Förra veckan kände jag mig väldigt svag och dassig svag i kroppen, orkeslös. På tisdagen hade jag 37,9 i feber. Om det stiger över 38 skall jag alltid ringa upp till onkologen i Jönköping.
Dagen efter, onsdgaskvällen hade jag 38,4 det förklarar varför jag började få ont i musklerna igen. Jag ringde upp till onkologen och de sa att jag måste åka in till akuten och ta blodprover och kolla de vita blodkropparna och att jag skulle packa en väska för några dagar OM jag blev inlagd. K skjutsade in mig kl 19.30 och åkte hem direkt, barnen var hemma själva under tiden.
Blodprover togs och natuuuuurligtviiiiis visade de jätte dåliga värden, under 0,1 .
Ett av värdena hade visat på 0,01....vilken inte är mycket.
Undrar på att jag mådde som jag gjorde.
Jag fick penicillin intavenöst 3ggr om dagen. Och skall även äta penicillin ( ciprofloxacin )nu när jag kommit hem. Idag ligger de bara på 1,26, inte högt det heller men det har vänt i alla fall...
I fredags bad jag K åka med barnen till vårcentralen och kolla om de bär på ngn infektion. Alla tre hade en liten släng av halsfluss, inte mycket men de fick penicillin eftersom jag låg inne och är infektionskänslig.
Jag hamnade på kirurg B, samma avd som när jag opererades. Samma underbara personal, de är fantastiska allihop. Fick ett eget rum och var isolerad med egen toa. Fick inte gå ut mer än på toan. Visst blev det långtråkigt att vara där i nästan 6 dagar. Men dels fanns det ju tv och sedan sov jag MYCKET. Men det värsta var att vara borta från barnen så länge. När jag ringde hem bet jag ihop för att inte gråta utan det kom varje gång efteråt....i floder.
C fick vara hos mormor och morfar fr torsdag till fredag för K jobbade till 22. P ville vara på KU och sedan var det inte länge han fick var hemma själv, och jag hann ringa några ggr och kolla om allt var ok, jag kunde ju inte lugna mig innan K var hemma. Hos mormor och morfar hade C stickat, varit ute och gått, varit i skogen mm mm och framför allt myst.
Idag gick telefonen varm på sjukhuset, tack gode Gud för telefonen den stillar en mammas hjärta mycket... Barnen var hemma själva på fm då K jobbade, det är höstlov. Telsamtal om att ta penicillinen, telsamtal att nu har det gått en timma efter penicillinen nu kan ni äta. Telsamtal --när får du komma hem mamma??? MM MM
Men vilken omställning att komma hem. Jag blir supertrött på en gång. Krafterna tar slut på nolltid. Nu vill det till att inte komma i kontakt med någon som är sjuk el har sjuka hemma hos sig för då kan det vara kört igen. Sprita händerna ofta.
Jag får så fruktansvärt FRUKTANSVÄRT dåligt samvete för att jag inte orkar göra något tillsammans med barnen nu när det är höstlov. Hade varit så kul att göra något bara jag och dem. Hade tänkt åka ut en del med dem, kanske fika, hälsa på någon. Kanske en runda till kusten. Men nu vill ödet detta SÅ VAR SÅ GOD... DU HAR VUNNIT IGEN....JA!!!! JAG ÄR BITTER, OCH KOMMER ATT VARA DET ETT TAG.....
Usch vad jobbigt, och allt på en gång... du ska absolut inte ha dåligt samvete, det som har hänt är ju inte ditt fel.Vi hittar gärna på någonting med barnen eller om vi kan hjälpa till med något annat. Tänker på er! Stor kram
SvaraRaderaDu ska inte ha dåligt samvete! Är säker på att du är världens goaste Mamma. KRAM!!!
SvaraRaderaHa inte dåligt samvete. Vila nu och ta det lugnt så du får nya krafter. Nu räcker det med motgångar för er. Vi pratade om er idag, jag kände väl att det var något som inte var som det skulle. Hoppas det vänder till det bättre för er snart. Vi sänder så många kramar som bara går till ER ALLA. Sollan
SvaraRaderaDet finns inget att säga.....
SvaraRaderaSkickar bara en STOR KRAM till dej, världens goaste Tina!
Tänker på dig! Sköt om dig.
SvaraRaderakramar från jessica i hånger
Håller med alla ovanstående !!!! Kramar och tankar/GS
SvaraRaderaHa det nu fint och hoppas att det vänder du ska absolut inte ha dåligt samvete jag tänker på dig kram Jenni
SvaraRaderaLilla Gaella. Nu vinklar, vrider och vänder vi på det till det positiva ;) Du, våra gullungar och K fixade detta, och DET VAR DU SOM SEGRADE ÖVER BEHANDLINGEN DENNA GÅNGEN OCKSÅ.!!!! Klart det måste vara jobbigt att inte få lämna sjukhusrummet någon gång, men jag tror att du fick en välbehövlig vila.
SvaraRaderaOch du!!!! Nu har du två behandlingar kvar(kanske tre)och sen du!!! Då säger vi adjöss o good bye, till allt vad cellgifter heter :)
Om P och C vill, så är vi inte emot lite trevligt sällskap i veckan :) C och jag har lite `arbete´ kvar, som vi inte hann med i helgen ;)
LOVE!!!
Det är ok att känna bitterhet! Att vältra sig i den en stund! Men gör allt för att inte den ska fastna...din familj behöver dig och älskar dig undantagslöst! Lätt att stå utanför och ge råd, men jag anar hur tufft det måste vara för er...du är en fantastisk människa som råkat oförtjänt ut för nåt hemskt...mina tankar och böner finns hos dig! Om jag kunde skulle jag skicka dig lite skratt! Ditt underbara skratt och din råa humor kan fylla ett helt rum med go stämning! Snart, snart är du där igen! Kram, Marica
SvaraRaderatänker på dig .En stor kram
SvaraRaderajane
Tänker på dig.En stor kram från Christina
SvaraRaderaJag förstår om du kan känna dig bitter, gör jag med ibland, men bara man inte fastnar där. Du klarar det denna gången också. Inte ska du ha dåligt samvete, barnen förstår att du inte orkar, de är glada att du är hemma igen, du är en BRA mamma och vi är många som tycker om dig och ber för dig och Klas o barnen, det blir seger denna gången också, snart är behandlingarna över och du får må väl igen.
SvaraRaderaKram Gertrud
Hej min vän!
SvaraRaderaDet är svårt att hitta ord som passar, man vill säga så mycket, men våra tankar och böner finns hos er ofta, och det jag vill ha sagt oxå är, kämpa på det blir bättre, det måste det bli:-)
Vi syns snart
Många varma kramar.
Öje&Co
Hej världens bästa Tina!
SvaraRaderaSkickar en liten hälsning från Båstad. Vi tänker mycket på dig och ser fram emot pizza och Hovs hallar med dig och din fina familj i sommar :-)
Kramar i massor från
Fredrik, Jonna, Stina och Marie