...ett ögonblick i sänder

I fredags när vi hade personalsamling ringde de från bassängen på sjukhuset och sa att det var inställt p.g.a sjukdom. Så nu har det gått två veckor mellan gångerna igen, och det känns. I morgon är det dags för bassängen, det ska bli så skönt även om det är ansträngt. Har inte haft migrän nu sedan i lördags, det är bra. Kanske p.g.a att jag inte är helt uttröttad...tål att tänka på. Jag har masserat mig så mycket så jag är flammig på huden, gillar inte att det är så, jag får gå i långbyxor i sommar, jag vill inte visa de svullna benen alls.
Det kom information om Lydiagården i veckan. Går allt som det ska så är det tänkt att jag ska åka dit v.19. Jag har även fått tid till cancerläkaren i Värnamo v. 20 och dagen !efter! ska jag på mammografi/ultraljud. Det är konstigt, hur det hänger över en som en tyngd, att jag aldrig kan känna mig riktigt fri från tanken att jag aldrig kommer att vara helt frisk livet ut eller om jag kommer att få tillbaks det...denna spärr vill jag ha bort. Jag hör hela tiden om kvinnor som får återfall. En del klarar av det återfallet också, men så hör man talas om de som aldrig kommer igen, som får lämna allt. Vilken kategori tillhör jag...?

I onsdag var jag på begravning. Vi fick ta farväl av vår goé vän W. Han blev 98 år gammal. En härlig man med många härliga åsikter och han var en fin förebild för oss alla. När jag blir gammal vill jag bli som han. Alltid nyfiken på livet och dess utveckling. Aldrig rädd för något nytt. Delade med sig av sitt härlig sätt. W och hans fru kom och stöttade barnverksamheten när det var familje gudstjänster. Härligt!
I kyrkan sjöng vi bl.a psalmen 249 blott en dag...och jag har inte "sett orden" på det sättet jag gjorde nu...--han ju ger åt varje nyfödd dag, dess beskärda del och smärta, möda, vila och behag--
Det är kanske så att vi måste genomlida en viss del av smärta och dess möda för att sedan finna vilan och då få känna behag.
Inte åka på en räkmacka hit till dit...nopp, utan få göra alla dessa fyra momenten.
--Hjälp mig, Herre att vad hälst mig händer, taga ur din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder...tills jag nåt det goda land.
Jag skulle behöva ha en post-it lapp på näsan för att påminna mig själv om att bara ta , ett ögonblick i sänder. På kursen fick lära oss SOAL Stanna-upp, Observera, Acceptera, Låt-gå. Ska man "hålla" i många år är det viktigt att vårda sin kropp + själ. Jag SKA sätta av mer tid till mig själv. Dels ska jag ut och gå, dels säga nej till åtaganden som jag känner att jag inte mäktar med att genomföra. När jag brukar göra något gör (gjorde) jag det 110 knyck. Jag får sänka ribban nu, ingen far illa av om jag gör 75 knyck och den som misstycker får gärna göra de andra 25 knycken...Jag ska även använda mig av avslappningsövningarna/mindfullnes.
På begravningen spelade Klas saxofon och på piano kompade en av svärdöttrarna till W. De spelade "Den heliga staden" och det ekade av saxofonen och pianot i kyrkan, jag fick kalla kårar, det var så pampigt och vackert.

Idag på morgonen åkte konfirmanderna buss till Berlin på konfaläger. De ska tillbringa 4 dagar där och kommer hem på söndag kväll. Phille fyller 15- år idag, och vi grattade hnm igår och vi åt extra gott som jag lagat till. Vi sjöng en extra gång idag på morgonen med. Hoppas allt går bra, de är en stor grupp, 29 konfirmander, 3 anställda och 4 föräldrar. Vädret ska bli varmt och solig. De ska besöka ett koncentrationsläger under tiden de är där. Om en stund ska jag ut och gå, får se om jag tar stavarna...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Låt oron få sjunka som stenar mot botten.
Hela ditt liv är ett samtal med honom
som bär universum och bor i ditt hjärta.
Han delar ditt liv både glädjen och smärtan.
Du är en bön, Gud är din bön.
Lovsång. Du är en bön