På måndag har jag den årliga cancerkontrollen hos Ulrike på kirurgmottagningen. Visst tänker jag på det...men jag går inte och gruvar mig. Tankarna faller tillbaks på år 2010 då jag blev sjuk. Vilken helvetisk tid det var... Hur kroppen skulle förändras och hur den till slut nästan totaleliminerades från ALLT...ALLT!
Inget immunförsvar...totalt tömt, isolering, inget hår på kroppen, svullen och späckad av kortison, tappade skinnet på fötterna och naglarna ramlade. Fick ta sprutor själv för att bygga upp immunförsvaret för att överhuvud taget ha chans och kunna få den kommande cellgiftsbehandlingen...andningsstoppet när jag svullnade igen i halsen och bålen...gah...
MEN...
Jag är så innerligt tacksam att jag orkade med den här behandlingen och till sist kunde slutföra den.
Så nöjd med att jag KÄMPADE PÅ MED ALLT TROTS ATT JAG BORDE TAGIT DET LUGNT...MEN NOPP...ONT VIRKE FÖRGÅS INTE SÅ LÄTT...
Jag har aldrig varit en martyr över min före detta sjukdom...har aldrig dragit nytta av den för att slippa undan eller för att bara glida ovanpå och slippa göra olika saker. Jag har försökt, och försökt och FÖRSÖKT om och om igen tills jag lyckats med vad det än är...så är min personlighet!
Sista veckan med grupper för den här terminen. Shooo...Vad har hänt sedan nyår, vart har tiden tagit vägen. Många med mig känner att det är någon slags blackout de sista månaderna. Jag själv hänger inte med.
Det är en sådan ynnest att få jobba med barn och familjer i Kärda och Hånger. All denna respons jag får och så mycket godhet som finns hos människorna i de båda församlingarna. I JUST LOVE IT!. Det bjuds på mycket kärlek och gemenskap bland barnen, vilket är fantastiskt att se. Det är roligt att visa att även jag en vuxen kan vara spralliga och lattja loss till musik och göra roligheter/tokigheter och bjussa på sig själv. Jag har inga som helst svårigheter med det...ju mer skatt och förnöjsamhet desto bättre. Alla ska få känna att det finns utrymme för just den enskilda individen.
Tack för att du läste!
Ha de bäst idag och
Sol på er!
Qram/
Tina
Visst läser jag Tina. Solen skiner på mig, men det är för dig den strålar. Strålar ikapp med dig. Den energi du nu har är dig väl förunnad. Hoppas att du med känner lycka inom dig. Du har ju gått igenom en hel del. Det har varit mycket omkring dig. Svaret vet man aldrig i förväg, men du har aldrig gett upp, känner ingen med mer kämpaglöd och jäklar anamma än du. Du tar heller inget för givet. Gläds åt dagen och vad den har i beredskap. Gläds ihop med familj, vänner och bekanta. Hoppa och dansa så mycket du orkar. Sluta aldrig dela med dig av ditt härligt underbara skratt. Kram Tina, tänker ofta på dig.Lena
SvaraRadera