måndag 27 februari 2012

bli helt bra igen...var god dröj...

Har inte skrivit så mycket på sista tiden... Jag känner att det står stilla med allt. Blir det inte bättre än så här... men samtidigt så går det ju faktiskt inte bakåt heller...
Jag gör massor för att jag ska kunna få mer ork: sjukgymnastiken, jag är ute och går, jag sköter det lilla jag gör på jobbet även om det tar så jästrans mycket på krafterna. Jag äter bra, tar  de extra vitaminerna som läkaren rekommenderade och som jag skulle köpa, jag äter massor av frukt varje dag, tar medicinen som jag ska...ändå står det stilla.
Skulle vilja skicka hjärnan på uppladdning.

Men jag borde ju inte klaga och gnälla...om jag tänker på Cajsa som opererats och opererats om och haft skena tre gånger, första gången  5 månader gammal så var hon totalt uppspärrad i skenan i 3 månader dygnet runt och ändå har hon kämpat med sin träning varje dag året om...sedan hon var 1 dag gammal...då ska väl jag komma igen också tycker jag. Hon får bli en förebild för mig nu då...trots tårar och trots att det tog emot och att det gjorde fruktansvärt ont och när armen inte hängde med utan att den hängde helt slapp...så tränade hon om om om igen...och det har gett resultat.
Jag videofilmade henne ibland när jag tränade henne när hon var liten och det finns en sekvens där Phille 5 år står och klappar henne på huvudet och säger: ...men gumman du förstår du måååste öva armen och så tar han tag i hennes arm och övar med henne. Sedan skrattar de... och sträcker ut armarna som hon gjorde när hon tränade på den tiden.

tisdag 21 februari 2012

... vila för Cajsa...

I lördags eftermiddag fick vi komma hem Cajsa och jag. Hon blev ordinerad vila, vara stilla och att vara hemma från skolan ett tag. Hon har ff ont i nacken och ryggen men efter den smällen är det inte konstigt... Hon har lite minnesluckor av vad som hände och vad vi gjorde osv.

I måndags knakade det till rejält i högra axeln på henne, men hon säger att hon inte har mer ont men det drar liksom i den säger hon. Jag har inte kunnat öva med henne dessa dagar alls... Annars så piggar hon på sig min lilla höna, lite blek om nosen och yr ibland men bättre.
Undrar hur jag är funtad, jag blev så rädd/skräckslagen när det hände att, samtigt som jag tröstade henne blev jag sträng på lilla gumman...ett beteende jag inte känner igen mig i när det brukar krisa.... känns som..  när det inte finns någon ork... ju mer irriterad blir jag...

Jag har avbokat/bokat om en del inplanerade besök jag hade på sjukhuset till senare tillfällen.

Läste i ett av svaren, att barnens sommarkompis lilla "S" hade blivit nermejad i slalombacken av en 100 kg Dansk och blivit totalt mörbultad. KRAM  PÅ  DIG  LILLFISEN, VI  TÄNKER  PÅ  DIG  OCH HÄLSA  TILL "J" OCH  MAMMA  OCH  PAPPA. KRAAAAM.

Och "S" tack för samtalet  igår, roligt att prata med dig igen...kram och lycka till på cancerkliniken idag...KRAAAAM

fredag 17 februari 2012

på sjukhus med Cajsa

I natt vaknade Cajsa med otroligt onti nacken och det strålade ut i axlar och nacke mm. Jag ringde in till akuten men de kunde inte ta emot oss förrän röntgen öppnade. Vi åkte in kl 7,00 så vi skulle vara klara med läkaren när de öppnade. Läkaren som var mycket bra ville röntga henne. Hon röntgades tre ggr. Och de hittade inget brutet i nacken. Men hon har hjärnskakning och är fruktansvärt öm... Hon blev inlagd över dagen och natten på kirurgen B. Samma avdelning som jag låg på när jag opererades. Hon har ätit och fått smärtstillande. Specialbestäld mat och glass. Tänk vad bra sjukvård vi har....kan inte nog berömma dem. Och Ja!!!!!! jag känner mig som världens förbaskade sämsta mamma som finns.....med all rätt! Hoppas nu allt är lugnt tills i morgon.i

torsdag 16 februari 2012

Kyrkans Isabergsresa

 
Idag åkte vi till Isaberg med Svenska kyrkan i Forsheda, kyrkan bjöd på grillad korv och buss och halva litfkortet. Jag hade ju lovat Cajsa att hon ska få följa med detta året om hon fick för läkarna, och att hon skulle få  försöka åka. Och om jag hade ork förståss.
Vi fick klartecken från läkaren på barnhab...om vi var försiktiga. Men frågan var, hur skulle jag orka...

Jag hade  legat med stödstrumpor hela natten för att få ner svullnaden som bara bet sig fast ännu mer i förgår. Beror kanske på att jag är förkyld som jag har fått mer kanske... Stackars ungar vad de fick skämmas...en robot stel heffaklump till mamma i backen... :/ Men den bjuder jag på som allt annat ;)  ;)

Vi började med att grilla korv. Det flöt undan bra med grillningen. Sedan hyrde vi skidor och iväg till de utvalda backarna. Jag åkte ju mycket som barn/ungdom... sist jag åkte var 1993...19 år sedan....VOINE;VOINE.

 Men det var jobbigare än jag trodde, urkas burkas. Cajsa, en kompis och jag var i barnbacken i en två timmar och det gick inte fort...nej det stod stilla för Cajsa och alla andra plogade förbi henne....måste vara något fel, man ska ju inte behöva gå ner för backen --i färdriktningen--. Caroline en tjej som var med kollade på dem, det var fullt med is under och snö som inte gick att få bort...typiskt. Jag fick ringa på Klas som åkte med de andra, för han hade lappen med hyran på skidor i sin ficka. In i skidshopen att fixa till dem. Och det blev bättre.
Efter mycket tjat ville de åka i en annan backe, jag var skeptisk men vi åkte...och det slutade med att Cajsa slog i huvudet, typiskt. Men hon hade hjälm så det gick vägen.

På vägen hem i bussen slocknade jag direkt. ZZZZzzzzzZZZZZZZ
Och jag ska ärligt säga att jag mår inget vidare alls i kroppen, rent förfärligt...MEN...desto gladare är jag att barnen hade kul och nöjd att jag la så mycket tid på Cajsa så att hon också fick ha kul. Phille åkte med de andra i alla de andra backarna. Det återstår att se hur kroppen är i morgon. Men det tar vi då, imorgon är det ändå vila som gäller. Men roligt  hade jag i all fall.

Jag blir så nostalgisk, Phille tog fram mina chockrosa stavar och ville använda dem. Det gläder mamma hjärtat mycket :) Roligt att han tycker om att åka. I hans ålder bodde man på helgerna uppe på berget.

onsdag 15 februari 2012

Svullen Svullo och fina vinterdagar och sportlovskul

Här om veckan var en jobbarkompis och jag ute och gick. När vi gick nere vid ån fick vi se ovanliga formation av is och snö. Vi stod och försökte ta med våra mobiler *leeer* och jisses vad vi frös om fingrarna. Det blev inga bra kort...så jag gick dit två dagar senare och hoppades på att de skulle vara kvar...och en del var det. (se bilderna här under)

Förra veckan var det en del att göra på jobbet. Bl.a skulle verksamhetsplanen/uppföljningen vara inne och det blev lite stressigt...vilket jag inte klarade av, så i fredags när vi var ute och gick så la benen av och jag kunde knappt flytta dem alls...Klas sa att jag skulle sätta mig uppe vid Bollagården och vänta så hämtade han bilen...och fy vad jag mådde dåligt hela lördagen efter också. Sov och sov och kroppen var helt slut. På måndagen var jag på vattenträningen och fick nya övningar för bröstkorgen och nacke, axlar och efteråt så sov jag mycket, blev helt slut. Minsta grej jag gör tar emot tycker jag.

Igår tisdags på alla hjärtans dag åkte vi ut till Norlid och grillade korv + bröd, fläsk mm och myste. Mamma och pappa kom också ut. Morfar hämtade sin fyrhjuling och en bogserlina som han band fast i tefaten så vi kunde åka efter i lagom takt...för mig (tycker jag, men de andra gasade kanske på mer).
Detta var en höjdare, så roligt vi hade. Och....så trött jag var när vi kom hem.
På kvällen kände jag att det började svullna igen i benen och idag (onsdag) när jag kom till jobbet så var jag så himla svullen både om armar och ben, så jag får ligga med stödstrumporna på i natt.
Vi  filmade oss när vi åkte...ni som vill titta får trycka på länken, eller kopiera in den.
http://www.youtube.com/watch?v=rbEUYFwJRrs&list=HL1329266797&feature=mh_lolz&noredirect=1

Idag planerade jag och kantorn som har hand om familjegudstjänsterna en familjegudstjänst som vi ska ha framöver i Hånger. Jag har verkligen ingen koll på tankarna och blir så uppstressad av ingenting, jag jagar liksom upp mig mentalt. Men hon hjälpte mig så bra, kom med nya sånger och skrev sångblad mm. Det ska bli kul att öva in detta med barnen. Skönt att vara igång igen...även om det är i mycket liten skala. Tänk vad de får ha tålamod med mig. TACK!

Här är det Klas som susar runt på tefatet...


 
 ...och här är det Philles tur
 Här följer en del vinterbilder...men det är något galet med min kamera, jag får inte in skärpan något vidare...för inte beror det väl på mig...




 Ikväll den 15e så var det som om himlen stod i brand och den fina ljusstrimman mitt i...detta skådespel höll på i max 20 min, men fint var det

torsdag 2 februari 2012

D-vitaminbrist och sabbad orkidé

Det damp ner ett brev på posten från min cancerläkare i Värnamo U.S att jag skulle beställa en telefontid till henne. I brevet stod också att jag hade D-vitaminbrist i kroppen och att vi skulle gå igenom vilka tabletter jag skulle ta o.s.v. Annars var mina blodprover bra....äntligen, trots allt.
Hon ringde upp och berättade att minsta acceptabla gränsen för D-vitamin brist var 75. Och jag låg på 48. Hon berättade också att det kan påverka min onormala trötthet, nedstämdhet, orkeslösheten som inte går över hur mycket jag än är ute och går kämpar på med sjukgymnastik mm. Jag äter "vanliga" "apoteksvitaminer"  idag och det är en multitablett med bl.a D-vitamin i, men det är 7,5 ug som normalt ska räcka per dag. Den jag ska äta nu är 50 ug/dag 2000 enheter. Men det tar 8-10 veckor innan det ger effekt. U.S är så vänlig när hon ringer mer som en vän när man pratar med henne än som en läkare.

I normala fall räcker det att vistas i solen (juni-augusti) under lunchtid i 20 minuter med bart ansikte (ingen keps el dyl) och bara armar för att bunkra D-vitamin. Men då är det viktigt sa hon att det just är solen mitt på dagen, för eftermiddags sol gör inte samma nytta. Men detta räcker inte för mig så det får bli extratablett.  Hon berättade också att det har forskats i att D-vitamin skyddar mot bröstcancer och då frågade jag naturligtvis om Cajsa, vad hon trodde om att ge henne D-vitamin redan nu som tillskott. ABSOLUT JÄTTEBRA ATT GÖRA DET  sa hon, och så räknade hon ut efter hennes ålder hur mycket hon ska ta o.s.v. Hon sa att även Phille skulle kunna ta tabletten p.g.a att det är skydd mot cancer så skadar det inte att han tar den också. Och detta är ju min stora SKRÄCK!!!! och det är bara förnamnet, att jag har överfört dåliga gener till dem.
Så idag ska det inhandlas D-vitaminer.

Sen var jag ju såååå duktig och såååå klumpig när jag skulle "räta" ut en gren på min största orkidé idag...och det är ju inte första gången jag brutit av en fin gren...glömmer aldrig när min fina Ascosenda (kanske felstavat) Vanda gick sönder för att den hade så många blommor och blev för tung när jag skulle flytta den. Ja ja det finns de som lever på att sälja orkidéer.

Igår var hela högstadiet på Isaberg och åkte skidor. Vi lånade skidor och hela utrustningen av en jobbarkompis till oss och Phille har fått blodad tand. Jag kommer själv ihåg när min familj var uppe på Isaberg på helgerna och åkte skidor. Det var så roligt att göra detta tillsammans som familj. Och skidskolan mamma och jag gick på, ha ha ha det poppar upp många roliga skratt i huvudet när jag tänker på det. Utan att överdriva så kunde vi gett Lasse Åberg mååååånga tips till en ny film. _____....med bakvikten. Hur en jobbarkompis till mamma åkte som en säl ned för backen...eller när vi skulle åka bygelliften upp till tornet och en av oss höll fast med armarna för denna person gled av...ja vojne vad kul vi hade. Hoppas att vi kan göra detta som familj. Cajsa har fått tummen upp av läkaren att prova på, men sjukgymnasten är mer skeptisk, hon är rädd om Cajsa och att hon ska bli påkörd el dyl så det skadar axeln. Jag förstår båda två.  Men hon får absolut INTE  åka längdåkning.
Och idag har de ute dag med Cajsas skola. Så det var ett helt lass med saker hon hade med sig. Skridskor, hjälm, pulka, varm choklad och badkläder till bastun efteråt. Jag frågade varför de ska ha badkläder i bastun...vi ska ju basta tillsammans hela klassen sa hon och skrattade.

I eftermiddag får det bli en runda ut i det fina vädret...sol och kallt. Just nu på baksidan i skuggan -11C.

Vill dela med mig av en dikt en vän till mig gillar, jag likaså. Tack P:J:


Att vara stark är inte
Att alltid orka skratta
Att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
Att lyfta tyngst
Att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
Att leva livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
Slå sig hårt
Och alltid komma igen

Att vara stark är
Att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
Att se ljus i mörkret
Och alltid kämpa
för att nå dit.
///P.J