Stavgång och solnedgång

Sedan jag kommit hem från Lydiagården har jag gått en hel del med stavarna. Det är jobbigt och det känns, men jag ser på armarna att det gör nytta. Furix, massage, och nu detta är en bra kombo. Jag  går ca 2-3 km ngn gång i veckan...Men jag blir så trött, men jag går på ändå. Sover på nätterna nu, men jag pratar en massa i sömnen och snarkar och lever rullan. Men jag sov dåligt innan jag åkte till Lydiagården.

 Lydiagården gjorde sådan nytta för mig. Bara det håller i sig nu tills jag börjar jobba. Jag funderar på Lydiagården...bara detta att det fanns personal hela tiden att tillfråga och bolla tankar med när de kom upp. Detta är ju fantastiskt, inte bara grupper då och då utan helheten...HELHETEN...
Samtalen kring matbordet, man kunde prata fritt utan att det var en massa andra människor runt och lyssnade som vi inte kände eller som tillhörde någon annan kategori tex reumatiker, eller tillhörde någon ortopedavdelning mm . Denna hemtrevliga miljö på Lydiagården. Lydiagården är inte en instution bland andra det är en levande miljö med personal som ser en, hela tiden man är där. Tar en kopp kaffe med oss, sitter ner och "det goda samtalet" fortsätter där vi slutade innan. Det ges utrymme för både kroppslig behandling och andliga reflektioner om man så önskar, eller vill avstå från...ingen ifrågasätter ditt val. Och naturen in på knuten med dess fina vandringsleder. Naturen är så viktig för helheten. Naturen läker...människan. Och därför älskade jag Lydiagården så.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
när vi kom ner till Båstad så var alla "Böckerskogsungarna" på plats. Familjen A-qvist och vi åker ner till Paulins brygga för att bada...nja...inte jag då då. Jag lägger in lite bilder på den kvällen, observera att korten inte är fotshoppade...så underbar solnedgång.
Vi var på beachwolley´n och tittade, alltid lika kul. Och Cajsa den lilla mumsan gick fram till en kille i MFF (team Samsung)och frågade om hon fick hans tävlingströja...och sa han nej....nopp.LEEER.