En av mina barndomsvänner som jag har hållit kontakten med är Jenni. Vi gick i samma klass i Anderstorp på grundskolan från klass 4 tror jag det var då klasserna delades upp.
Vi bodde på samma gata när vi var små, vi umgicks inte så mycket då utan det var när vi började skolan tillsammans. Som tonåringar var vi jätte lugna och fina, gjorde aldrig något vi aldrig fick göra...eller, not!
Vi var väldigt företagsamma ungdomar, till våra föräldrars förtret kanske några gånger, vi drog oss inte för att utforska yngre tonåren på ett roligt sätt. Vi var spralliga, men vi visste alltid var gränsen gick för att ev få utegångsförbud. Vilket jag tror inte hände mig någon gång. Man glömmer så lätt. Men, Jenni var och är en mycket snäll människa, hon är rättvis, mycket rättvis! Och när vi började gymnasiet så valde vi samma linje, vårdlinjen. Vi tog studenten samtidigt och umgicks länge i samma gäng. Men efter några år så träffades vi mindre och mindre. Vi började jobba på olika håll, Jenni flyttade till Kalmar och fick två fina barn. Vi har gått igenom glädje och sorg tillsammans och som tonåringar pratade vi väldigt mycket. Först nu som vuxen har jag förstått hur viktigt det var. Och DU Jenni ställde alltid upp på mig. Sedan kan jag skratta åt våra sk påhitt och hur vi for halva kommunen runt på våra cyklar.
Det finns så mycket att berätta,men det som poppar upp just nu är när vi tagit bussen till Gnosjö och skulle träffa "några" och åka båt med dem. Vi fiskade, badade och kom på att....bussen. "Några" körde oss till närmsta busshållsplats vid sidan av sjön och snabbt ut ur båten i bikinis och dyblöta med kläderna i famnen och handuken hängandes...när vi skulle betala sa chauffören, ni kan åka gratis. Visst vi kröp upp i våra handdukar och längre och längre ner i sätet. När vi gick ut såg vi nog skamsna ut, då säger chauffören--hej då Tina, och jag vände mig om...det var mammas jobbarkompis man som körde bussen. Pinsamt!!
Det är roligt att ha varit tonåring med dig, och jag uppskattar vår vänskap!
Jenni första året på vårdlinjen och under
jag i samma klass
Här vi andra året på vårdlinjen...oj vad korten väcker minnen till liv.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Denna veckan har jag inte varit på topp, jag känner mig så otroligt stressad inombords, jag har inte kolla på saker och ting. I torsdags var en otroligt dålig dag, på dagen bara susade det i huvudet och armarna domnade bort, det stack i fingrarna och jag var yr, och jag toklipade för att jag var så otroligt trött. HJÄRNTRÖTT!!!!!!!
Som tur är har jag så fina jobbarkompisar, jag är så tacksam för dem. Trotts mitt dåliga humör så förstod de mig, och tröstade. Peppade för de kommande sakerna. Love you guys!
Men det som händer på grupperna får mig att tokskratta...ni gör min vardag så lyckad, vuxna som barn.
WOW ni är bara bäst!
Idag ska vi till svärisarna och träffa Klas syskon m familjer och nosa på gobebis Frank. I morgon ska vi på påsk middag hos mina föräldrar och det är önskemål från Cajsa att påskharen ska ha varit där så...så kommer det att bli om jag känner mina föräldrar rätt, leeer.
På påskdagen ska Klas och jag jobba, på olika ställen. I Hånger är det påskfrukost kl 9.30 i församlingshemmet, ekumeniskt, och därefter gudstjänst kl. 10.30 i kyrkan. VÄLKOMNA!
Något som är skönt är att Klas bara har 5 st gtj:er istället för 7 som det varit innan.
Jag vill önska alla glad påsk.
OCH TA TILLVARA PÅ TIDEN OCH VILA OM NI KAN!
Jag tänker särskillt på P och R som har kommande cellgiftsbehandlingar framför sig. Styrkekramar till er.
Ja det var tider vilken frissa man hade men så såg ju modet ut. Det har hänt en hel del efter den tiden. Vi måste träffas snart det är nog nio årsedan vi träffades senast. Det året jag och mitt ex delade på oss. Kanske hög tid att vi ses innan vi hinner fylla femtio och det går snabbt dit. Tack för ditt fina blogginlägg om mig. Jag är näll emot de som är omtänksamma . Det var därför man trivdes i ditt sällskap det var aldrig tråkigt att umgås med dig. Kram Jenmi
SvaraRadera