Jag förmodar att många med mig satt och tittade på cancergalan och även skänkte pengar. Barnen och jag tittade en stund tillsammans, vi pratade en del, inte mycket, men en del och när inslaget om Lars och pojkarna kom upp bara brast det. Lindas man och hennes små prinsar. Vi är många som följde Lindas kamp in i det sista. Hennes berättelse var så levande och målande. Jag skymtade Linda en gång på onkologen/cellgifts avdelsningen och tänkte på hur stark hon var. När hon på inslaget berättade att hon en dag inte kommer att finnas där för barnen utan de kommer att finnas kvar kände jag panik i bröstet, ren och skär panik. Hur många gånger har man inte haft den känslan, men för henne var det ett faktum, inte bara en känsla. Bröstkorgen kändes alldeles ihopsnurpad på mig.
Och inslaget om mamman som berättade om hon gick bort, visste mannen om vilka sånger barnen tykte om, eller vilken bok som skulle läsas vid läggdags. Sådana tankar tycker ni är banala...men, de är så viktiga. Jag hade sådana tankar själv. Eftersom jag till 80% är hemma hos barnen när de lägger sig vet jag om deras rutiner, önskemål mm, och det ger inte trygghet att veta, att inte den andre partnern kan det, för man vill ju inte att rutiner ska rubbas.
Katarina Hultling berättade att hon gick hem och spelade begravningsmusik...samma gjorde jag, kanske inte spelade, men såg ut vilka sånger som skulle vara med, inte för sorgliga så barnen blev mer ledsna än de var, men personliga så det återspeglade "mamma", tröstande musik och sång. Jag hade bestämt vem jag ville som skulle sjunga vad o.s.v. Idag har jag rivit pappret och slängt det, det finns inte mer.
Men en solskenshistoria, kvinnan i slutet som berättade om sin knöl och som jag gör här på bloggen, uppmanade alla kvinnor att känna på brösten VARJE gång du tvålar in dig i duschen. GÅ på ALLA dina mammografi undersökningar. Och har du passerat åldern för mammografi, beställ själv om du är minsta lilla osäker.
Innan programmet precis slutade sa ett av barnen...har du skänkt mamma?--Ja, sa jag...men då har du några sekunder till, till att skänka mer...sagt och gjort.
Detta är några låtar jag lyssnade mycket på under tiden jag var sjuk:
Sarah Dawn Finer I´m moving on
&
Björn Skifs Håll mitt hjärta
Underbara Tina <3 Så fint inlägg. Jag satt själv framför TVn och tittade på galan. sonen sover hos en kompis i natt. Känns bra att han inte såg mig gråta ikväll, för tårarna bara rann. Men jag blev glad att man lyckats samla så mycket.
SvaraRaderaVarmaste kramar till dig <3 Tali
Usch jag orkade inte titta :-( Men jag skänkte så mycket plånboken tillät!
SvaraRaderaVarm kram Cilla
vi blev nog alla berörda av inslaget med Linda, vi är många som följde hennes kamp. Hon hade alltid nåt fint att säga till var och en av oss. Saknar henne. Jag gjorde som Katarina Hultling, men mina papper ligger kvar i lådan.
SvaraRaderaKramar från Skåne