söndag 13 augusti 2017

Whoop nu är det nya tag.

Ett meddelande plingade till i morse på "messenger" i telefonen. Det var en jobbarkompis som skrev: - "dags att stiga upp, det är träning om 30 min". Jag hade ju hört att det var fit camp här i Forsheda 2 dagar i veckan. Tänkte först att, njae sängen var go att ligga kvar i, somnade efter 3 inatt då jag inte kunde somna. Nä tusan, på med träningskläder och efter en snabb frukost.  så bar det iväg till gräsplanen vid skolan.
Det var det bästa som kunde hända just nu. Just denna träning passade mig, eftersom jag inte kan göra allt med armarna fullt ut. Tabata, det är en form som passar mig. Provade på förra sommaren och ja, det var helt enkelt kanon, och utomhus också. Jag har minst 10 kg att gå ner innan operationen i höst, så det är knappt om tid.

 Funderade vad och hur jag gjorde förra gången.
  • Åt inget/minimalt med socker i alla former.
  • Drack de hemmagjorda "gröna drinkarna" Du kan ha i detta,  men inte allt på en gång 
Spenat 
Selleri 
Sallad 
GRÖNT äpple
Gurka 
Lite banan
Ibland 1 dl äppeljuice
Vatten
  • mer daglig motion, om så bara 15 gång innan jobbet eller träning av ngn form 2 dagar i veckan. Forra gången gick jag men de suveräna Bungypump-stavarna.
  • Åt bara så mycket jag gjorde av med varje dag. Jag ÄLSKAR mat så det var lite tufft men, det går bra.
Det tog sist ca 2 - 3 veckor innan sockersuget försvann.
Det funkade 2013 med några i veckan 👍🤗 då jag gick ner 30 kg. 

Borde funka 2017 också 😀 Jag har slarvat massor och inte kunnat träna pga operationen i december. Men nu bannemej ska kropp o knopp få sitt igen. Vill ju kunna orka att gå på golfbanan och dra vagnen utan att flåsa som en fåne... och inte minst vara i fas och i form inför 2a operationen som kommer i höst. Redig på veckorna och all in på helgen. 
Whoop whoop. Nu kööööör vi.

Lev väl!
/ Tina

söndag 23 juli 2017

7 år sedan cellgiftsbehandlingen började. INSHALLAH


Sju år sedan första cellgiftsbehandlingen och en ynnest att var frisk.

Sju år sedan första cellgiftsbehandlingen och en ynnest att var frisk.
***
Idag den 23 juli är det 7 år sedan jag påbörjade min cellgiftsbehandling på onkologen i Jönköping, en behandling som skulle hålla på exakt i 6 månader till julen 2010. En behandling som eliminerade allt i kroppen, som långt ifrån gick smärtfritt MEN som bjöd mig på livet tillbaks.
*
Många med mig har genomgått behandling för att eliminera cancermonstret, en del har fått göra resan någon gång till. Några lämnade oss för tidigt.
Jag tänker inte skriva om allt som hände under denna period, det finns att läsa på bloggen. En del säger att det finns en mening med allt som sker, den tanken finns inte i min värld, alls! Men, det kommer oftast något gott ur det som man går igenom, smärtsamma upplevelser kan leda till positiva saker – på olika sätt. Människor sätts på prov, nya möten med likasinnade och en öppenhet som sällan skådats.
*
Att genomgå en resa som denna, formar om på olika sätt. Man är absolut inte samma människa efter denna upplevelse. Många med mig säger att de ser livet med nya ögon… med allt vad det innebär för enskild person.
*
 När jag stod inför beskedet att man kanske inte kunde fortsätta med kemoterapin p.g.a en allvarlig allergichock satte tankar och livet på sin spets. Jag fick sätta mig ned med barnen och förklara att mamma inte kommer att överleva om man inte kan byta ut cellgifterna. Hur de då efter samtalet frågar vad jag skulle vilja ha på min begravning om det gick så långt, varpå jag frågade vad de skulle vilja ha. Ett starkt samtal som jag aldrig vill att någonn ska behöva gå igenom. Nu hittade de ett "ersättningscellgift" som till och med var bättre och starkare och som eliminerade mer än det skulle. YAY!
*
All denna erfarenhet och bloggen jag skrev under tiden och numera mer sporadiskt har hjälpt en del, tipsat en del, stärkt en del och genererade i att Amelia Adamo läste bloggen och bjöd upp mig och fyra andra bloggare till Stockholm till Amelia-reaktionen på föreläsning och samtal. I och med denna erfarenhet att varit cancerpatient och upplevt cancermonstret, allt jag gått igenom så kan jag möta människor på en annan nivå än vad jag hade gjort om jag inte hade varit med om denna tuffa resa. För det är så, händelser och erfarenheter formar om oss, så vi kan använda oss av de erfarenheterna i olika sammanhang.
*
Idag, en dag att glädjas åt som FRISK!
Idag är jag stark, vilket jag är så otroligt tacksam och glad för, för det var jag inte för sju år sedan.
Idag är dagen min – din - och morgondagen likaså, så gör det som är rätt – vi har bara ett liv och vad gör vi med det…
*
På Mötesplats om Personligt Ledarskap har jag tidigare skrivit om Kenta och hans text -  Just i dag är jag stark, och jag delar den idag igen. När denna dag kommer – är jag stark – bärs fram av kraftiga vindar….SOM FRISK! ÄLSKAR livet och dem som är med mig i det. 
Mitt råd till Dig:
Det är du som är viktig.
Var inte rädd för förändringar och motgångar, de gör dig visare.
Våga lämna dig i andras händer, våga älska, våga ta emot hjälp, råd från andra.
Du har ett liv, lev inte någon annans dröm.  
Pitscha dig på rätt väg, ditt liv!

LEV VÄL - och i dag lägger jag till ett ord som en rolig vis vän bosatt i Thailand brukar säga… Inshallah. TACK!!!

Lev väl.

//  Tina













Inga kommentarer:


Skicka en kommentar





måndag 29 maj 2017

Väntetid...en "flaskshals"


Jag har flera gånger den senaste tiden både på nätet i meddelande & telefonsamtal fått frågan, när ska du göra nästa operation? Med andra ord är det den sista operationen där själva silikonbröstet opereras in. Och jag kan tyvärr inte svara på den frågan. När jag i januari började fylla expanderproteserna för att töja huden på bröskorgen var det MÅNGA som gjorde samma och det innebär att det i nuläget är en "flaskhals" där alla ska opereras om. Jag hade önskat att det skulle ha skett redan i mars - april. Och i nuläget är det inte en bra tid alls om jag skulle få en operationstid, vilket skulle vara förödande, vilket de är medvetna om uppe i Linköping. Det är mycket inplanerat privat och det är en viss konvalescenstid som vanligt vid operationer. Som det ser ut nu skulle det bästa vara i mitten av augusti eller i mitten av september.

Jag ska återigen försöka mig på att använda mina bungypump-stavar. Förra gången jag försökte skavde expanderproteserna hål på muskeln så det blev en go ansamling av blod innanför muskeln. Jag var förmodligen liiiite för nitisk igen. Jag känner dock att kroppen behöver mer styrka innan nästa operation.

Frågan som har återkommit är: Är det värt det? - ABSOLUT, JAAA!!!
Redan hösten 2015 var jag uppe i Linköping första gången på konsultation och blev uppskriven på väntlista för operation. Därifrån till december 2016 var det väntetid. Så du kvinna som kontaktat mig och undrar om det är värt att opereras två gånger med allt vad det innebär så kan jag bara säga, JA! Det är så många fördelar med detta mot att ha de lösa proteserna. En frihet som inte går att beskriva. Mindre värk i nacke, axlar. Mindre snedställning av ryggen. Visst, värk som uppkom efter kemoterapin/cellgiftsbehandlingen är ju där den är, tyvärr. Men ALLT ANNAT ÖVERVÄGER!

Jag kan bara rekommendera/er  som är ambivalenta om ni ska opereras eller inte, ta och sätt upp dig på en konsultationstid hos din läkare och låt dem skicka en remiss till plastikavdelningen på ditt regionsjukhus. Du har inget att förlora. du kommer att få många fina hintar om och hur man kan operera.
Jag önskar dig lycka till!

Lev väl
/ Kram Tina







fredag 24 februari 2017

Återigen en kväll med det bästa som kan sägas…


Jag blir ofantligt glad idag när jag ser att mitt inlägg lyfts in på Torkild Skölds blogg. Önskar att ni alla någon gång kommer att lyssna på honom. Jag kan garantera att ni alla kommer att tycka om och framförallt känna igen er i det han berättar om. Och, ni kommer att få med er/bära med er när kvällen är slut redskap, enkla och basic redskap att använda er av i livet.

I slutet av inlägget finns en länk till sidan Mötesplats om Personligt Ledarskap
Önskar er alla en fin helg, 
Lev väl.
/ Tina

söndag 8 januari 2017

Beslutet att göra en återuppbyggnad av bröstkorgen.


Beslutet att göra en återuppbyggnad av bröstkorgen.
Förrförra hösten 2015 var jag på Universitets sjukhuset i Linköping för att få så mycket fakta/information  som möjligt för att ta beslut om jag vill och framförallt om jag kunde göra operationerna som behövs för att göra en återuppbyggnad av bröstkorgen. Efter besöket som var mycket informativt både med undersökning, bildvisning och en liten föreläsning för oss ca 10 st kvinnor som var kallade denna dag så blev jag sex månader senare kallad till operation. Tyvärr kunde jag av olika anledningar inte ta den tiden utan blev satt på kö igen. Min nästa tid för operation blev den 2 december 2016. Min mamma och jag åkte upp dagen innan och tog oss en promenad för att reka lite inför operationen. Dagen bjöd på ett ordentligt snöoväder med regn blask och snö. Men så fint ändå i parken utanför hotellet vi bodde på och inne på torget i Linköping.
Den operation som var tänkt att göra på mig var att operera in 2 st expanderproteser, NR 1 på bilden. Denna protes läggs in på revbenen, man lyfter på den bröstmuskel som finns kvar och lägger in proteserna och lägger över bröstmuskeln igen. Efter operationen skall jag ha ett tryckförband som ser ut som en bh under flera veckor framöver. Under operationen så fyllde läkaren på en liten mängd vätska i protesen, 0,5 dl på varje sida. Under våren kommer jag att åka upp till Linköping och fylla på en gång i veckan och då ca 0,5 - max 1 dl varje gång. Tror iof att det blir 0,5 varje gång eftersom huden skall bli elastisk och töja sig i lagom takt så det inte blir bristningar och spricker. 

NR1 på bilden är expanderprotesen, den blanka ytan uppe på protesen är hårdplast och ringen runt om är i antingen metall eller så är den magnetisk. Materialet runt om är formbar hårdplast.

NR 2 är en markör. Sköterskan sätter den över ringen där den indikerar på att "fastna" då den har antingen metall eller magnet under sig, och när den är på plats trycker hon/han på den lilla stjärnan ute på kanten som gör ett litet märke i huden. Märket visar var nålen skall sättas för att hamna rätt i ringen varpå man sätter nålen och sprutar in vätskan. 

NR3 på bilden är själva siliconprotesen som skall opereras in vid en senare operation. Denna operation kommer att göras när huden är uttänjd och färdig, och när rätt mängd vätska är ifylld så skall det fyllas på ytterligare ngn dl mängd vätska för att det ska töjas aningen mer för att det ska se ut som ett vanligt bröst med vanligt "häng" :) 

Det var veckor med mycket smärta efter operationen, men trots värken så är det värt det. Jag är så fokuserad nu på att slutföra detta. Det tog till 2015 för att komma till insikt och att få kropp och knopp i rätt fas, och för mig att ta ställning och att kunna göra denna operation. Det är mycket som ska klaffa och jag hoppas nu att det blir någorlunda smidigt att fylla på vätskan. Första påfyllningen efter operationen gjordes den 3 januari och kommer fortlöpa en gång i veckan, tills önskad volym är uppnådd. Väntan har varit lång, men det är värt det. Tror att slutresultatet kommer att bli väldigt bra. Och framförallt så kommer det att bli lättare att bära kläder sommartid och då framförallt, bikini, linnen osv. Jag var riktigt nervös inför första påfyllningen, jag hade ju ingen aning om hur det kändes och hur man skulle göra. Det var onödig oro, som det brukar vara för det mesta :) och när jag kom ner till sällskapet som var med mig upp till Linköping får jag höra att han vunnit två stycken biljetter till Backyard Babies på lördagen vilket gjorde mig superglad. Detta var en härlig "belöning"!

Jag kommer att skriva och lägga upp information här på bloggen under behandlingen. Jag vet att det finns de som själva står inför valet att ta beslutet att göra operationen eller ej, och gör som jag gjorde, sökte på bloggar och nätet för information. Det var viktigt för mig att tänka till ordentligt innan jag tog beslutet att göra dessa operationer. Jag har haft och HAR otroligt mycket stöd i tanke och handling och är otroligt tacksam för detta. TACK! 

Lev väl.
/ Tina