Laddar för 5e behandlingen

Har sovit dåligt i natt också...mardrömmar igen. Jag fattar inte vad det är med mig!!! Mina blodkroppar (VITA) är ganska bra faktiskt 2,8... så det innebär att jag kan få cellgifter i morgon. De ringde upp från onkologen och berättade att jag skulle få var kvar någon timme för observation i morgon igen...och att de hade råkat släppa hem mig förtidigt förra veckan...jag skulle stannat för observation i 4 timmar inte 2 timmar som de gjorde. Nu gick det ju bra, men de på onkologen var inte glad på dem på avdelningen.

C har varit på barnkalas igen, på badhuset denna gång. Lilla festprisse... Det är ett härligt gäng ungar som håller ihop, och har gjort det sedan dagistiden. Både killar och tjejer är ihop och leker. Roligt att prata med föräldrarna när man ses. Man får en eller två "styrkekramar" av föräldrarna, känns så bra att de månar om oss. P och en kompis var i Värnamo och handlade hjullager och snygga muttrar till sin skateboard. Bling, bling gäller även för killar!! *leeer* Synd att kommunen inte satsar lite mer på ytteroråderna. De får snickra och göra allt själva om de skall ha några småramper....skärp er kommunen!!!!!! Något kan de väl få i alla fall...

Jag har börjat att läsa Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Lina Olsson. Fick den av finaste A. Kan varmt rekomendera den. Det är en bok man har svårt att lägga ifrån sig.

I torsdags var jag nere på jobbet och tog en kopp kaffe. De hade besök av "arkiv tanten" och när vi har kafferast är det alltid glada miner och ibland även råskratt...det var det denna gången.
Vi är ett festligt gäng som jobbar där. Som vanligt så kan jag driva lite med mig själv och det blev lite skratt och när vi var klara så kom "arkiv tanten" ner och berättade att hon också hade haft cancer för fyra år sedan och hur hon hade tagit en tårtbit osv och hur hon kände att hon måste komma fram och prata med mig. Jag förstår nu att om man hade önskat sig någon slags cancer så skulle man kanske önskat sig den hormonella... visst är det operation... tårtbit el hela bröstet. Men efteråt så tror jag att det oftast räcker med hormonbehandling. Och det tappar man inte håret av el mår illa av osv. Men vad som än gäller när man fått diagnos cancer är att man går i kras...och hur lång tid det tar innan man håller huvudet helt över vattenytan det återstår att se... så hoppas att alla har tålamod med mig!

På återseende!!!