det lite paus innan A-finalen och då, kom de där små spetsiga, spretiga sakerna ut ur huvudet på mig igen ser ni... Har jag kommit så här långt, så ska jag köra järnet, de hade hört hur jag pratade högt för mig själv när jag körde och skrattade och tjoade...men men, jag fick bästa tiden av fyra och hamnade i A-final. När jag kört färdigt kom jag inte ur gokarten, hahahah, Sigge fick dra upp mig ur sitsen.

Resultatet blev ljuvligt ser ni...

Första plats: Lisa

Andra plats: Annett

Tredje plats: Tina

 

Yes...tre tjejer på pallen. Det kändes så fin fint om ni bara visste.

 

Men...detta var så mycket mer.

När jag stod på pallen så kände jag "SEGER" då menar jag inte lilla medaljen här och nu utan..."SEGER" att jag kunde stå här med jobbarkompisarna och ha kul. Det blev så påtagbart att jag är Alive, Cancermonstret hade inte fått mig på fall...trots allt. Jag kan inte beskriva känslan, men det var ett A HA  moment för mig, påtagligt.

Ytterligare en poäng till mig... Me VS Cancer. Och ja, !!!! jag har tagit ledningen... Jag är så BLESSED som har så bra jobbarkompisar, ärliga, roliga, och stöttande.



*

Att återvända till området runt motorbanan är alltid roligt. Familjen har förr, på olika sätt haft någon funktion då och då på området. Jag har under tonåren någon sommar med kompisar varit flaggvakt där ute, oj vad tiden gå, det är ju 25 år sedan nu. Och min pappa var varvräknare och stod i start och mål. Tror även att min bror har varit där ute och jobbat, mamma sötisen med.  Ett av många minnen var när jag var liten ca 9-10 år och fick stå och skaka skumpan så att det skulle spruta när förarna stod på prispallen. Och folklivet runt formel 1, hela Anderstorp förvandlades...folkfest. Underbart när man tänker tillbaks.

Tränings"värken" är mindre skön, armarna fick sig en rejäl kyss i fredags. Och det är förmodligen vad som behövs då och då. Överskrida gränsen för att komma över nästa tröskel. Jag känner mig svullen och ful, men jag fungerar i alla fall. THAT`S IT!!!

Skrutt migrän

                                                      

 

...ja, det är det minsta man kan säga. Nu har jag haft migrän tre ggr på en & halv vecka.
Känns som det går blixtar genom hjärnkontoret på mig.

 

Mina nya armstrumpor mot lymfan har kommit...trodde jag ja...de tvar bara en, skulle varit två. Men det går lätt att fixa, bara att beställa en till. Får ringa till sj.gymnasten bara och beställa. Jag vet att man kan beställa genom distriktet. Ska höra mig för om man fortfarande kan göra det.

Har fått tid till att göra arbets EKG på hjärtat i morgon i Jönköping. Inga speciella förberedelser mer än att ha med sig praktiska kläder att cykla i.

 

 

Resa med SSRS båten Astra

I fredags blev jag liggandes hela dagen. Halsen kändes som om jag hade svalt glas. Hade planerat att göra en sak på förmiddagen men det fick jag avstå från. Blev istället ett besök på sjukhuset hos sjukgymnasten. Men det var inget positivt alls....så jag väljer att inte skriva mer om det. Men...med mycket vila så var jag på benen i lördags så jag kunde följa med på personalresan för anställda och förtroendevalda till Göteborg.

 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag har fått tillåtelse att lägga in bilder och skriva om resan av familjen som förlorade sin son i helikopterolyckan 2003

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

...efter bussfärd mot Göteborg  blev det ett kaffestopp i Grandalen. Därefter bar det av mot Öckerö. Under tiden upp visade kyrkoråds ordförande mig hur man kunde följa Nisse på min telefon genom att gå in på Marine traffic när han körde räddnings båten Astra . Jätte intressant!

Väl framme på Öckerö så väntade räddningsbåten och deras personal på oss. Vi fick fri tillgång till båten hela dagen, helt fantastiskt generöst av dem. Personal visste om vår relation till en av de avlidna och hans familj och svarade på alla våra frågor, visade och ställde upp till 100 %.
Från Öckerö begav vi oss mot Marstrand. Vi var många som hade önskemål om att få åka till "Barlind" området där Helikopterolyckan inträffade. De var vänliga att stanna till där...
För ett ögonblick stannade tiden...

Med en stor klump i halsen redan när jag steg på båten så brast det totalt när vi kom fram till haveriplatsen, mamma M kastade ut en vacker handbunden bukett som hon gjort med blommor och havre från trädgården och åkern hemifrån. Ett fint och otroligt starkt ögonblick.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Efter olyckan startade en stor insamling på ssrs till minne av de förolyckade i helikopterolyckan utanför Rörö och på bl.a Astra finns en ãv alla Rescuerunner,

Rescuerunner Oskar Andersson.

 

Utöver det, samlades det dessutom in pengar, så det finns en andra Rescuerunner båt med Oskars namn på i Bolmen med omnejd. OSKAR GIL.

Efter  vi lämnat haveriplatsen var det tungt. Tankarna for tillbaks till somrarna med Oskar på jobbet "Guldgosse" ...for tillbaks till den den 18 november 2003 och den tunga tid som följde efter. Samtidigt var det på ett sätt fint, att se att det var en så vacker plats det hände på.

Hav, himmel ett.

 Denna underbart fina dag med sol. Oskar kändes så nära.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Efter "Barlind" fortsatte vi mot Marstrand. Har aldrig kommit havshållet till Marstrand men såååå fantastiskt vackert.

 

Båten Marianne Bratt åkte jämsides med oss upp till Marstrand och besättningen var även med oss på Marstrand.

 

Riktigt hängde över relingen och njöt av vinden i håret, stänk i ansiktet och att det bet i kinderna.

 

Väl på Marstrand så fick vi information av en av besättningsmännen Thomas om Astra, sjöräddning, livräddning och SSRS. Mycket intressant.

 

Därefter 30 min fritid och sedan lunch. Solen gassade och vi njöt i solen. Efter lunchen bestämde vi oss för att gå till en glassbar, kanske det var årets sista glass i strut, kändes så i alla fall.

 

Kyrkans folk, är ett folk som gillar fika och mat och sötsaker...

 

Vi fick en mycket rolig guide som visade och berättade om  intressanta händelser som hänt under 300 år på Carlstens fästning. Det gick kalla kårar genom ryggraden när han berättade...

 Forntid-Framtid-Nutid ansvar....Gotiska förbundet.

(jag är svag för symboler och söker "tecken" vart jag än går...)

Det blåste en aaaaning uppe på toppen av fästningen ja...

 

Innan hemfärden  avslutade Klas med en andakt i Marstrands kyrka. Vi var här några dagar sommaren 2003 och hälsade på vår vän Nisse som då jobbade och bodde i den dåvarande prästgården på Marstrand. Liten nostalgitripp.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

 

Hemfärden med Astra var magisk... Solnedgången var fantastisk, ja ni vet ju att jag älskar solnedgångar, de ger mig sådan kraft. Men detta var himmelskt.

 

Hav, himmel ett.

 

Jag läste på Cajsas anslagstavla i går en text som stått där länge, jag vet inte vart hos fått det ifrån men det stod:

JAG ÄLSKAR DIG FRÅN MÅNEN OCH TILLBAKS

 

Jag avslutar med bilden där strålarna går från himmel till hav och tillbaks.

OSKAR  VI  ÄLSKAR  OCH  TYCKER  OM  DIG  FRÅN  HIMLEN  OCH  TILLBAKS

 



 

 

 

 









På gång med stora steg... men skyndar långsamt

  Tre månader till Lucia... Nää...nu vill det till att stanna upp och reflektera hur jag vill ha hösten. Om det ska gå i denna takten så får jag nog tänka till. Jag har fått igång de två barngrupperna i Hånger och min goa vikarie jobbar på med resten av min tjänst.

.
Ett tag kände jag mig som getingen som fastnat i spindeltråden och hängde och slängde fram och tillbaks. Jag känner att jag gör ett bra jobb och när jag jobbar så lägger jag ner 100 % kropp och själ i arbetet. Men jag borde kanske sänka ribban lite...om jag ska finnas med i matchen året ut.

 JAG HAR VÄRLDEN ABSOLUT BÄSTA JOBB

I går var det tredje gången på terminen och den satt som spikad. Berättelsen jag gestaltade ur barn bibeln gjorde jag enkel med sjalar och kottarna satt som små ljus och levde sig in i berättelsen. musiken sången var urkul, de sjönk och svängde på kropparna och swishade på. Jag njööööt såååå när jag såg dem. Och juniorer och miniorer, sickna goa ungar. Det är fart och fläkt på dem..leeeer... Det är så kul att sitta och snacka med dem och fika och diskutera om livets små och stora saker. När de får något i händerna att arbeta med så flödar det
ut ut munnen på dem. Gött mos! När jag träffar en del föräldrar jag inte sett på något år så är det verkligen stooora kramen som gäller och de berättar att det är såå kul att jag är tillbaks. Jag blir så glad. Och vill komma tillbaks till alla grupper snabbt...men jag ska skynda långsamt så jag orkar att hålla mig kvar också. Ni är så värdefulla!!!



Men jag vet sedan innan och det blev så, idag sticker det i ansiktet och armarna liksom domnar en del av trötthet. Jag kunde inte varva ner när jag kom hem och det var massa med läxor som skulle göras klart. Jag får försöka att skriva listor på vad som ska göras och framför allt...få in en rutin på läxläsandet igen...sommarlovet raserar alla rutiner vilket det ska göra, men det tar tid för mig att fokusera på allt. Har liiiiiite svårt att samordna från tanke till handling.

Jag har alltid haft en dröm om att åka luftballong. Den här ursnygga ballongen kommer då och då på sommaren och svävar över Forsheda....ni är många som, ser den här omkring...blir ni inte sugna????
Men...efter någon halvtimma såg jag på facebook att den hade landat i någons trädgård i Värnamo...shooo något hade hänt och de fick "nödlanda". Ja ja ja jag vill ändå åka...tänk er, helt tyst...svävandes och den milslånga utsikten.

Tyvärr kommer jag inte ut och gå så mycket längre. Min ambition var att jag skulle komma ut varje dag en liten runda. Blir det en gång i veckan nu istället så är jag glad. Jag har helt enkelt inte ork till det. Energin och orken finns inte...jag är helt utpumpad när jag kommer hem. när Phille varit och kört kross så har jag passat på att ta lite kort. Det är skönt att fixa lite med kameran.  Och han tycker det är kul. Men tyvärr blir det inte ofta alls.

 Vi har fått en ny jobbarkompis från Norrland. Vi blev hembjudna till dem här i Forsheda för att smaka Norrländsk-delikatess...Surströmming...urk säger ni nu eller hur...men det var GOTT GOTT GOTT de visade hur vi skulle göra, rensa fisken, mosa den, ta ut köttet, där efter tog vi hårt eller mjukt tunnbröd, potatis, creme fraiche, sillen, dill, rödlök, tomat. Jag åt faktiskt tre stycken. Cajsa var också med och hon åt en halv fisk men bröd och annat, och hon gillade det också. Mångfald berikar. Det var första gången men absolut inte sista.

På fredag ska jag äääääntligen till sjukgymnasten/lymfterapeuten. Hon ska ta mått för nya strumpor och gå igenom kroppen hur mycket vätska det är. Fingrar domnar och fötter, så det finns en hel del. I tisdags var det återträff i Jkp med fd cancertjejerna. Det var trevlig och vi pratade och bytte erfarenheter. Det är så bra att prata med andra som är i samma situation, vi ger varandra puffar för att orka och tips och idéer. Ni är värdefulla.