Många med mig såg nog filmen " I taket lyser stjärnorna" som gick på tv i kväll. Jag skulle läsa denna bok för 1,5 år sedan, men blev starkt avrådd av en god vän. Det var kanske klokt, men det var inte lätt att se den nu heller. Jag försökte i det längsta att hålla inne med gråten men det värkte något fruktansvärt i brösten så det bara kom, kunde inte hålla tillbaks det. Ville inte stor tjuta för Cajsa låg skavfötters med mig i soffan. När flickan i filmen kröp upp i sin mammas säng och hon höll om henne, jag kunde åter igen förnimma känslan av när båda barnen kröp ner i dubbelsängen hos mig och vi låg och pratade när jag inte orkade gå upp efter cellgifts behandlingarna. Likaså oron i en tonårings kropp. Tänk om alla kunde förstå hur barnen till cancerdrabbade el barn till föräldrar som har en svår sjukdon har/hade känner/kände det.
Rädslan paniken att det ska komma tillbaks är stor. När jag gick kursen sa jag att det känns som om kroppen är en piltavla...var el om det ska komma på någon annan plats i kroppen. Nu ska jag ju inte bli sjuk något mer i cancer, har jag bestämt, men ändå
Och planera. Att planera är att leva tycker jag, men jag har svårt att planera något stort framöver. T.e.x en resa el dylikt som hela familjen kan göra tillsammans. Jag vill inte ha allt för stor framförhållning om jag ska göra något. Jag undrar när paniken, tankarna ska mattas av om ett eventuellt återfall. Känns som om jag är nere i en dipp. Har varit så trött när jag kommit från jobbet, men har gjort alla åtaganden som ska göras, alla sjukhus besök mm som är planerade. Om jag gör något utöver det planerade så är jag som gelé i huvudet & kroppen. Jag ser framför mig en Tina som en dallrande stor Jelly-människa med dallrande skalle, så känner jag mig. Skallen värker och ögonen är alldeles rödgråtna som hos er andra som såg filmen antar jag. Jag ska åka och hämta killarna vid skolan , där bussen stannar i natt när de kommer hem från högstadie diskot i Gisleparken. Vill gärna se att de kommer hem lugnt.
~~~~Så inga mer cancerfilmer idag. Den här filmen fick mig inte att må bra alls!~~~~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar