söndag 24 oktober 2010

Kämpar på...

Värken fortsätter men är inte lika huggande intensiv hela tiden. Men värken finns där i alla fall hela tiden, men jag kan gå relativt rak nu i alla fall. Känns som om alla biverkningar kom på en och samma omgång denna gången. Jag förebygger med salvor så att inte huden trillar av på händerna och fötterna ännu. Likaså för naglarna fick jag en del att pensla på nagelband och naglar, de kommer att spricka under behandlingen. Magen har tagit mycket stryk när jag försöker att äta igen. Skallen värker, tror det beror på att jag inte ätit ordentligt och fått i mig tillräckligt med vätska kanske. Jag har sovit i C´s säng för jag kan ju inte ligga still när det hugger i benen och fötterna. Nu börjar hon att bli förkyld också...P har haft ont av sin astma i flera veckor nu, men det brukar ta tid att gå över.

I morgon skall jag upp och röntga hjärtat. De tycker att jag samlat på mig en del vätska i kroppen. De vill utesluta att det inte blev ngn liten förändring på hjärtat av FEC-behandlingen. Jag tror iof att det inte är något för mycket vätska är det inte...bra att utesluta det i alla fall.

Allt känns så tungt nu. Inget går som planerat alls. Snart är det höstlov för barnen. Då skall vi vila och sova länge på morgonen och ladda för behandling veckan efter... BARA VARA.

fredag 22 oktober 2010

Värk

Efter alla 96 korticontabletter gått ur kroppen ( 48 före & 48 efter behandlingen) så känns det inget vidare.
I natt har jag haft så fruktansvärt ont i kroppen. Handlederna, armbågarna, hela benen, knäna, fötterna, armarna you name it! Svallade och rodnade till och från hela natten igen. Hoppas att det lägger sig idag. K har ledig helg men det blir ingen vända ner till stugan, jag orkar inte
:( Skulle behövt att komma ner en runda. Det får bli en lugn helg här hemma istället med att bara vila och sova för min del. Men det blir bra det med. Det blir inte alltid som man planerat. Trodde inte att jag skulle ha så ont av biverkningarna av dessa cellgifter...

torsdag 21 oktober 2010

...dagarna efter texotere

Mår illa och är så fruktansvärt trött...onomalt trött, och är kanon röd i aniktet och på bålen. Om det fortsätter måste jag ringa in och informera dem på onkologen. Slemhinnorna är torra och jag skulle kunna dricka vatten heeela tiden, men det hjälper inte. Är mer yr nu än när jag fick taxolen...attans att det skulle krångla så jag var tvungen att byta cellgifter. Det kryper och sticker i fingrar och fötter. Hoppas att det lägger sig snart.

tisdag 19 oktober 2010

Tredje gången gillt för behandlingen nr 6

Skall bara skriva lite kort att behandlingen är gjord och att det gick bra. Mår tjyvtjockt men det är ju sådana biverkningar som det kommer efter. Kommer att hålla på i några dagar. Är så röd i ansiktet hoppas bara det inte blir mer.
Mamma är här fortfarande och hjälper till med barnen och kvällsmat osv tills Klas kommer hem från kyrkorådet.

måndag 18 oktober 2010

Upp och vända...inga cellgifter idag heller...

Idag när vi lämnat C i skolan åkte vi upp till Jönköping för att göra 6e behandlingen IGEN. Jag hade läkartid kl 9.30 och jag fick träffa en ny läkare denna gången också...jag fick se henne som hastigst stå vid sängen förra måndagen då jag fick allergichocken annars vet jag inte vem hon är.

De hade beslutat att byta ut cellgifterna mot en annan, texetere heter den nya. Hon berättade att den har fler biverkningar och man mår sämre med denna sorten. De vågar inte fortsätta att ge Taxol för att det ströp luftvägarna. Och får jag en allergichock till så kan det blir mycket värre sa hon. Jag ifrågasatte att de hade sänkt Tavegyl dosen och de andra, men hon sa att det gör de om patienten verkar att klara behandlingen, men att det kan komma en reaktion när man gör det, och reaktionen kan även komma lite när som under behandlingen....men varför sänker ni då då sa jag, är väl bättre att vara trött än att bli dålig? Jo, det höll hon med om, men du hade kanske fått det ändå, sa hon. Men hade det varit lika kraftig allergichock om jag hade haft full medicinering, sa jag. Det har de inte forskat på sa hon, finns inga studier på det. Jag sa att jag ska ha lika full medicinering som innan , att de inte får sätta ner det. Nej, det skulle de nog inte göra sa hon...

Denna behandlingsform ges var 3e vecka eftersom den är så mycket starkare...och de skulle bara ge mig 3 av 4 bara för att jag hann få 2 st. Men en sådan behandling är som 3-4 st av taxol så det skulle uppväga det....men jag vill ha en full behandling av texetere , alltså alla 4 för jag vill ha en full behandling...det skulle hon nämna för läkaren sa hon.

Efter läkarbesöket kom goa Annie, denna ängel på onkologen. Hon drog fram en stol och satte sig hos oss när vi väntade andra ggn på läkaren. Hon gick igenom allt det praktiska inför den nya behandlingen, jag får nämligen vänta tills i morgon med behandlingen. Det skall förmedicineras med 48 st corticsontabletter, 16*3 st med 12 timmars mellanrum.

Kändes surt att åka hem utan att få behandlingen idag.
Efter all tid med läkaren och goa Annies peptalk inför behandlingen åkte vi upp till A6 och åt på ikea. Gick in en snabbis till H & M...tröstade mig själv med en blus... På vägen ut köpte jag ett par x-tra varma thermovantar till C och hennes kalla hand. Hö handen är nästan alltid kall på henne. Har sämre blodsirkulation i den.

Ringde mormor från Jkp och sa att vi hinner hem tills C slutar och så frågade vi om hon kan komma i morgon istället och ta hand om barnen och stanna på kvällen med om jag mår dåligt, vilket hon kunde. K skulle ha kyrkoråd idag måndag och den byttes till tisdag för att jag skulle få behandling och behövde hjälp hemma...men nu är ju behandlingen på tisdagen....ja ni fattar,,,allt skall krångla, heeeela tiden. Kyrkorådet är förstående och hjälper till och ordnar för vårt bästa.
På vägen hem stannade vi till hon svärföräldrarna. Fick med oss hallongrottor hem.

...väl hemma igen kom barnen hem från skolan och nu rullar vardagen på...skönt!
P har en go kompis med hem och C skall på pianospelning. Knubbiga små fingrar har övat skalor :)

Tack för att du orkade läsa,,,,det var långt.
SES!!!!!

fredag 15 oktober 2010

Rött ljus

Hittade detta rödljus i Viken i somras och det får symbolisera hur jag
känner det just nu!!!! Just nu är det inget grönljus precis... De ringde i veckan och bytte tillbaks till måndagstiden igen pga att den överläkaren jag skulle träffa inte hade hand om bröstcancerpatienter...Läkarbesök och cellgiftsbehandling och ev byter de sort nu... Jag pratade med "min" sköterska A på onkologen och hon nämnde en sort som de ev skulle byta till. Jag gick in och googlade på den....och den sorten visar ännu mer biverkningar än den jag har nu...surt om jag får den...

Ännu mer röööööljus är att pappa har fått både prostatacancer och cancer i halsen. Han kommer att strålas. Men hur kan detta hända, varför allt på en gång. Är kanske bättre med allt nu än att vara friskförklarad och sedan få cancer ngn annan stans....eller inte.

Så... ödet...vad har du räknat ut här näst...hur vill du driva gäck med oss nästa gång...försök att knäcka oss... men det skall inte lyckas...vi är en hel armé av kämpar som gör allt i vår vardag för att allt skall gå ihop, vi skall klara oss....THATS IT!!!!

Har vänt ner till jobbet och druckit kaffe och jag är så glad för dem där nere. En kram, en klapp på ryggen, bara få komma in i dörren gråta en del och vara en stund....tack för ert tålamod!!!!

I morgon skall C sjunga i Värnamo med kulturskolan, de har invigning av nya lokaler och firar jubileum. Skall bli kul att höra deras Afrika sånger.

måndag 11 oktober 2010

IDAG_ GICK_ ALLT_ ÅT_ SKOGEN

IDAG_ GICK_ ALLT_ ÅT_ SKOGEN
porten funkade inte;det hade blivit stopp i den och efter tjugo minuter så sprutade de in ett medel som skulle verka i 30 min innan man försökte igen. Så kl 12.15 började de att kolla baksuget igen och denna gång funkade det.

In med zantac och tavegyl och ett annat illamående preparat och corticon. När det var klart börjadfe de med Taxol behandlingen och jag hann bara få i 6 min innan helvetet bröt ut.
Det brände till i magen och sedan sköte det som en snabb våg ut i bröstet upp i halsen ut i ansiktet...det gick på några få sekunder ...jag blev ilsket röd i ansiktet, halsen, magen och luftstrupen svullnade igen totalt och jag slutade att andas. Jag hann att trycka på knappen och ropa till K ; hämta dom jag svimmar...och det gjorde jag, jag bara föll ihop i sängen.
En sköterska kom; larmade direkt, en annan kom med akutvagnen med all utrustning in... Stängde av droppet och in med corticon och tavegyl och en massa andra preparat som jag inte kommer ihåg namnet på.

De gjorde ett uppehåll på 1 tim och sedan kontaktade de läkaren igen och hon i sin tur pratade med överläkaren...och de vågade till sist inte sätta igång det igen... så jag skall vänta tills nästa onsdag ( 9 dgr) och då skall jag träffa överläkaren och behandling nr 6 som skulle varit idag.
SÅ JAG BLEV UTAN BEHANDLING... OCH JAG ÄR SÅÅÅÅ BESVIKEN OCH LEDSEN

Kändes inte bra att åka hem och att göra ett så långt uppehåll, vill ju ha kontinutet i behandlingen...inte ett uppehåll så att det börjar att trilskas i kroppen igen...

Mormor ringdes in för att hämta C i skolan så att det var någon hemma när hon kom hem...TACK!!!

söndag 10 oktober 2010

TACKsägelsedagen
























































Idag är det Taksägelsedagen, den starkaste tacksägelsedag för mig någonsin.
Den har en extra innebörd i år...
Tacksam, antingen så kan man fnysa åt ordet eller så kan man smaka lite på det. Jag väljer att smaka lite på det, dels för att jag är glupsk, dels för att jag fnyser inte i första taget.
TACKsam, vad skall man vara tacksam för, när man är ärrad på hela överkroppen ut i armhålorna, ärrad i själen... Jag är just nu tacksam för att jag har ärren, för jag tror att de lyckades att operera bort cancertumörerna, ärren i själen får jag jobba med, men det kommer det med. Visst kan jag förbanna att jag har fått cancer, för jag verkligen haaaatar cancer, kommer alltid att göra...men jag är TACKsam att jag har familj, släktingar, jobbarkompisar, grannar, vänner, som tar hand om och stöttar mig när jag har det svårt just nu. Jag säger det igen, det är de små sakerna som gör det, och det är STORA handlingar för mig.

I helgen har jag varit ute i luften en del, gillar det fina härliga vädret. Man mår så mycket bättre när man har fått vädra lungorna en liten liten stund. Jag har tagit med mig kameran och tagit en del bilder. Jag blir så enormt nöjd med att bara kolla in vildvinet, eller ett fint löv eller ängen med mossiga stenar...fånigt, nej tror inte det, livskvalite, ja. Visst har jag uppskattat livet och har tyckt att jag levt fullt ut, men det är först nu efter diagnosen och operationen, början på cellgiftsbehandlingen som jag förstår att..jag har inte alls levt fullt ut. Jag har inte uppskattat, sett de små sakerna som verkligen betyder något.

Carpe Diem, fånga dagen vad betyder det? Fyll dagen med så många saker/händelser som möjligt... mest i almanackan vinner!!! Eller betyder det att har betytt något för någon just idag...om så bara för en hundradels sekund.

En av mina favvo psalmer är; dansa med änglarna och här är en liten bit av texten i den. Jag har bl.a använt den och skrivit om den i ledaren i kyrkobladet. Och jag lägger in den här för jag har alltid gillat att vara ute i naturen och plocka pinnar, löv, kastanjer, mossa, ja allt vad naturen har att erbjuda...sedan har vi gjort konstverk och gjort olika utställningar i kyrkan i Kärda och Hånger. Och löv, pinnar, grenar har just blivit änglar som dansar...

I en värld full av kosmiska under, ser barnet det vi inte ser,
ett löv som en vindpust gjort sönder, blir en ängel som dansar och ler.
"Ser du änglarna, pappa, som dansar? Hör vilken vacker musik! ropar barnet
och spelar på harpan med strängar av garn på en spik....

Tack för titten!

torsdag 7 oktober 2010

TUSENTALS FÖR MÅNGA VARJE ÅR

2008 upptäcktes 7301 kvinnor som hade någon slags bröstcancer och 45 st män...
Och det har ökat sedan dess varje år och gått längre ner i åldrarna... Det är med mig många 60-talister som man träffar på onkologen. Även om jag oftast är yngst på kemoterapin så har jag ibland sett kvinnor i 35 års åldern. På onkologen sa de att år 2020 så kommer varannan kvinna att ha någon form av cancer...men de flesta kommer att få bröstcancer. Hoppas hoppas hopas att de får in massor av pengar så de kan komma lååååångt fram i forskningen tills dess. För även om det är nya kvinnor som får br-cancer då; så är det även många av de yngre som har cancer nu som kommer att få metastaser någon stans tills dess.

Idag har P varit hemma från skolan, han har så ont av sin astma stakarn. Det går ff mycket förkyldningar och kraffs på skolan. Han inhalerar för kung och fosterland. Han är även stel vid sidan och runt "halsen" säger han och jag har kollat bara för någon minut sedan och jag var på vippen att ringa in till Värnamo, men jag valde att avvakta...tills i morgon bitti. nu är båda barnen omstoppade för 2 ggn av mig så nu blir det bingen...på återseende!

onsdag 6 oktober 2010

Ljusmanifestation 1 oktober 2010

Cajsa och jag tittade på den tillsammans...hon sa mamma du är en av dem...ja sa jag...och sedan torkade hon mina tårar under ögonen och pusade mig på huvudet....älskade älskade barn....

måndag 4 oktober 2010

5e gjord

Efter barnen gått till skolan åkte vi upp till Jönköping. Jag var där i tid, och nålen var satt kl 9.10 och det kändes inte ett dugg idag ...duktiga A satte den. K passade på att hälsa på sin faster I några timmar. Hon bor i Jönköping. När påsen med Tavegyl runnit in somnade jag och vaknade bara till när de tog blodtrycket och när K kom med maten. Sedan ZZZZZzzz igen. De tyckte att jag hade samlat på mig vätska och jag fick en tablett Furix (tror jag det stavas) som jag kunde ta hemma. Fick vara under uppsikt i 2 tim efter avslutad behandling om det skulle hända något, vilket det inte gjorde :)

Däremot så skulle jag ha ringt in den natten jag fick frossa och skakningar och var dy blöt en timme efter, likaså när jag fick rodnad på ansiktet och halsen :/ trodde ju inte att det var så viktigt... Så jag får vara lite duktig den här veckan. Fy på mig, men det är ju så mycket hela tiden.
Mormor stod till förfogande även denna gång om jag inte skulle hinna hem till skolan slutade. Jag var hemma på pricken när skolklockan ringde ut...

K har budgetberedning ikväll och jag skall försöka att lägga C och mig tidigt, om hon nu
lyder mig ???. Jag är så trött och helt darrig i kroppen och magen hoppar Jenka och det går runt en hel del.... P får vara uppe tills K kommer hem, bäst så. Ja som V skrev..1/3 är gjord, skönt!!!

Tack för titten!!!

söndag 3 oktober 2010

Laddar för 5e behandlingen

Har sovit dåligt i natt också...mardrömmar igen. Jag fattar inte vad det är med mig!!! Mina blodkroppar (VITA) är ganska bra faktiskt 2,8... så det innebär att jag kan få cellgifter i morgon. De ringde upp från onkologen och berättade att jag skulle få var kvar någon timme för observation i morgon igen...och att de hade råkat släppa hem mig förtidigt förra veckan...jag skulle stannat för observation i 4 timmar inte 2 timmar som de gjorde. Nu gick det ju bra, men de på onkologen var inte glad på dem på avdelningen.

C har varit på barnkalas igen, på badhuset denna gång. Lilla festprisse... Det är ett härligt gäng ungar som håller ihop, och har gjort det sedan dagistiden. Både killar och tjejer är ihop och leker. Roligt att prata med föräldrarna när man ses. Man får en eller två "styrkekramar" av föräldrarna, känns så bra att de månar om oss. P och en kompis var i Värnamo och handlade hjullager och snygga muttrar till sin skateboard. Bling, bling gäller även för killar!! *leeer* Synd att kommunen inte satsar lite mer på ytteroråderna. De får snickra och göra allt själva om de skall ha några småramper....skärp er kommunen!!!!!! Något kan de väl få i alla fall...

Jag har börjat att läsa Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Lina Olsson. Fick den av finaste A. Kan varmt rekomendera den. Det är en bok man har svårt att lägga ifrån sig.

I torsdags var jag nere på jobbet och tog en kopp kaffe. De hade besök av "arkiv tanten" och när vi har kafferast är det alltid glada miner och ibland även råskratt...det var det denna gången.
Vi är ett festligt gäng som jobbar där. Som vanligt så kan jag driva lite med mig själv och det blev lite skratt och när vi var klara så kom "arkiv tanten" ner och berättade att hon också hade haft cancer för fyra år sedan och hur hon hade tagit en tårtbit osv och hur hon kände att hon måste komma fram och prata med mig. Jag förstår nu att om man hade önskat sig någon slags cancer så skulle man kanske önskat sig den hormonella... visst är det operation... tårtbit el hela bröstet. Men efteråt så tror jag att det oftast räcker med hormonbehandling. Och det tappar man inte håret av el mår illa av osv. Men vad som än gäller när man fått diagnos cancer är att man går i kras...och hur lång tid det tar innan man håller huvudet helt över vattenytan det återstår att se... så hoppas att alla har tålamod med mig!

På återseende!!!

lördag 2 oktober 2010

Jag, ett ruttet äpple i skördetider...

Kroppen känns just nu som ett ruttet äpple. Allt, precis allt smakar illa, luktar illa. Slemhinnorna är sköra. Och ögonbrynen och ögonfransarna har tunnats ut mycket!!!! Härom natten drömde jag mardrömmar...IGEN!!! Det är så otäckt när man vaknar...vet inte var jag är och jag tror att jag har slangar i mig. K ruskar om mig och undrar vad som står på... och C har vaknat varje natt denna veckan och skall sova bredvid oss...hon är orlig och alldeles sömndrucken när hon vaknar. I går fredag så var hela familjen och åt på Lilla krogen, mongolisk buffé...jätte uppskattat. Idag är K och L på HV match, jag och P sitter och småpratar...alltid roligt när hon kommer hit. Illamåendet har blivit lite bättre nu, lagom och bra tills jag får det på måndag. Bra med lite illamående paus...

Tack för titten!!!!!