Idag åkte vi till Isaberg med Svenska kyrkan i Forsheda, kyrkan bjöd på grillad korv och buss och halva litfkortet. Jag hade ju lovat Cajsa att hon ska få följa med detta året om hon fick för läkarna, och att hon skulle få försöka åka. Och om jag hade ork förståss.
Vi fick klartecken från läkaren på barnhab...om vi var försiktiga. Men frågan var, hur skulle jag orka...
Jag hade legat med stödstrumpor hela natten för att få ner svullnaden som bara bet sig fast ännu mer i förgår. Beror kanske på att jag är förkyld som jag har fått mer kanske... Stackars ungar vad de fick skämmas...en robot stel heffaklump till mamma i backen... :/ Men den bjuder jag på som allt annat ;) ;)
Vi började med att grilla korv. Det flöt undan bra med grillningen. Sedan hyrde vi skidor och iväg till de utvalda backarna. Jag åkte ju mycket som barn/ungdom... sist jag åkte var 1993...19 år sedan....VOINE;VOINE.
Men det var jobbigare än jag trodde, urkas burkas. Cajsa, en kompis och jag var i barnbacken i en två timmar och det gick inte fort...nej det stod stilla för Cajsa och alla andra plogade förbi henne....måste vara något fel, man ska ju inte behöva gå ner för backen --i färdriktningen--. Caroline en tjej som var med kollade på dem, det var fullt med is under och snö som inte gick att få bort...typiskt. Jag fick ringa på Klas som åkte med de andra, för han hade lappen med hyran på skidor i sin ficka. In i skidshopen att fixa till dem. Och det blev bättre.
Efter mycket tjat ville de åka i en annan backe, jag var skeptisk men vi åkte...och det slutade med att Cajsa slog i huvudet, typiskt. Men hon hade hjälm så det gick vägen.
På vägen hem i bussen slocknade jag direkt. ZZZZzzzzzZZZZZZZ
Och jag ska ärligt säga att jag mår inget vidare alls i kroppen, rent förfärligt...MEN...desto gladare är jag att barnen hade kul och nöjd att jag la så mycket tid på Cajsa så att hon också fick ha kul. Phille åkte med de andra i alla de andra backarna. Det återstår att se hur kroppen är i morgon. Men det tar vi då, imorgon är det ändå vila som gäller. Men roligt hade jag i all fall.
Jag blir så nostalgisk, Phille tog fram mina chockrosa stavar och ville använda dem. Det gläder mamma hjärtat mycket :) Roligt att han tycker om att åka. I hans ålder bodde man på helgerna uppe på berget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar