Små framsteg blir stora. YAY!

Alltså, små framsteg blev stora. Jag cyklade ner ett ärende till Ica å jobbets vägnar i måndags. Och när jag kom tillbaks så pustade jag i dörröppningen hos min arbetsledare.  Han tittade på mig. Duuuu sa jag, tänk för ett och ett halvt år sedan orkade jag nästan inget framför allt knappt cykla, och nu tog jag backen på femmans växel, snabbt, fasen vá bra jag är! Han gav tummen upp och skrattade. Galet vad jag är stolt över mig. Har kommit på ett sätt att stärka bröstkorgen och armarna utan att jag ger upp av tristess. Jag klarade tjugo minuter med Bungy Pump stavarna t.ex.
Och sedan....har jag inte ätit sött på ca två veckor, och har nada godis sug! YAY!