Kärdakväll med Jonas Helgesson

Jätte arg på Gud...ja det får man vara preicis när man vill, var det en som sa till mig när jag berättade att jag var jätte arg på Gud för att jag inte blev skonad från cancer.
Men med tiden får man perspektiv. Chocken lägger sig och man börjar tänka klarare och klarare. Jag kan inte vara arg på Gud...jag är tacksam, ja faktiskt tacksam att det var jag som fick det och inte någon av mina barn. FAKTISKT!!!TACKSAM! Sedan att det är fruktansvärt jobbigt det är en annan sak...

Jonas Helgesson kom till Kärda på Kärdafestivalen och han var så bra. Han har skrivit böckerna Grabben i kuvösen bredvid och Ett cp-bra liv. Ladan var smockfull. K och jag fick stå och de fick t.o.m sätta fram ett partytält i öppningen när det regnade för det var så mycket folk.

Han berättade att det finns så mycket myter kring handikappade.Ett var att handikappade inte kan något, ett annat var att det alltid är synd om dem, ett annat var att man ÄR sitt handikapp. Han tycker att det inte finns några nitlotter i livet, bara vinstlotter. Man har fått en kropp varför inte göra det bästa av det liv man fått. Ta vara på sina egna talanger. Det bjöds på många skratt under hans stand up. Även mycket allvar, man fick sig en och annan tankeställare.

När jag stog där så funderade jag på vad min mening med livet är... Att vara en bra mamma och bra hustru...nopp... där har jag redan misslyckats. Jag får nog ta det som jag alltid har sagt...att... OM JAG HAR GJORT SKILLNAD FÖR EN ENDA PERSON UNDER MIN LEVNAD, DÅ HAR DET VARIT NÅGON MENING MED LIVET. Något annat kommer jag inte på.

Jag gillar Extreme Home Makeover...och Jonas drog en bra paralell med dem.
MOVE THAT BUS...Ta bort bussen, det döljer sig ngt fint bakom, se det, inte fasaden. Hur många gånger har man inte förutfattade meningar. Jag har oftast, nästan alltid tagit de svagas (i mina ögon)parti. Jag fick t.o.m en knytnäve i ansiktet när jag var liten och gick mellan en kille som mobbade en tjej i skolan. Men visst ploppar det upp en och annan dum tanke ibland.

Nu något helt annat...
L & M kom förbi med C och min present för de tyckte att C inte skulle vänta på den längre. Gulligt! Och jag fick fler hattar, så snart blir det fler bilder.
Nu har allt hår dött. K rakade av det sista idag. Den sista stubben växte inte mer och det som fanns var helt dött. Så av med det. C & P har båda gått förbi mig medans jag skriver här och pussat mig på huvudet. Jag kan knapps hålla mig för gråt. För, jag trodde att de skulle tycka att det var äckligt...men nopp, då skulle man inte pussa till mamma på skallen *LOVE THEM LOTS*.

P och minigrannpojken C har kört lite kross och fyrhjuling här i trädgården. Grannpojken kommer och knacka på ibland och han sägen men vuxen röst. Är P hemma, jag har något att säga honom. Söta söta lilla sockertopp.

I morgon börjar de infektionskänsliga dagarna. Hoppas hoppas att det går bra.