Walk a mile in my shoes...

Walk a mile in my shoes
just walk a mile in my shoes... Ja tänk om vi kunde byta skor med varandra för en dag. En kär vän skrev till mig att: tänk om vi alla kunde dela på smärtan du har lite var och bördan så skulle du slippa ha så ont och besvärligt. Man kan lyfta varandra på så många olika sätt och jag är så tacksam för alla som tänker på familjen och mig på alla de olika sätt som finns.
Jag valde att lägga in Elvis när han sjunger Walk a mile in my shoes för jag gillar honom. Jag sa vid ett tillfälle att Christer Sjögren var som en i familjen när jag var liten för hans musik spelades både på LP-skiva och i bilen och på radio och jag får väl säga att Elvis var snäppet värre han var liksom adopterad av mamma och pappa. Jag kunde många av hans texter när jag var liten och jag sjöng ofta med i gospelskivorna mamma spelade. Det är nog inte många 10 åringar som kunde texten till In the Ghetto, men jag var en *leeer* . Dans och musik är jag uppvuxen med vilket jag är otroligt glad för :) tror det är därför jag gillar att apa mig och sjunga och greja med mina barngrupper. Tokigast i leken är nog jag:)

Walk a mile in my shoes
just walk a mile in my shoes
Before you abuse, criticize and accuse
Then walk a mile in my shoes ... Det är lätt att kritisera någons utseende eller för att man har en speciellt sätt...men man vet inte vad som ligger bakom. Som tonåring kände jag en person som fick gå igenom samma som jag och göra biopsi för att fastställa om det fanns cancerceller i knölen man hittat. Samma helg var vårt kompisgäng tillsammas och jag var väl lite nedstämd för detta och en person sa rätt ut att alla som får cancer får skylla sig själva, de har gjort något fel...gissa om det blev diskussioner? Som tur var så tröstade vännen mig som var med. Men detta inskränkta sätt... visst, det finns ett talesätt som heter "döm inte någon innan du gått i hans/hennes skor" denna person kanske hade dåliga erfarenheter av sjukdom, men det är aldrig, ALDRIG ens fel att man får cancer.

Denna vecka har jag varit extremt trött och har haft ont. För länge sedan så bestämde vi att lägga in nya golv i barnens rum och mannen som skulle göra det ringde och sa att han kommer som nu i tisdags...mesta olämpliga veckan, jag har haft ont i såret där porten opererades bort. Den satt som sagt väldigt djupt. Sedan har jag inte kunnat lyfta något tungt heller, som vanligt.
Men jag kunde i alla fall sortera ut en del, jag menar mycket leksaker, pussel mm som jag lämnade till barnverksamheten. I morgon är det dags för en tid hos lymfterapeuten igen.
*****************************
Det finns många som sörjer, saknar och längtar... någon som nyligen förlorat... en annan som fortfarande längtar

Vi är många som tänker på er.

Här några ord...

Rosenknoppen
B. S. IngemannLilla lutande rosenknopp
vill du idag ej vakna?
Vet du ej att solen gått opp
och alla små blommor dig sakna?
Solen brände för hett igår,
i natt föll regn i strömmar.
Aldrig mer solen förmår
att väcka dig ur dina drömmar.

**********

Fotspår i sanden

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Författaren okänd