Det berör mig när barn far illa. MYCKET! Jag har gått utbildning på RIA-HELA MÄNNISKAN. Men det är inte bara de barnen som hamnar inom HELA MÄNNISKANS ramar det är synd om...utan de som lever i det tysta som ingen kanske ser, uppmärksammar.
Jag pratar varje termin om "Barnens rättigheter" i mina grupper.
Jag blir ledsen när jag ser djur som far illa. Värnlösa små/stora djur som inte kan annat än att existera i människans "vård".
Förra året precis när sommarlovet hade börjat intervjuades några barn/ungdomar från olika delar i Sverige. Deras fasa nu när det var sommarlov var att de inte kunde! äta sig mätta. Det fanns ingen frukost el annan mat hemma. När de gick i skolan var det den enda mat de fick. De fick frågan vad de skulle göra på dagarna nu, och reportern trodde att svaret skulle vara att bada el hänga med kompisar...svaret blev, se om vi hittar mat att äta el be att få något i affären.
Jag måste säga att jag är stolt över mina barn för båda har vid olika tillfällen när vi t.ex varit på semester stått vid ngn glasskiosk el dyl och båda har utan att vi sagt till delat med sig av pengarna till någon som behövt. Bland annat har de valt mindre glass/godis till sig själva och erbjudit någon som inte haft råd el inte pengarna har räckt...på så sätt fick de båda.
Jag har lätt till gråt, är en känslosam människa. Jag är rättvis och gillar inte utanförskap. Jag blir ledsen när jag ser barn som mobbas, far illa bland kompisar. Vuxna är inte mycket bättre ibland.
Jag blir ledsen inombords när vuxna behandlar barn olika. Det spelar ingen roll när, var, hur utan ATT de väljer att göra så. Detta är ett av mina favorit citat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar