Målade cancermonster

När jag fick diagnosen att jag fått cancer och jag berättade för barnen vilken behandling jag skulle få och att i och med det så skulle jag tappa håret. Ååå vad synd det skall bli om dig mamma sa dem men jag berättade att om man tappar håret och man får taskiga biverkningar vilket jag skulle få, så tar "medicinen" bättre och jag blir frisk igen! Då var det mer ok tyckte dem. Och...sa de, då kan man måla roliga ansikten på ditt huvud. --JA!!! sa jag det måste ni göra! Hade en tanke att det skulle vara lite "terapi" för dem att göra det. Nu har de inte haft det jobbigt med att jag inte har haft något hår...tvärt om. Så igår kändes det om om det var dags för lite målning. De fick varsin halva av huvudet att måla på... P vänster sida och C höger sett bakifrån.
K kladdade lite i pannan, han kunde inte låta bli :) Så här är resultatet...

jag tycket faktiskt att det ser festligt ut...lite tragiskt för jag ser hur de tänker i sin målning. Kan tro att det är cancermonstret som är avbildat...men borta nu!

Barnen i full färd med att måla...många skratt blev det!! :D även om man inte kan tro det när man ser mig :/

Här har vi lite operations ärr och det skall gömma sig en ängel någon stans på huvudet. Några av mina vänner skickade änglar som satt och hjälpte till på mina axlar och en annan vän skickade sin "korsriddare" som hjälpte henne fokusera bort smärta och ledsamheter från cancern.

Japp där fick man med vad K målade...OCH JAAAAA "P" DU HAR RÄTT VICTORY....eller är det hare öron...NEJ....VICTORY!!!!!!

Mer monstersaker... och glada munnar :)

Igår köpte jag ett par stödstrumpor till.Sjukgymnasten hade beställt hem ett par som var lite tunnare och svarta, bra, för då kan man använda de under finbxor. Man kan nämligen inte se att det är stödstrumpor, så snygga är de. Men galet vad varm jag blir i dem. De är täta så det känns som om man går med långkalsonger på sig. Men men bara det hjälper.