Första veckans arbete utan att var något sjukskriven längre har gått hyfsat bra, men det är p.g.a att jag har gått och lagt mig senast kl halv tio på kvällarna, annars har jag inte orkat...alls. Men om jag ska vara ärlig, så, om jag jämför orken med innan jag blev opererad med tumören i kroppen, utan att jag visste om det, så hade jag mer ork då än nu. Visst var jag trött på ett sätt som inte gick att sätta fingret på, men jag orkade betydligt mer då än nu. Men, jag hade ju inte suttit här idag alls, med mindre ork om de inte hade upptäckt den och opererat.
Jag är lyckligt lottad som är i livet. Jag kan gå på båda mina ben, kan använda mina armar, leva ett normalt liv.
Vad är egentligen ett normalt liv? Är normalt att bara sköta sitt arbete och inte orka göra något på fritiden, förutom att då och då städa och sköta hemmet. Att vara trevlig och behaglig på jobbet och vara helt kaputt-slut när man kommit hem, är det normalt? Förmodligen. Det är väl många som har det så.
Jag är ganska i fas med all planering, men nu ska det finslipas. Almanackan var tom till för två dagar sedan, nu är det något nästan varje vecka ända till sommaren.
Jag har lite sug på att träffa tjejerna från rehabgruppen i Jkp och se hur de har det nu.
Jag har anmält mig till en Zumba grupp, jag tänker inte dansa Zumba, jag tänker gå Zumba. Ja, du läste rätt, jag kommer inte att orkar inte med det tempot, så jag tänker köra i min egna lilla takt. Jag älskar dans, så detta är nog något för mig. Får se om jag orkar hålla på när grupperna börjar, men jag ska försöka, skam den som ger sig.
Nu är det fredagskväll och jag ska njuta.
Återigen har jag fått veta att det äckliga cancermonstret härjar i min väns kropp! Styrka till dig vännen, härda ut så slår du cancermonstret på käften en gång till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar