SOV GOTT ÄLSKADE MOSTER

Han väntar dig på andra sidan.
Lena, fina, varma händer tar emot dig, omfamning. Möts igen.
Evigheters evighet. Tillsammans.

Dina ord till oss: Ta väl hand om varandra.

Lugnet i dina ögon när den lilla sjöng på sängkanten,
Du är det finaste jag vet,
du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.

En klapp på kinden fick jag ofta, kramen likaså.
Kan höra ditt skratt, känna din doft, underbara du!!!

Minnen susar förbi…de är många. Så många att jag inte får ordning på dem.
Tacksam. Mycket tacksam.
Barnet, tonåringen, kvinnan, mamman i mig har ljuvaste minnen att plocka fram.

Sjukdom, smärta finns ej mer. Bara vila, vila i evigheters evighet.
Lugnt, tryggt.
Åter tillsammans.

Vi möts igen…på andra sidan. Du fattas oss.
Himlen har fått en ängel.
Sov gott älskade moster min!!!!

Hjälpmedel, och kosläpp

Dessa dagar sedan förra inlägget har varit kantade med värk och stumhet i hela kroppen. Fick mycket värk i lederna igen och det är pga att lymfvätskan är där och trycker på. strumporna tar bort en del, men inte allt. Efter vattenträningen i måndags så orkade jag ingenting på eftermiddagen. Kroppen var som bly. Fick migrän och sov nästan hela eftermiddagen med värk tabletter i kroppen. Denna gången lyssnade jag på kroppen och vilade faktiskt MYCKET!!!!!

I går tisdags morgon så kändes allt lika tungt både i kropp och själ...vad är det för dåligheter som händer i huvudet... Då ringer mobiltelefonen och det är en mamma till en av mina ungdomar som gått i grupperna. De har en stor gård som heter Vallerstad Gård. Deras dotter S hade kommit hem och sagt att hon visste att C missade kosläppet här i Forsheda och att C var ledsen för det. Mamma S-B fattade tag i telefonen och ringde mig och sa om vi kan idag och om vi ville så var vi välkomna ut till dem när de släppte kossorna. Tiden fick jag bestämma. Eftersom båda barnen hade tid på sjukhuset resp tandläkaren på förmiddagen så passade eftermiddagen bra, så kunde jag vila lite innan också. När vi kom ut så kändes det i kroppen som om det bara var något som rann av en, man känner sådant lugn bara man kommer ut i den miljön. Det är något med djur och sjuka människor, man blir liksom "bättre" i deras närvaro.

Vi njöt av att se kossorna hoppa & skutta och det var stundtals "racerhoppning" bland dem. Lika underbart att se varje gång. Efteråt blev vi bjudna på underbart fika i deras lika så underbara kök. Allt var i Bullerby stil.
Tack snälla fam J för att jag fick känna mig "hel" i någon timme. Ni ringde i precis rätt tid!!!

Kossor på väg till grönbete
Underbar lantlig idyll i rena rama Bullerby stil...smakfullt!!!!

Fika i stora lass...gissa om det smakade bra...YES YES YES!!!!

***************************************************************************************
Duktiga ungar...C har varit hos ortopeden och provat ut sin nya skena och P har varit första gången hos tandspecialisten och gjort en mastodont undersökning med röntgen mm.

Som belöning....fika så klart!!!!

****************************************************************************************

Hjälpmedel av olika slag...

någon undrade hur proteserna ser ut. De är platta under till och har en bröstform framtill! Känns som fast hård gelé

C´s nya armskena med det fina mönstret med hjärtan och rosor. Ortopeden gjorde ett lufthål fram för att det inte skall bli så tätt. I och med att hon har denna skena har hennes arm blivit i princip nästan rak. Helt otroligt bra kämpat. Men hennes axelled är fortfarande mycket ömtålig och tål inga ryck, dragningar mm. Men resultatet av skenan är fantastiskt bra.
Här testar C om om om igen att sätta på den och spänna fast den. Skam den som ger sig.

Bra gjort gumman. Ortoped tekniker Martin W hjälper till.

...1 ÅR EFTER OPERATIONEN...

Idag...ett år sedan jag opererades för bröstcancer.

Denna dag som jag inte fattar, att jag klarade av över huvud taget.
Först krama om barnen för att därefter åka upp till Jönköping för att spruta in radioaktivt i båda brösten och därefter ner till Värnamo för att sätta in en nål in i tumören på hö-sidan.
Därefter röntgen för att se om nålen satt rätt och därefter operation. Stackars familj som satt och väntade...och när läkaren U.S kom in på iva och lämnade besked innan hon gick hem att det inte hade spritt sig i lymfan, vilken glädje i allt elände ändå... Glädjen när K ringde runt till föräldrarna och jobbet och berättade att det inte hade spritt sig.

Det är många tankar en sådan här dag. Jag drömde härom natten att jag var på onkologen och att jag slutade andas i allergichocken, jag var alldeles kallsvettig när jag vaknade. En kurator sa idag till mig att det man inte bearbetar i vaket tillstånd kommer att poppa upp när man sover, tills man har bearbetat det färdigt.

Det är konstigt hur mycket kapacitet det finns i en människa, hur mycket man orkar, jag trodde aldrig att det skulle var så svårt och krävande och stundtals "helvetiskt" för både mig och familjen. Men jag red ut stormen.Några rader ur Benny Anderssons det är vi ändå:
Mullret har tystnat tror jag, inte ett ljud,
Jag hör det inte mer, å det ljusnar vid horisonten,
Tack käre Gud, du å jag ser hur naturen ler,

Jag lägger in mina blogg inlägg på Face Book också och på så sätt når jag ut till många, jag vill tacka alla som HAFT MIG I SINA TANKAR!!!, skrivit och peppat, uppmuntrat och stöttat mig på bloggen, facebook, ni som har skrivit brev, kort, ringt, en vinkning genom fönstret när ni promenerade förbi när jag inte kunde gå ut, klappen på axeln i affären, ni som "gjort" saker för familjen, ni som gjort aktiviteter med barnen, försett oss med en massa gott, tack för alla gåvor och blommor.
TACK ALLA SOM HAR HAFT MIG OCH FAMILJEN I SINA TANKAR OCH STÖTTAT OSS PÅ ALLA TÄNKBARA SÄTT!!!! Jag är så glad över att jag blivit/blir så bra omhändertagen i vården.

Jag funderar mycket på hur barnen har tagit det, och hur de kommer att komma ihåg detta år som varit. Jag har försökt att ha det som vanligt runt barnen, att de fick ha kompisar hemma att vara med även om jag var trött mm. Jag ville ju inte att deras vardag skulle krackelera mer än den hade gjort. Jag är glad att kompisar kom och gick här i huset trots att jag var skallig och gick och såg ut som en zombie. På tisdag i nästa vecka skall jag in och röntga njurarna eftersom jag har ett tryck på hö sida av ryggen.

Jag hoppas vid Gud att jag aldrig får något återfall, för detta vill jag inte vara med om någon mer gång, never ever!!!!

fokus på framtiden...

Jag är inte mig lik på de andra korten, så här kommer ett i svartvitt

Tog fram håret jag kapade av, jag blir äcklad då jag vet att det fanns cellgifter i kroppen när det klipptes avEn handske som skall trycka ihop lymfvätskan i handen

som jag sätter utanpå armstrumporna