When nothing goes right, go left

Jag köpte mig en skylt... på den stod det följande...

Ja, varför hålla på med en sak när det ändå inte funkar. Lika bra att se om det funkar på ett annat sätt, vad det än gäller.

Jag tror på Änglar, ja det gör jag, många med mig har säkert känt av en ängels närvaro någon gång. Om inte, så kommer ni med all säkerhet att göra det. Alla har en skyddsängel sägs det, och jag tror på det. Och idag hittade jag denna dikt på nätet igen, den liksom ramlar över mig ibland...igen. Den vill kanske säga mig något och jag gillar den. Viola Renvalls dikt kommer här:

 

Jag talar till mina vuxna barns änglar:

Följer ni dem fortfarande?

Bär ni deras önskningar i era händer?

Vet ni något om deras kampfyllda ensamhet?

Och när de förnekar er och livet,

vänder ni er bort och gråter,

men stannar kvar?

 

De behöver er,

mer än då de var små,

de behöver er förtvivlat,

för ungdomen är den svåraste tiden.

Allting ska göras på egen hand,

man skall rycka sig lös

tänka igenom allt själv,

vill inte veta av änglar.

O, mina vuxna barns änglar!

En mor får inte längre ingripa.

Men ni får.

En mor kan inte längre råda,

men er visdom är Guds.

Dröj kvar hos mina vuxna barn, änglar!

Hjälp dem att vandra i snårskogen

att finna den rätta vägen,

deras enda väg!

Av Viola Renvall