möte med mening...Jörgen Lithell gudstjänst...och värk

Möte med mening...så lyder vårt "motto" för vår församling där jag arbetar. Vad är då möte med mening? Det beror förstås på vem du frågar såklart...men för mig är det när jag ser att det jag gör generera något bra, och ser en glimt av förnöjsamhet i en människa som lämnar mina lokaler. I några veckor har det varit otroligt intensivt och kommer att vara framöver också. Härlig känsla infinner sig när man efter många månaders planering sätter en klockren gudstjänst till 110%. Vi hade en fartfylld gudstjänst i Kärda  i lördags med Jörgen Lithell, barnentertainer från Kumla. Jörgen och jag hade först workshop med de äldre barnen och efter några timmar kom de yngre in och vi övade och sjöng och spexade med kidsen så det rök om det. På kvällen hade vi uppträde i Kärda kyrka där barnen och vi sjöng. Och det var tryck ska ni veta. När vi drog igång Skrotsången så var det högt i tak!!! Jörgen är son till grundaren av Lithells korv så valet av kvällsmat var inte svårt.  Efter bjöds det på korvmojjemat, leeer, och kaffe kaka och godisfiskdamm till barnen, all in, inget fattades på bordet, och efter har jag bara hört gott om denna gudstjänst. Och alla inklusive mig själv och mina hjälpledare var euforiska efter denna hellyckade heldag. Vi var 105 st i kyrkan...28 barn som sjöng och 39 som kom från grupperna. Maxat! Och småbebbarna som stod och dansade i mittgången i kyrkan medans Jörgen spelade, WOW!!!

Idag i skrivande stund har vi miniordagläger här i Forshedabygdens församling (bloggar på min lunchrast)  Det är ca 25 barn och ungdomar som kommer över dagen. Avslutning ikväll då föräldrar får komma och lyssna på barnen.
På onsdag har jag bowlingkväll med pizzeriabesök, allt detta bjuder vi på, det är en del i vår verksamhet. Alla i barngrupperna är inbjudna och det är 30 st barn/ungdomar anmälda hittills, alla mellan 4 - 15 år. NICE!

Att sitta och diskutera med barnen är otroligt givande. I min nystartade KU - café grupp har jag ofta samtal om livets stort och smått. Jag använder mig bl.a av material från Argument förlag. Det är div samtals och värderingsövningar. Det känns bra att grupperna är en plats där det finns utrymme för alla. När jag presenterade mitt arbete för ledningen så avslutade jag med att när man går ut genom dörren efter en gruppgång ska man ha blivit:
*sedd
*lyssnad på
*berörd
*UPPLEVT GEMENSKAP
Och det är just detta, som gör att det generera i MÖTE MED MENING.

I veckan har jag haft mycket värk i kroppen och varit trött. I torsdags kände jag mig rejält dassig och somnade framför tv´n, och det var länge sedan jag gjorde det. När jag får den minsta lilla infektion i kroppen så strular lymfsystemet med mig. Jag masserar minst tre ggr om dagen och tar full dos Furix, vätskedrivande tabletter. Värken kommer av ansamling av vätska och det är lite enerverande för jag borde lyssna på kroppen och ta det lite lugnare men jag är ju så fruktansvärt på och energisk, nitisk. Dumbom!
Nåväl, det finns för många tappade sugar och passivt, lata och loja människor, så jag ska inte bli en av dem...thats it! Just like that, my friend!

Tack för att du läste!

Lev väl!

Qram/

Tina

Passion, glöd, nitisk...tja...typ så & Torkild Sköld

Nitisk i mitt arbete, glöd i det jag gör, det jag gör försöker jag göra med passion, inlevelse och med autenticitet. Innan jag hade börjat med min cellgiftsbehandling som jag skrivit innan, så skulle jag inte återfå all min kapacitet i kroppen. Men sådant ska man inte påtala för Tina Svensson, då lägger jag i högsta växeln och försöker om om igen tills jag lyckats, och i och med det att jag inte projicerade över eller utnyttjade andra för egen vinning, utan kämpade på, så kom jag långt! Och jag är långt längre än läkarna förutspådde. Många mil längre! Likaså är det i arbetet, det jag gör, gör jag med total inlevelse och genuinitet. Är totalt hängiven och gör allt helhjärtat. Just nu går det i 120 km rätt igenom hela oktober månad. Kaboom rätt ut. Har avverkat gudstjänst i Hånger. Börjat med planering tillsammans med de andra ledarna inför julens avslutning. Nu till helgen är det happening i Kärda med Jörgen Lithell, musik, sång mm. Har övat nitiskt med barnen och denna känsla och glädje när en refräng sitter. whow! I skrivande stund är det 115 st anmälda till kvällsmaten!

Jag kan inte säga annat än att jag är otroligt trött och sliten just nu. Men en tillfredsställd trötthet. 

Ett förhållningssätt jag har till mig själv när jag känner att jag är för trött, har värk eller är allmänt out - of - bounds, är att då tar jag mig i kragen och drar på mig mössan, träningstights och tisha & jacka och går ut med stavarna...och du kan ge dig på att det tar emot. Det är duktigt jobbigt, men det generera till någon bra, nämligen, mer ork. Jag kan inte förhålla mig till de som väljer att lägga sig platt och bara låt omgivningen göra saker åt en, bara för att man inte orkar. Har de verkligen försökt det där lilla extra för att göra det bra för omgivningen, SVAR NEJ! That´s it!

Oktober månad är även den sk "rosa" månaden. Månaden då bröstcancer sätts på tapeten. I och med denna månad så väcks även många känslor upp. Då tänker ni spontant, oj, hon tänker på tiden med cellgifter! Men, svar nej. Inte bara, för tankarna vilar på det som jag bl.a hade på inledningen på personalmötet i onsdags. Hur vi har ansvar för våra liv, till 100%. Ett hinder för en del är att man har bestämt sig för att inte vilja, inte klara av något för det har personen redan bestämt. Har tillåtit hjärnan att cementera att säga att -- det där klarar jag inte av -- det där vill jag inte göra -- det är bekvämt om jag låter bli, för någon annan gör jobbet åt mig. Men så vill inte jag leva. Jag vill dela med mig av min hjälp. Antingen det är privat eller för någon medmänniska. Jag har inte kämpat och varit nitisk och överlevt cancer för att sjabbla bort det resten av mitt liv.

Jag är tacksam att jag är en överlevare. Frisk, helt ren från cancer. I och med att jag är allt detta så vill jag också ta till vara på det som finns kvar av mitt långa liv.
Hur gör  just DU som läser detta?

Hur tänker du leva resten av ditt liv?

Har du tagit 100% ansvar för att du ska må bra resten av ditt liv?

Kan du påverka så du mår bra resten av ditt liv?

Har du ansvar för ditt liv?

En sak vet jag i alla fall...vill du ha en förändring? Vad det än gäller. Kanske i ditt arbete eller på fritiden eller i ett annat privat sammanhang så...för att få till en kommande förändring vad som så måste du antingen börja med något eller sluta med något. Detta är nödvändigt. Kanske livsviktigt!

Så jag tänker  BÖRJA med att SLUTA äta socker igen, för då mår jag bättre och är trevligare för min omgivning... för det är ett av alla val jag ska göra :-) 

VAD ÄR DITT?

Jag saknar att golfa... galet mycket. Cajsa och jag lyckades att ta grön-kort och nu går det mot slutet av golfsäsongen. Känns som om jag måste ta alla tillfällen jag kan få nu för att få in en rutin. Denna underbara sport gör att jag kan koppla av på ett annat sätt än jag gjort innan. Gillar så att bli coachad och stöttad i mitt spel. Och det krävs en hel del av den varan, haha. Mycket skratt blir det och goa kommentarer. Taaa de lugnt, focuuusera, sluta skratta. Tja, ni känner mig. Mohahaha.

Jag väljer att lägga in en av Torkild Sköld´s inlägg från idag. Om att "bli din egen regissör"

BLI DIN EGEN REGISSÖR

Om du kunde se på ditt liv utifrån- kanske som på film där du själv är huvudpersonen - vad tror du att du skulle se? Vad skulle du hellre vilja se?

Är huvudpersonen rätt ute? 
Lever den sitt eget liv, på sina egna villkor?
Eller lever den någon annans?
Lever den med rätt person?
Har den ett givande arbete eller studier som känns rätt?
Gör huvudpersonen saker den verkligen tycker om på lediga stunder?
Upplever den livet?
Lever du?

Jag tycker det är en bra tankeövning - att försöka se på sig själv utifrån på det här sättet ibland. Då kan man få en bild av sitt liv för att se om man är rätt ute. Det är så lätt att bara trampa på i invanda hjulspår, utan att reflektera över sitt liv.

Men visst, vissa omständigheter kan man inte råda över själv, men om man kan det - och inser att livet man lever inte är "rätt" så är det kanske läge för en förändring?

Enligt en undersökning bland äldre människor så är det oftast inte saker man gjorde man ångrar på ålderns höst....det är dom där sakerna man alltid velat göra, men aldrig gjorde............

Tack för att du läste.

Lev väl

Sol på er

Qram

/ Tina

På begäran delning av text i Värnamo Nyheter, och bortglömd träning...

I förra veckan blev jag ombedd att skriva ledaren på VN´s sida om förrättningar mm.
Jag har blivit ombedd att lägga ut texten här, för dom som inte hade tidningen. Rubriken denna dag var, NÖDVÄNDIGT.
I veckan som gått har det varit intensivt på många sätt. Mycket att göra på jobbet och en hel del åtaganden hemma :) Cajsa hade sin sista cup - match i söndags, där jag var och tittade. Och som ni vet så har Philles låt släpps som en teaser genom ULTRA MUSIC och den har i dagsläget ca 10.000 spelningar. Det har blivit lite dåligt med träningen nu på några veckor. Inte bra alls! Har ont o axlar, och bröstkorg. Men jag har å andra sidan gått en del på golfbanan på helgerna. Det där med att sockerintaget har höjts är inte av godo, alls. Känner i kroppen att den reagerar så illa på att jag börjat äta fel igen, skärpning på den fronten, BASTA!!! Har idag suttit och planerat på fam.gtj:en som ska vara den 18 oktober kl. 16.00 i Kärda med Jörgen Lithell. Ska bli så kul. En hel del att fixa med, men sådan tillfredsställelse. LOVE IT!
Att arbeta med människor är bland det bästa man kan göra. När man på vägen ser att man gör skillnad för personer, antingen det är små eller stora så ger det en sådan värme inuti kroppen. Möta unga, samt de som är mitt i livet är så roligt. Det ger mig mycket och jag hoppas och tror att det är ömsesidigt.

...här kommer texten som var med i VN:

Det är nödvändigt…så lyder rubriken för söndagens text.

Vad är nödvändigt? Det beror på var du lägger i dina värderingar, utifrån det du har i ryggsäcken, utifrån vad som komma skall i ditt liv.

Det nödvändiga är såklart det primära för att överleva -- äta, dricka, andas, ta dina mediciner så din kropp fungerar o.s.v. Men det andra nödvändiga, det att bli sedd, bekräftad. Du kan vara sedd på olika vis. För en del räcker det med att någon hälsar och de blir sedda på detta vis, eller blir berörd mentalt, tänk vad ett leende kan göra, eller en komplimang. Vad gör DU, just idag, som kan vara det där nödvändiga för just den enskilda medmänniskan du möter.

Jag själv tycker om att beröra folk både verbalt, mentalt och att visa ömhet. Jag lägger gärna en hand på någons axel eller arm när jag pratar med dom, klappar ett barn på huvudet eller  på kinden eller en liten kärleksfull knuff när vi spelar bandy, så där kamratligt. Jag njuter när jag ser att en samling har gett avtryck i ett barn eller tonåring när de lämnar församlingshemmet. Kanske var berättelsen jag läste, just den rätta som de behövde höra. Eller kramen de fick när de kom eller samtalet runt fikabordet där man blev sedd och bekräftad, för det man tycker…  det är just det som är nödvändigt, att vara accepterad sedd och bekräftad för den man är, och det man tycker. En sak poängterar jag för mina ungdomar i grupperna, det finns ett förhållningssätt som handlar om att:  Skicka vidare, Pay it forward. "Skicka vidare" som innebär att, när någon gör något gott/bra för dig, ska du i din tur göra goda gärningar för tre personer i din omgivning och på sätt sätta igång en kedjereaktion av goda handlingar. En handling som kan vara hur stor eller liten som helst. Och detta tror jag är ett nödvändigt förhållningssätt att plantera hos barn/ungdomar, för att få ett bättre samhälle där tolerans och acceptans ska växa.

Söndagens text handlar om Marta & Maria. Hur Marta fixar i sitt kök utan sin systers hjälp, ensam, medan Maria stannar upp, sätter sig ner och lyssnar på det som Jesus har att berätta. Vem gör rätt? Marta, som gör det som hon tycker är nödvändigt för att hennes hem ska fungera? Eller Maria, som stannar upp och lyssnar och gör det hon tycker är nödvändigt för sig själv? Det vi vet är, att: Det är nödvändigt att någon gång under veckan hitta tid att vila, återhämta sig. Din ”söndagsvila” kanske t.ex är på en tisdag eller torsdag beroende på hur du arbetar. Spelar roll ! Nödvändigt,  är att du på något sätt hittar just din tid, din vila att samla kraft för att orka, ork som behövs för dig själv och för att göra skillnad för någon annan, och att orka för att ”Pay it forward”, ”skicka vidare”.

Jag avslutar med Avicii´s text i ” Brother / Sister ”, vill själv kunna leva efter denna devis:

What if I'm far from home?
Oh, brother I will hear you call.
What if I lose it all?
Oh, sister I will help you out!
Oh, if the sky comes falling down for you,
There’s nothing in this world I wouldn’t do.

Lev väl!

Tina Svensson,

Församlingsassistent i Kärda & Hånger

TACK  FÖR  ATT  DU  LÄSTE  

LEV  VÄL!

SOL  PÅ  ER!

Qram / Tina 

Don´t be afraid to fail. Be afraid not to try & tips Personligt ledarskap med Torkild Sköld

...i´m moving on. Så sjunger Sarah Dawn Finer.

I'm moving on

And I'm gonna get stronger now

And nothing will break me down

Livet moves on... svischar förbi kan man tycka, och ja det gör det verkligen. Nya värden i livet, stora tonåringar, ett helt gäng som jag satt och pratade med under kvällsmaten igår. Det var skratt, det var glädje, det var verbal kärleksfull lite hårdnaggad  gemenskap. Så kul! Höra vad de har för tankar om livet vad som varit mm och vad som komma skall. Så nice. Känslan av att sitta och diskutera med dem är ljuvligt. Lika ljuvligt, leeer, är det att skicka iväg minime till sitt första högstadiedisco på Sigges Loge. Buss från skolan under ordnade förhållanden, med fritidsledare och lärare i släptåg, till oss föräldrars glädje. Och en storebror som diskuterar och berättar hur man ska uppföra sig  där :)

Det är bara att acceptera att allt ändras. Även om man för en stund skulle vilja ha en dag tillbaks av varje ålder de befunnit sig i. Det bästa man kan ge sitt barn är rötter och vingar. 

Vi gör det utifrån de förutsättningar vi har, våra egna liv, hur de ser ut. Hur vi gör det är upp till var och en, bara vi gör det på ett ärligt, kärleksfullt sätt. En halvbra föräder är också bra förälder. En förälder som vågar vara sig själv, vågar visa vad man står för, vinner förtroende.

Det måste finnas utrymme för oliktänkande, men, även utrymme för dem att utveckla sig själva med ramar runt om. I ett hem med rötter/vingar finns det utrymme att misslyckas i. Man får falla tillbaks och misslyckas, men ändå bli accepterad. Man måste inte alltid prestera bra. Man får lov att misslyckas. Det finns ett talesätt: Det är tillåtet att misslyckas, men du är inte misslyckad förrän du börjar skylla på andra...

I sommar lyssnade jag en del på Gasoline och jag fastnar för texten i this is my Life:

This is my life

this is my time

just show me the light

and I'd go there.

*

Phille jobbar på med sin musik och han är nitisk.

Hans sida So Phill kan du hitta här: SophillOfficial det är en början och han kommer succesivt att uppdatara här vad som är på gång. Det är just nu genom Casual Music: Casual Music som han har blivit signad på Ultra music i Usa: Ultra Music

Hans låt Dirty Sax kommer att släppas i Oktober igen, på Spotify och mer musik är på gång :)

Jag följer en fin föreläsare, livsbejakare, och han är en otrolig inspiratör. Han heter Torkild Sköld. Det han skriver går rätt in! Varje morgon jag vaknar, är det första jag gör, att öppna mobben och läsa vad han har skrivit. Varje gång jag har kännt mig down, uttröttad, håglös eller bara vill bli peppad eller finna en bra berättelse så läser jag denna sida. Flera gånger om dagen faktiskt! 

För er som har facebook, så rekomenderar jag att ni följer honom. Varje dag lägger han ut olika tänkvärda och inspirerande berättelser av de olika slag. En del är hämtat från böcker som jag själv använder mig av i mina grupper men även mycket är från hans egna liv och andra människor han conectar med. 

Här följer olika länkar till hans sidor: 

TORKILD SKÖLD

PERSONLIGT LEDARSKAP MED TORKILD SKÖLD
MOTIVATION INSPIRATION OCH VERKTYG FÖR ATT MÅ BRA MED TORKILD SKÖLD

Tack för att du läste!

Lev väl!

Qram/ Tina

Life is good...Great, and better than that...

Är sjukt nöjd med helgen. Efter att ha lämnat Phille på tåget igår till Stockholm åkte jag och Cajsa och köpte växter till ytterkrukorna. Vi slängde allt gammalt och fixade med tomatplantorna.
Har en nöjd son som hade det fantastiskt roligt och givande i Stockholm. Fina bilder till hans sida på Facebook. SoPhill är hans artistnamn.
Han blev väl mottagen av Casuals folk. Cajsa är också nöjd och glad. De spelade hemmamatch,  oavgjort 3 - 3 mot Bor idag. Bra där BIK!
Och jag har utnyttjat min rättighet att rösta. Den som inte röstar har ingen rätt att klaga sa Cajsa. Bra tänkt där gumman. Idag startade Cajsa och jag med den fjärde omgången av praktik på Lanna GK. Idag gick allt så mycket bättre.  Såååå mycket bättre!
Är i fas med allt. Tvätt,  städ, och alla förberedelser.  Life is sooo good!

Tack för att du läste!
Lev väl!

Qram
Tina

Sorg varvas med glädje, livets gång, finns utrymme för båda

...gårdagen var en tung dag. Det är så svårt att sätta ord på alla dessa känslor. Gråt och tårar som värker. Vi var många som följde Petra till sista vilan. Det kändes som om du satt bredvid oss i kyrkan, Petra. 
Såklart, hade du valt sånger och psalmer för att trösta oss...naturligtvis. Det märktes rätt igenom hela begravningsgudstjänsten. Noga utvalt för att följa en röd tråd rätt igenom. En del sånger som vi lyssnade på i bilen ibland. En späd flickröst sjöng för oss:
*Tears in heaven med Eric  Clapton. Såklart du tröstar oss med den vännen. "Beyond the door
There's peace, I'm sure.  And I know there'll be no more .Tears in heaven
* Halleluja, Leonard Cohen

* Tro, Marie Fredriksson 

Fina psalmer hade du  valt, jordnära tröstande. Det sista organisten spelade på orgeln var Nocturne, sov på min arm. Vid det tillfället grät jag så mycket att jag knappt kunde andas. Förfärligt!

När jag satt i kyrkan infann sig samma känsla, samma obehag, jag kände mig återigen som en förrädare. VARFÖR valdes just jag att överleva och inte hon. Denna känsla har infunnit sig ett par gånger efter mitt tillfrisknande. Prästen som hade förättningen sa något mycket bra. Det är inte hur länge vi lever som räknas utan vad vi fyller det med. Hur gör vi det bästa för att ha det bästa livet. Mina egna funderingar: Tillåter vi oss att vara lyckliga resten av livet som finns kvar. Jag tänker lite på när jag gick i nian i Anderstorp så hade vi måttband som vi räknade ner på tills skolavslutningen. Klippte av en centimeter för varje dag som gått. Likaså tänker jag nu, hur förvaltar jag bäst mitt liv för att vara glad, lycklig, tillfreds, för att kunna vara en bra mamma och förälder vara bra mot mig själv. Så är det med oss alla, vårt resterande liv har vi ansvar för. Vad vi, jag, du gör med det är upp till oss själva. Jag är så tacksam att fått ha Petra som vän. Minns hennes skratt, roliga kommentarer och alltid de tröstande orden. För det var alltid tröstande ord hon sa. Det är lugnt! Det ordnar sig alltid, på något sätt, det är lugnt! Åh vad du fattas!!! 

Men sorg och glädje följs åt.

Idag har jag haft förmånen att se min son för första gången själv ta tåget upp till Stockholm. Det är inbokade möten på Casual Music angående kontraktet i USA hos Ultra Music. De har bokat tid och ska ta bilder inför återlanseringen av "Dirty Sax" och hans sida. Eftermiddagen gick åt till att tvätta och stryka och på kvällen åkte vi till Värnamo, för hans blödiga mamma ville överraska och köpa en jacka  till honom som han skulle ha till fotograferingen. Det är många kort som ska tas hade de berättat. Hans flickvän, fina K hjälpte till att packa och var gott smakråd.

Medans Phille plockade med sina saker bakade K och jag cheescake som vi skulle ha till efterrätt. 

Detta var så stort för mig, att, kunna mysa med barnen och fixa och trixa äta och umgås hemma. Kolla på tv och käka cheescake sent på kvällen. Lagom till kvällsmaten kom Cajsa hem efter att ha åkt skridskor i Gislaved med fotbollslaget. Alla nöjda och glada. Jag blundar och behåller den känslan, och lindar den runt mitt hjärta.

Strax ska jag och minime - Cajsa ut och plantera i lite höstväxter i krukorna och lådorna. Skönt att ha något att göra för händerna. Men, jag  har vänner som sagt att jag bör nog varva ner lite då och då. Men, jag njuter såååå av livet just nu.

Tack för att du läste!

Lev väl

sol på er

Qram/Tina

Själaringning du fattas mig......och ungdomsmaterial.

Jag satt idag i Dannäs kyrka under själaringningen för min vän som gått bort. Min jobbarkompis tände ljuset i ljusbäraren så jag kunde tända ett ljus. Tårarna strilade nedför mina kinder. Klockorna ekade runt kyrkans gamla medeltida byggnad...finns inga ord för hur vi runt om henne känner. Får man vara arg, besviken och förbanna...såklart! Men stanna inte därvid! Bevara dina minnen, linda in dem och förvalta dem väl.

Jag fick frågan, vad använder du för material i grupperna för barn/ungdomarna.
I verksamheten använder jag mig av div material inköpta bland annat hos Argument förlag. De har en bra blandning av etik/värdegrunds bildande material. Samtalskort som man kan ha nytta av i samling eller diskussionsgrupp. Böcker som man kan använda både i samlingar och på andakter. Men sanningen är den att, använder du dig av detta material ska du också vara beredd att kunna följa upp med ett samtal med enskild individ eller i grupp efter. Lämna sällan ett samtal där frågorna inte blir besvarade. En del måste lämnas obesvarade då man själv får analysera innehållet i berättelsen. Mycket av detta material omfattar etiska frågor. Ett annat har dilemma frågor som man ska reflektera över. Ett syfte med att använda sig av dessa material är att dels ha lite att luta sig mot. Det är oerhört viktigt att ge ungdomarna en nyanserad bild av vår värld, samhälle, relationer, tro, ect och finns det ett forum där man får uttrycka sin åsikt och bli accepterad för den man är och det man tycker så är detta gott.
***
...här är ett litet axplock av det material jag använder mig av...

Tack för att du läste!
Sol på er
Qram Tina

A deck of cards och vilken specifik ingrediens - gåva har du...?

Skratt, fnitter, och härliga glada tjut ljöd när jag hade övernattningen i Kärda för den gamla juniorgruppen nu mellan fredag och lördag. Övernattningen var i all enkelhet, men det var ett forum, ett ställe att vara tillsammans på under ordnade former. Tonårstankar och fina samtal bjöds det på. Vi började med att bädda och fixa varT de skulle sova. Alla i ett och samma rum. På kvällen  spelade vi traditionell brännboll, rockrings brännboll och 80 - tals frisbee-brännboll. Det där med frisbee är visst en generationsgrej, haha. Men efter övning och skratt funkade detta perfekt. Jag älskade att kasta frisbee när jag var tonåring på glada 80 - talet, och ja, jag var duktig!

Gunnel min kanonfina, duktiga hjälpledare och jag förberedde maten medans hälften av barnen dukade findukning inför kvällens måltid. Killarna var noga med att besticken skulle vara på rätt ställe, desertskeden ordenligt placerad. Servettbrytning som heter duga. Mat - fika och barn/ungdomssamlingar är viktiga komponenter. Det minsta tystaste lilla barn vågar alltid prata när man står i köket och lagar ngt eller rullar chokladbollar el dyl. Finns det utrymme att någon lyssnas på utan att man ska behöva sitta och titta någon i ögonen så pratar även det tystaste lilla barn utav glädje. Nu är detta en otroligt sammansvetsad grupp, så här är man väldigt öppna och ärliga, och pratar gärna om livet med varandra, på lika villkor.

min samling jag hade på natten berättade jag om soldaten  i krig som hade med sig en kortlek istället för en bibel/bönbok i sin ryggsäck. Varje kort symboliserade något ur/om bibeln, ungdomarna lyssnade otroligt duktigt och tyckte detta var intressant.

Idag på dagens samling hade jag följande betraktelse: Hur skulle det kännas om just du åt två msk bakpulver rätt upp och ned, hur skulle du må då, i magen? Det skulle svida i halsen och bränna, rejält skulle det bränna. Det skulle bubbla obehagligt på många vis. Men lite salt, typ ett kryddmått skulle gå bra att äta upp. Om du åt en liter mjöl utan att dricka något till, detta skulle vara förfärligt torrt för dig och en omöjlighet att få ned, du skulle bokstavligen ge upp, men det där fettet på 200 gram skulle du kanske få ned i magen om du kämpade en stund, eller? Jolmig obehaglig känsla skulle infinna sig, nästan så det skulle komma upp igen, kanske! Men om du tar alla dessa ingredienser och rör försiktigt ihop dom och tillsätter sötma,  härligt rinnande söt mjöl så blir det en klump, en lite ostyrlig seg klump men den skulle i alla fall hålla ihop. Tar du denna klump och formar den, formar den lite mjukt med dina varliga händer. Ge den värme, ugnsvärme så växer den, den växer och blir stor av härlig värme. Likaså är det med oss människor. Vi växer när vi får mänsklig värme, omvårdnad, ömhet. Dessa ingredienser ser kanske inte ut att vara så viktiga, var för sig...som vi alla kan känna ibland. Men just den där specifika egenskapen som just du/jag/vi har är viktig. Så pass viktig att vi inte kan vara utan den. Och just det där som du, ja just DU har är viktig i ett sammanhang, där just din gåva, perfektionism behövs, vad det än må vara. Tillåt ingen att se ned/klanka ned på dig, för du vet att just du behövs. Du behövs i din klass, du behövs bland dina vänner, just DU, det finns bara en av dig, och DU är unik!

Jag brukar alltid prata i metaforer när jag har samlingar med barn/ungdomar, det gör det ibland lättare att förstå innehållet.

Efter denna samling kl 02.00 på natten :-) bad kidsen själva om att ha strategi och gruppövningar. De är vana att ha det, vi gör ofta mycket värderingsövningar av olika slag, om livet, förhållningssätt mot varandra om etik och moral och har därefter samtal om det. Nu var det enkla sådana övningar där man står och balanserar på upp och ned vända gymnastikbänkar och bl.a ska man rangordna sig utifrån längd, ålder, datum mm. Detta är intressant, mycket intressant. Dels hur man verbalt pratar med varandra, hur man lägger upp en taktik. Man är tvungna att ta i varandra för att lösa problemen, vilket de gör med råge. En kille grabbade tag i en tjej och bokstavligen lyfte henne då hon hade problem att ta sig förbi, han lyfte henne varligt och mjukt  för att placera ut henne, samtidigt som han själv balanserade för att hålla sig på sin plats. Lär man sig som barn att se varandras olikheter/gåvor, se den andres värde. Våga ta i varandra. Lyssna in vad den andre har att säga för att nå fram till ett resultat. Då tror jag att man kommer att ha ett gott förhållningssätt till andra vuxna när man blir stor. Har en vän som skrev på chatten idag att, barn och ungdomar ger så mycket positiv energi. Så sant! Bra där Mr!

 Har också en mycket nära vän, som en tid har frotterat sig med en sann energitjuv. Dessa minuspoler kan bokstavligen suga musten ur andra. Beklagligt är att minuspoler oftast inte är informativa och kan tillhandahålla vad som utlovats. Kan hända att det alltid har saknats en ingrediens där... Så fina vän, bortse från detta negativa och njut av barnen och dotterns 20 - års uppvaktning i Spanien.

Tack för att du läste!

Lev väl.

Sol på er.

Kram/

Tina

Lev nu, lev väl, och lyssna till rösten inom dig! När orden tar slut...får musiken tala...tills sinnet kommer ifatt igen...

Sitter i skrivande stund och planerar inför hösten, ser en fjäril sitta på mitt fönsterbleck, den får mig att stanna upp, jag hör vinden piska mot fönstret och ser träden vajar höstlikt, hälsar och bugar sig majestätiskt. Tänker, de vill påminna mig om att, Tina,  glöm inte att fånga ögonblicken, det basala i livet...

 Första stadiet är alltid planering i tanken, non - stop, inte alltid bra att vara ständigt uppkopplad, då jag ibland blir så hjärnstressad. Jag har en tendens att alltid ha hjärnan "påkopplad" som ett barn uttryckte det, att jag alltid ska finnas tillhands och vara tillgänglig. Fick 2011 i Jönköping på rehabkursen på onkologen en skiva med mindfulnessövningar, avslappning. Skivan är nödvändig för att komma ned i varv, dags att kontinuerligt använda sig av den, kanske. Ligga på Yantra - mattan och sväva bort till ett annat "rum" i sinnet.

Jag ser optimistiskt på vårt arbete och att börja med barngrupperna, och med stor tillförsikt på hösten med allt som komma skall. Kanske blir lite byte av strategi... Men mycket är sig likt. 

Ni som känner mig vet att jag lever i nuet, vill ha ett hyfsad strategiskt upplägg, men LEVER HÄR OCH NU! Fångar dagen, vad den har att erbjuda, kan flexa om snabbt i tanke och handling, en styrka i samarbete med människor. 

Nåväl, sommaren har passerat. Hade fina stunder med barnen i sommar. Var nu sista delen av sommaren med barnen och sonens flickvän i Göteborg. Vi njöt av sommarstaden Göteborg, med trubadurer och skönsång och div shopping, till ungdomarnas glädje :) På kvällen åt vi ute alla tillsammans, även sonens kompis med flickvän som dök upp, kul att se dig igen Gino :) Vi sov över på båten Barken Viking och dagen efter förlustade vi oss på Liseberg.

Jag har haft förmånen i våras och i sommar att fått uppleva många fina stunder och möten med människor jag aldrig träffat innan, är tacksam för detta! Mycket! Jenni min barndomsvän och jag har haft en rolig sommar i Kalmar, glad för att ha återupptagit kontakten med henne igen. Av olika anledningar så tappade vi kontakten, mycket hände i våra respektive liv och div händelser gjorde att vi inte kunde bibehålla kontakten...men en ärlig fin vän kommer alltid att finnas där, hur lång tid man än är ifrån varandra, och det har vi tagit fasta på i sommar. 

Vi har levt i nuet...verkligen.  Jag säger bara en sak Kalmar levererar och Krögers äger! :)

Hösten är på intågande och en ny epok kommer att ta vid. Musik är viktig för mig, lyssnar ofta och mycket. Musik lugnar mig. Musik talar till mig och får mig att "läka", när orden tar slut,  får musiken tala.

Var på trevliga bjudningar i sommar där musiken flödade, och det bjöds på mycket skratt. Det är så roligt när man träffar människor som gillar samma slags musik. Roligt är också att sonen numera är Signad på ett bolag i Usa, Ultra Music. Och hans låt Dirty Sax kommer snart att släppas igen på Spotify, fast denna gång permanent genom Ultra Music.

När orden tar slut, får musiken tala...så sant. Jag länkar två sånger tillägnade min fina vän som som lider, har kämpat länge. Vi träffades på cancer rehab i Jönköping på onkologen. Vi samåkte upp i bilen, vi pratade om livets stora, meningen med livet, vår existens. Ibland satt vi tysta mil efter mil... Två sånger vi spelade högt, högt, är dessa. Hennes favoritsång. Jag lever, med Py Bäckman och vår sång som betydde mycket då, Vart jag mig i värden vänder med Svenska Björnstammen. Vi sjöng så det skrällde i bilen. Det värker i hjärta och själ, inte skoskav utan rejäl förbaskad värk...FUCK CANCER!!!

Du finns ständigt i mina tankar vännen!

Tack för att du läste..

Lev väl..

Sol på er...

Kram/

Tina

GLATT besked på mammografi och Londonresa

Detta fina resultat damp ner i brevlådan igår. Efter analysen på sista mammografiundersökningen med ultraljud så har äntligen resultatet kommit. YAY...jag är frisk, jag har inga som helst förändringar, jag är helt ren! FRISK, jag smakar ordet, säger det en gång till för mig själv F*R*I*S*K.
Tack alla för era grattis och hurra-rop, de värmer i hjärtat. Även om bilderna var till "belåtenhet" när jag gick ut från röntgen så är det ändå aningens lite, bara lite nervöst. Nu är det analyserat och klart. Och som min vän Jenni sa, nu Tina, ligger hela livet framför oss, och det ska vi göra något bra av!
Kram på dig!

Och till er som fortfarande kämpar på med behandling och sjukhusbesök...ni finns i mina tankar, hela tiden                                                                                     <3 p="">
Jag har precis i dagarna kommit hem från en semester i London. Denna underbara stad som jag älskar. Det är 6:e gången jag var där, och det ska minsann inte dröja länge innan jag ska åka dit igen!
Men en tanke slog mig när jag framåt kvällen gick ut ur tunnelbanan. Trapporna upp tog jag två steg i taget, hoppade över ett. Och, jag var inte slut efter en hel dags traskande på stan. Jag var väl lite extra ansatt av lymfvätskan, mer svullen i benen, men shooo jag lyckades att gå hela tiden, inte bli trött och hade mer ork än någonsin! Denna euforiska känsla infinner sig mer och mer och oftare än innan.
Vi visade barnen London och det blev turistattraktionerna i första hand. London eye, parlamentet, Westminster, St Pauls, Big Ben, Madam  Tussauds vaxkabinett, där barnen och jag gjorde avgjutning av våra händer i vax, British museum, Trafalgar square, Buckingham Palace, Piccadilly. Eftersom jag stod för matkassan föreslog jag, vilket uppskattades att, vi åt på Bill Wyman´s (Rolling Stones) Sticky Fingers restaurang, Hard Rock Café där det även inhandlades tishor, traditionell engelsk pub med vad de har att erbjuda, T.G.I Friday mm. Till Philles förtjusning var vi inne på HMV His Masters Voice där jag köpte en trippel konsert DVD med Gary Moore. Till Cajsas förtjusning ( och min ) besökte vi viktoria Beckhams affär Victoria Secret och PINK där det inhandlades massor, massor!
Det blev även ett besök dagen efter :)

Tack för att du läste 

Lev väl

Sol på er 

Kram/

Tina

 Cajsa på Hollister

 Kidzen vid Big Ben

 Barnen och Klas vid St Pauls

 Millenium bron

 Skuggan av Mr Holmes på Baker Street

 Vi fick våra Guinnes till slut

 Lycka, Sticky Fingers

 hm...ungaaaar!!!!

 Inhandlade tishor och mojito på hard Rock Café

 Freddie Mercurie och jag

 Ta da

 Big Ben och London eye

 Phille vid Piccadilly

 where is Postman Pat 

 En av... alla kassas från Victoria Secret och Pink

 Eftersom Cajsa följer Selfridges på tv har hon haft en dröm om att 

få åka dit, och det var inte svårt att uppfylla...leeeer

 En favorit bild...inne i St Pauls. så fin, mitt stora och lilla hjärta 

 I begynnelsen skapade...

 Buckingham Palace

 Mojito i annan variant

 Efter fika i kryptan vid Trafalgar Square, hittade jag detta fina fönster

 Piccadilly by night

 Girl...

...power

 Rosetta stenen

En natt på museet...Dum dum, vill ha tumgum...

British Museum

Mitt bragdguld...

...nu blir det två inlägg på en dag, men, jag har just fått mitt bragdguld...oh yes!
Ja, efter avslutad cellgiftsbehandlimg sa de på onkologen att jag kommer inte att uppnå samma form som innan behandlingen. Men sånt ska man inte säga till Tina... never ever...därav mitt bragdguld i tanken idag. Jag har nämligen gjort något som är stort för mig...har lyckats att gå i snabb, jämn takt hela Rannäsrundan + lite till med BUNGYPUMPSTAVARNA, 4 kg tryck på dem varje gång om man trycker ända ner. Gunnel och jag  mätte 7 km och 80 min aktiv stavgång. De sa, inte komma tillbaks...oj, minsann...JAG HAR KOMMIT LÄNGRE....MYCKET, MYCKET  LÄNGRE  ÄN  INNAN  JAG BLEV  BEHANDLAD...skam den som ger sig, för det ligger inte för mig och det har gett resultat.

Fåfängd....jag vet. Men jag är så förbaskat sjukt stolt!!!

Såååå sjukt stolt!

Tack för att du läste.

Kram/

Tina

Fotbollsgolf i Påarp ;)

I Västbo kontrakt har vi församlingsassistenter kontinuerliga träffar varje månad. Idag var det sista gången för den här terminen. Marina hade ordnat så vi kunde vara på Påarps gård och ha vårt sista församlingsassistentmöte. Först spisade vi en god lunch och därefter kaffe och kaka.

Färdigätna så begav vi oss till fotbollsgolfbanan där jag norpade den snyggaste bollen...Mohahahah.

Åsa Nielsen och jag var i lag vilket visade sig vara ett vinnande koncept ;-) leeeer. Galet bra poäng liksom...nr1.

Men jisses vad vi alla skrattade... bollarna för åt alla håll och kanter. En del av oss sköt ut bollen på åkern...leeeer. En del av oss drämde foten rätt i en grästuva i det ca 50 cm höga gräset när vi skulle träffa bollen. En del var vänstervridna, en del högervridna. 

Det var en givande middag och efermiddag med otroligt mycket skratt.

Innan vi bröt upp hade vi samtal om kommande höst, aktiviteter mm återigen samlade runt en mugg kaffe och denna gång en mastodontstor bit jordgubbstårta. 

Assistentkåren är en viktig del för oss alla assistenter. Bland annat för att få stöd av varandra, bolla tankar och ideér. Framför allt personer att luta sig mot om det skulle behövas! Tack alla!

Ett vinnande team Åsa Nielsen & jag

 Ååå så en spaaaark...men var är flaggan Åsa?

 Go girl...hole in one...eller?

Ja, ja, ja...jag vet...jag sköt ut den i åkern....

...men den är gul och har samma färg som smörblommorna.

*

Till dig som det berör...kramar om!

Tack för att du läste.

Lev väl.

Kram/

tina