Goa dagar i Tyskland med familjen innan cellg.behandlingen

Efter snabb visiten hemma bar det av till Båstad igen. Telefonsamtal till en mycket föstående mäklare som förstod att vi ville avblåsa försäljningen av stugan. när vi kom ner och barnen berättade för sina kompisar att vi inte skulle sälja blev det jubel!!!!!

Beställde en snabbresa ner till Lubeck i 4 dagar. Hansa park stog på programmet och Hamburg och div shopping blev det i Lubeck och Hamburg. Niederegger choklad och marsipan var ett måste.

Barnen har umgåtts med sina kompisar nere i stugan. Fotboll, basket, eyetoy, bad i Kattvik och fiska krabbor och bad i grannens pol. På väg ner till Lubeck (fredags) ringde jag onkologen i Jkp och frågade om jag kunde ta mina blodprover inför cellgiftsbehandlingen som idag onsdag nere i Båstad. Det kunde jag inte för remissen låg bara inne på data. Men kvinnan jag pratade med lovade att föröka få fram en "handremiss" så snabbt som möjligt så att den EV. låg i lådan när vi kom hem på måndagen. Och YES! det gjorde den. Så ner till Capi kliniken i Båstad för div stick i armen. Bra....för då kunde vi åka på uppvaktning till Falkenberg och gotta oss med släkten ett par timmar istället för att "bara" åka hem för att ta prover. Tänk vad familj och släkt är viktiga i en sådan här situation. Inte bara för mig utan även för mina barn, de stackarna. Och även för K som just nu gör ett hästjobb. Har även underbara släktingar vid kusten som ställer upp. Mot mig mot barnen och K. Mot mina föräldrar.
Jag tänker på dem som inte har några runt sig, som gjort sig ovänner med släktingar el för att de bor för långt bort el inte har några som finns runt dem i en svår situation. SORGLIGT!

Sista kvällen innan vi nu åkte hem för att jag skall få cellgifter, åkte vi ner tillsammans med fam A till Torekov och åt bautastora goa glassar. Och barnen hoppade på klipporna medans vi vuxna lapade in det sista på solnedgången och pratade. Även denna kvällen var så härlig med en fin Torekov-solnedgång.

I morgon dags för sjukgymnasten därefter tid till att läsa in om cellgiftsbehandlingen. Försöker att skjuta det framför mig hela tiden. Jag syter för hur biverkningarna kommer att bli efter. Barnens mormor kommer att vara hos dem medans K och jag är på onkologen i Jkp. Tryggt & bra för dem.

TACK FÖR TITTEN, PÅ ÅTERSEENDE!