Förra inlägget handlade om en summering av 2013. Undrar vad 2014 kommer att erbjuda månntro.
Det började ju bra med en trettondagsfest med Rocka Billy tema. Jag dansade och buggade så jag hade blåsor på fötterna. Det var en otroligt trevlig fest med trevliga människor!
På arbetet har det dragit igång med en hästspark. Sammanträde och möten, planeringar av alla de slag. Jag saknar barngrupperna mycket. Jag håller just nu på med planering inför vårterminen och många datum är satta för gudstjänster, läger mm. Jag vill att barnen ska få något med sig varje gång de lämnar barnlokalen. Då menar jag inte massor av pyssel och saker utan att det ska ha blivit sedda och berörda, hörda på och fått uppleva gemenskap. Detta gäller även gruppen Knatte Café. Jag önskar så att ni alla kunde vara med på grupperna varsin gång för det är så givande och roligt. Jag ser även fram mot att träffa mina goa hjälpledare igen. I miss You guys!
Jag har min kämpande vän i tankarna. Vännen får sina käftsmällar om, om igen. Då menar jag inte handgripligen, utan resultat på sina prover. Människor som står utanför undrar, hur klara man dessa besked. Ja, finns det något svar på det. Har man något val? Nej, man får bara helt enkelt kämpa på. Men vi/ni som just nu står bredvid någon som har en ´mycket allvarlig sjukdom vad kan vi/ni göra? Hur ska vi/ni göra? hur kan vi/ni stötta?
Återigen säger jag...var inte rädda för att ta kontakt!
Fråga:
Vill du att jag ringer ofta?
Vill du att jag handlar åt dig?
När vill du att jag kommer och hjälper dig? inte om? Av erfarenhet vet jag att man säger hellre nej tack, än att fråga kan du hjälpa mig? Jag själv hade aldrig svårt att be om hjälp eller att säga, ja tack! Jag har själv alltid frågat om jag kan hjälpa till om någon person behöver hjälp med både det ena och det andra och lärt mig att ett nej tack betyder inte att man är otacksam. Man orkar kanske helt enkelt inte med besök eller hjälp just då.
MEN, sluta inte att fråga!
Vad gör du med din dag för att den ska bli bäst?
När jag själv går upp på morgonen måste jag påminn mig om att jag ska:
Carpe Diem, fånga dagen. Jag har ett val jag. Jag har förmågan och insikten att kunna välja hur jag vill bemöta människorna jag kommer i kontakt med just den här dagen, från jag går upp tills jag lägger mig. Och då väljer jag att tänka CARPE DIEM! Fånga de fina ögonblicken.
Nog är det stressigt med all planering, men jag tar mina mikropauser och andas tre långa andetag då går det lättare.
Som min vän skrev i sms...OCH ANDAS!
Och extra bonus är ju när det ploppar till i telefonen och jag får sms :-) just love it!
Veckan som kommer är slutspurt i planeringen. Beställningar ska läggas och utskick ska göras.
Allt i en jämn ström. I slutet av veckan ska jag på begravning och ta farväl av en kär församlingsrådsmedlem. Han kommer att saknas på sin stol och jag är så hjärtligt tacksam att jag har fått möta denna fantastiska person som stöttade barnverksamheten i allt vi gjorde. När han var frisk kom han och hälsade på i grupperna. Han kom och lyssnade när barn och ungdomar uppträdde på olika sammankomster. Tack för allt! Du fattas oss!
Håller på i helgen att städa ut julen, men min julgrupp är fortfarande lika fin.
Kanske det är som man sjunger...Julen varar än till Påska.
