Idag...ett år sedan jag opererades för bröstcancer.
Denna dag som jag inte fattar, att jag klarade av över huvud taget.
Först krama om barnen för att därefter åka upp till Jönköping för att spruta in radioaktivt i båda brösten och därefter ner till Värnamo för att sätta in en nål in i tumören på hö-sidan.
Därefter röntgen för att se om nålen satt rätt och därefter operation. Stackars familj som satt och väntade...och när läkaren U.S kom in på iva och lämnade besked innan hon gick hem att det inte hade spritt sig i lymfan, vilken glädje i allt elände ändå... Glädjen när K ringde runt till föräldrarna och jobbet och berättade att det inte hade spritt sig.
Det är många tankar en sådan här dag. Jag drömde härom natten att jag var på onkologen och att jag slutade andas i allergichocken, jag var alldeles kallsvettig när jag vaknade. En kurator sa idag till mig att det man inte bearbetar i vaket tillstånd kommer att poppa upp när man sover, tills man har bearbetat det färdigt.
Det är konstigt hur mycket kapacitet det finns i en människa, hur mycket man orkar, jag trodde aldrig att det skulle var så svårt och krävande och stundtals "helvetiskt" för både mig och familjen. Men jag red ut stormen.Några rader ur Benny Anderssons det är vi ändå:
Mullret har tystnat tror jag, inte ett ljud,
Jag hör det inte mer, å det ljusnar vid horisonten,
Tack käre Gud, du å jag ser hur naturen ler,
Jag lägger in mina blogg inlägg på Face Book också och på så sätt når jag ut till många, jag vill tacka alla som HAFT MIG I SINA TANKAR!!!, skrivit och peppat, uppmuntrat och stöttat mig på bloggen, facebook, ni som har skrivit brev, kort, ringt, en vinkning genom fönstret när ni promenerade förbi när jag inte kunde gå ut, klappen på axeln i affären, ni som "gjort" saker för familjen, ni som gjort aktiviteter med barnen, försett oss med en massa gott, tack för alla gåvor och blommor.
TACK ALLA SOM HAR HAFT MIG OCH FAMILJEN I SINA TANKAR OCH STÖTTAT OSS PÅ ALLA TÄNKBARA SÄTT!!!! Jag är så glad över att jag blivit/blir så bra omhändertagen i vården.
Denna dag som jag inte fattar, att jag klarade av över huvud taget.
Först krama om barnen för att därefter åka upp till Jönköping för att spruta in radioaktivt i båda brösten och därefter ner till Värnamo för att sätta in en nål in i tumören på hö-sidan.
Därefter röntgen för att se om nålen satt rätt och därefter operation. Stackars familj som satt och väntade...och när läkaren U.S kom in på iva och lämnade besked innan hon gick hem att det inte hade spritt sig i lymfan, vilken glädje i allt elände ändå... Glädjen när K ringde runt till föräldrarna och jobbet och berättade att det inte hade spritt sig.
Det är många tankar en sådan här dag. Jag drömde härom natten att jag var på onkologen och att jag slutade andas i allergichocken, jag var alldeles kallsvettig när jag vaknade. En kurator sa idag till mig att det man inte bearbetar i vaket tillstånd kommer att poppa upp när man sover, tills man har bearbetat det färdigt.
Det är konstigt hur mycket kapacitet det finns i en människa, hur mycket man orkar, jag trodde aldrig att det skulle var så svårt och krävande och stundtals "helvetiskt" för både mig och familjen. Men jag red ut stormen.Några rader ur Benny Anderssons det är vi ändå:
Mullret har tystnat tror jag, inte ett ljud,
Jag hör det inte mer, å det ljusnar vid horisonten,
Tack käre Gud, du å jag ser hur naturen ler,
Jag lägger in mina blogg inlägg på Face Book också och på så sätt når jag ut till många, jag vill tacka alla som HAFT MIG I SINA TANKAR!!!, skrivit och peppat, uppmuntrat och stöttat mig på bloggen, facebook, ni som har skrivit brev, kort, ringt, en vinkning genom fönstret när ni promenerade förbi när jag inte kunde gå ut, klappen på axeln i affären, ni som "gjort" saker för familjen, ni som gjort aktiviteter med barnen, försett oss med en massa gott, tack för alla gåvor och blommor.
TACK ALLA SOM HAR HAFT MIG OCH FAMILJEN I SINA TANKAR OCH STÖTTAT OSS PÅ ALLA TÄNKBARA SÄTT!!!! Jag är så glad över att jag blivit/blir så bra omhändertagen i vården.
Jag funderar mycket på hur barnen har tagit det, och hur de kommer att komma ihåg detta år som varit. Jag har försökt att ha det som vanligt runt barnen, att de fick ha kompisar hemma att vara med även om jag var trött mm. Jag ville ju inte att deras vardag skulle krackelera mer än den hade gjort. Jag är glad att kompisar kom och gick här i huset trots att jag var skallig och gick och såg ut som en zombie. På tisdag i nästa vecka skall jag in och röntga njurarna eftersom jag har ett tryck på hö sida av ryggen.
Jag hoppas vid Gud att jag aldrig får något återfall, för detta vill jag inte vara med om någon mer gång, never ever!!!!
fokus på framtiden...
Jag är inte mig lik på de andra korten, så här kommer ett i svartvitt
Tog fram håret jag kapade av, jag blir äcklad då jag vet att det fanns cellgifter i kroppen när det klipptes av
En handske som skall trycka ihop lymfvätskan i handen
som jag sätter utanpå armstrumporna
GOTT KÄMPAT!...och som min favoritklicke`säger:...Trägen vinner!!!
SvaraRaderanu får du ta igen det roliga du missat å börja leva...FULLT UT!!
Ps: tror det var James Dean som sa: Dream as you will live forever,live as you will die tomorrow...ds
Guess who?
märkligt egentligen vill man ju inte minnas dom jobbiga datumen, men dom är etsade fast i en minne. Ska läsa lite mer av din blogg ikväll gjorde en snabbtitt nu, Kram
SvaraRaderaFörst vill jag säga:du är tuff och fin i din frisyr. Härlig sommarfrisyr.
SvaraRaderaJa det är verkligen tur att man inte vet vad man skall gå igenom i livet. Kanske hade man inte orkat att resa sig då.
Du har klarat dina svårigheter och kan känna dig stolt över att du gjort det på ett sådant fint sätt.
Hoppas du får njuta av livet nu istället.
Kramar