Sprucket vattenkrus...

Jag kommer att skriva om Stockholmsresan i helgen. Måste gå igenom mina anteckningar mm innan jag skriver.
Jag ska ha andakten i morgon på personalsamlingen och detta är bl.a vad jag har skrivit...håll till godo med detta så länge. Och ni som sitter med på andakten, ni får höra det en gång till...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Är detta Livet..eller bara förberedelser på....livet...

VEM VET...? Ibland önskar jag att jag var fridlyst, att inget ont fick hända mig. Då menar jag inte när jag t.ex sticker mig i fingret med en liten nål, eller bränner mig på plattan när jag lagar mat.

Nej, tänk om man hade en garanti för att inget illa skulle hända. Tänk om jag hade fått slippa att bli sjuk osv.

Hur hade vi blivit formade som människor då, om vi hade en garanti på att vara hela, hela livet? Kan jag be att få reklamera livet, det blev inte som jag hade tänkt mig...nej......våra erfarenheter gör så att vi blir annorlunda, vi formas liksom om på ett sätt.

Den jag har blivit idag och det jag har åstadkommit, är på grund av, allt jag gått igenom.

Jag tänker på berättelsen om den spruckna lerkrukan som bär vatten i sig på ena sidan av oket varje dag. På ena sidan oket är kruset helt men på andra sidan, den spruckna sidan rinner det ut små droppar då och då på vägkanten, och gör så att det kan blomma vid sidan av vägen.

Det viktigaste i detta fallet är ju faktiskt inte utsidan och formen och hur snygg krukan är, utan den kanstötta, illa bevarade krukan fyller ändå sitt syfte. KANSKE INTE GLÄDJER ÄGAREN VID FRAMKOMSTEN, ATT DEN ÄR HALV FULL MED VATTEN, utan glädjer dem, vid sidan om, som behöver hjälp för att växa...kanske en maskros...kanske ett maskrosbarn.

　

När man har varit i avgrunden på olika sätt...och man har klarat av att resa sig igen, är det som att födas på nytt. Ett nytt liv startar med andra förutsättningar. Kanske på ett sätt med sämre förutsättningar, men kanske med ett bättre sätt för dem du möter...för...

Den jag har blivit idag och det jag har åstadkommit,,,, det jag kommer att åstadkomma, är på grund av allt jag gått igenom.