Halva Januari har gått...

Jag satt och åt en apelsin härom dagen och frågade om C ville ha, --jaaaa sa hon och när hon åt så smånaffsade hon i den och jag frågade om hon inte tyckte om den. --JOOOOO, sa hon detta är livet och så sög hon in saften från den. Jag satt och iaktog henne och tittade på hennes drag. Samma händelse igår. Jag och P satt och kollade på Solsidan efter C hade somnat. Jag frågade om han ville ha någon klyfta.--ok, en då sa han :) den slank ner snabbt och han sa, jag kan ta några till *leeer*. Jag kollade i smyg på honom också när han åt. Hur mycket kan man älska sina barn? Jag kan vara rasande på dem ibland, speciellt när jag är extra dålig. Men---när det blir en lugn stund och jag får tid att "insupa" in deras drag, profil, så kan jag inte sluta titta på dem. Det finns fortfarande drag i deras ansikte från att de var minimini små. En blinkning i ögat, en ryckning i kinden. Jag kan inte sluta att titta på dem, men jag måste för de blir aningens irriterad när jag gör det...sluuuuta gloooo då, mamma. NEJ!!! mamma kan inte sluta GLO, för jag vill minnas alla deras drag i alla åldrar, deras goa lukt när man nosar dem i nacken, eller rufsar om dem i håret.

Allra mest nu efter jag har fått cancer så är detta viktigt för mig. När jag inte visste hur det skulle arta sig, vilken sorts cancer jag hade så kunde jag inte tänka mig att vara utan dem, NATURLIGTVIS. Tanken på att aldrig mer få nosa dem i nacken, eller ge dem en kram. Hålla dem i handen, se dem njuta av en god måltid, glass, höra deras skratt eller en röst som håller på att bli vuxen. Se sina barn bli vuxna, de behöver ju sin mamma!!! Jag är ett sådant ego som inte tror att mina barn klarar sig utan mig. Detta ego gör att jag skall kämpa att aldrig få tillbaks cancern. Jag skall fokusera på att leva länge, länge men samtidigt ta han om kropp och själ. Om kroppen bara vill sluta att värka, vara svullen jag alla ¤%%&//=?/&%¤ tänkbara symtom som håller sig kvar. Och länge också förstår jag....men sedan, till sommaren när jag kanske har bättre ork, då så... SKALL JAG FORTSÄTTA ATT TITTA PÅ MINA BARN LÄÄÄÄÄNGE I SMYG SÅ JAG KOMMER IHÅG DERAS DRAG NÄR JAG BLIR GAMMAL.

I söndags var vi på bio med C, P ville inte följa med utan ville vara hemma med en kompis. Vi såg den nya filmen Narnia. Den var jätte bra. Jag slumrade i bilen upp så att jag skulle hålla mig vaken på filmen. C var mycket nöjd...handen gick som en robotarm från popcornlådan till munnen, som hon njöt. I glaset var det Fanta :)

I lördags hälsade vi på mamma och pappa en runda. K hjälpte dem att skotta med traktorn. Han och min bror brukar turas om med det ibland. P tog gångarna runt huset och trapporna och Amadeus "poop racerbana" :)

C följde med mormor och mata rådjuren med pellets och skivade morötter och ensilat.

Halva Januari har gått. Det blir tomt när julsakerna är borta. Känns nästan sorgligt. Men jag lipar ju för allt just nu, är väl lite sinnad så just nu!!!! :/