Passion, glöd, nitisk...tja...typ så & Torkild Sköld

Nitisk i mitt arbete, glöd i det jag gör, det jag gör försöker jag göra med passion, inlevelse och med autenticitet. Innan jag hade börjat med min cellgiftsbehandling som jag skrivit innan, så skulle jag inte återfå all min kapacitet i kroppen. Men sådant ska man inte påtala för Tina Svensson, då lägger jag i högsta växeln och försöker om om igen tills jag lyckats, och i och med det att jag inte projicerade över eller utnyttjade andra för egen vinning, utan kämpade på, så kom jag långt! Och jag är långt längre än läkarna förutspådde. Många mil längre! Likaså är det i arbetet, det jag gör, gör jag med total inlevelse och genuinitet. Är totalt hängiven och gör allt helhjärtat. Just nu går det i 120 km rätt igenom hela oktober månad. Kaboom rätt ut. Har avverkat gudstjänst i Hånger. Börjat med planering tillsammans med de andra ledarna inför julens avslutning. Nu till helgen är det happening i Kärda med Jörgen Lithell, musik, sång mm. Har övat nitiskt med barnen och denna känsla och glädje när en refräng sitter. whow! I skrivande stund är det 115 st anmälda till kvällsmaten!

Jag kan inte säga annat än att jag är otroligt trött och sliten just nu. Men en tillfredsställd trötthet. 

Ett förhållningssätt jag har till mig själv när jag känner att jag är för trött, har värk eller är allmänt out - of - bounds, är att då tar jag mig i kragen och drar på mig mössan, träningstights och tisha & jacka och går ut med stavarna...och du kan ge dig på att det tar emot. Det är duktigt jobbigt, men det generera till någon bra, nämligen, mer ork. Jag kan inte förhålla mig till de som väljer att lägga sig platt och bara låt omgivningen göra saker åt en, bara för att man inte orkar. Har de verkligen försökt det där lilla extra för att göra det bra för omgivningen, SVAR NEJ! That´s it!

Oktober månad är även den sk "rosa" månaden. Månaden då bröstcancer sätts på tapeten. I och med denna månad så väcks även många känslor upp. Då tänker ni spontant, oj, hon tänker på tiden med cellgifter! Men, svar nej. Inte bara, för tankarna vilar på det som jag bl.a hade på inledningen på personalmötet i onsdags. Hur vi har ansvar för våra liv, till 100%. Ett hinder för en del är att man har bestämt sig för att inte vilja, inte klara av något för det har personen redan bestämt. Har tillåtit hjärnan att cementera att säga att -- det där klarar jag inte av -- det där vill jag inte göra -- det är bekvämt om jag låter bli, för någon annan gör jobbet åt mig. Men så vill inte jag leva. Jag vill dela med mig av min hjälp. Antingen det är privat eller för någon medmänniska. Jag har inte kämpat och varit nitisk och överlevt cancer för att sjabbla bort det resten av mitt liv.

Jag är tacksam att jag är en överlevare. Frisk, helt ren från cancer. I och med att jag är allt detta så vill jag också ta till vara på det som finns kvar av mitt långa liv.
Hur gör  just DU som läser detta?

Hur tänker du leva resten av ditt liv?

Har du tagit 100% ansvar för att du ska må bra resten av ditt liv?

Kan du påverka så du mår bra resten av ditt liv?

Har du ansvar för ditt liv?

En sak vet jag i alla fall...vill du ha en förändring? Vad det än gäller. Kanske i ditt arbete eller på fritiden eller i ett annat privat sammanhang så...för att få till en kommande förändring vad som så måste du antingen börja med något eller sluta med något. Detta är nödvändigt. Kanske livsviktigt!

Så jag tänker  BÖRJA med att SLUTA äta socker igen, för då mår jag bättre och är trevligare för min omgivning... för det är ett av alla val jag ska göra :-) 

VAD ÄR DITT?

Jag saknar att golfa... galet mycket. Cajsa och jag lyckades att ta grön-kort och nu går det mot slutet av golfsäsongen. Känns som om jag måste ta alla tillfällen jag kan få nu för att få in en rutin. Denna underbara sport gör att jag kan koppla av på ett annat sätt än jag gjort innan. Gillar så att bli coachad och stöttad i mitt spel. Och det krävs en hel del av den varan, haha. Mycket skratt blir det och goa kommentarer. Taaa de lugnt, focuuusera, sluta skratta. Tja, ni känner mig. Mohahaha.

Jag väljer att lägga in en av Torkild Sköld´s inlägg från idag. Om att "bli din egen regissör"

BLI DIN EGEN REGISSÖR

Om du kunde se på ditt liv utifrån- kanske som på film där du själv är huvudpersonen - vad tror du att du skulle se? Vad skulle du hellre vilja se?

Är huvudpersonen rätt ute? 
Lever den sitt eget liv, på sina egna villkor?
Eller lever den någon annans?
Lever den med rätt person?
Har den ett givande arbete eller studier som känns rätt?
Gör huvudpersonen saker den verkligen tycker om på lediga stunder?
Upplever den livet?
Lever du?

Jag tycker det är en bra tankeövning - att försöka se på sig själv utifrån på det här sättet ibland. Då kan man få en bild av sitt liv för att se om man är rätt ute. Det är så lätt att bara trampa på i invanda hjulspår, utan att reflektera över sitt liv.

Men visst, vissa omständigheter kan man inte råda över själv, men om man kan det - och inser att livet man lever inte är "rätt" så är det kanske läge för en förändring?

Enligt en undersökning bland äldre människor så är det oftast inte saker man gjorde man ångrar på ålderns höst....det är dom där sakerna man alltid velat göra, men aldrig gjorde............

Tack för att du läste.

Lev väl

Sol på er

Qram

/ Tina