Konfaförberedelse och Stugan

I helgen har vi varit nere i stugan och ställt iordning mm. Vi var nere en vända i Helsingborg och skaffade konfakläder till Phille. Vi åkte ner till Väla till ungarnas förtjusning, min med för den delen. På fredagsmorgonen vaknade jag med sådan fruktansvärd värk i kroppen och i muskler och leder och tänkte att jag får nog stanna hemma. Jag var ju inte på bassängträningen i fredags ju...
Och när vi kom hem  från Väla så var mina knän jätte !!! svullna. Dagen efter när jag vaknade var det lika dant igen. Jag tog en kanonvarm dusch och ja naturligtvis blev jag mer svullen men jag masserade en massa och försökte att pumpa igång lymfvätskan. Det är kanske sviter av att jag gått igång att jobba mer denna veckan, jag får försöka att hitta en balans. Men det var roligt att gå och shoppa med Phille, vi gick för oss själva och det var jätte mysigt. Det tog emot att åka hem idag från stugan. Bokskogens blad var neongröna i solskenet och det var perfekt varmt. Grannens stora magnoliabuske blommade för fullt och det började komma i landen hos oss med, men landen får vi rensa en annan gång.

Nu på tisdag ska jag till cancerläkaren för återbesök, det är 2 år sedan jag opererades. Samma dag på em ska Cajsa till barnhab och träffa arbetsterapeuten och den nya sjukgymnasten. Det är sjukgymnast nr 4 om man räknar med vikarierna. På onsdag ska jag ta ny mammografi, eller det är ju ultraljud de tar men de lyckades faktiskt förra gången ta "skinnet" i armhålan och trycka in det så det blev bilder med.

Till helgen konfirmeras Phille...kan inte fatta det. Tyckte inte det var längesedan vi hade knatteträff hemma i huset på Timotejvägen i Gnosjö med alla bebbar...suck...nostalgi!!!
När man tänker tillbaks så är det fantastiskt vad duktiga och tålmodiga de varit/är... ungarna  har hängt med oss hit och dit i tid och otid. Phille var inte gammal när han kuskade runt med oss på kvällarna och helgerna  på olika sammankomster. Och likaså Cajsa. Som vi farit fram och tillbaks till Stockholm och  Phille också naturligtvis. Glömmer aldrig när Cajsa fick sin första skena när hon var 5 månader och detta var inte planerat innan besöket i Stockholm. Upp på vuxenavdelningen på SÖS innan vi skulle åka hem på sena eftermiddagen, där gjorde de  en skena till henne. Där satt en man med ett nedblodat bandage och han hade sågat av sig handen/fingrarna och jag glömmer aldrig stackars Philles min...
Sedan var det en skräckfärd hem. Cajsa satt nedtyckt i babysittern sittandes på sidan och skenan satt runt magen och sedan armen fast i en skena som sammansatt med den runt magen, i hårdplast. Cajsa skrek av smärta i ca 2 tim. Sedan somnade hon av utmattning. Och där satt stackars Phille med och såg allt detta, gick inte att förklara ordentligt för hnm, han var ju vara 4 år. När vi räknade på det så har vi nog åkt till Södersjukhuset och Astrid Lindgrens barnsjukhus ca 26 ggr....minst.  Härdade barn som far land och rike runt i ung ålder. Beundransvärt. Och faktiskt, jag måste säga att både Klas och jag har inte pjoskat med barnen utan de har varit med oss. Det har vi nog igen nu tror jag. De är inte främmande för att träffa andra och de är sociala båda två. När vi var nyinflyttade här i Forsheda var Phille bara 20 månader. Redan då var han en rolig lite man. Gick och pratade med allt och alla. Aldrig trumpen. Och han har alltid varit mån om Cajsa. Visst har de småtjaffsat och munhuggits då och då och tetats med varandra. Men, de har aldrig gjort varandra illa. Aldrig att han knuffade, puttade henne som liten. Men fy vad jag sitter och blir nostalgisk då...men det är ju sant.

Så, en moppekille och snart en konfadkille med...och sommarjobb vid 15 års ålder. Det tycker jag är DUKTIGT!!!!!!!