Att se andra och att bli sedd...mötesplats om personlig ledarskap.

I förra inlägget skrev jag om den fria viljan. Detta inlägg handlar om att hjälpa, och att bli hjälpt. Att se, men att även själv bli sedd. Är du som jag, en människa som hänger dig själv till andra, som brinner för att andra människor ska må bra. Som ser människan för vad dom är och hjälper utifrån det. Är du som jag, en som njuter av att finnas till hands och stötta och boosta i vardagen, antingen det är barn, föräldrar eller arbetskamrater eller vänner, eller någon annan som tillfälligt behöver någon i sin närhet och är du en som inte kräver något tillbaks? Citatet här under: -- "korsa aldrig en ocean för människor som aldrig skulle hoppa över en pöl för dig" har olika betydelse utifrån betraktarens öga.
Vad generera det i, om man åter igen ger av sig själv och av sin tid och engagemang och det är vagt intresse tillbaks. Här gäller inte tjänster och gentjänster utan du ser och märker om det du gör uppskattas och då är det lättare att upprepa denna handling. Vad händer annars?
Vad är det som gör att viljan finns att just finnas till hands? Vad händer med det ömsesidigta engagemanget människor mellan om det blir ett enkelriktat körfält.
Att inte kräva något tillbaks, är inte det samma som att inte vilja bli sedd tillbaks. Att vårda de som engagerar sig, och att se dem tillbaks är av yttersta vikt. Att ge av sig och sitt engagemang och finnas till hands om och om igen, och att inte bli uppskattad är som att baka bröd utan jäst, det växer inte och utökars inte.
Vårda noga det som kommer till dig, visa din uppskattning tillbaks. Ta inte bara emot. Har någon korsat en ocean av godhet för dig, ta då snälla, ett steg över pölen för att visa din tacksamhet.
LEV VÄL!
/ Tina