På gång med stora steg... men skyndar långsamt

  Tre månader till Lucia... Nää...nu vill det till att stanna upp och reflektera hur jag vill ha hösten. Om det ska gå i denna takten så får jag nog tänka till. Jag har fått igång de två barngrupperna i Hånger och min goa vikarie jobbar på med resten av min tjänst.

.
Ett tag kände jag mig som getingen som fastnat i spindeltråden och hängde och slängde fram och tillbaks. Jag känner att jag gör ett bra jobb och när jag jobbar så lägger jag ner 100 % kropp och själ i arbetet. Men jag borde kanske sänka ribban lite...om jag ska finnas med i matchen året ut.

 JAG HAR VÄRLDEN ABSOLUT BÄSTA JOBB

I går var det tredje gången på terminen och den satt som spikad. Berättelsen jag gestaltade ur barn bibeln gjorde jag enkel med sjalar och kottarna satt som små ljus och levde sig in i berättelsen. musiken sången var urkul, de sjönk och svängde på kropparna och swishade på. Jag njööööt såååå när jag såg dem. Och juniorer och miniorer, sickna goa ungar. Det är fart och fläkt på dem..leeeer... Det är så kul att sitta och snacka med dem och fika och diskutera om livets små och stora saker. När de får något i händerna att arbeta med så flödar det
ut ut munnen på dem. Gött mos! När jag träffar en del föräldrar jag inte sett på något år så är det verkligen stooora kramen som gäller och de berättar att det är såå kul att jag är tillbaks. Jag blir så glad. Och vill komma tillbaks till alla grupper snabbt...men jag ska skynda långsamt så jag orkar att hålla mig kvar också. Ni är så värdefulla!!!



Men jag vet sedan innan och det blev så, idag sticker det i ansiktet och armarna liksom domnar en del av trötthet. Jag kunde inte varva ner när jag kom hem och det var massa med läxor som skulle göras klart. Jag får försöka att skriva listor på vad som ska göras och framför allt...få in en rutin på läxläsandet igen...sommarlovet raserar alla rutiner vilket det ska göra, men det tar tid för mig att fokusera på allt. Har liiiiiite svårt att samordna från tanke till handling.

Jag har alltid haft en dröm om att åka luftballong. Den här ursnygga ballongen kommer då och då på sommaren och svävar över Forsheda....ni är många som, ser den här omkring...blir ni inte sugna????
Men...efter någon halvtimma såg jag på facebook att den hade landat i någons trädgård i Värnamo...shooo något hade hänt och de fick "nödlanda". Ja ja ja jag vill ändå åka...tänk er, helt tyst...svävandes och den milslånga utsikten.

Tyvärr kommer jag inte ut och gå så mycket längre. Min ambition var att jag skulle komma ut varje dag en liten runda. Blir det en gång i veckan nu istället så är jag glad. Jag har helt enkelt inte ork till det. Energin och orken finns inte...jag är helt utpumpad när jag kommer hem. när Phille varit och kört kross så har jag passat på att ta lite kort. Det är skönt att fixa lite med kameran.  Och han tycker det är kul. Men tyvärr blir det inte ofta alls.

 Vi har fått en ny jobbarkompis från Norrland. Vi blev hembjudna till dem här i Forsheda för att smaka Norrländsk-delikatess...Surströmming...urk säger ni nu eller hur...men det var GOTT GOTT GOTT de visade hur vi skulle göra, rensa fisken, mosa den, ta ut köttet, där efter tog vi hårt eller mjukt tunnbröd, potatis, creme fraiche, sillen, dill, rödlök, tomat. Jag åt faktiskt tre stycken. Cajsa var också med och hon åt en halv fisk men bröd och annat, och hon gillade det också. Mångfald berikar. Det var första gången men absolut inte sista.

På fredag ska jag äääääntligen till sjukgymnasten/lymfterapeuten. Hon ska ta mått för nya strumpor och gå igenom kroppen hur mycket vätska det är. Fingrar domnar och fötter, så det finns en hel del. I tisdags var det återträff i Jkp med fd cancertjejerna. Det var trevlig och vi pratade och bytte erfarenheter. Det är så bra att prata med andra som är i samma situation, vi ger varandra puffar för att orka och tips och idéer. Ni är värdefulla.