Mina föräldrar (30 dagar-30 teman)

30 dagar-30 teman... Mina föräldrar

Det är bra, att ha så bra föräldrar som jag har. Inget har någonsin fattats mig.
Barnen gick alltid först. Pappa var egen företagare och jobbade mycket men, ett tag låg företaget bredvid huset när jag växte upp så han var alltid nära. Mamma arbetade först som dagmamma och fanns alltid hemma vår minsta tid. Och att de var ganska unga när de fick oss gör ju inte saken tråkigare.

Som tonåring var jag sprallig och gillade livet! Hade många vänner runt mig och vi hade det jätte kul.
Vad jag kan komma ihåg var jag aldrig i dispyt med mamma och pappa, kan hända att jag förträngt... leeer. Något som de gjorde var att ge mig: Tydliga ramar och vingar. Men framför allt att de litade på mig. Jag får alltid så dåligt samvete och jag kan inte ljuga. Vita lögner i all ära, men inte ljuga.
Jag beundrar mina föräldrar, dels för att det var tuffare på den tiden. (låter som stenåldern).
Det jag uppskattade nu när jag är vuxen är den tid de spenderade med oss. Vi fick lära oss åka slalom, vi reste utomlands, gjorde mycket i vår närmiljö. Pappa var brandman i 18 år när jag var liten och det var så coolt att ha en pappa som var rökdykare. Jag älskade att få åka i brandbilen.

Vi umgicks en hel del med släkten och det uppskattade jag. Det var alltid kul att träffa kusinerna, och särskilt storkusinen som jag såg upp till. Jag älskade att åka till "Olleberga".
Min mamma är min största förebild, jag vill vara som henne, på alla sätt. My hero!
Jag tror, att pappa har varit svag för mina upptåg. Sa mamma nej, gick jag till hnm. Leeer.
När jag fick cancern så ställde de upp till 110%. När som på dygnet kunde jag ringa mamma. Det jag förstått nu efter så var de den trygghet som fanns för barnen när jag var sjuk. Då ska man tänka på att hon stöttade pappa samtidigt i sin cancersjukdom, Hon fanns till för alla. Fy vilket ansvar. Jag har riktigt med samvetskval för det, att hon jobbade så hårt med att få alla att må bra.  Norlid har för mig varit en oas att komma till. Nu är det så för mina barn sedan de var små. Kan inte vi något, så ringer de och frågar mormor eller morfar. Sedan att hon räddade pappa tillbaks till livet då han fick hjärtstopp, gör att hon är min hjältinna.

Så, jag älskar mina päron