påsken, 14 års firande och tankar inför återbesöket

Påsken inledes med att vi fick veta att cancermonstret har gjort det igen... en av våra sommargrannar i Båstad har drabbats av cancer och opererats för bröstcancer. Tiden stannar liksom upp igen och jag kommer ihåg tiden direkt efter operationen hur dålig jag var. Kunde inte lyfta armarna och klä på sig, tvätta sig mm själv. Jag var så i behov av andras hjälp, hela tiden. Kommer ihåg första gången jag skulle duscha på sjukhuset, hur jag höll på att tuppa av. Tur var att jag hade en sköterska med mig. Det var en skrämmande syn att se hur jag såg ut efter operationen och jag ville inte att barnen skulle se mig sådan och det var nog ett förnuftigt beslut att inte låta barnen besöka mig då! Mina/våra tankar vilar hos er som är mitt uppe i behandling och alla ni anhöriga som står bredvid.

Jag läste Tomas Sjödins bok den sista han har gjort och där skriver han ( Och samma sa han i sommar pratarna på tv) och det har jag anammat och sökt tröst i att: GUD är inget tak man behöver nå upp till, utan ett golv ATT FALLA TILLBAKA PÅ. Detta inger en trygghet, inga måsten och "skan". Utan finns där även när man är i dåligt skick och inte orkar med sig själv eller allt runt omkring och inga krav...

Bara för jag skriver detta nu är för att jag skall tillbaks till cancerläkaren i Värnamo i morgon tisdag. Första återbesöket efter överslussningen från onkologen i Jönköping. Livet har varit en enda berg och dal bana. Vi blir nötta, kantstötta, sårade på olika sätt. Det känns som om man har hamnat i avgrunden. Här är jag med min fula kropp men jag hoppas jag duger och är fin nog och duger. Ni som känner mig vet att jag är som jag är och nu finns jag här i befintligt, ovårdat skick.

Livet har fått en helt annan mening för mig. När man gått igenom något svårt där livet står på spel värderar man om saker och ting. En kvinna berättade en gång för länge, länge sedan en berättelse. Att: en person stog vid himlens port och bar på sin guldtacka som han inte ville lämna. De sa till honom att varför har du med dig den, vi har tegelstenar så det räcker här i himlen. Man kan tolka det på olika vis, men det jag tänker på är att, varför samla på fina saker som du inte har nytta av, utan samla på minnen, händelser med de du tycker om. Då tror jag att livet blir rikare!!!

Jag är nervös inför morgondagen. Jag hoppas att allt är borta, att resultatet på mammografin och ultraljudet är bra och att de framför allt ger mig mer tid till att vila så att kropp och själ blir mer helt inombords. Önskar också att de kan få bort all lymfvätska i kroppen så det inte blir så tungt att gå mm. Just nu känner jag mig mer stympad än vanligt, tiden börjar komma ifatt liksom. Jag har inte känt på detta sätt innan. Har en hel del att jobba med mig själv. Jag trivs inte alls i min kropp. Kläder sitter inte fint, det är ett himla pillande med proteserna.

På påskafton var vi bjudna till Norlid. mat, fika, påsksmällare. Barnen var jätte glada. Jag försökte att hålla mig i skugga i helgen. Det pulserar på bra i armar och ben när jag sitter i solen. Och strumporna är ju inte precis kalla...

Påsklilja i kärret på Norlid
WOW!!! Påskharen har överträffat sig i år igen. De 3 kusinerna delade glatt på allt gott!!!
TACK! för allt ni gör för barnen

Som traditionen bjuder. Påsktårta/fika i lusthuset.

Krocket spel...efter olika regler...

Nära och kära kom och grattade P på 14 årsdagen. Vi fikade & åt tårta och det spelades boccia. Vi firade en dag för tidigt, de var lediga och det är roligt att träffas lite längre stund.