onsdag 31 oktober 2012

Gråt och rosa bandet

Jag förmodar att många med mig satt och tittade på cancergalan och även skänkte pengar. Barnen och jag tittade en stund tillsammans, vi pratade en del, inte mycket, men en del och när inslaget om Lars och pojkarna kom upp bara brast det. Lindas man och hennes små prinsar. Vi är många som följde Lindas kamp in i det sista. Hennes berättelse var så levande och målande. Jag skymtade Linda en gång på onkologen/cellgifts avdelsningen och tänkte på hur stark hon var. När hon på inslaget berättade att hon en dag inte kommer att finnas där för barnen utan de kommer att finnas kvar kände jag panik i bröstet, ren och skär panik. Hur många gånger har man inte haft den känslan, men för henne var det ett faktum, inte bara en känsla. Bröstkorgen kändes alldeles ihopsnurpad på mig.

Och inslaget om mamman som berättade om hon gick bort, visste mannen om vilka sånger barnen tykte om, eller vilken bok som skulle läsas vid läggdags. Sådana tankar tycker ni är banala...men, de är så viktiga. Jag hade sådana tankar själv. Eftersom jag till 80% är hemma hos barnen när de lägger sig vet jag om deras rutiner, önskemål mm, och det ger inte trygghet att veta, att inte den andre partnern kan det, för man vill ju inte att rutiner ska rubbas.

Katarina Hultling berättade att hon gick hem och spelade begravningsmusik...samma gjorde jag, kanske inte spelade, men såg ut vilka sånger som skulle vara med, inte för sorgliga så barnen blev mer ledsna än de var, men personliga så det återspeglade "mamma", tröstande musik och sång. Jag hade bestämt vem jag ville som skulle sjunga vad o.s.v. Idag har jag rivit pappret och slängt det, det finns inte mer.

Men en solskenshistoria, kvinnan i slutet som berättade om sin knöl och som jag gör här på bloggen, uppmanade alla kvinnor att känna på brösten VARJE gång du tvålar in dig i duschen. GÅ på ALLA dina mammografi undersökningar. Och har du passerat åldern för mammografi, beställ själv om du är minsta lilla osäker.

Innan programmet precis slutade sa ett av barnen...har du skänkt mamma?--Ja, sa jag...men då har du några sekunder till, till att skänka mer...sagt och gjort.

Detta är några låtar jag lyssnade mycket på under tiden jag var sjuk:
 Sarah Dawn Finer  I´m moving on
&
Björn Skifs  Håll mitt hjärta




Ett av provsvaren

Jag väntar fortfarande på svaren på röntgen, men jag får nog vänta lite till för jag har ju inte gjort magnet röntgen ännu...det är två veckor till ungefär. De samlar säkert svaren och skickar allt samtidigt. MEN, provsvaren på blodprovet som togs på förra återbesöket har kommit och det säger: Cancermarkören för bröstcancer är normalt och likaså värdet på njurarna.

Jag har bytt D-vitamin tabletter för jag fick inte upp värdet. Och nu äter jag 1 st D3-vitamin tablett om dagen på 2500 IE, och då är mina värden bra, 86 nanmol/liter och de ska ligga runt 75. Innan jag bytte kom jag inte upp till 75.

Barnen har lov denna vecka. Skönt. Men det är en del läkarbesök som ska göras och det är lika bra att ta dem nu för det är mycket besök nog på skolveckorna. Ett skönt lov med kompisar som kommer och avlöser varandra. En del sover över, mysigt. Cajsa firade lovet med disco som 6e klassen ordnade i skolan. En kompis och hon fixade sig i håret, lockade resp plattade. Kul att höra hur de fixade och donade innan diskot.

Idag har Cajsa och jag varit i Värnamo på ortopedteknik. De kommer ner till Värnamo någon gång i månaden, det är bra, då slipper jag dra fram och tillbaka till Jönköping extra. Idag gick det väldigt smidigt. Jessica mätte och fixade och Cajsa skojjade på och de hade kul. Denna gång valde hon en annan plast, jag ska lägga ut bild på den när den kommer om en månad....jätte kitchig!!!!

En kväll när Klabbe hade varit ute och gått kom han hem med Sessan, Silvia och Henke (Heinrich). Han hade stött på dem på samhället. Det var trevligt, vi fikade och barnen busade med hundarna. En å annan kaka slank ned hos hundarna också, leeeer.

 

Har köpte en ny bok, Rosa boken, om bröstcancer.




                                                        ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Det är orättvist, en vän till oss som jag lärt känna på rehabkursen kämpar med sitt cancer återfall. Varför, när någon rest sig och sedan slås till marken igen, så orättvist. Önskar dig all styrka vännen, kämpa, härda ut, våra tankar och böner till dig och de dina.
 

torsdag 25 oktober 2012

Insamling till ROSA BANDET

 
 
Nu är det dags...för oss att skänka till rosa bandet.
Har du mobil så är det hur lätt som bare den.
Gör som det står här under, och detta är min insamling på cancerfonden. (inga mellanhänder)
Vill du hellre betala med internetbanken, så trycker du på insamlinen här på högersidan av bloggen.
Tänk igenom,,,vad får du för 50 kr i affären!!!
Tänk då vad dina 50 kronor kan göra för cancerforskningen.
Tack för att du läste...hoppas du nu vill vara med.
Trevlig helg kram/
Tina
 
 
*En liten bit i taget, så kommer man långt*... sa en förnuftig 6 åring till mig en gång. Och med mycket "god" energi omkring dig, så når du förhoppningsvis målet.

DU KANSKE KÄNNER NÅGON SOM DRABBATS OCH VILL VARA MED OCH STÖDJA...JAG HOPPAS DU VILL VARA MED!
TACK FÖR DITT BIDRAG! / Tina

Skänk via SMS

SMS:a BESEGRA 5260 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 5260 Johan Ek

Skintografi röntgen och min vän Sussie Remnemark

I går var det dags för skinnt röntgen i Jönköping. Jag fick först träffa sköterska som sprutade in något radioaktivt i blodet som skulle vidare i kroppen så att gamma kameran kunde skanna av kroppen och se ev defekter. Eftersom jag skulle vänta i tre timmar så hade jag bestämt träff med en av mina
"rosa systrar" Sussie. Sussie och jag möttes på rehabkursen i Jönköping. Sussie har börjat att hålla föreläsningar om just sin bröstcancer resa. Jag länkar hennes blogg här, den är värd att läsa.
 Sussies blogg
Vi bestämde träff på Hasse på sjökanten när hon slutat jobba kl. 12. Vi hade så mycket att prata om, vad som hänt sedan sist och vilka behandlingar har du nu mm mm.
Sussie Remnemark
Sussie intervjuades av P4 om sin cancer resa och du kan höra intervjun är: Sussies radiointervju

Som vanligt rann tiden iväg väldigt fort och strax var det dags att åka upp och skanna av kroppen. Proceduren var enkel, bara att ligga helt still i 20 min. Jag blev full i skratt när jag låg där, någon fördel ska man ju ha... Eftersom jag bara är 158 cm över havet så tog det bara 20 min att skanna :)

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

tisdag 23 oktober 2012

Läker tiden alla sår...?


Som många med mig är Skavlan ett av mina favvo program. I fredags gästade bl.a Leigf GW Person honom. Leif fick frågan om han tror att tiden läker alla sår...
--Nej, det trodde han inte alls, vissa saker/händelser kommer man inte över. De läker inte, det blir "ärrbildning" av det hela, sa han. Vissa dagar mår du dåligt/sämre då är du och river på de där ärren...och då är såret tillbaka...
*
Jag känner igen mig i det, det kunde lika väl varit jag som sa de orden...
Det behövs inte mycket alls innan innan ärret rivs upp. Cancermonstret dyker upp om och om igen...jag behöver inte skrapa mycket alls på ärret förrän det börjar "läcka".
Det räcker med ett brev där det står Landstinget på. Väntan på provsvar. Väntan på remiss. Besök på röntgen som jag ska göra i morgon, då en Skintröntgen på hela kroppen. Nästa vecka magnetröntgen och skallröntgen. Visst, det är bra att ta det säkra före det osäkra...men tankarna finns ju där hela tiden. Om det skulle vara något, då blir det en runda till...hur gör jag då...jag som behöver orken för att vara koordinator här hemma.
*

Orkeslös...ja så känner jag mig stundtals. Samvetskval för att jag inte orkar göra så mycket som innan, det som är mina sysslor. Att jag är en tjatkvarn när det gäller läxorna, en bittermamma/bitterhustru för att jag alltid som oftast säger NEJ till till de andra i hushållet...jag oooorkar inte. Jag kan lägga mig ner och vips så har 1,5 tim gått och jag har toksovit. Patetiska människa.
*
 

lördag 20 oktober 2012

Bloggmöte på M-magasin, Bonnier förlag

 


Den 26 september blev jag inbjuden till M-magasin och Amelia Adamo. De hade letat efter cancer bloggar och bjudit in några av de bloggarna. Vi var fyra kvinnor där som bloggar om cancer och mamma med sin fina blogg. På bloggmötet var det Amelia Adamo och Henrik Lindman, onkolog och forskare på Akademiska sjukhuset i Uppsala, där han har ansvar sedan 1989.

Mamma och jag tog tåget upp. Jag orkar nämligen inte köra så långt längre i ett enda svep.
Väl uppe checkade vi in på Radisson viking hotell. Efter att ha legat och vilat gick vi ut en liten runda på stan.  Vi var bara ute i 3 tim och shoppade, vi var för trötta. På kvällen kl 22 gick vi tvärs över gatan för att äta på Jensens böffhus. Gott och mättande. Väl uppe på rummet igen kl 23.30 blev ögonen bra tunga. Jag tyckte att jag sov fruktansvärt dåligt, men jag fick förklarat för mig att jag hade minsann sovit....för det hördes högt!!! Jaja. På onsdagen blev det stressigt. Trött och svullen gick vi till Bonniers förlag och M-magasin. Saga som jag har haft kontakt med var bl.a där och tog emot.
*

Amelia började med att hälsa oss välkomna och berättade att när hon 2001 stod på Heathrow fick hon se en cancertidning, The Pink Ribbon. Rosa Bandet är en internationell rörelse med ursprung i USA. Pink Ribbon, som Rosa Bandet heter på engelska, startades 1991 av bland andra Evelyn Lauder från kosmetikföretaget Estée Lauder. Sedan dess har Rosa Bandet vuxit till en internationell folkrörelse.
Amelia började med att profilera Rosa Bandet 2001. Cancerfonden har genomfört kampanjen sedan 2003. BRO=Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation driver kampanjen för Rosa Bandet här i Sverige med stöd av Estée Lauder. 2001 växte kampanjen och fick en större spridning och ett genombrott i Sverige. Amelia Adamo började ge ut en speciell bilaga om bröstcancer, det var ju då i hennes tidning Amelia. 2003 växte kampanjen, Cancerfonden började att vara med i  Rosa Bandet, och sedan dess har det som ni vet vuxit stort.
*
***Därefter tog vi en presentations runda och pratade om vilka bloggar vi hade, varför vi bloggade, och vilken nytta den hade. Jag berättade utifrån mitt perspektiv och att jag har fått bekräftelse på att den har hjälpt andra kvinnor att förlika sig med mig när de blivit sjuka. Roligt var att en av kvinnorna på mötet sa, men jag har följt din blogg. KUL!

Henrik Lindman tog över och berättade om sitt arbete på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Han är onkolog och forskare, då främst om spridd bröstcancer. Han berättade om vikten av all information.  Han berättade om den nya undersökningsmetod som kommit fram med  PET kameran. PET kameran mäter sockerupptaget i kroppen för att se tumörer.
Läs detta och kom ihåg!---CANCERCELLER  ÄLSKAR  SOCKER!!!!!!!!
Vill du veta mer läs här:
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Undersokningar/PET/

***En av tio kvinnor får cancer i livet. (Var tredje Svensk får cancer.)
De främsta cancersjukdomarna är:  Bröstcancer, prostatacancer, coloncancer, lungcancer.
***Regeringen säger att det ska finnas en nationell cancerplan för alla sjukhus som ska gälla i hela Sverige. HEJA HEJA! Lika behandling!
*** Ett problem är, hur får vi patienten till sjukhuset? Snabbare screening (mammografi), vi MÅSTE undersöka oss oftare. Jag själv säger till kvinnor jag träffar att:PASSA PÅ ATT UNDERSÖKA DIG VARJE!!!! GÅNG DU DUSCHAR OCH HAR TVÅL PÅ HÄNDERNA, DÅ GÅR DET BÄTTRE OCH DU KÄNNER BÄTTRE. Nationella riktlinjer för mamografi är 40-74 år. Jag tycker att man borde börja tidigare! Kulturkrock gör att en del kvinnor inte kommer till mammografi, språksvårigheter.
Henrik vill få in kvinnorna på bättre sätt än innan första mammografin, många väntar tills dess,
och så gjorde även jag, dumt nog!
***Henrik vill trycka på att sjukvården måste bli bättre på att följa upp mellan behandlingarna. Många faller utanför, arbetet isoleras man från, familjen bli åsidosatt, framför allt barnen, om man har det. Vem tar hand om barnen och pratar med dem... Det sociala umgänget försvinner sa han, man kan inte umgås för man är så  nedsatt i immunförsvaret. Infektionskänslig...jo jag tackar, jag hamnade ju själv på isolering ett par gånger.!!! Han menar, vem stöttar då, sjukvården måste bli bättre på att  FÅNGA UPP VID SIDAN OM. Allt funkar medans du är inne i rullarna med cellgifter, strålning, provtagningar mm. Det är viktigt att alla blir sedda,
Jag kommer ihåg en gång när jag låg med slangarna i kroppen och en sköterska sa till en patient. Har du något mot illamåendet hemma?--Nej! Har du någon som kan hämta ut medicinen åt dig, ditt barn eller så? ---Nej! Kan någon hjälpa dig NÄR du kräks på natten?---Nej!
Här i Forsheda hade barnen när jag fick cancerbeskedet fantastiska lärare. De höll "koll" på barnen på avstånd om något skulle hända. FANTASTISKT. Vi hade även släkt och vänner som hjälpte till hela tiden. SUUUPER!
***95% av bröstcancer är EJ ärftlig.
Min grad var grad III för den var så stor, men inte spridit sig till körtlarna

*
#Cancer har behandlats sedan antiken med kirurgi. Man gjorde ett uppehåll på 1000 år, pga att de dog av operationen. De steriliserade nämligen inte redskapen.
På 1500-talen började man igen.
1890-talet fick kirurgin stor genomslagskraft. Man lyckades då bota människor från cancer, innan var det en total dödsdom.
#VAD ÄR BOTAD?  Om man har överlevt sin cancer i 10 år, men cancern kan ff komma tillbaks. Detta tycker jag personligen är lite luddigt...
#På 60-talet började man med bröstbevarande kirurgi. Man tog då inte bort allt i hela bröstkorgen om det inte behövdes, utan "bara" 55% bröstbevarande var en "tårtbit"...60-70% var litet kirurgiskt ingrepp och en st lymfkörtel.
#Hormon behandling började 1890...1970 gav man Tamoxifen till alla opererade kvinnor i alla åldrar.
#1990 Här började man med adjuvant behandling, dvs man tilläggs behandlade med cellgifter, strålning, hormonpreparatet Tamoxifen. Man använde sig av BASBEHANDLINGg .
Man började med mer precision behandling, dvs samma behandling som på 70 talet fast med mer noggrannhet så det inte blev onödiga biverkningar.
# Cellgifter/cytostatika har använts sedan 40-talen med sedan 60-talet till bröstcancer.
 
*
***1999 var Henrik först i Sverige med att ge Herceptin. Vid 2004 hade han så mycket fakta att han kunde se att det hade halverat återfallen.!!! En del landsting drar in denna behandling för att den är för dyr 20.000 kr i månaden kostar den. Om det är någon nu som läser detta och säger att vår sjukvård är alldeles för tokdyr och gnäller att det kostar på tok för mycket och inte behöver ha agendan full med sjukbesök! Tycker jag inte du ksa klaga. Hade vi inte haft högkostnadsbeloppet.... HADE DET BLIVIT DYRT!!!!!

TUMÖRCELLER KAN BLI RESISTENTA MOT CELLGIFTER!

SECOND OPINION:
Alla cancerpatienter har RÄTT till en second opinion. DVS att om du som patient har rätt till ett andra omdöme av din diagnos av en annan läkare/specialist. Du får kanske inte att personligt möte men, de läser i alla fall din journal och om det behövs så blir du undersökt även där. Detta vet inte många om, men Henrik Lindman berättade om detta och tryckte på. Det är LAG på att alla har rätt till detta. Din onkologläkare är skyldig att följa den andra läkarens resultat av second opinion om det visar olika resultat. Du kan fråga din läkare eller kuratorn vart du vänder dig. Du kan även försöka med  Henrik Lindman.

KLINISKA FORSKNINGS STUDIER:
Henrik är med och forskar fram nya cytostatika preparat. Det testas i olika faser.
FAS 1
Testas på katt, hund, apor, och människa. Testar biverkningar, hur stor dos man ska ge, hur mycket tål man. Detta görs på 20 patienter i världen som har flera års spridning av cancer.
FAS 2
Man går vidare från fas 1, nu gör man tester på  100 st patienter med ett-två års spridd cancer. Nu har man sett effekten av alla biverkningar och på dettastadium kommer många intressanta nya cellgifter fram.
FAS 3
Nu är man vidare från fas 2. Man gör tester på 500-5000 patienter i världen. Man lottar 50/50 eller 1/3 vem som ska få den nya behandlingen eller standard behandlingen. Nu registrerar  man preparatet fungerar och levererar en rapport till myndigheterna. Slår allt väl ut här så har man en ny cellgiftsbehandling. Det är oerhört kostsamt att forska fram nya cellgifter.

Personligen beundrar jag de som är med i forsknngsstudierna. Ibland är det kanske sista halmstrået man tar för att få några mer år i livet. Är man i FAS 3 vet man inte om man får den nya medicinen eller standard. Stor beundran för cancersystrarna som gör detta.
****************************
På bilden syns:
Amelia Adamo, Tali Yifnar, Henrik Lindman, Camilla Franzen, Anne Marie Lindberg och jag
 
 Mamma på M-magasin.
 Av Amelia fick vi en goodiebag med fina saker i.  TACK!
STANNA  UPP  OCH  TA  DIG  EN  TITT  PÅ  DESSA  KULOR  VAD  DE  BETYDER.
DET  ÄR  HUR  STOR  DIN  CANCERTUMÖR  "KAN"  SE  UT  OCH  VÄXA  OM DU  INTE  UNDERSÖKER  DIG NOGA!
Min tumör var så stor som största kulan första gången jag gick på mammografi. Så tänk om jag hade hoppat över den gången och väntat två år...gissa vad som hade hänt....Så lova mig att du som är kvinna och läser detta, HOPPA ALDRIG ÖVER EN MAMMOGRAFI!!!!
 

torsdag 18 oktober 2012

Sprucket vattenkrus...

Jag kommer att skriva om Stockholmsresan i helgen. Måste gå igenom mina anteckningar mm innan jag skriver.
Jag ska ha andakten i morgon på personalsamlingen och detta är bl.a vad jag har skrivit...håll till godo med detta så länge. Och ni som sitter med på andakten, ni får höra det en gång till...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Är detta Livet..eller bara förberedelser på....livet...

VEM VET...? Ibland önskar jag att jag var fridlyst, att inget ont fick hända mig. Då menar jag inte när jag t.ex sticker mig i fingret med en liten nål, eller bränner mig på plattan när jag lagar mat.

Nej, tänk om man hade en garanti för att inget illa skulle hända. Tänk om jag hade fått slippa att bli sjuk osv.

Hur hade vi blivit formade som människor då, om vi hade en garanti på att vara hela, hela livet? Kan jag be att få reklamera livet, det blev inte som jag hade tänkt mig...nej......våra erfarenheter gör så att vi blir annorlunda, vi formas liksom
om på ett sätt.

Den jag har blivit idag och det jag har åstadkommit, är på grund av, allt jag gått igenom.

Jag tänker på berättelsen om den spruckna lerkrukan som bär vatten i sig på ena sidan av oket varje dag. På ena sidan oket är kruset helt men på andra sidan, den spruckna sidan rinner det ut små droppar då och då på vägkanten, och gör så att det kan blomma vid sidan av vägen.

Det viktigaste i detta fallet är ju faktiskt inte utsidan och formen och hur snygg krukan är, utan den kanstötta, illa bevarade krukan fyller ändå sitt syfte. KANSKE INTE GLÄDJER ÄGAREN VID FRAMKOMSTEN, ATT DEN ÄR HALV FULL MED VATTEN, utan glädjer dem, vid sidan om, som behöver hjälp för att växa...kanske en maskros...kanske ett maskrosbarn.

 

När man har varit i avgrunden på olika sätt...och man har klarat av att resa sig igen, är det som att födas på nytt. Ett nytt liv startar med andra förutsättningar. Kanske på ett sätt med sämre förutsättningar, men kanske med ett bättre sätt för dem du möter...för...

Den jag har blivit idag och det jag har åstadkommit,,,, det jag kommer att åstadkomma, är på grund av allt jag gått igenom.

lördag 13 oktober 2012

LYRISKT LÄGER...T:A:C:K

T:A:C:K
...ja så var temat på vårt dagläger för  miniorerna i Forshedabygdens församling. Denna gång var vi i Kärda. Och vilket läger _WOW_ 29 super glada och duktiga barn som skötte sig exemplariskt.
Föräldrarna fick njuta av barnens underbara sång i kyrkan. Och gissa om de sjöng...ja jag är lyyyyrisk. Jag är så glad att jag orkade med att vara där hela dagen. Visst, det känns både i huvud och kropp, men, än sén...detta vill jag inte ha ogjort. Har aldrig någonsin i hela mitt liv här i Kyrkan haft ett bättre läger. Alla ledare var samspelta och hjälpledarna verkligen jobbade undan och servade sin grupp och fick alla att trivas.

NI ÄR HELT SUPER, DET FINNS INGA SOM NI

På samlingen med prästen så spelade vi ledare drama för barnen, alltså ombytta roller, för det brukar ju var de som spelar. Och det blev så lyckat, Gunnel och jag var utklädda till lejon och mus och Heinrich berättade och vi agerade. Väldigt mycket skratt blev det, hääärligt, jag älskar att spela för barnen och vara med dem. Vi pratade om vad man kan tacka för och barnen räknade upp många bra saker. Efter en stund sa en liten tjej som brukar vara på hugget att--jag tycker att han kan tacka oss också (GUD) och då menar jag att innan han tog och dog så hann han ju inte uppfinna allt, eller hur och eftersom människan uppfann elektirciteten så kan ju han faktiskt tacka oss också...leeeer.
Underbart.
Och eftersom det var tema T:A:C:K så åt vi ju naturligtvis "TAC"OS, som Lisa lagade till oss.

En liten kille på sex år ville sjunga solo i micken i gudstjänsten. Tror nog att hans mamma blev förvånad och glad... och stundtals så sjöng barnen nästan så att taket lyftes.
På utepasset gjorde barn och ledare en naturväv av naturens material...ni som vill kolla, så finns den en meter stora tavlan i Kärda kyrka.

TACK   ALLA   FÖR   EN   HÄRLIG   DAG   OCH   TACK   TILL   ALLA   FÖRÄLDRAR   FÖR   LÅNET   AV   ERA   SMÅ GULDKLIMPAR.


TACK!!!!

fredag 12 oktober 2012

Röntgen tider och läger


Jag har fått mina röntgentider nu, de är inom en och samma vecka. Känns som om vi kan ha
klippkort på röntgen nu, Cajsa * 2 och jag *2. Och där mellan en massa sjukhusbesök.

Idag är det första mötet med f-kassan och arbetsförmedlingen. Blir ju inskriven där nu när jag blir utförsäkrad från f-kassan. De har en tre månaders period man ska vara inskriven och därefter...om...jag mot förmodan är fortsatt sjukskriven så går det tillbaks till f-kassan.
Jag längtar enormt efter en blank vecka i agendan när det gäller sj.hus mm.
Alla biverkningar och all SKIT runt om (ursäkta ordvalet) står mig upp i halsen.

Jobbet tar mycket energi just nu. Planeringen inför daglägret ska vara perfekt annars mår jag inte bra. Och det behövs, det är 29 barn anmälda och vi är tre vuxenledare, sex ungdomsledare och kantor och präst. Och tack och lov så har goLisa tagit på sig att göra maten till alla oss. Catering är inte illa :)

Sitter i skrivande stund och kollar tågtider och hotell i Stockholm. Jag har blivit erbjuden att vara med på ett  lunch bloggmöte på M-Magasin. Så om allt går som planerat åker vi (mamma och jag) upp på tisdag och sover över,för att vara pigga på onsdag.
Det är lite att fixa innan bara, för Spanien eleverna kommer på tisdag och det är föräldrarmöte på skolan, men vi är ju två i hushållet så det kommer att gå braoch jag kommer ju hem på onsdag kväll. Jag känner att denna chansen får jag inte missa och det är min tur nu att göra något jag blir inbjuden till. Jag pratade med en tjej som håller i bloggmötet och hon berättade att det är ca 6-7 st som kommer. Ska bli spännande. Men det vill till att ta allt i rätt ordning om jag ska orka, S:O:A:L mellan tankarna...

måndag 8 oktober 2012

Sjukhusbesök och bland pinnar och löv.

S:O:A:L har jag verkligen fått nytta av nu...Jag MÅSTE stanna upp och lugna ner mig, andas låååånga andetag. Min kusin lärde mig att inför tuffa möten, eller om man är uppstressad eller bara är uppe i varv så --Stanna upp innan du gå in genom dörren och andas!!!Lååånga andetag. Jag brukar göra så, minst fem stycken. Om det underlättar, ja! Jag har satt en lapp på datorn så att jag inte ska glömma det. Kanske borde tatuera in det på kroppen .....nä tror inte det :)


Det är glatt och uppsluppet på jobbet, härligt. Vi har fått en ny arbetskamrat, hoppas han ska trivas hos oss. En mycket lättsam och go person. I torsdags hade jag tid på sjukgymnastiken hos en "vanlig" sjukgymnast. Han undersökte och ställde sina frågor och sa att han ville inte behandla mig innan de gjort röntgen på nacke och huvud. De vill "utesluta" ett å annat innan. Samma dag två timmar senare hade jag tid hos cancerläkaren. Hon sa också att det ska röntgas och även en scint tror jag det heter. En hel kropps röntgen. Ja för fasen...ta allt på en gång så jag blir av med det! Kör på.

Jag fick resultatet av arbets-EKG jag gjorde i Jkp. Det visade inga tecken på förändringar i kranskärlen. Det trodde jag inte heller iof, men nu är det konstaterat. Läkaren sa, dina muskler arbetar inte lika som innan cellgifts behandlingen. Det känns som om de inte rör sig i samma takt som innan liksom. Och det stämmer sa hon, de är ansatta av cellgifterna. De liksom "andas" inte riktigt. HAHAHA jag tror jag smäller av. Men då sa hon, tänk dig en en som "sniffar" länge, det påverkar huvudet & kroppen på dem negativt. Och tänk då sah hon,när de ger cellgifter så har de skyddskläder och dubbla handskar...men ni har fått det insprutat direkt i kroppen, i blodet. Fattar du nu då, sa hon. Det blir biverkningar på kroppen, och du har även chemicbrain, att det påverkar dig i stress situationer.----ja visst är det så. Vi planerar inför ett dagläger som vi ska ha nu på lördag, och natten mellan fredags och lördags fick jag migrän--igen. Det släppte inte helt förrän sent i lördags kväll.

I söndags var det familjegudstjänst här i Forsheda. De sexåriga barnen fick sina barnbiblar. Att de är för roliga. Temat var Noas-ark. Och barnen fick ha med sig gosedjur. Klas frågade och de fick visa djuren. Och var tredje fråga han frågade fick en motfråga av en och samma kille, *skratt*, ska vi fika snart, är det fika nu, ska vi fika, vem börjar, *leeer* Klas kunde inte hålla sig för skratt, inte vi heller. LJUVLIGA SMÅ GRYN.

I onsdags på onsdagsklubben så var vi ute i naturen. Ni som känner mig vet hur fruktansvärt mycket jag gillar att jobba med pinnar, löv, mossa, grenar mm mm. Och nu var det dags igen. Det var så roligt, de jämförde lövens färger, kollade på mossa, tjattrade vem som hade finast löv mm. Vi hängde alla alster på stora grenar som ramlat ner från träden och satte upp i taket i fikarummet. Och i morgon ska jag börja med en grupp till Knatte café i Kärda. Jag bad nämligen att få gå upp och jobba 75% av min tjänst. Ska bli spännande och roligt. Var ett tag sedan, två år sedan jag jobbade där, men det sitte väl i ryggmärgen antar jag. VÄLKOMNA TILL KNATTE DÄR VI FIKAR, LEKER OCH SJUNGER.


Denna vecka är det mycket planering. Ser fram mot lägret på lördag, 26 barn hittills är anmälda, utan alla hjälpledare och ungdomsledare inräknat.  LOVELY.