fredag 14 december 2012

Krematorie besök

Idag var arbetslaget på besök i Värnamo på krematoriet. Jag har varit en gång innan, fast då i Växjö.
Idag i Värnamo tog vår fd jobbarkompis Tobias emot oss och visade oss runt. Det var trevligt att träffa Tobbe igen. Han visade oss uppståndelsekapellet och det var fint renoverat.
Därefter fick vi besöka krematoriet. Det var med stor värdighet de berättade om hur de gick tillväga från att kistan kom till kapellet och till urnan familjerna hade valt. Vi fick ställa hur många frågor vi ville och jag hade ett antal som jag hade funderat på sedan besöket på krematoriet i Växjö. Bland annat vad får man stoppa i kistan om det är kremation. Jag fick till svar att bara pappersteckningar är tillåtet och smycken. Allt annat kan i princip förstöra ugnen som bränner kistan och kroppen. Jag tycker detta är viktigt att ta upp, för bl.a  många barn vill skicka med nallar eller olika ting som den avlidne tyckt om men det kan inte brännas tillsammans med den avlidne.
 
När jag blev cancersjuk funderade jag länge och mycket på hur min begravning skulle vara, vad den skulle innehålla, jag hade bestämt allt, det var färdigt, för jag trodde först att jag inte skulle klara mig.
Detta papper finns inte längre idag, jag har rivit sönder det för ett tag sedan. Däremot har jag inte tagit beslut om jag ska kremeras eller jordbegravas.
TRYCK HÄR om du vill läsa om hur vi gör vid begravningarna i Forshedabygdens församling
( Forsheda, Kärda, Hånger, Dannäs och Torskinge)
 

2 kommentarer:

  1. Kan tänka mig att sådant studiebesök, inbjuder till eftertänksamhet.
    Jordbegravning eller kremering? Tror jag har tagit ställning nu, efter många diskussioner med mig själv.

    Tack för att du tog upp i inlägget, vad som får följa med kistan vid kremering.

    Love!

    SvaraRadera
  2. Vi gör det till en sådan stor fråga som vi helst aldrig vill skall komma, men ett är säkert, vi kan ju inte ligga kvar i ett hörn.
    Jag säger som Gun, jag tror att jag också har bestämt mig nu.
    Behöver inte skriva något, men det är kanske bra att de närmaste i familjen vet vad man önskar.

    <Gunilla

    SvaraRadera