måndag 31 december 2012

Gott Nytt År blogghälsning, HAPPY NEW YEAR,

det finns vackra stjärnor uppe i himmelen
det finns vackra änglar nere på land
det finns vackra själar runt omkring oss
men den vackraste av allt är att få finnas här tillhand


det finns tid i livet man inte kan stoppa
det finns saker man kan ångra att man gjort
det finns stunder man vill leva i för alltid
men stunderna att finnas här är för mig
...otroligt stort

Jag ser inte gärna tillbaks, men gärna framåt. Det har varit två otroligt jobbiga år, och jag vill inte på något sätt ha tillbaks den tiden. Ogjort, ja, är det en erfarenhet rikare, ja. Har jag varit längre ner i avgrunden, nej. Mycket har varit slitit och jobbigt som för många andra, alla har vi våra sorger att jobba med, att försöka att lösa.
 Så jag önskar att ett 2013 ska bli ett bra år. Jag har inga nyårslöften, jag förändrar hellre under tiden om det behövs...
Förändringarna för att jag ska kunna arbeta mina numera 83 % nu efter nyår är
att: dra ner på socker, försöka låta bli att äta kakor (bara då och då), ut och gå minst ngn gång i veckan om ork finns kvar (i.o.f välbehövligt om jag ska orka med arbetet), köra med mindfulness för att kunna varva ner, komma ifrån tankarna som stressar mig så otroligt ibland. Och framför allt: LYSSNA PÅ MIN KROPP, DEN BESTÄMMER HUR JAG MÅR.


Jag vill tack för ett fint 2013 som varit bra på många sätt. Att få den fina respons jag fick när jag kom tillbaks till mina grupper--underbart. Tacksam för att jag inte fått några metastaser. Tacksam för familjen/släkten som finns runt mig. Tacksam för alla nya kontakter med människor, och tack till er som läser bloggen och berättar el skriver att den ger er något, det blir jag så otroligt glad för!

Så ett gott slut på 2012 och ett gott nytt år 2013.
Kramar i massor till er alla.



måndag 24 december 2012

Önskar er alla en GOD JUL

Jag önskar er alla en fin julhelg. Jag tänker speciellt på er som håller på med cellgiftsbehandlingarna.
Hoppas att biverkningar och strul ligger lågt så ni kan umgås med era familjer.
Jag har just kommit hem från kyrkan där vi har haft samling kring krubban. Det är roligt när barnfamiljer kommer och hjälper till att klä krubban. Idag sjöng Cajsa två solosånger Stjärnbarna och Halleluja.

God jul!

I jultid fylls hemmet av värme och ljus
Tomtar och änglar gästar mitt hus
I luften doften av gran och en
Hjärtan och kulor dekorerar var gren
Pepparkakor och saffransbak
Snön ligger tung på mark och tak
Julmusiken ljuder så skön
Och ännu står granen rak och grön
Julskinkan avnjuts på julebröd
På bordet en duk som är härligt röd
Varenda år under juletid
fylls mitt hjärta av julefrid

fredag 21 december 2012

Skolavslutning och svar på röntgen

Idag var det dags för skolavslutning. En mycket välbehövd sådan, för alla. Ja, det har varit en tuff termin på många plan, för oss alla. Som vanligt sjöng barnen i de olika klasserna fint. Men det om var extra roligt var när en flicka i elevrådet lämnade över inte bara en utan en-hel-hög, närmare bestämt fem olika goda chokladkartonger till Klas och som flickan sa, till personalen i kyrkan. Så roligt, detta fantastiska samarbete mellan kyrka och skola. Innan avslutningen började hade vi bestämt jag och Klas att det skulle tändas ett ljus för de drabbade i massmordet i New town.
Rektor Agne valde att tända ljuset för hela skolan, jätte fint.
Agnes tal till barnen i år var jätte bra. År 6 får betyg nu till jul och han berättade bland annat att man ska inte titta sig blind på pappret för det är "bokstäver på papper". Och de bokstäverna berättar inte egentligen hur det är, hur man är som person- vad-man-kan. Och, att barnen skulle vänta med att öppna kuvertet tills de kommit hem.

Därefter började gudstjänsten. Och ja, Klas höll en julhälsning till barnen genom att ta på sig sina "julkläder" och prata med barnen om de olika tingen på hans kavaj. Tror att det blev uppskattat.
************************
I dag på jobbet kom en jobbarkompis, Mia med en julklapp...en sak som jag läääänge velat köpa men inte prioriterat. Det var en fantastisk stor kudde i fårskinn, detta bara för att hennes son fick följa med på Swedish House Mafia. Jag blev så glad att jag började lipa---igen.  Den är jätte fin och skön och vacker.
TACK!
*************************
Jag vet inte om jag har berättat att provsvaret på magnetröntgen har kommit, men YIPPIE, det var inga metastaser. Det enda de såg var att en kota var nedsjunken och lutade för mycket åt en sida tryckte på något. Detta kan kanske bero på när jag blev på körd i bilen på sidan. De har skickat det vidare till ortopeden för att de ska kolla på det. Domningarna i fingrarna kan komma här ifrån så, nu vänta och se...
I morse fick jag ringa tandläkaren, Cajsa har haft så ont i tandköttet och var illröd. Hennes tand ville inte släppa och det blev mer och mer irriterat. Slutstatus....hon fick akuttid och de drog ut två stycken som tryckte och bar sig illa åt i munnen....
Duktigt!
 
 

torsdag 20 december 2012

Ingen bra dag

Idag är ingen bra dag, alls. Började igår med fruktansvärd värk. Huvud, lederna, musklerna. Förklyld är jag inte, "bara" värk som cellgifterna gett mig. Men som gåva fick jag istället livet, vilket jag är tacksam över.
Är helt skitslut rent ut sagt, i huvudet, hjärntrött, stickningar i kindet igen. Usch!!! Vill bara lipa och sova.

Fick precis veta att våra bästa vänners mamma har gått bort, tänker på er, kramar om på avstånd.
JÄKLA SKIT SJUKDOM!!!

tisdag 18 december 2012

Match emellan VIK’s A-lag, emot de gamla stjärnorna.

                        
SÅ HÄR SKREV EN VÄN TILL MIG PÅ FACEBOOK! Han är engagerad i innebandy´n.
Conny Ek skrev så här:

Årets Bästa Initiativ Står Mikael Strandhamn för.
Genom att rigga en innebandy match emellan VIK’s A-lag, emot de gamla stjärnorna.
Varje vecka hör man om cellförändringar, cancer besked, människor som tar sig igenom denna förbannade sjukdom.
Med Mikaels initiativ kommer ALLA intäkter gå oavkortat till Cancerfonden, så det kommer ju bli entré med en liten slant.
Ta nu med hela tjocka släkten, grannar, fd. flickvänner/pojkvänner, o.s.v. Och kom till Värnamo Sporthall, söndagen den 30 december, kl. 16.00. 

Entrén tror jag var 40 för vuxna, och 20 för barn.
För en gemensam kul stund.
Och dra Ert strå till stacken……/ Conny


Helt rätt Conny Ek, detta är en bra grej och många familjer är drabbade.
Hoppas många kan komma.

måndag 17 december 2012

Lucia * 4

Har varit och tittat på fyra Luciatåg på fem dagar, ja det är så jag drömmer Lucia nu. Men, så fint det har varit.
1. Hånger
2. Lions i Värnamo
3. Kärda
4. Forsheda
Idag valde jag att vara ledig från jobbet, var väldigt trött i huvudet och kände att jag behöver landa en del. Det sticker en del i fingrarna och tankeverksamheten funkar inte riktigt. Har inhandlat en del julklappar idag i Jönköping. Klas och jag valde att åka dit när barnen var i skolan så jag kunde handla i lugn och ro.
Hjärnstressen visar sig när jag blir övertrött, och det är jag nu.
Denna vecka är det bara lite på jobbet, plocka iordning i lokalerna och duka till jullunch med jobbet tillsammans med min assistent kollega och min hjälpledare G. Sedan ska jag avsluta lite papper så det blir en del konstorsjobb.
Sedan...kanske jag städar en del, men det känns inte viktigt just nu...skulle vilja ha hit en städfirma, men det är nog lite för sent.


fredag 14 december 2012

Krematorie besök

Idag var arbetslaget på besök i Värnamo på krematoriet. Jag har varit en gång innan, fast då i Växjö.
Idag i Värnamo tog vår fd jobbarkompis Tobias emot oss och visade oss runt. Det var trevligt att träffa Tobbe igen. Han visade oss uppståndelsekapellet och det var fint renoverat.
Därefter fick vi besöka krematoriet. Det var med stor värdighet de berättade om hur de gick tillväga från att kistan kom till kapellet och till urnan familjerna hade valt. Vi fick ställa hur många frågor vi ville och jag hade ett antal som jag hade funderat på sedan besöket på krematoriet i Växjö. Bland annat vad får man stoppa i kistan om det är kremation. Jag fick till svar att bara pappersteckningar är tillåtet och smycken. Allt annat kan i princip förstöra ugnen som bränner kistan och kroppen. Jag tycker detta är viktigt att ta upp, för bl.a  många barn vill skicka med nallar eller olika ting som den avlidne tyckt om men det kan inte brännas tillsammans med den avlidne.
 
När jag blev cancersjuk funderade jag länge och mycket på hur min begravning skulle vara, vad den skulle innehålla, jag hade bestämt allt, det var färdigt, för jag trodde först att jag inte skulle klara mig.
Detta papper finns inte längre idag, jag har rivit sönder det för ett tag sedan. Däremot har jag inte tagit beslut om jag ska kremeras eller jordbegravas.
TRYCK HÄR om du vill läsa om hur vi gör vid begravningarna i Forshedabygdens församling
( Forsheda, Kärda, Hånger, Dannäs och Torskinge)
 

lördag 8 december 2012

Halleluja moment...Julkonsert

I kväll var det dags för julkonsert i Missionskyrkan. Folk verkligen vallfärdade dit. Och det var ingen dålig julkonsert, god värld. Vilka solo artister, vilken kör vilket komp med bas, trummor och piano. Och framför allt, vilket drag det var. Samtidigt som de framförde en dramatisering varvade de med fina julsånger. Som slutnummer framförde de välsignelsen och jag rös över hela kroppen, och när pianisten Jörgen drog på i slutet då höll jag på att börja gråta. Det var så mäktigt, pampigt och Halleluja moment !!!!
TACK!  nu när jag kom hem hade jag sådan energi och var så uppfylld av musik att det känns som om jag skulle kunna springa ett maratonlopp. Rätt sorts musik är också medicin!!!!

fredag 7 december 2012

JULINSPIRATION

Cedar Wreath Chandelier
KLICKA HÄR  ... OM  DU  VILL  HA  LITE  INSPIRATION  AV  ENKELT  JULPYSSEL/DEKORATIONER  MM   KAN DU  GÅ  IN  PÅ  MARTHA  STEWARTS  SIDA.  EN  AV  MINA  FAVVO  SIDOR.

EFTERSOM  NÅGON  HAR  STULIT  MITT CYKELLYSE  OCH  JAG  ÄR ALLMÄNT   LESS  PÅ  VISSA  HÄNDELSER   DENNA  VECKAN  OCH  JAG   HAR  SÅ  ONT  OCH  ÄR  SVULLEN  IDAG  TÄNKER  JAG  INTE  GÖRA  ETT  SMACK MER  ÄN  ATT  LAGA  MAT  OCH  HANDLA.  TREVLIG HELG!!!

CIAO!

torsdag 6 december 2012

...mer ork tack...kemiska skallen



Nu är det lite för mycket av allt. Jobbet tar sin tid och jag har svårt att få tiden att gå ihop, men jag kombinerade en bowlingkväll/pizzakväll med mina grupper. Jag och min vikarie tog in extrahjälp så vi kunde genomföra det. Vi var 54 personer, 7 vuxna resten barn. Vi hade superkul. Och dessa små ger en så mycket.
Men...nu är det mycket läxor och mycket prov, det känns övermäktigt. Så med allt som händer nu runt Lucia och avslutningar och alla måsten, så det blir återigen en inte allt för städad jul och det är väl bara att vänja sig, det blir inte som innan, alls. För orken infinner sig inte riktigt. Är ruggigt trött idag. Det är inte mycket som behövs innan jag segar ihop och blir så där trött så hjärnan inte hänger med. Chemic Brain.

måndag 3 december 2012

¤#%&/(%&&¤¤# huvudvärk

Och där kom huvudvärken, när ska det lugna ner sig...
...nu får den ge med sig direkt och jag kan inte ta de starkaste tabletterna för jag har tagit furixtabletterna. Måtte det gå över snabbt nu, för vi ska åka ett gäng och bowla på onsdag. Vi är 54 personer, sju ledare och resten barn/ungdomar. Härligt.
Det märks att det går närmre jul nu, en massa köra fram och tillbaks med barnen, och fixa och greja,  och en massa övningar i Värnamo och här i Forsheda, urkas, hur ska man hinna med allt. Det där med 24 tim på dygnet och en kropp som inte vill, vad jag vill, gör sig kännbar nu när det strressar ihop sig en massa.

fredag 30 november 2012

Jag vill ha en get eller åsna i julklapp......vi tänder ett ljus i advent...

... det värmer den som frusen är, börjar en av barnsångerna vi brukar sjunga.

Jag älskar den här tiden på året. Men för många är det inte lika roligt. Ensamhet, alla måsten och skán som skall hinnas med även om de inte orkar, många i vårt land kämpar med att få det att gå runt och speciellt nu runt jul. I massmedia bjuds det på  en hel del alternativa julklappar. Här är en sida som heter julklappar mot fattigdom. Vänligen gå in och titta på denna sida, den är finfin och faktiskt lite roliga julklappar. Tänk att ge bort en åsna, get, eller en bikupa så att det ger inkomst till en fattig familj. Hela människan och de Glömda barnen är en annan verksamhet att stödja. På pysselkvällen pratade jag om, vad kan jag och du göra för någon som är ensam i jul har det svårt på ena eller andra sättet, som har det svårt eller bara behöver ngn att umgås med eller en pratstund. Jag sa att vi alla har ett uppdrag nu, att, göra något för någon, att göra skillnad. Det behöver inte vara mycket, dyrt, eller tidskrävande, bara vi gör ngt. Jag ska verkligen tänka till här...för det var så OTROLIGT många som hjälpte mig/oss när jag var sjuk. En jobbarkompis som hjälpte mig förra vinter frågade jag hur jag kunde tacka henne på bästa sätt...att du hjälper någon annan, någon annan gång, sa hon. Och det har jag ofta tänkt på...det där med att skicka vidare. Kommer då att tänka på berättelsen om mannen som log mot alla han mötte en dag till jobbet, på jobbet och efter jobbet. Det kan ju bli en epidemi av glada leenden....bra!
Så när du har läst detta, ta på dig det fina smilet och leeee. Det värmer den som frusen är....i hjärtat.
Här dikter som handlar om advent.
När första ljuset brinner Vinden susar i advent








































När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
då gläds vi åter alla att fira få advent.













Första adventVinden susar i advent
och vårt första ljus blir tänt.
Barn som har det svårt i världen,
Gud bevare dem på färden.
När andra ljust brinner är snart lucia här,
Hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär.













Andra adventMörkret tätnar i advent
och vårt andra ljus blir tänt.
Gud bevare dem som gråter.
Låt dem le och leka åter.
När tredje ljuset brinner,
vi juleklappar syr
och vi bakar kakor
och har ett fasligt styr.













Tredje adventKölden biter i advent
och vårt tredje ljus blir tänt.
Gud bevare alla frusna,
ge dem värme, låt det ljusna.
När fjärde ljuset brinner,
vi hämtar julegran
och alla barnen räknar
dan före dan före dopparedan.













Fjärde adventJulen nalkas i advent,
och vårt fjärde ljus blir tänt.
På Guds lille son vi tänker,
när de fyra ljusen blänker.
När alla ljusen brinner
då blir det jättekul
med klapparna och tomtarna
som önskar oss GOD JUL!













Vill ni höra körsång och musik tycker jag ni ska ta er till de olika kyrkorna runt där du bor. Det är nu den mest stämningsfulla tiden kommer, och psalmer och sånger du känner igen. Själv ska jag gå till hembygdsparken här i Forsheda. Önskar alla en fin 1a advent.


söndag 25 november 2012

Konsert i Stockholm, mumma för själen, We came we raved we loved

Då var det äntligen dags för den efterlängtade konserten med Swedish House Mafia på Friends arena i Stockholm. Biljetterna har legat sedan slutet av juni, men de fanns där i alla fall, det var på håret att vi fick dem.
Vi startade på torsdagen kl nio och hämtade Philles kompis, men i Kärda fick vi vända hem igen för vi hade lyckats få med oss Cajsas väska också, den som hon skulle ha hos mormor och morfar där hon skulle vara medans vi var i Stockholm. De hämtade henne efter skolan i torsdags. Ja, detta är sååå  typiskt!
Vi hade förmånen att få bo hos Klas bror med familj som bor i Kungsängen, helt perfekt, rätt sida av stán och arenan och bara 22 km in...suuuuper tack till er.
Och nu till konserten, den var så jätte bra. Helt enormt bra, och ljudet var så himla perfekt och alla ljus efftekter och ljusshower mm mm. En euforisk känsla när basen gjorde så att byxbenen fladdrade, och basen kändes i halsen, häftigt. Jag trodde faktiskt att de skulle var lite "stora" på det men vad ödmjuka de var inför alla fans som fanns på plats, stort av dem. Killarna var på golvet, bästa platser långt fram och jag själv valde att vara på läktaren. Vilken kanonplats jag hade, jag kunde sitta ner om jag ville men jag stod upp under hela SHM och det funkade bra i kroppen. Jag hade pangat på med lymfstrumporna hela veckan innan och massa med furix och det funkade fin fint. Men nu efter känns det i kroppen, återigen har jag gett kroppen en törn, det är jag som bestämmer, trots allt. Det var inte bara en konsert, detta var en historisk händelse.

 We came we raved we loved


Swedish Hose Mafia & John Martin var extra numret, Save the world

 Jag hade perfekt plats
Två nöjda kids
 

I dag söndag har det varit en ren vilodag. Först gjorde jag älgstek. Och i kväll glögg och till kidsen gjorde jag chokladmjölk med marshmallows.

måndag 19 november 2012

Vem har civilkurage?




Just nu är jag helt down i kroppen. Jag har så mycket värk i både, armar, ben, knän, och framför allt i svanken. Jag har tagit en massa tabletter men det släpper inte. Och idag har jag svullnat igen jätte mycket. Jag har mina benstrumpor, armstrumpor och handskarna, ja, jag känner mig som en robot. Jag känner igen värken i ryggen och knäna, det är samma slags värk som jag fick av Taxotere ( cellgifter) behandlingen. Hoppas att jag snart kan gå till sjukgymnasten. När alla röntgensvar är klara så ska jag ringa tillbaks till hnm och beställa tid.
* * * * * * * * * * *
Men nu något helt annan som gör mig riktigt  FÖRBANNAD!!!!! Så jag ser tokrött i blicken.
Vem har civilkurage? Premieras/uppmuntras man för visat civilkurage? Bara om du är vuxen!
Hur mycket civilkurage har jag och du? Vem skulle gå emellan om någon slogs eller om någon slog ett barn offentligt? Vem skulle larma om de bevittnade en misshandel av en människa el djur? Vem skulle gå emellan och de såg ett barn mobba ett annat barn? Eller en vuxen mobba en annan vuxen?
Vem skulle säga till om de såg någon snattar i affären, eller för någon annan? Hur lär vi våra barn civilkurage? Vad händer om någon mot förmodan skulle visa civilkurage?
En del står upp för vad de ser, men långt ifrån alla!!!!

 Jag lyssnade på intervjun som damen som är 87 år gammal gav i helgen. Hon blev nedslagen av ett gäng ungdomar i övre tonåren för att hon sa till dem för de misshandlade sin hund som de hade med sig. Detta skedde i Helsingborg. Ingen såg något, ingen larmade polisen, Helsingborg måste varit folktomt denna dag!!!!!
Jag vill att du lyssnar på den 87- åriga damens intervju, den är bara 6 min lång och det är fruktansvärt!!! . TRYCK HÄR

måndag 12 november 2012

Hånger och suvve gudstjänst

Familje gudstjänstern i Hånger blev så lyckad trots att jag hade så ont i halsen och kände mig krasslig. Barnen var suvve bra, roliga, duktiga, hade egna förslag på spelet och sångerna och, ja, det allt var perfekt. Det var minst 21 st barn som kom och sjöng och medverkade. Det roliga är att nästan alla stannade kvar på "tårt"fikat efter, vi var drygt 80 personer på fikat. Det känns skönt att vara igång igen och jag planerar att gå upp alla mina timmar/procent efter nyår. Hoppas att det funkar. Gunnel hjälpte mig på gtj.en och efter med fika och disk, tack gode Gud för det för vi var inte hemma förrän kl 14.30 igen.
Så jag vill tacka alla som var med på gtj.en.

I går avtackades en av våra jobbarkompisar, han hade varit anställd i närmare 31 år tror jag att det var. Han avtackades på Elvis gudstjänsten här i Forsheda. Jag fick med mig båda barnen. Funderade på att stanna hemma eftersom jag fick så gräslig huvudvärk när jag kommit hem på eftermiddagen, men jag tog max dos av smärttabletter så jag gick iväg i alla fall. Och tur var det, för konserten var bra. Men i natt så kom migränen, så jag ska bara iväg en liten runda nu på förmiddagen till jobbet.
Jag hade tänkt lägga ut en länk på en av Elvis sånger...men jag kunde inte bestämma mig för vilken, jag har i.o.f en del favvo sånger eftersom jag har hört dessa sånger sedan blöjtiden. Istället för barnramsor och gullegullsånger så var det Elvis...leeeeer. Äsch jag tar väl en i alla fall...My way är en av dem.
LYSSNA PÅ MY WAY HÄR

lördag 10 november 2012

Min ständiga vän Omeprazol

 
...tack gode Gud för Omeprazol tabletterna.
Minsta lilla jag äter lite annorlunda nu så får jag så ont i magen. Jag har druckit kaffe kanske max 5 ggr denna vecka och det skulle jag ju naturligtvis inte ha gjort.
Jag har ofta innan haft magkatarr, men detta är mycket värre. Får samma äckelkänsla som när jag fick cellgifterna...samma onda mage nu igen...
Jag går och småäter som jag ska göra, får se om det hjälper sig tills i morgon då vi har familjegudstjänst. Ska bli himla roligt, när vi övade i onsdags var barnen så taggade....LOVELY.
Jag har världens bästa jobb. Kanske vi ses i morgon i Hånger kl 11.00 på fam.gtj.en. Tårtkalas efter i församlingshemmet.
Välkomna.

torsdag 8 november 2012

Tankar kring Rosa Boken, Kontraktsdag

Idag var det dags för den årliga kontraktsdagen för  Västbo kontrakt. Förra året var det i Bredaryd, då kunde jag inte gå. För två år sedan stod Forshedabygdens församling som värdar, och de höll då till i Kärda. Arbetslaget här höll i det praktiska.
 Men med min vanliga otur så kunde jag inte vara med då heller. Jag räknade tillbaks och jag hade inte varit på någon personalutbildning tillsammans med arbetslaget här sedan 2007 tror jag. Har det inte varit sjuka barn, så är det jag som har varit sjuk mm mm mm. Och idag var det äntligen dags igen, efter jag har kommit tillbaks till arbetslivet så skulle jag gå. Den här gången står Gislaved som värdar. Och det är ett bra program, idag är det bl.a Björn Lindeblad inbjuden, han ska berätta hur det var när han var munk i 16 år och hur det har präglat hans liv. Men denna gång kom jag inte iväg heller, det finns sjukt barn här hemma.

Kontraktsdagarnas syfte är bl.a att träffa kollegor i andra pastorat/församlingar och byta erfarenheter mm. Men framför allt gemenskapen och att göra något hela arbetslaget tillsammans är så kul.
~~~~~~~~~~~~~~
*Jag har börjat att läsa Rosa Boken och i förorden så skriver Stefan Einhorn att vänja sig, och han skriver bl.a att "man vänjer sig inte vid de anhöriga som också behöver stöd från vården, men alltför ofta blir bortglömda".
*Första stycket skriver Karin Wahlberg och berättar hur det var att vara barn. Hennes mamma dog när hon var nio och ett halvt. Hon berättar att innan mamman gick bort så var det ett flertal kvinnor i gråa klänningar som kom hem till dem för att hjälpa till med barnen, de var "hemvårdarinnor". Kvinnorna i de grå klänningarna ska hjälpa till med barnen så att pappan kan vara på jobbet. Jag själv kommer ihåg att det fanns "hemsamariter" när jag var liten. När försvann de? När försvann det där halmstrået man kunde dra i när mamman inte orkade sköta barnen hemma när hon själv var sjuk.
*Stefan Einhorn skriver att vården glömmer de anhöriga. På det kan jag bara svara ett rungande stort JAAAAA! det gör dem. Den enda som pratat m P var en distriktssköterska som var här för att visa mig hur jag skulle ta alla mina Zarzio sprutor i magen mellan varje cellgifts behandling. Hon själv var br.cancer opererad och hade en tonårig kille när det hände. Tyvärr har jag tappat namnet på henne för det hade varit intressant att få prata med henne igen, Och C var med en dag på onkologen när jag fick cellgifter, skolan var stängd för att värmen hade pajjat och jag hade tid samma dag för c.gifterna så hon fick snällt följa med. Morfar strålades samma dag, samma tid, våningen under.  Och "min" sköterska" tog hand om C och en del av hennes frågor och visade henne hur man satte nålen, varför mm och tog fram redskap och visade henne, jätte bra.
*MEN, allt annat. Vem plockar ihop pusselbitarna och sätter dem på plats igen och kan prata för att lugna alla oroliga tankar. Ibland/oftast kan det vara bra att prata med någon som inte är släkt med en.
DÄR behöver vården SAMHÄLLET skärpa till sig REJÄLT!!!! Jag kan känna att med min resa med cancer och min pappas resa med cancer och mamma och pappa som anhörig till cancerpatient, jag anhörig till cancerpatient, mina barn anhöriga till cancerpatienterna mamma och morfar.
Under drygt ett år, lite till var det bara CCCAAANNNCCCEEERRR i deras öron.
Usch, jag blir så irriterad när jag tänker på det, VEM SER DE SMÅ i vardagen???

måndag 5 november 2012

*I Herrens händer*Som en bro över mörka vatten* Hallelujah*

Forsheda nya kyrkogård brinner med vackra ljus Alla Helgons helg

I lördags var det ljuständning i Forsheda kyrka. En mycket fin gudstjänst, musiken som var utvald  för just den här dagen var "vilsam" att lyssna på. Två stycken fina orgelstycken och tre solo sånger. Tomas, som sjöng berätta precis innan han sjöng första sången att detta var hans mammas favorit sång när hon levde, I herrens händer. Och han sjöng den fantastisk fint. Jag filmade men ljudet slog tillbaks i kyrkan och det ekar lite, men jag delar med mig av hans olika sånger:
* I Herrens händer  LYSSNA HÄR
* Som en bro över mörka vatten  LYSSNA HÄR
*Hallelujah  LYSSNA HÄR



lördag 3 november 2012

Spanien besök

Vi hade förmånen att få vara en av närmre trettio familjer som hade en av Spanien eleverna. Hos oss bodde goa Gloria. De kom en tisdags kväll och stannade till söndagen. Ungdomarna hade fullt program på dagarna och på kvällarna fick de vara med sina värdfamiljer och deras kompisar. En av kvällarna var de på Bambu och åt och på fredags kvällen hade Phille en fest för sina kompisar och deras Spanjorer som bodde hos dem. Vi var hemma jag och Klas och det var en syn för gudarna när ungdomarna dansade inne i vårt kontor och sjöng Viva Espana. Det knottrade sig på armarna, vilken känsla.

 Gloria hade med sig en hemmabakade kakor och en slags dessert som smakade som nougat som man skulle äta styckvis. Den var suveränt god. TACK GLORIA.
Ja, som sagt, det var en härlig syn när de dansade...leeeer.
Det var en go tjej som var här och till våren så åker de Svenska ungdomarna till Barcelona till deras familjer där. Phille ska bo hos Glorias familj.

Resultat på scintigrafi röntgen

Vi hade glömt att ta in posten i går och idag när vi kollade så låg det ett brev från kirurgen.  Oj vad mina händer skakade när jag öppnade brevet, jag skummade igenom det och jag fick läsa om det en gång till från början, och Ulrike hade skrivit, Jag har mycket goda nyheter till dig! Redan då förstod jag att det hade gått bra. Och allt såg normalt ut, ingen misstanke längre att det kunde vara metastaser. PUSSSST!!!!!! Vilken otrolig lättnad.  Låt oss göra vååågen för detta fantastiska resultat. YAY!!! 
    smileys/partysmilie4.gif 
Vi pratade om Rosa Bandet Galan på jobbet, och jag berättade att jag liksom många andra hade skrivit och planerat min egna begravning, och att jag redan hade sett ut vem som skulle sjunga. Grejen är ju den att jag har ju inte tillfrågat vederbörande om de vill sjunga, men en av dem som  i så fall skulle ha sjungit (min önskan) är killen som sjunger i kyrkan i kväll här i Forsheda på ljuständningen. Och då hade jag velat att han skulle ha antingen som en bro över mörka vatten, eller goin´home, här är det pappa Bue Viking jazz band som spelar den, Crazy...??? I know!!!!  Vad tycker du? lyssna HÄR  Jag är all lyssnare när det gäller musik, allt från Jazz----Hosue musik---ballader--pop---rock. Nästan allt utom opera.
___________________________________________________
Tankarna denna helg går till alla dem som inte finns hos mig här längre. Morföräldrar, mostrar, morbröder, farföräldrar, ungdomar som gått bort tidigt, övriga släkt och vänner, ja ni är många som fattas mig. Helgen ger tid för eftertanke, hur jag så gärna hade velat plocka ner några av er och bara fått en tid till med er. Jag funderar på när försvinner det att man inte t.ex ska ringa och berätta eller åka förbi när vi är ute och åker och de finns inte mer, jag vet om det men ändå finns tanken där, fånigt, ja jag vet, men det är väl för att man hade så mycket gemensamt med just de personerna. 
Barnen pratar än i dag om när vi var i Falkenberg och hälsade på min moster och morbror, de hade så god kontakt med barnen och oss. Usch, det bränner i bröstet när jag tänker på det, likaså min mormor och morfar. Jag är yngst i kusin skaran, det är kanske därför jag var där ute extra mycket. De var barnvakt när jag och Magnus var små och vi var där ute och hade det kul. Likaså gör barnen idag. Min morfar tetades med mig på ett sådant underbart sätt, och när jag idag ser min pappa göra lika dant så vämer det i hjärtat. Och jag gick mycket med min mormor och fixade och donade, lika så gör Cajsa. Jag hade kniv och täljde på div saker, Cajsa har en sax och är i växthuset. Phille och morfar har samma intresse för fordon som går fort. Så där har han en jämlike.
 
En av mina favvo julsånger är koppången och här är några rader ur den, jag tycker att den passar in  nu denna Alla helgonna helg. Vill du lyssna på den kan du trycka HÄR 
 
Här är stillhet och tystnad
nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan
klingar sången ända hit

Jag har stannat vid vägen
för att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland
som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen
bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar
som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här...

 
 
 
 
brasor/Feuer03.gif
 
 

onsdag 31 oktober 2012

Gråt och rosa bandet

Jag förmodar att många med mig satt och tittade på cancergalan och även skänkte pengar. Barnen och jag tittade en stund tillsammans, vi pratade en del, inte mycket, men en del och när inslaget om Lars och pojkarna kom upp bara brast det. Lindas man och hennes små prinsar. Vi är många som följde Lindas kamp in i det sista. Hennes berättelse var så levande och målande. Jag skymtade Linda en gång på onkologen/cellgifts avdelsningen och tänkte på hur stark hon var. När hon på inslaget berättade att hon en dag inte kommer att finnas där för barnen utan de kommer att finnas kvar kände jag panik i bröstet, ren och skär panik. Hur många gånger har man inte haft den känslan, men för henne var det ett faktum, inte bara en känsla. Bröstkorgen kändes alldeles ihopsnurpad på mig.

Och inslaget om mamman som berättade om hon gick bort, visste mannen om vilka sånger barnen tykte om, eller vilken bok som skulle läsas vid läggdags. Sådana tankar tycker ni är banala...men, de är så viktiga. Jag hade sådana tankar själv. Eftersom jag till 80% är hemma hos barnen när de lägger sig vet jag om deras rutiner, önskemål mm, och det ger inte trygghet att veta, att inte den andre partnern kan det, för man vill ju inte att rutiner ska rubbas.

Katarina Hultling berättade att hon gick hem och spelade begravningsmusik...samma gjorde jag, kanske inte spelade, men såg ut vilka sånger som skulle vara med, inte för sorgliga så barnen blev mer ledsna än de var, men personliga så det återspeglade "mamma", tröstande musik och sång. Jag hade bestämt vem jag ville som skulle sjunga vad o.s.v. Idag har jag rivit pappret och slängt det, det finns inte mer.

Men en solskenshistoria, kvinnan i slutet som berättade om sin knöl och som jag gör här på bloggen, uppmanade alla kvinnor att känna på brösten VARJE gång du tvålar in dig i duschen. GÅ på ALLA dina mammografi undersökningar. Och har du passerat åldern för mammografi, beställ själv om du är minsta lilla osäker.

Innan programmet precis slutade sa ett av barnen...har du skänkt mamma?--Ja, sa jag...men då har du några sekunder till, till att skänka mer...sagt och gjort.

Detta är några låtar jag lyssnade mycket på under tiden jag var sjuk:
 Sarah Dawn Finer  I´m moving on
&
Björn Skifs  Håll mitt hjärta




Ett av provsvaren

Jag väntar fortfarande på svaren på röntgen, men jag får nog vänta lite till för jag har ju inte gjort magnet röntgen ännu...det är två veckor till ungefär. De samlar säkert svaren och skickar allt samtidigt. MEN, provsvaren på blodprovet som togs på förra återbesöket har kommit och det säger: Cancermarkören för bröstcancer är normalt och likaså värdet på njurarna.

Jag har bytt D-vitamin tabletter för jag fick inte upp värdet. Och nu äter jag 1 st D3-vitamin tablett om dagen på 2500 IE, och då är mina värden bra, 86 nanmol/liter och de ska ligga runt 75. Innan jag bytte kom jag inte upp till 75.

Barnen har lov denna vecka. Skönt. Men det är en del läkarbesök som ska göras och det är lika bra att ta dem nu för det är mycket besök nog på skolveckorna. Ett skönt lov med kompisar som kommer och avlöser varandra. En del sover över, mysigt. Cajsa firade lovet med disco som 6e klassen ordnade i skolan. En kompis och hon fixade sig i håret, lockade resp plattade. Kul att höra hur de fixade och donade innan diskot.

Idag har Cajsa och jag varit i Värnamo på ortopedteknik. De kommer ner till Värnamo någon gång i månaden, det är bra, då slipper jag dra fram och tillbaka till Jönköping extra. Idag gick det väldigt smidigt. Jessica mätte och fixade och Cajsa skojjade på och de hade kul. Denna gång valde hon en annan plast, jag ska lägga ut bild på den när den kommer om en månad....jätte kitchig!!!!

En kväll när Klabbe hade varit ute och gått kom han hem med Sessan, Silvia och Henke (Heinrich). Han hade stött på dem på samhället. Det var trevligt, vi fikade och barnen busade med hundarna. En å annan kaka slank ned hos hundarna också, leeeer.

 

Har köpte en ny bok, Rosa boken, om bröstcancer.




                                                        ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Det är orättvist, en vän till oss som jag lärt känna på rehabkursen kämpar med sitt cancer återfall. Varför, när någon rest sig och sedan slås till marken igen, så orättvist. Önskar dig all styrka vännen, kämpa, härda ut, våra tankar och böner till dig och de dina.
 

torsdag 25 oktober 2012

Insamling till ROSA BANDET

 
 
Nu är det dags...för oss att skänka till rosa bandet.
Har du mobil så är det hur lätt som bare den.
Gör som det står här under, och detta är min insamling på cancerfonden. (inga mellanhänder)
Vill du hellre betala med internetbanken, så trycker du på insamlinen här på högersidan av bloggen.
Tänk igenom,,,vad får du för 50 kr i affären!!!
Tänk då vad dina 50 kronor kan göra för cancerforskningen.
Tack för att du läste...hoppas du nu vill vara med.
Trevlig helg kram/
Tina
 
 
*En liten bit i taget, så kommer man långt*... sa en förnuftig 6 åring till mig en gång. Och med mycket "god" energi omkring dig, så når du förhoppningsvis målet.

DU KANSKE KÄNNER NÅGON SOM DRABBATS OCH VILL VARA MED OCH STÖDJA...JAG HOPPAS DU VILL VARA MED!
TACK FÖR DITT BIDRAG! / Tina

Skänk via SMS

SMS:a BESEGRA 5260 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 5260 Johan Ek

Skintografi röntgen och min vän Sussie Remnemark

I går var det dags för skinnt röntgen i Jönköping. Jag fick först träffa sköterska som sprutade in något radioaktivt i blodet som skulle vidare i kroppen så att gamma kameran kunde skanna av kroppen och se ev defekter. Eftersom jag skulle vänta i tre timmar så hade jag bestämt träff med en av mina
"rosa systrar" Sussie. Sussie och jag möttes på rehabkursen i Jönköping. Sussie har börjat att hålla föreläsningar om just sin bröstcancer resa. Jag länkar hennes blogg här, den är värd att läsa.
 Sussies blogg
Vi bestämde träff på Hasse på sjökanten när hon slutat jobba kl. 12. Vi hade så mycket att prata om, vad som hänt sedan sist och vilka behandlingar har du nu mm mm.
Sussie Remnemark
Sussie intervjuades av P4 om sin cancer resa och du kan höra intervjun är: Sussies radiointervju

Som vanligt rann tiden iväg väldigt fort och strax var det dags att åka upp och skanna av kroppen. Proceduren var enkel, bara att ligga helt still i 20 min. Jag blev full i skratt när jag låg där, någon fördel ska man ju ha... Eftersom jag bara är 158 cm över havet så tog det bara 20 min att skanna :)

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

tisdag 23 oktober 2012

Läker tiden alla sår...?


Som många med mig är Skavlan ett av mina favvo program. I fredags gästade bl.a Leigf GW Person honom. Leif fick frågan om han tror att tiden läker alla sår...
--Nej, det trodde han inte alls, vissa saker/händelser kommer man inte över. De läker inte, det blir "ärrbildning" av det hela, sa han. Vissa dagar mår du dåligt/sämre då är du och river på de där ärren...och då är såret tillbaka...
*
Jag känner igen mig i det, det kunde lika väl varit jag som sa de orden...
Det behövs inte mycket alls innan innan ärret rivs upp. Cancermonstret dyker upp om och om igen...jag behöver inte skrapa mycket alls på ärret förrän det börjar "läcka".
Det räcker med ett brev där det står Landstinget på. Väntan på provsvar. Väntan på remiss. Besök på röntgen som jag ska göra i morgon, då en Skintröntgen på hela kroppen. Nästa vecka magnetröntgen och skallröntgen. Visst, det är bra att ta det säkra före det osäkra...men tankarna finns ju där hela tiden. Om det skulle vara något, då blir det en runda till...hur gör jag då...jag som behöver orken för att vara koordinator här hemma.
*

Orkeslös...ja så känner jag mig stundtals. Samvetskval för att jag inte orkar göra så mycket som innan, det som är mina sysslor. Att jag är en tjatkvarn när det gäller läxorna, en bittermamma/bitterhustru för att jag alltid som oftast säger NEJ till till de andra i hushållet...jag oooorkar inte. Jag kan lägga mig ner och vips så har 1,5 tim gått och jag har toksovit. Patetiska människa.
*
 

lördag 20 oktober 2012

Bloggmöte på M-magasin, Bonnier förlag

 


Den 26 september blev jag inbjuden till M-magasin och Amelia Adamo. De hade letat efter cancer bloggar och bjudit in några av de bloggarna. Vi var fyra kvinnor där som bloggar om cancer och mamma med sin fina blogg. På bloggmötet var det Amelia Adamo och Henrik Lindman, onkolog och forskare på Akademiska sjukhuset i Uppsala, där han har ansvar sedan 1989.

Mamma och jag tog tåget upp. Jag orkar nämligen inte köra så långt längre i ett enda svep.
Väl uppe checkade vi in på Radisson viking hotell. Efter att ha legat och vilat gick vi ut en liten runda på stan.  Vi var bara ute i 3 tim och shoppade, vi var för trötta. På kvällen kl 22 gick vi tvärs över gatan för att äta på Jensens böffhus. Gott och mättande. Väl uppe på rummet igen kl 23.30 blev ögonen bra tunga. Jag tyckte att jag sov fruktansvärt dåligt, men jag fick förklarat för mig att jag hade minsann sovit....för det hördes högt!!! Jaja. På onsdagen blev det stressigt. Trött och svullen gick vi till Bonniers förlag och M-magasin. Saga som jag har haft kontakt med var bl.a där och tog emot.
*

Amelia började med att hälsa oss välkomna och berättade att när hon 2001 stod på Heathrow fick hon se en cancertidning, The Pink Ribbon. Rosa Bandet är en internationell rörelse med ursprung i USA. Pink Ribbon, som Rosa Bandet heter på engelska, startades 1991 av bland andra Evelyn Lauder från kosmetikföretaget Estée Lauder. Sedan dess har Rosa Bandet vuxit till en internationell folkrörelse.
Amelia började med att profilera Rosa Bandet 2001. Cancerfonden har genomfört kampanjen sedan 2003. BRO=Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation driver kampanjen för Rosa Bandet här i Sverige med stöd av Estée Lauder. 2001 växte kampanjen och fick en större spridning och ett genombrott i Sverige. Amelia Adamo började ge ut en speciell bilaga om bröstcancer, det var ju då i hennes tidning Amelia. 2003 växte kampanjen, Cancerfonden började att vara med i  Rosa Bandet, och sedan dess har det som ni vet vuxit stort.
*
***Därefter tog vi en presentations runda och pratade om vilka bloggar vi hade, varför vi bloggade, och vilken nytta den hade. Jag berättade utifrån mitt perspektiv och att jag har fått bekräftelse på att den har hjälpt andra kvinnor att förlika sig med mig när de blivit sjuka. Roligt var att en av kvinnorna på mötet sa, men jag har följt din blogg. KUL!

Henrik Lindman tog över och berättade om sitt arbete på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Han är onkolog och forskare, då främst om spridd bröstcancer. Han berättade om vikten av all information.  Han berättade om den nya undersökningsmetod som kommit fram med  PET kameran. PET kameran mäter sockerupptaget i kroppen för att se tumörer.
Läs detta och kom ihåg!---CANCERCELLER  ÄLSKAR  SOCKER!!!!!!!!
Vill du veta mer läs här:
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Undersokningar/PET/

***En av tio kvinnor får cancer i livet. (Var tredje Svensk får cancer.)
De främsta cancersjukdomarna är:  Bröstcancer, prostatacancer, coloncancer, lungcancer.
***Regeringen säger att det ska finnas en nationell cancerplan för alla sjukhus som ska gälla i hela Sverige. HEJA HEJA! Lika behandling!
*** Ett problem är, hur får vi patienten till sjukhuset? Snabbare screening (mammografi), vi MÅSTE undersöka oss oftare. Jag själv säger till kvinnor jag träffar att:PASSA PÅ ATT UNDERSÖKA DIG VARJE!!!! GÅNG DU DUSCHAR OCH HAR TVÅL PÅ HÄNDERNA, DÅ GÅR DET BÄTTRE OCH DU KÄNNER BÄTTRE. Nationella riktlinjer för mamografi är 40-74 år. Jag tycker att man borde börja tidigare! Kulturkrock gör att en del kvinnor inte kommer till mammografi, språksvårigheter.
Henrik vill få in kvinnorna på bättre sätt än innan första mammografin, många väntar tills dess,
och så gjorde även jag, dumt nog!
***Henrik vill trycka på att sjukvården måste bli bättre på att följa upp mellan behandlingarna. Många faller utanför, arbetet isoleras man från, familjen bli åsidosatt, framför allt barnen, om man har det. Vem tar hand om barnen och pratar med dem... Det sociala umgänget försvinner sa han, man kan inte umgås för man är så  nedsatt i immunförsvaret. Infektionskänslig...jo jag tackar, jag hamnade ju själv på isolering ett par gånger.!!! Han menar, vem stöttar då, sjukvården måste bli bättre på att  FÅNGA UPP VID SIDAN OM. Allt funkar medans du är inne i rullarna med cellgifter, strålning, provtagningar mm. Det är viktigt att alla blir sedda,
Jag kommer ihåg en gång när jag låg med slangarna i kroppen och en sköterska sa till en patient. Har du något mot illamåendet hemma?--Nej! Har du någon som kan hämta ut medicinen åt dig, ditt barn eller så? ---Nej! Kan någon hjälpa dig NÄR du kräks på natten?---Nej!
Här i Forsheda hade barnen när jag fick cancerbeskedet fantastiska lärare. De höll "koll" på barnen på avstånd om något skulle hända. FANTASTISKT. Vi hade även släkt och vänner som hjälpte till hela tiden. SUUUPER!
***95% av bröstcancer är EJ ärftlig.
Min grad var grad III för den var så stor, men inte spridit sig till körtlarna

*
#Cancer har behandlats sedan antiken med kirurgi. Man gjorde ett uppehåll på 1000 år, pga att de dog av operationen. De steriliserade nämligen inte redskapen.
På 1500-talen började man igen.
1890-talet fick kirurgin stor genomslagskraft. Man lyckades då bota människor från cancer, innan var det en total dödsdom.
#VAD ÄR BOTAD?  Om man har överlevt sin cancer i 10 år, men cancern kan ff komma tillbaks. Detta tycker jag personligen är lite luddigt...
#På 60-talet började man med bröstbevarande kirurgi. Man tog då inte bort allt i hela bröstkorgen om det inte behövdes, utan "bara" 55% bröstbevarande var en "tårtbit"...60-70% var litet kirurgiskt ingrepp och en st lymfkörtel.
#Hormon behandling började 1890...1970 gav man Tamoxifen till alla opererade kvinnor i alla åldrar.
#1990 Här började man med adjuvant behandling, dvs man tilläggs behandlade med cellgifter, strålning, hormonpreparatet Tamoxifen. Man använde sig av BASBEHANDLINGg .
Man började med mer precision behandling, dvs samma behandling som på 70 talet fast med mer noggrannhet så det inte blev onödiga biverkningar.
# Cellgifter/cytostatika har använts sedan 40-talen med sedan 60-talet till bröstcancer.
 
*
***1999 var Henrik först i Sverige med att ge Herceptin. Vid 2004 hade han så mycket fakta att han kunde se att det hade halverat återfallen.!!! En del landsting drar in denna behandling för att den är för dyr 20.000 kr i månaden kostar den. Om det är någon nu som läser detta och säger att vår sjukvård är alldeles för tokdyr och gnäller att det kostar på tok för mycket och inte behöver ha agendan full med sjukbesök! Tycker jag inte du ksa klaga. Hade vi inte haft högkostnadsbeloppet.... HADE DET BLIVIT DYRT!!!!!

TUMÖRCELLER KAN BLI RESISTENTA MOT CELLGIFTER!

SECOND OPINION:
Alla cancerpatienter har RÄTT till en second opinion. DVS att om du som patient har rätt till ett andra omdöme av din diagnos av en annan läkare/specialist. Du får kanske inte att personligt möte men, de läser i alla fall din journal och om det behövs så blir du undersökt även där. Detta vet inte många om, men Henrik Lindman berättade om detta och tryckte på. Det är LAG på att alla har rätt till detta. Din onkologläkare är skyldig att följa den andra läkarens resultat av second opinion om det visar olika resultat. Du kan fråga din läkare eller kuratorn vart du vänder dig. Du kan även försöka med  Henrik Lindman.

KLINISKA FORSKNINGS STUDIER:
Henrik är med och forskar fram nya cytostatika preparat. Det testas i olika faser.
FAS 1
Testas på katt, hund, apor, och människa. Testar biverkningar, hur stor dos man ska ge, hur mycket tål man. Detta görs på 20 patienter i världen som har flera års spridning av cancer.
FAS 2
Man går vidare från fas 1, nu gör man tester på  100 st patienter med ett-två års spridd cancer. Nu har man sett effekten av alla biverkningar och på dettastadium kommer många intressanta nya cellgifter fram.
FAS 3
Nu är man vidare från fas 2. Man gör tester på 500-5000 patienter i världen. Man lottar 50/50 eller 1/3 vem som ska få den nya behandlingen eller standard behandlingen. Nu registrerar  man preparatet fungerar och levererar en rapport till myndigheterna. Slår allt väl ut här så har man en ny cellgiftsbehandling. Det är oerhört kostsamt att forska fram nya cellgifter.

Personligen beundrar jag de som är med i forsknngsstudierna. Ibland är det kanske sista halmstrået man tar för att få några mer år i livet. Är man i FAS 3 vet man inte om man får den nya medicinen eller standard. Stor beundran för cancersystrarna som gör detta.
****************************
På bilden syns:
Amelia Adamo, Tali Yifnar, Henrik Lindman, Camilla Franzen, Anne Marie Lindberg och jag
 
 Mamma på M-magasin.
 Av Amelia fick vi en goodiebag med fina saker i.  TACK!
STANNA  UPP  OCH  TA  DIG  EN  TITT  PÅ  DESSA  KULOR  VAD  DE  BETYDER.
DET  ÄR  HUR  STOR  DIN  CANCERTUMÖR  "KAN"  SE  UT  OCH  VÄXA  OM DU  INTE  UNDERSÖKER  DIG NOGA!
Min tumör var så stor som största kulan första gången jag gick på mammografi. Så tänk om jag hade hoppat över den gången och väntat två år...gissa vad som hade hänt....Så lova mig att du som är kvinna och läser detta, HOPPA ALDRIG ÖVER EN MAMMOGRAFI!!!!