måndag 28 november 2011

Avslutning på rehabkursen och advent

I torsdags var det dags för sista gången på rehabkursen. Det kändes vemodigt. Vi har delat mycket med varandra och kommit varandra mycket nära. Det har varit otroligt givande på många plan. En del tårar då man kommit på djupet men också många förlösande skratt. Varje gång har vi haft ett pass med träning individuellt utformat för var och en av oss. Jag har provat lymfpulsator och det fungerar på benen men inte på armarna och överkroppen, det samlades en fruktansvärt massa vätska i vä-överarmen på mig och överarmen var dubbelt så stor som vanligt, minst. Och jag håller på att få ner vätskan med strumpor mm. Skylten här under hänger i omklädningsrummet på sjukgymnastiken, den är bedårande, vi har skrattat mycket åt den, för det är ju så här de flesta ser ut som går där, en del är välsvarvade och fina men en del av oss....njae vi har lite häng här och var eller en defekt eller två. Leeeeeeeer
 I fredags var det advents gudstjänst för skolan här i kyrkan. Församlingsassistenten Else-Marie hade gjort en rolig grej, hon hade dragit ett snöre runt hela kyrkan med en massa saker man skulle hitta då man följde snöret. Många barn fick komma fram och vara "skattletare"...många glada skratt blev det. Här är en pojke som hittat en av sakerna som han stolt håller upp.
 I fredags kväll var vi och hälsade på goa Whilma på sjukhuset. Cajsa körde runt med Whilma sjukhusgångarna upp och ner och vi hörde hur de skrattade och tjoade....rätt som det var så var de borta, då hade de tagit hissen upp och skulle gömma sig för oss....ja det var livat. Här kollar tjejerna på gamla Ryhov-byggnaderna. Det var så underbart att se henne bättre och höra hennes goa skratt igen. BUSUNGAR.
Nora gav sitt tillåtande att sätta in kortet om någon undrar.
 I lördags var vi på trippelkalas. Osloborna har bott  tillfälligt i Skillingaryd  i två månader hos Jonas föräldrar. De har nu köpt hus i Kungsängen och flyttar in på torsdag. Men innan dess så passade vi på att fira Farmor Kerstin och Hannah 1 år och Benjamin 3 år som fyller år. Farmor hade gjort ett mysigt kalas till dem med två fina tårtor en till ettåringen och en till tre åringen. Benjamins var en med krokodiler på och Hannas med nallar. De var jätte goda båda två men, Phille älskar morotskakan som farmor bakat och han fick med sig flera hem, till en tonårings belåtenhet. Här ryker krokodilen ner i magen.
 Hannah kollar in sin fina tårta. Det riktigt lyser i ögonen på henne.
 Här är vi alla samlade, det är bara mysgoa Lotta som fattas, hon tog kortet.
 Adventsstaken kom fram i år igen, denna gång har Cajsa dekorerat den. Men det kändes inte riktigt stämningsfullt precis, stora regndroppar på fönstret och stundtals stormade det utomhus . Men med lite doftljus och varm glögg så luktade det "adventsgott" i alla fall.
Det har varit lite mycket denna veckan som var med alla sjukgymnast besök (3 st) mm, jag har ont, ont,ont och jag bör nog lyssna lite på kroppen och låta den bestämma. 

fredag 18 november 2011

Bakslag på lymfdrenage behandlingen

Bild som visar lymfpulsatorbehandling
lånad bild från webben


I tre veckor har jag provat en lymfpulsator på benen i en stor byxa som blåser upp sig och sedan trycker ut lymfvätskan bit för bit och i går var det dags för den 3e gången och denna dag skulle jag också prova en pulsatorjacka som pulserar ut lymfvätskan ur armen, bröstkorgen. Detta gör jag på rehabkursen i Jönköping. Jag kände att den var jätte bra och armbågsleden blev mycket lättare att röra och fingrarna lika så. När jag legat i tjugo minuter var det dags för benen igen. Här gör det mycket nytta, benen känns lätta och knäna går lätt att böja. 

MEN...

På kvällen när jag skulle lägga mig kändes det konstigt i överarmen och i armhålan på vä-sida. Anna sjukgymnasten sa att det kan samlas vätska som inte klarar av att gå vidare pga att jag har tagit bort lymfkörtlar i armhålan. Jag kände inget direkt men nu...fy...min överarm har ett häng undertill på ca 10 cm fullt med vätska. Jag började frenetiskt att massera för hand både i bröstkorgen och på armen, rörelser jag lärt mig sedan innan. Jag har legat med kompressions strumpor hela natten och det har tryckt så jag somnade inte förrän vid tre snåret.

Fy vad ledsen jag bli, hade hoppats så på denna behandling. Nu har jag ett mer lymf"häng" än innan jag började med lymfmassage... TRIST, LEDSAMT OCH JAG ÄR ARG... jag försökte lyfta och använda armen mer och mer på julpysselkvällen och resultatet blev mer värk och mer vätska och nu detta...

Jag försöker att få tag på sjukgymnasten i Jönköping för att få mer råd vad jag kan göra. Förmodligen bara gilla läget och äta furix och massera om om om om om om igen.



onsdag 16 november 2011

Spira & pysselkväll & div inspelningar

Jag försökte att filma dels för vår egen skull men också för Cajsas skull så hon skulle få se hur det såg ut på långt håll. Det var trångt, otroligt trångt på bron så kameran hoppar till då och då och i kylan så blir det ingen bra bild med zoomen...funkade när jag ställde in den, men sedan la den av då och då, så ha överseende med den "dåliga" inspelningen.

LÄNK TILL VIDEO PÅ AVSLUTNINGS NUMRET PÅ SPIRA INVIGNINGEN:

HÄR ÄR OLA SALOS NUMMER:

HÄR ÄR LENA-MARIAS NUMMER:

 I fredags var det äntligen dags för kören Smågodis ( som Cajsa sjunger i ) att åka upp till Jönköping och vara med på invigningen av kulturhuset Spira. Cajsa och hennes kompis kom hem ca 10.15 och då var det dags att käka lunch...tjatter tjatter runt bordet och förväntningarna var skyhöga. Barnen susade uppåt ca kl 11.30 med övriga medlemmar i spira bussen och Klas, Phille och jag åkte upp så vi var där en timma innan det började kl 18.00 för att få bra platser. Mitt på bron  ca 300 meter från kulturhuset och i isande kyla som bet sig in ända in i ryggmärgen.Men det var det värt....GODE VÄRLD VAD BRA DET VAR!!!!! ca 1300 barn som sjöng och sammanlagt med alla trumslagare och blåsare dansare så var det 1700 som uppträdde....minst. Cajsa berättade att när de var i pingstkyrkan så var Ola Salo och Lena-Maria Klingvall där med dem och övade och Cajsa är helt lyrisk när hon berättar om dagen. Charlotte Perelli kom direkt till kulturhuset. Cajsa berättade att det var coolt, sa hon när Perellis privatjet flög över Munksjön och landade på Axamo. 
I början av inlägget har jag lagt en länk på avslutningsnumret. Skratten i början är när hela bron börjar att röra sig och svaja. Flera tusen stod på bron och när de började hoppa till musiken krängde bron. Häftigt!!
 I går hade vi vår traditionella julpysselkväll. Mammor från Kärda och Hånger med sina väninnor el mammor som var medbjudna slöt upp runt 18 tiden. Det var härligt om så bara för en kväll, att stå i tamburen och ta emot och hälsa välkomna....det var ju ett tag sedan sist.
Vi började kvällen med en stilla andakt, jag pratade lite om ordet NORMAL...vem är normal, vem har mandat att tycka att just den eller den är NORMAL... Våra tankar vilade extra hos lilla W  och hennes familj. Lilla W som hastigt opererats i söndags för en tumör i huvudet. Det lysande ljushjärtat sken för dig lilla gumman & din familj.
Avslutningsvis lyssnade vi på You raise me up, med Lena-Maria Klingvall. Hon sjöng den när hon var hos oss i Forsheda kyrka och likaså sjöng hon den på Spira invigningen i Jönköping.

Jag är helt slut efter gårdagen, men glad att jag kunde vara med igår. Lederna värker som bare den idag, så tur att jag hade sjukgymnastik idag, för mina muskler och leder är inte glada på mig just nu. Tur det finns värktabletter och en skön soffa, för jag ska sätta mig på hela ryggen i eftermiddag...tills Cajsa kommer hem för då blir det läxor i mass och sedan en runda till optikern för att skaffa henne nya glasögon.

Här följer en stor laddning bilder från pysselkvällen...och jag ser fram mot nästa års aktivitetskväll redan nu, håll till godo!!!

Under tiden de pysslade mumsade de på glögg, pepparkakor med eller utan mögel ost :)
 Efter gröt och skinkmackor i stora lass så bjöds det på ett gottebord,,,,yummie. 
Atsumi och Annett var snälla som hjälpte till i köket mm























tisdag 8 november 2011

Pacemaker, invigning och pysselkväll

På söndags eftermiddag fick min pappa äntligen komma hem från sjukhuset. Vi trodde att han skulle behöva mellanlanda i Värnamo, men så var inte fallet. Han fick komma hem till deras älskade Norlid. Han ringde mig när han var i bilen och sa---jag är på väg HEM, HEM till Norlid. Vilken lycka, men samtidigt kände jag mig lite orolig eftersom han hade blött sådana otroliga mängder. Men igår så tog mamma och han bort trycket och det hade inte blött något utanför huden. Nu är det vila och åter vila som gäller. Jag googlade lite på pacemaker med defibrilator i och om jag har fattat det rätt så är det ungefär en sådan här han har satt in.

Idag kom det information om hur det går till på invigningen av Spiran i Jönköping. Ett gediget program med övning mm och det är hör och häpna....1300 körsångare som skall sjunga bakom Charlotte Perelli, Ola Salo och Lena-Maria Klingvall. Sammanlagt är det 1700 med alla som spelar instrument, dansar. Det ska bli så roligt att höra dem. Kören smågodis som Cajsa går på åker gemensamt upp i buss och det måste vara underbart roligt att göra något sådant här tillsammans. Önskar att jag var barn igen så man kunde vara med *leeer*

 På tisdag kommer vi att ha vår traditionella pyssel/aktivitets kväll. Denna gång är det i Hånger och hittills är det minst 24 st anmälda...ska bli så roligt. Vi har legat på och beställt hem fin fina "pysselgrejer"....kommer inte att avslöja här vad det är för en del av er läser bloggen ---ta daaaa--- men efteråt kommer jag att lägga ut bilder på alster på vad de flitiga kvinnorna har gjort. 
 Rehabkursen för FD: cancersjuka går mot sitt slut, det är bara några få gånger kvar. Jag hittade en länk där man kan läsa om vad det innebär:
http://www.lj.se/info_files/infosida39714/victoria_wendel_utvecklingskraft_20110929.pdf
denna kurs är så otroligt bra, önskar att många som har behov av den kommer att få gå den.

Vi har varit på utvecklingssamtal för Phille på högstadiet och nu är det dags att skriva IUP för honom. Måste säga att han har en fantastisk handledare som går in för ungdomarna på ett kanon bra sätt.

Lev väl!

lördag 5 november 2011

Veckan som varit.

Det är långt mellan mina inlägg just nu. Tiden behövs till annat. Jag har varit på rehabkursen i Jönköping och jag kunde inte för något i världen kunna tro att den skulle var så betydelsefull. Bra handledare som håller i den och framför allt alla dessa 8 kvinnor som är en bra mix som ger varandra så mycket. Varje gång är det en mix av tårar och starka känslor och mycket att bearbeta med sig själv, jag hade inte förstått att jag skjutit upp mycket angående min sjukdom och känslor runt min behandling/familj mm. Jag fortsätter att jobba min 25 % vilket är MAX vad jag klarar av med all sjukgymnastik mm mm.

Min kära pappa kämpar fortfarande på, han har i torsdags opererat in en pacemaker med en defibrillator i. Hans operation gick bra och "deffen" ligger på rätt plats. Efter operationen har han blött kraftigt och i torsdags natt fick de sy ett par stygn akut för det hade runnit för mycket ur såret. Om allt är som det ska idag väntas han hem till Värnamo sjukhus. Nu väntar en lång vila så  att han kan komma igen. Lugn och ro och vila. Vi var och hälsade på honom igår efter vi badat på Rosenlunds badet med Phille, Cajsa och kusin James. De blev överraskade när barnbarnen knatade in kl 19.15 på fredagskvällen för att krama lite på farfar/morfar. *leeer*

Jag länkar till min mammas fin blogg som hon skriver.
http://famoma-skogstrollet.blogspot.com/
och även en livsviktig länk till hur du hjärt lung räddar:

http://www.hjartgruppen.se/guide/hjart-och-lungraddning/



Jag vill önska er en fin alla helgons helg och jag tänker speciellt på alla er som har en anhörig som de ska läsa upp namnet på i kyrkorna. 

Under tiden jag skriver detta så fick jag meddelande från mamma att pappa inte får komma hem till Värnamo sjukhus idag heller, han har blött för mycket i natt också. Mamma är hela tiden hos honom på sjukhuset i Jönköping.

Lev väl!