INTE TOKIG

Ni som går förbi vårt hus får inte tro att jag är tokig...det är fastlagsris som står utanför huset!!

Inte påskris!!!

Det elaka cancermonstret har gjort det igen

Cancermonstret har gjort det igen...tagit ett liv. Jag har följt Lindas blogg, Linda skriver nu sedan augusti förra året. I går fick Linda somna in. Vännen Magdalena hade skrivit de sista dagarna åt Linda. Detta otäcka monster som påminner oss om om om om igen, hela tiden att den finns. Denna gång är det 3 st barn, 4 med bonusbarnet, en make som mist sin mamma/fru. Vila i frid fina Linda.

Tankarna surrar runt i huvudet på en. Pappa skall in i morgon på kontroll. Han skall sövas och de skall gå ner i halsen på honom och se hur det ser ut efter strålbehandlingrna han har fått. Den 6e är det ett år sedan jag fick veta att jag hade cancer. Jag kan förnimma lukter, ljud från den dagen. T.ex när jag steg ut ur bilen på Norlid och gick över den gamla gången som min morfar hade lagt vid huset. När jag tog i handtaget på dörren och gick in...jag ville bara sätta mig ner på golvet och vråla, skrika, gråta rätt ut men jag valda att berätta med vanlig röst för barnen och inga tårar kom...då. Jag kan än idag se barnens ansikten framför mig, tomma, frågande. Kommer du att dö? Nej, det kommer jag inte att göra sa jag till barnen, inte förrän jag är gammal. Och nu är jag behandlad och cancermonstret är borta. Nu skall jag bara läka i kroppen ungefär som när du har en skrubbsår på armen, fast detta tar mycket längre tid. Tankar kommer över en ibland om man hade varit tvungen att säga farväl till barnen/familjen. Jag har pratat en hel del men en vän om detta och det vore att vara i avgrunden att inte få se sina barn mer. Inte nosa i deras hår, inte kunna kramar om dem, inte kunna klappa deras kind, kunna ta på dem känna deras hud, höra deras röst antingen det är prat på msn eller det är sång inifrån rummet.

Nu skall jag vara glad och inte nedstämd, jag är ju behandlad, men, jag kan inte sluta tänka på familjen i Habo som just mist sin mamma och livskamrat, dotter.

Barnen börjar att planera för sommaren. De skulle vilja åka på solsemester utomlands men det blir det inget av i år. Äsch det gör inget sa de, vi har ju alltid Kattvik. Gissa om jag myste när de sa det. För i Kattvisk behöver man inte skämmas om man inte har en fotomodells kropp. Och kompisarna från området brukar också vara där. Bara jag skriver om det så kan jag känna doften från fiskehamnen där, sommar, sommar, sommar.

Sjukgymnasten berättade förra veckan att det var kronsikt med lymfvätskan i kroppen och att jag alltid skall behöva ha strumpor på armar och ben. Idag sa hon att hon såg en förändring att det hade blivit 1/2 cm mindre sedan jag började äta furix (vätskedrivande). Om du har tur, sa hon, så kanske du slipper ha strumporna om du kan äta furix i stället. Men du kanske får ha strumpor ändå periodvis när du samlat på dig för mycket. Så idag beställde hon nya armstrumpor, ett par svarta och ett par hudfärgade. De svarta är tänkt att de skall likna typ ett par lite snyggare jumperarmar. De är lite silkiga. Hoppas nu att jag får äta furix ett bra tag till och se om det hjälper sig lite mer.

Till er som åker ner till Böckerskogen till påsk måste jag tyvärrrGGRRRR säga att vi inte kommer. Dels pga av vattenskadan i stugan och för att K arbetar mycket den här helgen. Men vi saknar er alla....MYCKET!!!!! Och I på Forsheda blomsterhandel... kaffet du säljer i affären med smaken Irish Cream var suuuuuper gott!!!!!! Och rotfrukts chipsen,,,,underbara! Så jag kommer och köper mer snart!!!

Mystokiga barn. Barnen står på klipporna vid Hovs Hallar.

Denna kväll tog familjen A med oss dit och vi käkade pizza på klipporna.

Jag fick denna fina sten av finaStina. Hon hittade den på stranden vid Hovs Hallar Dags för att klippa Pilarna. De gillar att leva på höga höjder K och C Vårtecken när man ser kyrkoherden sitta i trädet och klippa grenar När K klippte grenarna på äppelträden så var C mycket hjälpsam och ville hjäpa till...ändå mer när hon fick klättra upp själv...

Veckan som varit...

I går följde jag C till skolan och lämnade värmeljus som de samlar in. ( ni som har hemma får gärna lämna in hos oss senast mars ut tror jag att det är). Det är en helt fantastisk klass. Jag blir så imponerad av dem. Jag mötte dem i korridoren och de hälsade och log. De är så artiga, fina, roliga. En kille sa, men du ser ju ut som en kille.--jasså gör jag, sa jag och skrattade. --Jaaa, sa han, alltså jag menar ditt hår. Ja ha sa jag, men det växer snart ut mer. Ok, sa han som om det skulle betyda något som om hår var viktigt. Att ungar är så härliga.

Jag var på lymfmassage i dag. Det var första gången på två och en halv vecka. L mätte om jag samlat på mig mer vätska. Hon tyckte att jag såg mer svullen ut. Och det minsta var 1 cm och det mesta var 2 cm ökning i "omkrets". Inte så kul precis. Men det gjorde nytta det hon gjorde idag igen, för direkt när jag kommer ut därifrån så känner man att lymfvätskan har runnit till och vill lämna kroppen.

J en läkare i Jönköping på onkologen ringde upp mig i går ang om jag kan börja äta vätskedrivande tabletter igen. Han sa att det går bra men att jag måste ta prover också. Så det gjorde jag idag efter sjukgymnasten. Han berättade också att taxotere tar längre tid att gå ur kroppen än taxol ( som det var planerat att jag skulle haft från början) och att den sortens cellgifter slår ut kroppen mer. Så det är inte konstigt/onormalt att jag känner mig så trött och tung i kroppen p.g.a vätskeansamling, nagelproblem, värk, mm. Han sa även att det kommer att ta flera månader extra att komma igen efter cellgiftsbehandlingen. Skönt att höra, jag började tro att jag var onormal för en del kommer ju igen så fasligt fort efter behandling sa jag. Men, sa han...du har ju fått jätte doser med starka cellgifter, så låt det ta tid. Du skall ju arbeta i minst 25 år till och du skall INTE!!! gå tillbaks till arbetet innan du mår ok . Han tyckte det var bra att jag går på lymfmassage och vattenträning. Men...att jag skall ta det lugnt. Jag tycker ibland att det är tråkigt att sitta här bland väggarna, men jag försöker hälsa på på jobbet en gång i veckan i alla fall. Så de inte glömmer bort hur trilsk jag kan vara och hur det är när munnen min pratar innan min hjärna har tänkt färdigt... SKRATT. En jobbar kompis brukar kalla mig för OOOPS I DID IT AGAIN...

Jag skrev innan att jag är nervös inför läkarbesöken i april. Men man måste tro på det bästa. Jag fick denna underbara glasängel av min goa P när hon var i New York. Det står believe på den och den är så tunn, så tunn av mycket skört glas. Den symboliserar så mycket, skör, tunn, bräcklig, "believe". Vi får tro på det bästa för både pappa, vår underbar "D" , och mig själv.
Något roligt i veckan var artikeln om mamma i Värnamo Nyheter. Om hennes intresse/passion för orkideér. Vi samlar alla på olika saker och hon brukar säga att hennes samlarintresse är: roliga upplevelser med barnbarnen och orkideér.
C och P pratar fortfarande om när mormor använde kolsyrais ( undrar om det heter så) bland blommorna i "tropikskåpet".

Så här kan man ju också göra när man läser på läxan i sitt läsprojekt... Att hon bara såg...men det gick ju att läsa högläsning under en filt också. Hon blev lite snopen när jag tog kort på henne, men jag kunde inte låta bli...

C och hennes grannkompis brukar göra en massa experiment. Det är så kul att höra dem planera och fixa. Här har de lagt vatten, diskmedel, två olika sortes karamellfärg i så att det skall bli färgade bubblor när de blåser med sugrör. -- konstigt att det inte blir grönt sa tjejerna...inte konstigt sa jag, för ni har tagit bittermandelolja istället för karamellfärg....gissa om det luktade *leeeer*

tid för återbesök, svullna fötter och vårsnö

Det har inte blivit så mycket gjort denna veckan. Jag har inte fått ngn lymfmassage på två veckor vilken märks på kroppen. Mitt hö ben är rejält svullet och foten "stasar". Jag försöker att göra mina övningar hemma men det är inte tillräckligt. Även vänster armen är så svullen. Förra veckan var sjukgymnasten sjuk men jag hade inte kunnat gå ändå eftersom jag inte var helt frisk från min förkyldning. Är lite trött på vårsnön (kallar den så) som föll förra veckan. Onödigt med mer snöblask, men det måste väl ner innan det kan vända helt. Det är ju sommartid på söndag.

Jag har fått lov att låna gympasalen av skolan så att C kan träna i att klättra. Hon övar i ribbstol så att hennes hö-arm alltid är underst. Det är svårt att memorera in att klättra tvärtom när

man har ett "tänk" som hö-hänt. Det vill till att det blir rätt så att hon inte blir hängandes med hö-armen för då kommer axelleden med all säkerhet att hoppa ur led. Idag fick fyra stycken barn hålla i gympalektionen. C och kompisen T höll i första delen av lektionen med uppvärmning och därefter en lek som hette Kinesiska muren, roligt att se hur de informerar kompisarna och leder gruppen och sedan själva få bli ledda av någon annan. ROLIGT!!!

När jag var och hade vattenträning så berättade sjukgymnasten att genom att vara i vattnet så trycker det mer än att ha stödstrumporna på. En vän sa att det kan man nästan tänka sig för man flyter ju i vattnet även om man väger lite. Ja, sa jag. Tyngdkraft det har jag gott om... *leeer*. Och det känns att det är bra dels för att lymfvätskan skall bort och att jag skall kunna röra lederna mer.

Igår fick jag datumet för återbesök till cancerläkaren i Värnamo. Det blir den 26 april. Men innan dess skall jag gör mammografi/ultraljud så att svaren finns klara när jag kommer dit. Det känns onekligen nervöst... Pappa skall in nästa vecka på kontroll. De kommer att söva honom och gå ner i halsen och se om de fått bort tumören genom strålningen

Nej, nu sticker det så i benet så jag får lägga det en stund i högläge.

Skall kolla lite på vårkläder på nätet. Jag får väl nosa upp en sida med elefantstorlekar : )

Vårpromenad och kusinbesök

I fredags kom K´s lillebror och hans familj på besök. Vi har inte träffat dem sedan i somras och då var de tre. Nu har de fått en liten tös också. En riktigt liten goding. Barnen tycker det var kul att leka med B 2 år. Lagom till de skulle hem hade de kommit igång att busa rejält.

Lördagen var en trött dag. K och P åkte iväg till Kalmar och hämtade en kross som P hade köpt. C och jag var hemma och vilade. Jag gjorde ansiktsmask åt C, Turkisk yoghurt och honung och naturligtvis gurkskivor på ögonen.

Det har inte blivit någon sjukgymnastik för mig på två veckor. Jag har varit förkyld och då får de inte ge lymfmassage. Infektionen man har i kroppen kan spridas och bli mycket värre och det vill jag inte. Bli liggandes mer sjuk är inget jag längtar efter precis. Jag får hålla mig till de tre olika övningsprogrammen jag har fått av sjukgymnastiken. Jag har samlat på mig mer vätska och det skall bli riktigt skönt när hon kan massera upp så att kroppen kan tömma sig på vätska lite mer.

Igår och idag har jag orkat att gå ut en liten runda. Liten runda så jag har fått lufta ut lungorna. Idag gick jag förbi på gångbanan vid skolan. En av C´s & P´s lärare stog bussvakt de har båda haft henne på lågstadiet Hon hejdade mig och pratade en stund. Tack för pratstunden!!! och hon gav mig en "energikram" så att jag skulle få mer styrka *leeer* härligt med spontana människor. Vi har haft tur med alla lärare vi har haft som klassföreståndare till våra barn och de första åren är ju så viktiga. När jag kom en bit på gångbanan såg jag att en del barn spelade brännboll och kastade kula. Då kändes det som om våren var på väg på riktigt.

C´s lilla spastund

väl hemma med krossen. P står och beundrar den

fyra goa kusiner

Inställd sjukgymnastik & Vitamin smoothies

Idag på morgonen kände jag att jag var lite tät i bröstet och aningens hes. Sjukgymnasten har sagt om jag känner mig det minsta lilla förändrad så skall jag ringa så får hon bedömma om vi skall ställa in det just den gången. Funderade först om jag skulle åka in ändå för jag är ju inte alls förkyld. Men jag ringde och frågade henne ändå. Vilket var tur för jag hade fått vända och åka hem igen i så fall, för man får inte vara det minsta lilla lilla förkyld eller ha tendens till förkyldning för då sjussar man iväg det ut i kroppen och man kan bli rejält dålig sa hon. Ja det vill jag ju inte, bli liggande. C får vara hemma från skolan idag med. P kom hem och var lite risig i tisdags och fick vara hemma igår men är i skolan idag igen. C var sugen på något vilket är ett friskhetstecken, hon ville hyra film och göra smoothies. Idag blev det mörkrosa Smoothies. När man dricker den är det jätte gott för halsen. Läskande och kallt och nyttigt!!! YUMMIE!

INGREDIENSER:

Hallon

Blåbär

Turkisk yoghurt el vaniljyoghurt

Äppeljuice

Vaniljglass

C dekorerade med jordgubb

Träning i vatten på rehab-badet

I dag var det äntligen dags för den efterlängtade träningen i bassäng på sjukhuset, jag hade fått vänta två veckor extra p.g.a operationen av venporten. Lite av en prövning var det, då menar jag inte bara badet utan att byta om bland andra som man inte känner. Jag stog och fjocklade lite med proteserna innan de satt bra i bikinibh:n. Men det gick bara bra. Jag trodde det skulle vara lättare med träningen, naiv som jag var. Men det var faktiskt jobbigt men som sjukgymnasten sa:-- Du har för höga krav på dig, låt det ta tid, kroppen är mycket nerdbruten av allt, det går inte fort att komma tillbaks. Vi var många i bassängen ca 9 st. Jag har fått tid t.om Maj månad att träna. Vad härligt det var med det varma vattnet. Om det blir efterhängset med lymfvätskan hoppas jag att jag får förlängt. Jag skulle ta ut på recept samtidigt som jag var på sjukhuset. Då stog det en lapp att de kunde inte ge ut
på e-recept p.g.a datorfel. Jag undrar hur många som har sina recept på "vanliga" gula receptlappar nu förtiden?!

C är fortfarande hemma idag men P gick iväg till skolan lite lagom förkyld, men kom hem med en gedigen hög med läxor han har missat medans han var sjuk pluss att han har fyra prov att läsa på till...bah, inte bra att vara hemma så länge men vad skall man göra.

...något som är upplyftande är att lyssna på the Moniker´s Oh my God, jag kan inte få nog av den.


Dikt av Viola Renvall
Jag talar till mina vuxna barns änglar:
Följer ni dem fortfarande?
Bär ni deras önskningar i era händer?
Vet ni något om deras kampfyllda ensamhet?

Och när de förnekar er och livet,
vänder ni er bort och gråter,
men stannar kvar?

De behöver er,
mera än då de var små,
de behöver er förtvivlat,
för ungdomen är den svåraste tiden.
Allting ska göras på egen hand,
man skall rycka sig lös,
tänka igenom allt själv,
vill inte veta av änglar.

O, mina vuxna barns änglar!
En mor får inte längre ingripa.
Men ni får.
En mor kan inte längre råda,
men er visdom är Guds.

Dröj kvar hos mina vuxna barn, änglar!
Hjälp dem att vandra i snårskogen
att finna den rätta vägen,
deras enda väg!

Mamma 66 år och sjukdomar

Då var det söndag igen. Idag har jag fått besök av min goa "P". Hon kom med en massa krya på er choklad till barnen. De blev jätte glada. P är lite bättre idag och funderar på att ev. gå till skolan i morgon. C är inte mycket bättre. Hon har ff feber och otrolig värk i kroppen och kan knappt stå på benen så ont gör det. 1/3 av alla elever på låg & mellan var sjuka i torsdags och fredags sa en lärare på skolan...helt otroligt. Vad är det som går? Jag fick två krukor med Tete a Tete. Då är det nära till vårkänslorna när dessa kommer ut i butikerna. Tack snälla söta :)
"P" och jag satt och pratade länge, länge. Jag är totalbedövad i hjärtat, i själen, i kroppen, ja alla vi i vår familj är det. Vi har en släktig som är mycket dålig i en allvarlig sjukdom. Och jag ber och hoppas att personen inte kommer att lida och ha ont. Hjärtat mitt blöder för er, tänker på er dagligen, hela tiden. Ursäkta, men...förbannade sjukdom!!!!!Jag vill bara skrika!!!! Ja, jag är inte bättre människa än så.

Idag fyller bästa mamma år. Tråkigt nog kunde vi inte åka och hälsa på henne och gratulera. Men barnen ringde och sjöng för henne i telefonen på morgonen. På kvällen mötte vi upp och hon hade köpt smörgåstårta till oss också så att vi fick ta del av det goda. Hon hade t.o.m allt färdigt så att vi kunde göra marängswiss.TACK SÖTA DU!!!

Mer feber...

Nu har feber och samma symtom spritt sig till C. Hon vaknade i natt med 39,4 i feber. Hon frossade och yrade. I eftermiddag hade hon 39,1. På barnens egna skolblogg så skrev de att tio stycken barn var sjuka i går onsdag, och man kan undra om det inte är fler idag. Det känns som en ond cirkel här hemma nu. Lite sömn och trötta och hängiga barn. P försökte att sitta med läxa idag för att läsa till prov men det var motigt. Han har ont i huvudet.

Jag började med furix idag igen för att se om det kan släppa lite extra vätska ur kroppen, och det verka funka redan. Min högra fot är jätte svullen idag, hoppas att det hjälper lite mer med furix. Benen känns tunga som bly. Jag skall be sjukgymnasten beställa hem andra färger på armstrumpan. Det fanns en som var som silke. Man kan tro att det är en tröjarm så snygg var den. Kan vara lite kul med något lite snyggare om man vill vara mer välklädd.

Om barnen inte är sugna på något så brukar alltid mormors färska bullar med mycket vanilj i och farmors "farmor Ruts mögelkaka" gå hem. De är supergoda. Kanske något att ha på monsterfest/barnkalas.

Lymfskola

Idag var det äntligen dags för lymfskola. Den varade i tre timmar och det var så bra. Lymfterapeuterna på sjukhuset hade träffen. Vi fick se en bildserie med fakta om lymfödem och konsekvenserna man kan få om man t.ex lyfter för tungt, får ett stick som blir infekterat av t.ex en insekt, river sig om man är ute i skogen el t.ex river sig på en ros om man rensa landen. Man får inte var med händerna i jord utan man måste ha plasthandskar och trädgårdshandskar då. Man skall inte ta blodprover i armen på den sidan där man har opererat bort bröstet...om man opererat bort båda då... jo då skall man be dem ta blodprov i foten...

Alltså, jag var med Cajsa på förberdelserna innan hon opererades i Stockholm och de fick till slut sätta kanylen i foten på henne och DET GJORDE SÅ FRUKTANSVÄRT ONT PÅ HENNE!!!! Nu emlade de inte på henne för de trodde att det skulle gå i hennes vä-arm OCH DE HANN INTE VÄNTA PÅ ATT EMLAKRÄMEN SKULLE HINNA VERKA... Men det gjorde så djuriskt ont på henne. Alltså, hur viktigt är det att ta blodprover i foten... viktigt sa hon!. Usch, jag vet inte om det är någon hit. Man kan kanske be dem sprita mer och vara mycket mer nogranna med hygienen sa de, men blir det infektion så kan man få "ros" väldigt lätt. Och om man skulle få ros, då är det viktigt sa de att man kommer in inom det första dygnet.

Det var sju stycken kvinnor som träffades, alla hade vi opererat bort ett bröst eller båda. Vi fick övningar vi skall göra varje dag och själv massage på armar och överkropp. Med de övningarna som jag hade innan så blir det en hel del. Bara det blir bra i sista ändan så. Men när de sa att jag skall ha strumporna hela sommaren med så ser jag mig bara flyta iväg av värme.

Ett år sedan min första mammografi undersökning

Idag blir det visst två stycken inlägg. Jag skrev ett nyss,
men jag skrev inte att det är ett år sedan jag var på första mammografi undersökningen. Jag kom ihåg känslan när jag satt och väntade innan jag kom in. På något sätt så fanns känslan där att det var något fel med knutan i bröstet. De markerade upp den och den syntes tydligt på bildskärmen. Tänk om de kunde börja med mammografi samtidigt som de börjar att ta cellprov på kvinnor. Om inte så kunde debörja redan vid 25 års ålder.
En del menar att det bara blir ett orosmoment om man skall börja så tidigt...men jag hävdar att det är mer oroligt att vänta flera år om man misstänker något!

K var hos läkaren med P och läkaren sa att det var migrän han har och att P skall ta ipren i några dagar..........de fick inte ens migränmedicin. Jag gav mig inte och när jag var hos sjukgymnasten så sms:ade K att det fanns ett e-recept till P. Men hör här nu...när jag skulle hämta receptet så kunde jag inte få något för läkaren hade skrivit ut vuxen dos till en 13 åring. I kväll ringde de från apoteket och de hade fått tag på doktorn och de satt tillsammans med hnm i telefon sa de och kollade i fass så att det blev rätt... stackars "hjälplösa" doktorn...
I kväll har P ännu mer, fullt med utslag på kroppen... vad skall man tro...har tyvärr inget förtoende för den läkaren mer...

Ambassadör för "bröstlöshet"

Dagarna flyter på som vanligt, jag kan inte säga att det har gått mer framåt än innan.Det har i alla fall inte gått bakåt vilket är glädjande just nu. Jag tog bort stygnen efter bort operationen av venporten i går och förhoppningsvis så var det de sista stygnen för alltid. Jag var inställd på att det skulle göra ont, eftersom det har varit besvärligt med allt annat, men det gick galant. vilken pessimist jag var va?

Lymfvätskan håller sig kvar i kroppen men det underlättar med stödstrumporna både på armar och ben. För någon vecka sedan var vi på föräldrarmöte jag och K. Jag är så tacksam för de lärare som vi har haft till våra barn. Det känns tryggt att ha samma lärare till båda barnen. Dels kan hon familjesituationen och sedan är hon en sådan kanon fin människa. Ser varenda litet barn i klassen. Jag hade träffat de flesta av föräldrarna efter sjukdomen men inte alla. Någon tittade lite undrande men det kändes bra att gå iväg, men jag var som ett sladdrigt löv när jag kom hem. Idag var C och jag och övade armen i gymnastiksalen innan hennes gympa lektion. Vi har fått lov att låna ribbstolarna att träna i till barnhabs och min glädje. TACK ALLA I SKOLAN SOM HJÄLPT TILL MED DETTA.!!!

Jag pratade med en på sjukhuset om att visa sig offentligt i omklädningsrum mm och hon sa--du Tina, om det är någon som skall vänja folk vid att vänja sig vid annorlunda överkroppar och bröstopererade så är det du!! dels så skäms du inte (eller???) och så måste någon neutralisera detta perfekttänkande....hm jag får väl bli en ambassadör för bröstlösheten (*) (*)

I helgen har P varit dålig. Han har svullet ögonlock stum i vänstra sidan av ansiktet ner till munnen. Ont i nacken en del och hals ont, feber och knottriga prickar på kroppen och yr i huvudet. Var inne på akuten i söndags men blev hemskickade igen för det var inte tillräckligt med symptom Han blev sämre och det blev ett till telefon samtal till akuten men denna gång ville de att vi skulle ha uppsikt själva hemma igen. Idag på morgonen ringde K till vår husläkare och vi får komma ner nu på eftermiddagen. Varför skall det vara så svårt!!! Härom dagen kom mamma och pappa med dessa fina ljuslyktor. Tänkvärda ord, inte sant!

Det är många som undrar om håret kommit tillbaks. Ja, lite och fläckvis men det är på "G"

Min fina "P" kom en lördag med dessa underbara papegojtulpaner. Och kolla in....så underbart fina är de efter tio dagar

den här batik hatten kom på posten från en av mamma väninnor fröken "S" *leeeer* Jag absolut bara älskar batik och denna är absolut också en Tina hatt.